Vovve.net

fredag 30 december 2011

Är man smart (dum) så är man...

Vaknade vid en arg husse idag. Varför? Jo, Vovven hade kommit till sovrummet tidigt imorse, ställt sig vid sidan och smågnällt som om han velat ut. Husse ville vara en bra husse så han gick upp. Så fort det blev plats vid min sida slutade gnället direkt, det blev ett hopp istället och allt husse såg var en mycket glad och nöjd hund som la sig direkt på hans plats.

Haha, smart, vad?

=)

Nu ska vi ut och rasta två av "våra" dagshundar och sen är det dags för nyårshelgen. Tyvärr blir det bara Vovven och jag i stort sätt. Husse på jobbet kör folk dit de ska. Men vid tolvslaget imorgon kan vi skåla med julmust eller champis =)

lördag 17 december 2011

Jättesjuk vovve... =(

Nu har det hänt igen. Vovven är inlagd med dropp för andra gången på 8 dagar... Det började redan för 13 dagar sen men jag körde dieten (fasta dag 1, lite ris dag 2 etc.) och han blev lite bättre. Natten mot fredag förra veckan gick det ner totalt (blodiga diarréer och kräkningar) och morgonen därpå satt vi på Djurakuten och diskuterade behandling. Han stannade där över dagen, testerna visade på något magvirus... Han kom dock hem över natten och i lördags såg veterinären inget måste i att hunden skulle stanna över en dag till - han fick bara sina antibiotikasprutor i nacken och åkte hem igen.

Sen såg allt ljusare ut. Han piggnade till, började dricka igen, fick tillbaka sin leklust, började äta... Ja, han kunde t.o.m. äta sitt vanliga foder igen (delvis blandat med ris). Och så plötsligt blev han slöare, stannade till under promenaderna, hade ingen ork eller lust att göra något överhuvudtaget. Kräkningar kom tillbaka igår eftermiddag och höll på framåt kvällen/natten.

I morse packade vi väskan, tog alla viktiga papper och åkte till Djurakuten igen. Vovven ville inte alls ut men det var han naturligtvis tvungen att göra, tyvärr.
Det var samma veterinär som förra veckan, bekymrad över att allt gått åt fel håll och att han blivit sämre igen. Vi valde att lämna honom inne igen - dropp, tester, nya mediciner... Ska åka dit ikväll för att se om jag får ta honom hem inatt.

Det värsta är att man egentligen inte vet varför han blivit sämre igen... Är det samma j*kla virus eller är det nåt nytt - och i så fall, vad?
De har i alla fall inte ringt än - det betyder (förhoppningsvis) att han inte blivit sämre sen i morse. Han hade i alla fall ingen feber när tempen tagits. Men han var hur slö och trött som helst...

Hoppas att vi får något svar ikväll. Att något går framåt istället för bakåt =( Att vi får fira julen med våran lilla älskling, frisk och glad som vanligt. Att jag kommer att kunna köra lite lydnad igen (saknar gemensamma träningspass som f*n) och se honom studsa runt i snön (den har redan kommit, får se hur länge den håller)... Leta boll i skogen...

Får hemska tankar - tänk om det är nåt annat som är fel, nåt som inte går att fixa? Men så får man inte tänka.
Håller tummarna för min lilla stjärna!

fredag 2 december 2011

Trevlig helg önskar Emilias Hundtjänst

En mysig fredag har vovvarna serverat mig idag =) Först hade vi roligt i skogen, sen blev det dags för lite träning i hundmöten för dem som inte riktigt är klara på den fronten än, sen dags för lite bollsökning bland alla löv för att avsluta med ytterligare en lekstund med granntikarna. F:s löp är slut - det firade vi med massor med godis, kel och långa koppel (var på ett ställe där jag inte riktigt vågar släppa).

En ny inackordering väntar nästa helg - och eftersom det handlar om Vovvens favorit promenadkompis ser jag verkligen fram emot att ha bägge två hemma =) Hade planer att besöka Stockholms Hundmässa och titta på schnauzrar i ringen men att ha en gäst är ju superrolig (definitivt om man ser det ur Vovvens perspektiv, hihi). Det blir mycket bus den helgen - det är garanterat =)

På tal om helgen - ingen sovmorgon för mig under den kommande. Imorgon ringer larmet kl. 6.00 för att jag ska hinna ta Vovven ut innan det blir dags för ADVENTure Dog Conference (kan dock ej delta hela dagen då Husse jobbar eftermiddag/kväll och Vovven gillar inte att vara ensam). På söndag upp kl. 7.30 - Vovven och jag ska ta sista svängen till Huvudsta för att träna med Fria Hundar, det sista kurstillfället på fortsättningskurs 2. Det blir ingen promenad med Blå Stjärnan då det dykte upp ett kundmöte mitt på dagen. En ny vovve i gänget, yuppie! På kvällen ska vi masseras - också detta för sista gången under kursen.
Snart är jag också klar med hundens beteendebiologi I =) Jullovet börjar kännas =)

Förresten, fick ett mejl häromdagen som fick mig att tänka riktigt positivt - om 3 veckor börjar dagen bli längre igen!! =) =) =)

Trevlig helg!

torsdag 1 december 2011

Oväntade arbetsuppgifter + lite helgplaner

Med fyra hundar kommer jag fram till porten och vad ser jag? Vinden har blåst soptunnan omkull och fåglarna kallasar för fullt. Great! Som tur är kunde Vovven uppföra sig - eller närmare sagt alla fyrbenta. Satt där allihopa på rad och tittade på medan jag fick kämpa med soporna runtomkring. Inte något man förväntar sig på jobbet som dogwalker ;-)

Dagen har för övrigt varit fin. Börjades med ett kundmöte - en mycket trevlig springer spaniel valp som kanske kommer att vara en i gänget inom kort. Sen dags för andra rastningar - 32 ben väntade ju på mig och Vovven :-) Trots vädret och vissas koppeldrag gick det smidigt. Snart kommer vi kunna ha det roligt i Judarn igen - utan någon koppeltrams. Löpet slutar när som helst :-)
Redan nu har Vovven blivit betydligt mindre intresserad. Gnällt mkt mindre och gick finare i koppel - kunde även t.o.m. fokusera på att nosa på andra fläckar än de som F. lämnat efter sig :-)

Imorgon blir det promenader för 24 ben + Vovvens egna (+ mina två naturligtvis) och sen välkomnar vi helgen. På lördag är det dags för ADVENTure Dog Conference och på söndag blir det kursavslutningar hos Fria Hundar och på Hundens Hus. Hinner kanske med höstpromenad med HundSthlm i Vinterviken men vi får nog se om det blir nåt.

onsdag 30 november 2011

Blah, blah, blah

Då sitter man hemma istället för att köra hårt med lydnaden i ridhuset... Jag vet inte riktigt vad som hänt, har bara helt enkelt ingen ork kvar efter dagens arbete och då tyckte jag det är rättvisare mot alla att jag inte ska med. Kurskamrater kommer nog skippa helt idélös mig och Vovven kan tränas nån annan dag då Matte kan uttrycka sin glädje på rätt sätt. Dessutom så gör vi faktiskt så mkt varenda dag nuförtiden att han förtjänar sin ledighet. I söndags stod han ut i flera timmar på trimbordet på Wallins Hundvård där vi var på en trimkurs för schnauzer, sen måndag och tisdag var han med på alla rastningar - och det innebär inte bara massor med bus utan också massor med hårt arbete också. Vovven behöver ju vara riktigt duktig så att Matte kan fokusera på andra hundar.

Så idag tar vi det lugnt =)

Imorgon börjar vi dagen med ett kundmöte, Vovven ska naturligtvis med då det egentligen är upp till honom om vi kan ta emot denna fyrbenta eller inte. Kommer de bra överens kan vi börja rasta omgående. Bråkar de däremot blir det ingen gemensam rastning, helt enkelt.
Sen blir det alla rastningar tillsammans både imorgon och på fredag...

Egentligen är det lite för mkt jag utsätter min hund för men tyvärr har ingen som helst möjlighet att bara ta honom en del av dagen (annars än de dagarna som Husse är ledig, dvs. typ en gång i veckan) och ingen möjlighet att lämna honom ensam hemma längre än nån timme heller. Därför måste han med så ofta.

Hur som helst, ska ta en lugn prommis ute i vinden och mörkret. Sen ska jag ta det lugnt med en bok (har tidigare varit på biblioteket så jag har sysselsättning) eller liknande. Och tidig natt önskas också =)

fredag 25 november 2011

Mina hundminnen... Hem- och herrlösa hundar i Polen (för ett tag sedan)

Aftonbladet skriver idag om massavlivning av hundarna i Rumänien. Det väcker en del känslor. Tyvärr är det svårt för en människa uppvuxen i Sverige att ens föreställa sig vilket problem massor med hemlösa hundar kan skapa... Och hur det egentligen ser ut...

Jag kommer i för sig inte från Rumänien men Polen i början/mitten på 90-talet var inte långt ifrån när det gäller ekonomi och mentalitet. I den perioden var jag tillräckligt stor för att kunna bilda mig någorlunda verklig uppfattning om världen runtomkring. Och det fanns massor med gatuhundar.

Att skaffa hund var inget problem alls. Antingen fick man tag i en valp via släkt/familj/grannar eller så kunde man åka till den närmaste torgmarknaden, betala typ några kronor och få en valp hem (var man där tillräckligt sent på dagen och de ville bli av med valparna kunde man även t.o.m. få en gratis). Att ta hand om den - ja, där började problemet.

Själv kommer jag ihåg hur en sådan torgmarknad såg ut i min hemstad. Jag gick dit ofta som barn för att umgås lite med valpar till salu. Där kunde det stå ett barn i min ålder (vad jag då var, så där 9 år kanske?) med en kartong fylld med valpar och ropa på folk precis på det sättet som det ser ut en lördagsförmiddag på Hötorget.
Vaccinationer? ID-märkning? Registrering? Avmaskning? Yeah, dream on!

Har en annan bild i huvudet också... Min mammas familj kommer från landet. Vi brukade åka och besöka släkten där lite då och då. Alla hade naturligtvis hundar - hundarnas uppgift var att vakta gårdar. Vissa satt fast i kedjor (ibland så korta som 1m). Vissa hade små hundgårdar (själv tvingade jag mina morföräldrar att bygga en för att "min" hund där inte skulle behöva vara bunden... konstigt nog lyssnade de på mig trots att jag var ett barn; kanske har mina föräldrar hjälpt lite när jag inte hörde/såg, vem vet?). Men en del hundar släpptes bara lösa. Och dessa hundar sprang vind för våg vid löptider och parade sig som de själva ville, ingen människa brydde sig. Kastrering? Varför i hela friden ska jag betala för det?
Och valpar som kom från dessa parningar? Ja, de kunde dödas genom att stoppas i en säck tillsammans med en sten och kastas i floden/sjön. Eller så kunde goda grannar "ta hand" om dem. Eller så kunde valparna säljas på marknaden, precis som i exemplet ovan (dock om alternativ 2 och 3 inte funkat inom en "rimlig" tid var alternativ 1 det som gjordes!).

Och vad gjorde man om man inte längre ville ha hund? Jo, man öppnade grinden. Kom denne tillbaka viftade man bara bort den, t.o.m. kastade sten för att den ska "lära sig" att inte komma tillbaka.
Så tragiskt men tyvärr sant.

I området som jag växte upp i hade vi också en del hemlösa hundar. Man lärde sig hur man skulle bete sig för att inte bli biten. Man lärde sig även hur man skulle ta kontakt med dem. Jag och mina kompisar snodde ofta mat från middagsbordet för att senare lägga den ute för hundarna. Och hundarna lärde sig att man skulle hålla sig till oss.
Men då och då fick kommunen nog och skickade folk som skulle fånga hundarna. Spelade ingen roll hur, bara att skåpbilen skulle fyllas och hundarna skulle försvinna från gatan. Jag hatade människor som höll på med det.
Rädda hundar som inte hade någon flyttväg, hundar som inte sällan svarade med mycket aggressiva beteenden för att försöka rädda sina egna liv.

Hur fångade man hundarna? Ja... Det var med någon slags lasso. Hunden blev alltså fångad genom ett strypgrepp av en lina, sen stoppad i bilen och körd till ett hundstall.

Reglerna sa att en vecka har ägaren på sig att anmäla att just hans/hennes hund blivit fångat, annars skulle hunden avlivas. Om man som ägare valde att höra av sig för att få hunden tillbaka behövde man betala en viss summa för att kommunen tog hand om hunden under den tiden som hunden varit på stallet. Summan var ingen liten summa direkt, därför valde många ägare att köpa/skaffa en ny hund istället (då detta kunde, som jag redan skrivit, även vara gratis). Inte svårt att gissa att de flesta hundarna fick senare avlivas... På vilket sätt? Det pratade ingen högt om.
Min mamma har en gång svarat att hunden får en spruta och sen somnar in. Låter helt ok, eller hur? Men var det inte så att hon berättat just detta för att hon visste att jag skulle bli extremt ledsen om jag fick höra sanningen? Eller var det sanningen?
Det kommer jag aldrig veta.

Hur som helst, vid en av sådana aktioner, när kommunarbetare skulle fånga in hundar i vårt område, fick vi (barn) höra att vissa pensionärer inte vill låta hundarna gå heller. De hjälpte (sen om det verkligen var hjälp eller stjälp... det får man bedöma själv) genom att locka hundarna till källare i husen. Vissa hundar var för rädda för att förlita sig på människor men vissa gick med på detta och kunde senare fortsätta sina liv ute på gatorna...
Vi var en grupp barn som försökte få hundarna att springa ifrån skåpbilarna till de områden där de där husen stod - så att hundarna åtminstone skulle ha en chans att överleva.
Till nästa "aktionen"...
... i alla fall.

Jag lider fortfarande med hundarna. Med dem som jag "kände" som barn och med dem i Rumänien eller Ukraina. Men tyvärr så länge det är så enkelt att skaffa hund och senare bara slänga den ut kommer allt detta pågå...

söndag 20 november 2011

En bra söndag...

Dags att avsluta denna vecka, hoppa in i duschen och sen sova en stund för att börja morgondagen med ett leende på läpparna.

Var på massagekursen tidigare ikväll. Mysiga första timmen, tyckte Vovven, sen tröttnade han. Dock kunde jag åtminstone befria honom från hans halsband och koppel. Han stannade ändå inom av vår filt bestämda gränser.
Gjorde huvudmassage. Det verkade gillas av den fyrbente. Mer än ryggmassage i alla fall. Han slöt ögonen och bara njöt av att få öronen masserade. Ha! Där hittade jag hans svaga punkt. Ska definitivt användas oftare i situationer då våra åsikter om vad som behöver göras går isär ;-)

Imorgon ska Vovven följa med på rastningar. Tror jag gör en liten ändring och byter vissa hundars tider för att jag ska kunna hinna med allt och ändå vara på ett kundmöte kl. 16.00... Lång dag väntas...

En bra söndag har det varit hur som helst. Börjades med en kurs med Fria Hundar (älskar!!!) där Vovven var mycket duktig (kopplet behövdes nog inte), sen gjorde jag alla "gamla" uppgifter till beteendebiologikursen på LiU och så massaget till avslutningen.
En bra söndag...

fredag 18 november 2011

Let the weekend begin =)

Stolt över Vovven idag. Fick ta med honom till jobbet då grannen klagade igår att hunden hade skällt när ensam (konstigt nog hade hunden varit ensam och tyst i över 2 månader ett par timmar per dag... något måste ha varit annorlunda igår men struntsamma). Ena tiken jag rastar löper (jag tror jag nämnde det tidigare) och jag visste hur jobbigt den promenaden blir så jag klagade hela morgonen på att jag måste ta hunden med...

Vilken överraskning min lilla plutt gav mig som fredagspresent! Visst gnällde han lite och ville fram till tiken men han lyssnade klockrent på mitt "nej" och kunde gå riktigt fint i koppel trots att tiken sprang i princip in front of him!

Fint fint.

Let the weekend begin =)

tisdag 15 november 2011

Allmänna klagomål...

Inte mycket kan jag berätta. Lämnade Vovven hemma halva dagen idag (skönt att veta att det går, faktiskt - vi fick kämpa oerhört mycket för att kunna lämna honom) så att han inte skulle behöva stressa sig under promenaden med en löptik framför näsan. Kom och hämtade honom igen vid 14-tiden - han blev superlycklig och under eftermiddagens rastningar var han hur duktig som helst =) Det är trevligare att ha honom med när han är utvilad.

Har hört häromdagen om Skatteverkets nya satsning på world wide web. Förhoppningsvis blir det snart möjligt att anmäla svart jobb via nätet. Det tycker jag är riktigt bra. Möter ett par hundrastare i mitt område som jag skulle vilja bli av med. Alltså - de får gärna vara ute och rasta de hundarna jag inte hinner med (för att med alla hinner jag själv inte gå ut) men samtidigt ska de ju betala skatter och avgifter! Varför en tant kan ta ut 5 vovvar mitt på dagen, kanske t.o.m. ta typ 100kr per hund och stoppa alla de pengarna i sin egen ficka medan man själv, på grund av just sådan tant, är tvungen att också sätta pris på 100-140kr per promenad (en timme) där momsen direkt ska räknas bort och sen ungefär hälften försvinner i avgifter - som bl.a. går till tantens sjukpenning/aktivitetsersättning?!?!?!
Tycker inte alls det är rimligt!

Jag stör mig också på vissa hundägare som lägger upp annonser på olika webbplatser där de skriver att de inte kan betala någon större summa för passning av deras hund och därför söker de någon som inte gör detta för pengarnas skull utan för kärlek till djur.
Vet ni att jag, trots att ett månadsabonnemang ligger på 2000-2900kr, också älskar djur och vill deras bästa?!
Skulle ni formulera annonsen på samma sätt om det handlade om era barn? Tänk... "Vi söker en barnvakt 5 dagar i veckan. Vi kan inte betala någon större summa därför vill vi att du som söker gör detta inte för att tjäna pengar utom för att du älskar barn"
Återigen (har själv jobbat som barnvakt tidigare), jag älskar barn men om jag ska spendera t.ex. 3-4 timmar av mitt dygn för att du ska kunna jobba längre (alltså tjäna mer pengar) då kan jag inte tacka ja till ett annat jobb under den tiden - och med tanke på att 4 timmar faktiskt motsvarar ett halvtidsjobb... ja... avsluta själva.

Jag stör mig på en annan människotyp också - nämligen de som påstår att de inte ska betala en dagmatte mer än de skulle behöva betala för hunddagis. Dagmatte tar ju hand om din hund som om den var hennes egen. Den sitter inte i en box och den får gå ut när den ber om. Hunden promeneras i en liten grupp där det finns tid för nosande, funderande och andra analyser.

Men men... Nu är det faktiskt så att jag inte erbjuder några passningstjänster på dagtid så kanske ska jag hålla käften.
Jag önskar bara att Skatteverket och politikerna (a propos det, läs gärna mer info på Rasta Hunden under Hushållsnära Tjänster, fortsättning följer med Annie Lööf) brydde sig mer. För hur länge kan man ignorera dessa summor av pengar som "privatpersoner" stoppar i egna fickor fast de inte har full rätt till det och försvårar situation för oss som vill arbeta med hundtjänster vitt?

måndag 14 november 2011

Helgen, helgen och... helgen är över

Så har man rastat vovvarna, sett snön (andra gången detta år i Stockholm, verkligen!) och tillbringat nästan tre timmar med fakturering. Har faktiskt inte tänkt på det med avdrag förut - alltså att kunder kommer kunna få avdrag för outnyttjade rastningar vid jultiden - det har gjort mitt jobb så mycket krångligare! Men den största boven kommer med januarifakturorna...

En av mina "kunder" börjar löpa nu. Svårt för min unga hane att vara i närheten. Nu när husse har fått ett fastschema med jobb som slutar senast 21.00 är det faktiskt lite jobbigare att lämna Vovven hemma när jag jobbar. Han har hittills inte varit så duktig på att vara ensam längre än 3 timmar. Men det måste tyvärr göras.
The good news is that löpet inte varar i evigheten. Just nu känns det dock så.

I lördags gjorde hela familjen en liten utflykt till Hagaparken. Vovven var superlycklig. Han fick i för sig inte springa lös men flexikopplet räckte till att göra honom glad =) Många hundar där men alla var så snälla... Hade inga som helst problem med lydnaden under utflykten, varken de andra eller vi.

A propos det... Var på kursen hos Fria Hundar igen. Vi tränade med så mycket störning att jag själv blev snurrig i huvudet. Först skulle vi sätta våra hundar på "vänta" och sparka en fotboll mellan varandra (naturligtvis berömma hundarna när de satt kvar trots bollen framför näsan eller även en som nuddar vid tassen eller backen!), sen skulle vi sätta hundarna på rad och själva skulle vi gå och spela en liten fotbollsmatch framför dem.
Jag vågade inte gå hela vägen från Vovven - ville ju inte att han skulle misslyckas. Men jag lyckades ändå att lämna honom kvar och gå mellan de andra spelande deltagarna, ställa mig på andra sidan och prata en stund med Johan.

*stolt matte*

Andra övningar var mindre svåra, måste jag säga. Vovven är inte längre så förtjust i änder, till exempel. Så att jag går iväg och matar änderna samtidigt som han sitter på rad med andra hundar (typ "platssittning", hehe) var betydligt lättare att utföra än att spela fotboll och heja glatt!

Jag vet att det egentligen är lite för tidigt för Vovven att gå fortsättningskurs 2... Men jag ville prova ändå. Han är så duktig, min lille plutt. Också yngst av hundarna på kursen. Ska definitivt gå tvåan en gång till (kanske till våren eller nästa höst) och då ska vi lyckas med SAMTLIGA övningar! =)
JA!

I onsdags tränade vi tävlingslydnaden med Cissi på Sirius Hundcenter. Vad jag blev glad när jag hörde "ekipaget är nu i princip klar för momentet" när det gäller apportering klass 1! När vi började var ju Vovven inte alls intresserad i apportbocken och jag fick klicka och belöna om han bara nosade på den! Och nu sitter han där bredvid mig och håller i det där träskiten, haha. En sak som jag måste träna nu på är att han ska hålla kvar tills jag säger "loss" även om jag lägger min hand rund om apporten som om jag ville ta den ifrån hunden. Hittills har jag sagt "loss" samtidigt som jag lagt handen om den och det har ju funkat bra men man vill att det ska vara riktigt bra - just in case =)

Jag vet, jag är galen, men en kurs till började vi igår... Hundens Hus organiserar nämligen en tredagarskurs i hundmassage för hemmabruk och jag ville inte missa den - inte bara för Vovvens skull utan också för företagets. Och det var hur mysigt som helst! =) 2 timmar på en matta på golvet i HH:s träningslokal med Vovven på filten, kramar, pussar, kel... MMMM...
=) =) =)
Vi är tre stycken deltagare. Gissa vilka raser? En dvärgpinscher, en dobermann och en monsterschnauzer (min)... Och alla av den anledningen att de enkelt går upp i varv och har lite svårt för att varva ner. Lilla schnauzer-pinscher klubben därnere...
(jag tror dock jag stannar inom klubben även i framtiden, men ssshhh! om detta)

onsdag 9 november 2011

Dimma och trimkurs hos Fixus

Väderprognoserna är ibland riktigt roliga (NOT!). Jag var förberedd för ytterligare en härlig höstdag i solen med vovvarna springande runtomkring mig och i morse såg det fortfarande ut som om det kunnat bli bra. Minut efter minut slocknade mina drömmar om att få vistas i solen hela dagen... Vid lunchtiden (dvs. efter typ en rastning) var dimman överallt. Sen började det dugga. Och så fortsatte det, och fortsatte...

Igår kväll fick jag ett mejl från Jannica på Kennel Fixus om att hon ska hålla trimkurs i slutet på november. Frågar om jag fortfarande är intresserad och vill vara med.
Naturligtvis!
Problemet är att Vovven är nu nytrimmad och ser hur bra som helst ut (tack vare Renée på Kennel Raggen!). Fick en fråga (och jag funderade en del på det själv också) om jag inte känner någon vems vovve jag skulle få låna till kursen. För två veckor sen hade jag svarat "ja" och vänt mig till en kvinna i området som har en härlig dvärgtjej s/s men... hennes tös är också nytrimmad!

Finns det nån schnauzer därute i Stockholmstrakten som vill bli provtrimmad den 27:e november? I så fall finns jag här! Det är bara att mejla emiliashundtjanst@gmail.com

tisdag 8 november 2011

Härlig hösttisdag =)

Idag gick allt så mycket bättre än igår! Jag fick de där två bråkstakarna att fungera och det känns fantastiskt! Inte ett enda morr!
*stolt*
Tyvärr gick det inte utan munkorgar vid hämtning men så fort vi befann oss utanför grinden åkte de av och resten av promenaden hade vi hur mysigt som helst.
Imorgon ska Vovven ha ledig på dagen och vila upp sig inför kvällens lydnadspass ute på Färingsö.

A propos lydnaden... Jag hade så stora problem med att få Vovven intresserad av apportbocken... Gud, vad det var jobbigt i början. Plötsligt i mitten av förra veckan sitter han där men apporten i munnen och viftar på svansen, hihi =) Men det alldeles bästa hände igår när jag kom hem från min sista rastning (hade lämnat Vovven hemma med Husse strax innan).
Vovven brukar hälsa genom att komma med något i munnen. Det brukar vara hans tuggben - i synnerhet benet han haft under dagen/kvällen, det färskaste. När våran gäst var här hade jag plockat undan alla tugg och annat som skulle kunnat orsaka bråk mellan hundarna. Efter besöket tränade jag och Vovven apport och efteråt lade jag bocken på bordet (bordet är 50cm högt, alltså inte för högt, speciellt inte när man står vid soffkanten).
Gissa vad Vovven kommit med vid hälsning igår?
HAHA!
Och jag som varit rädd för att det skulle vara för svårt att lära honom att ta hand om apportbocken på ett bra sätt ;-)

Nu ska det vilas i mitt hem... Varmt te, en kanelbulle (bakad av Kära Maken igår) och en bok - precis som jag älskar det =)


måndag 7 november 2011

Alltid någonting...

Både jag och Vovven kände oss ganska konstigt när gästen lämnade oss därför var vi både superglada och supertaggade inför vår gemensam rastning idag =) And it was worth it! Vovven har också kommit på ett sätt hur han ska få W. att leka med honom trots att W. inte är intresserad i att leka med andra hundar - man ska sno W:s leksak och då får man W. jagande efter en, hehe, och massor av hans uppmärksamhet, hihi.
Vi kom hem till oss alla tre, pussade Maken 'hej', luktade på nybakade kanelbullar (ooo, vad jag älskar att ha min make hemma... jag vill ha honom som hemmaman, måste bara hitta på nåt sätt att själv tjäna stora pengar så att han kan vara hemma och baka bullar varje dag, haha!), lämnade Vovven och sen W. och jag gick att hämta andra fyrbenta.

Jag älskar mitt jobb, det ger mig stor frihet som jag inte skulle kunna ha annars. Frihet som jag hittills aldrig haft när det gäller mitt arbetsliv.

Har dock ett problem. En hund går inte riktigt ihop med min egen. Jag gillar denna vovve och skulle vilja fortsätta rasta honom men det är svårt när han morrar och skäller på Vovven (som inte drar sig undan och svarar, tyvärr)... Kan få dem två att gå bredvid varandra utan nåt större problem när vi väl är utanför grindarna men jag måste ju hämta denna hund också... Och där börjar problemet.
Den alldeles första gången jag hade dem tillsammans satte jag munkorgar på bägge. Det fungerade fint, därför tog jag bort munkorgarna och aldrig använt dem mer. Kanske ett måste denna vecka?
De måste fungera tillsammans. De behöver inte älska varandra men promenera utan att bråka måste de väl klara av.

Hur många promenader ska jag ge dem innan jag själv ger upp?

fredag 4 november 2011

Gästens första natt avklarad =)

Att ha två vovvar hemma fungerar hur bra som helst =) Särskilt eftersom vi inte hade mer än en hund till att rasta - då passade vi på att ta en lång sväng till Judarskogen. Power-walking runt Judarnsjön var definitivt en höjdare både hos mig så som hos hundarna själva. Fast om de fick välja själva hade de säkert skippat kopplen ;-) Tyvärr så är det svårt att släppa tre hundar som inte tillhör samma hushåll och har en varierande grad av inlärd inkallning när man är ute alldeles själv. Allt för stor risk för att någon kommer till skada - inte för att mina hundar inte är snälla men de är inte världens minsta... Speciellt inte boxern som är extremt förtjust i människor - och av glädje glömmer hur stor han egentligen är.

Natten gick som den gick. Bättre än väntat då jag fick sova i min egen säng och inte på en madrass på golvet som jag tidigare trott att jag skulle behöva ifall det skulle finnas risk för bråk mellan hundarna. Allt kändes dock mycket tryggt.
Tyvärr efter att jag och vovvarna hade lagt oss fanns det inte längre nån plats i sängen för Hussen... Som tur är tycker inte Vovven (alltså min lille skäggis) om att ligga i värmen, hihi. Han var först att lämna sängen.
Våran gäst stormtrivdes dock liggande på ryggen mellan mig och Maken. Ungefär varannan timme bytte vi position - hunden ovanpå, hunden bredvid, hunden under... Hela j*kla cirkusen, hehe. Men jag måste erkänna att det var ganska mysigt, det där. Jag gillar att ha päls i sängen och Maken är inte tillräckligt hårig ;-) Vovven gillar som sagt inte ligga i sängen när det blir för varmt - han ser bara till att vi hamnar i sängen, sen pussar han oss godnatt och ger sig iväg för att komma tillbaka på morgonen ungefär 30 minuter före larmet (hur f*n vet han när mitt larm ska ringa?!) och mysa och gosa lite... men bara lite ;-)

Vi får se hur den här natten kommer att se ut. Tyvärr ska gästen lämna oss imorgon... Trist för att jag verkligen uppskattar extra sällskapet, särskilt när Maken jobbar sent.

Det blir dock tollar-schnauzerpromenad efter att vi ger gästen skjuts hem och sen är det dags för en observationsuppgift som jag har att göra på hundkursen på universitetet. En liten flock av dholar (?) ska observeras och sen ett etogram ska göras. Spännande =)

torsdag 3 november 2011

Vår fyrbenta gäst (Hundtjänstens första heminackordering)

Nu har vi besök =) En av mina kunder ska övernatta hos oss i två dygn. Hur mysigt som helst, tycker jag =)

Jag har varit ganska nyfiken på hur det skulle gå. Å ena sidan var jag säker på att jag skulle kunna hantera alla situationer utmärkt - jag känner ju min egen hund och han har blivit mkt bättre på att lyssna på mig även i lägen han tidigare kunnat låsa sig fullständigt. Men hur roligt är det att behöva sitta mellan två hundar som inget annat vill än att döda varandra?

Som tur är har det inte blivit så där alls. Först hämtade vi W. på en vanlig rastning, sen fick han följa med på ytterligare två och sen begav vi oss hem. Vovven tyckte väl det var lite märkligt att W. inte ska lämnas i det där lilla huset utom att han ska följa med oss men det var ingenting som störde.
Bägge hundarna satt väldigt fint i trappan när matte gick in för att stänga av larmet hemma och sen kom snällt in när de kallades. Inget bråk, inget morr, inga onda blickar... Som om min egen hund blivit förväxlat!

Hur som helst, jag glädjer mig bara åt det. Imorgon rastar vi inte så många hundar (antingen två hushåll eller bara ett) pga höstlovet och Alla Helgons helg, då kan vi passa på att göra något roligt ute - kanske besöka agilitybana eller liknande. Har nästan all tid i världen och orken räcker långt utöver det vanliga.

Jag har ju varit lite orolig över att jag skulle behöva sova på golvet i vardagsrummet så att ingen av hundarna skulle känna sig utanför men det verkar inte behövas =)
Det enda problemet är dock att nu har jag två vakthundar hemma som mer än gärna larmar när någon dyker upp i trappan ;-) Men det kan man ju leva med. Människan pratar, hunden skäller, tycker jag.

Nu ska man läsa lite bok innan vi ger oss ut på en mindre äventyr (läs: kvällspromenad) för att möta husse på väg från jobbet.

Skulle jättegärna vilja ta emot flera hundar på heminackordering. Det verkar ju inte direkt vara något problem alls =)

söndag 30 oktober 2011

Är schnauzer en av raserna som inte egentligen är lämpade till våra livsförhållanden, stadsborna, massor med andra människor, hundar och katter runtomkring? Ärligt talat tror jag att min hund skulle må bättre att få skippa vissa. Det skulle jag också göra, må bättre alltså.

Han speglar mig, denna lilla hund. Jag gillar inte främmande som pratar till mig, jag känner mig obekvämt i närvaro av människor jag inte känner - jag litar helt enkelt inte på deras goda åsikter. Och det gör inte Vovven heller. Men tanke på att vi spenderar nästan alla dygnstimmar tillsammans, särskilt nu när jag inte längre har mitt kvällsjobb kvar och hunden får följa med på rastningar då han kommer bra överens med alla "mina" hundar på jobbet, är jag helt övertygad om att min hund bara tog efter mig när det gäller alla dessa jobbiga känslor. Sen att schnauzern är ju avlad för vissa egenskaper är helt annan story (som naturligtvis spelar en viss roll vid hur han agerar men är i övrigt överens med vad jag känner och tänker).

Skulle vilja flytta nånstans där det inte finns nåt folk...
Under mitt år som au pair i Finland bodde jag hos en familj som hade sitt hus mitt i ingenstans - verkligen. I skogen där jag dagligen promenerade med våra två hundar mötte man sällan människor (har hänt mig kanske två gånger under ett helt år!) eller andra hundar. Pure nature... Hundarna studsade runt lösa och alla var glada. Vi kunde sätta oss på en sten uppe på backen och titta mot havet och Åbolands skärgård... Vovven skulle ÄLSKA att bo på liknande ställe.

Tyvärr så är vi tvungna att umgås med människor även om man nu väljer att gå ner till Mälaren och betrakta naturen där. Även om jag håller min vovve kopplad så att han inte springer ut till någon annan hund finns det absolut ingenting som säger att en annan hund inte springer rak på oss och ställer till oreda - och man själv får en utskällning ifall man vill stoppa slagsmål genom att skrämma bort den andra hunden!

Att flytta någon annanstans är ingen lösning nu. Mitt företag är verksam här, lokalt, och det jag sysslar med kan inte bara flyttas så där när jag känner mig för det - alla mina kunder bor ju här och jag är helt beroende på att jag kan ta mig till dem flera gånger om dagen... Maken jobbar på tuben, inte heller finns det tunnelbana på något annat ställe än just Stockholm...

Imorgon är en ny dag. Jag lovar mig själv att ta med mig massor med tålamod när jag går ut till jobbet på förmiddagen. Det behövs - inte för de vovvarna jag rastar (de är hur gulliga, söta och duktiga som helst) utom för andra hundägare och hundrastare/dagmattor etc. De som släpper sina hundar utan att fråga om de får hälsa. De som påstår sig veta bättre vilka regler som gäller när det kommer till att hålla koll på sin hund. De som skriker åt mig att åka till det landet jag kommer ifrån och kallar mig olika namn pga min etnicitet/ursprung och min brytning (som om det definierade människan... vilken brytning/dialekt hon talar).
Jag ska hålla käften.

***

Ber om ursäkt för stämning. Egentligen tänkte jag skriva om en trevlig promenad Vovven och jag tog under eftermiddagen med våra kompisar M. och hennes tollarflicka F. eller om förra helgen då Matte var i Linköping på en helgträff på universitetet (distanskurs i hundens beteendebiologi jag läser) och fantastiska föreläsningar med bl.a. Memea Mohlin och Per Jenssen) men jag behövde nog skriva av mig lite grand.

Hoppas bara på en bättre dag imorgon.

tisdag 18 oktober 2011

Ett riktigt höstligt reklaminlägg (kläder)

För ett tag gjorde jag en större beställning på kläder hos Engelsons. Det tog lite för lång tid för dem att skicka min order men när jag väl fått den beslutade jag att testa på en gång.

Köpte bl.a. byxor Särna och en passande jacka (tyvärr behöver jag byta ut jackan då jag tog fel på storleken, har glömt att jag gått ner så mkt i vikt sen jag började det där med hundrastning som jobb). Byxorna hade jag på mig hela dagen idag, dvs. 4.5 timme i jätteregn och vind. Vindtäta är de definitivt, ingen tvekan. Vattentäta? Tja... Nästan. Mobilen i fickan blev lite fuktig (skit iPhone som slutar funka så fort denne bara blir lite blöt... jag vill ha min gamla Nokia tillbaka, den överlevde ett dopp i toaletten samt Sonisphere Stockholm 2010 - den som varit där vet precis vad jag pratar om!) men i övrigt tycker jag det gick ganska bra. Bättre än väntat, ärligt talat, då jag inte förväntade mig mycket från byxor som kostar under 500 lapp.
Men sköna och bekväma är de definitivt! Och jag ångrar inte att jag köpt dem. Har plats för alla möjliga grejer i byxornas stora fickor :-)

Också vandringsstrumpor köpte jag och de är jag jättenöjd med. 70% ull Highmountain strumpa håller verkligen måttet - trots att mina skor (a propos, köp inte Salomons hiking shoes... sulan har gått av efter 3 månader!) släpper vatten som f*n (har riktigt fina gummistövlar men jag får skavsår om jag ska gå i dem längre än en timme) var mina fötter relativt torra när jag väl tagit av alla mina kläder.

Nu hänger de nya kläderna och torkar efter en hel dag med vovvarna på jobbet och jag ska gräva fram mina äldre regnkläder för att gå ut med min egen fyrbenta vän.

Det här inlägget bör egentligen klassas som reklam... Låt det vara då. Men jag ville bara dela av mig ifall någon är på jakt efter liknande kläder för att klara av att vara ute denna höst utan att bli förkyld (har faktiskt verkligen inte råd att vara sjuk).

Har jag redan sagt att jag älskar mitt jobb oavsett väderförhållanden? :-)

söndag 9 oktober 2011

(O)lydnad

Det är bara att inse - alla kan ha sina sämre dagar. Idag är det Vovvens tur. Vi började fortsättningskurs 2 på Fria Hundar idag och f*n, vad jag fick skämmas...

Fokus: noll.
Lydnad: noll.
Stress: hundra.

Vi fick det till en ok nivå efter ca 20minuter och Vovven fick gå lös, men början var hemsk. Och han tog ett stort steg bakåt när det gäller sitta och vänta när matte går iväg. Han brukade vara hyfsad duktig på detta förut men nu är det ett stort nej, matte får absolut inte gå iväg mer än 2m! Samma i onsdags på lydnadskursen vid platsliggning.

Sen dock när vi var tillbaka på "vår" mark uppförde han sig mycket väl och jag fick ha honom lös halva vägen från tåget (när vi redan lämnat trafikerade vägar och gick in på en skogsväg).

Det där med fokuset - det är alltid samma sak när vi kommer in i en ny grupp av hundar. Då vill han vara överallt och nosa överallt och det är extremt svårt att avbryta detta.
Svårt dock när man precis fortfarande är en tonåring och det är så många nya, snygga tjejer överallt, eller hur?

En sväng till någon BK blir det imorgon, tror jag. Vi måste ta itu med detta för att vara väl förberedda till nästa söndag då det blir betydligt svårare än det var vid dagens kurstillfälle.

Någon som bor i Stockholm (helst västerort) och är sugen på träningspromenader på kvällstid, förresten? Jag behöver en träningskompis men har tyvärr ingen :-(

måndag 3 oktober 2011

Underbara, underbara vovvar...

Förstår helt ärligt inte folk som inte gillar djur, i synnerheten hundar. Så himla kloka som de är...

Hur många gånger har vi inte haft problem med kommunikation med andra människor? Talar annat språk. Gestikulerar annorlunda. Tolkar ord fel.
Hur många gånger har vi inte varit med om att en stund behövdes för att vi överhuvudtaget skulle kunna förstå vad den andra människan menar?

Idag upplevde jag själv hur duktiga hundar kan vara och hur snabbt rollerna fördelas i en "flock" (promenadflock i för sig men ändå).
Det var nämligen så att min fot gled på mossan i skogen, jag tappade balansen och föll. Mitt huvud mötte en trästock (som tur är var den rutten och täckt med mjuka höstlöv; tänkt om det varit en sten istället!! :-o).

Med mig hade jag min lilla "vallhundgrupp" så som jag kallar dem. Det är två stycken Welsh Corgi Cardigan och en BC.
Så fort jag ramlade hände det något med dem. Corgi-tiken ställde sig vid sidan om och började skälla (larm). BC hittade snabbt mitt ansikte och började slicka mig för att kolla reaktionen. Och lilla stjärnan Corgi-hanen klättrade upp på min mage med sina backtassar (ja, verkligen klättrade, han backade mkt försiktigt till han såg till att hans hela rumpa satt på mig). Håll värmen, kära walkern, verkade han säga.

Nej, jag skulle inte försvinna med mina små hjältar! Det känndes så varmt i hjärtat när jag insåg vad de höll på med :-) Nåt måste de bry sig om mig, va'? ;-)

Underbara, underbara vovvar...

söndag 2 oktober 2011

MH och framtida-rasen-dilemmat

Så är det gjort. Min vovve har nu känd mental status! Har fått höra att jag har en väldig trevlig schnauzer och att inte så många andra beskrivna inom rasen var så tillgängliga och duktiga som min :-)

Vad var exakt hur jag tänkte att det skulle vara?
Spökena, naturligtvis. Jag visste att Vovven kommer att tycka att de är hur obehagliga som helst. Så blev det också. Fick släppa kopplet för att han skulle få springa iväg... 5:an blev det tyvärr. Hans största rädsla... Fick höra att han blivit ordentligt arg på dem och inte visste vad han skulle göra med sina känslor och därför valde han att fly. Som tur är var han inte alldeles för långt borta, stod på ett säkert avstånd och skällde som tusan.
Han kom till slut för att hälsa när luvan åkt av men inte inom den tiden som fanns, därför står det nu i beskrivningen att han inte tog kontakt med dem.
Men när han äntligen kom fram och insåg att det bara var två tjejer stående där, blev han superglad, hoppade runt och slickade dem om händerna. Men det var lite sent det där.

Vad förvånade mig mest?
Dragkamp. Han hade ingen större lust att köra den! Grejen är att i vardagslivet älskar han kamp! Det är en av de bästa belöningarna han vet under våra rallypass.
Konstigt.

Var det något mer som var intressant?
Ja, Vovvens plötsliga glädje över alla som deltog i provet. Testledaren fick ordentlig hälsning med massa hoppande och slickande, det var nära att hon skulle få en puss vid hanteringen.
Grejen är att Vovven inte riktigt gillar främmande i vardagliga situationer... Och hanteringen... Jaaaa... Det är inte alls så att jag behöver sätta på honom munkorgen när jag klipper klor eller trimmar, inte alls ;-)
Hur som helst så var han mkt glad när han fick hälsa på folk där på klubben under MH:t. Bra, han kommer kanske to his senses ;-)

Inte alls rädd för skott men bara lite för trött på slutet. De sa att när det första skottet avfirades tittade han som om han tänkte "O nej, inte det där också" bara för att han ville hem. Men de andra skotten brydde han inte sig så mkt om - och han fick 2:an där :-)

Matte är iaf mycket, mycket nöjd med beskrivningen :-) Och det var faktiskt ganska rolig upplevelse, gör gärna det igen med min nästa hund :-)

A propos det... Söker en annan ras denna gång. Gärna en lite mindre självständig och lite enklare motiverad hund. Skulle vilja köra bruks med den och kan erbjuda mycket motion (hunden skulle följa med på promenader i dogwalking-verksamheten vilket innebär i princip utevistelse hela dagarna + träning på kvällstid/helger). Gärna en hund som inte fäller konstant men jag är öppen för många förslag.
Måste erkänna att jag blivit kär i jaktlabbar... Och om jag inte hittar någon annan ras som jag gillar ännu bättre (skulle heller ha en hund av en lite mer ovanlig ras)... Då blir det en jaktlabbe så klart :-)

Fast jag är så kär i riesen... och svarta terriern... och hovawarten... Alla är dock mkt självständiga hundar...
Måste tänka, måste tänka...

(blir det en schnauzer till trots allt? :-P)

onsdag 28 september 2011

Lite om MH och vår lydnadshöst 2011

För ett tag sen anmälde jag mig och Vovven till MH-beskrivningen som kommer den 1/10 på SoSu BK. För ca en vecka sedan, mitt på natten, fick jag ett sms om att jag tyvärr inte kan få en plats och att pengarna skulle återbetalas...

Igår efter att ha varit ute med alla vovvar inkl. min egen var jag helt slut. Jag struntade i att det var tisdag och tog ett glas vin, fyllde badkaret med skönt, varmt vatten och tog boken jag håller på att läsa. Tänkte ha en skön, avslappnande kväll. Naturligtvis redan efter 10 minuter ringde telefonen (var inte med i badrummet så jag kunde inte svara eller ens kolla upp vad det var). Sen kom det ett meddelande. Sen ett till.
Något viktigt
tänkte jag. Trodde dock det var jobbet (kvällsjobbet, inte företaget) med akutsituation (denna vecka är vi bara två stycken som jobbar kvällar och blir den ena sjuk måste den andra dyka upp, inget val).
Ring mig angående MH på lördag
stod det i texten... Jag ringde och vad som visade sig? Att en plats blivit ledig och de ville veta om vi vill delta!!!

=) =) =)

Så det blir MH för min lilla kille på lördag ändå... Matte känner sig naturligtvis stressad redan nu (ja, inte konstigt att hunden är så lätt stressad om den lever med en ständig stressad människa, eller hur?). Men det går väl bra. Jag vet ju min hunds rädslor och hans starka sidor (bl.a. den underbara kamplusten och jaktlusten som hjälper oss så mycket i vissa situationer och är helt hopplösa i andra). Men jag kanske får reda på mer än jag redan vet.

Husse kan tyvärr inte följa med då han jobbar. Synd, annars skulle vi kunna ha bilder och filmer. Det blir dock troligen inget... Den enda hundkompisen jag har är numera utomlands, kommer ej tillbax till helgen, tyvärr.


Idag började vi också vår lydnadshöst - med en teoriomgång i tävlingslydnad hos Sirius Hundcenter. Redan nästa vecka är det dags för fortsättningskurs 2 hos Johan på Fria Hundar (ooo, vad jag längtar). Och snart äger vi förhoppningsvis en bil så jag och Vovven kan börja med mer regelbundna resor till BK för agilitypass.

Livet är underbart! =)

PS. Det går också bra för Emilias Hundtjänst men mer om detta berättar jag nån annan gång.

lördag 17 september 2011

Snabb update

Två bollar och en frisbee i ryggsäcken, en påse med köttbullar i fickan och en klicker i handen - med det hela samt Vovven vid min sida gick jag hemifrån idag eftermiddag för att trötta ut honom innan jag skulle lämnas ensam en stund på kvällen innan Husse skulle komma från jobbet.

Först kollade jag om Vovven överhuvudtaget skulle komma ihåg klickern då det gått ett tag sen vi använde den sist. Men vilket bra minne han har, hunden min :-) Naturligtvis kom han ihåg! Inte nog med detta - kopplet behövdes knappt! Om inte så att det finns krav på koppel på vissa ställe hade jag kunnat ha honom lös hela tiden! Inte ens katten i buskarna kunde mäta sig med köttbullarna och bollarna ;-)

Eftersom vi börjar en kurs i tävlingslydnad om 1.5v. tänkte jag introducera vissa enklare moment för Vovven. Platsliggning brukar funka utan störning, dags att flytta detta till en högre nivå - Rålambshovsparken. Kl. 16.00 var det inte så extremt många människor där, inga hundar i rastgården, så efter en lekstund med ena bollen och lite "tålamodsträning" var det dags. Jag sa åt Vovven att lägga sig på ena ställe. Själv gick jag till en bänk lite längre bort och tände en cigg. Vovven låg där utan att speciellt mkt fundera över en anledning. Han tog det naturligt - en lekstund till var på väg att hända igen efteråt, det var han säker på. Han hade rätt.
Jag blev stolt över min lilla hund :-) Vi får se hur det går under vår lydnadshöst (agility i all ära men nu är det lydnad vi satsar stenhårt på) men jag är ganska positiv.

Vad jag fruktar dock är MH-beskrivning som kommer den 1/10... Hoppas att det går bra och att min lilla vän inte är så där helt hopplöst fall när det gäller rädslor och stress.
Så snart...

Ska försöka hitta nån bra bild "Vovven på semester i Polen" :-) Har en del. Och skriva ett par rader om det också. Det har hänt massor.

lördag 6 augusti 2011

Sista agilitypasset inför semesterpausen

Har precis kommit hem efter ett mycket lyckat agilitypass. Det verkar som om jag äntligen hittade ett sätt att bli av med Vovvens olater när det gäller inkallning på banan. Är det boll han vill ha, blir det boll han får - eller närmare sagt bollar! Häromdagen köpte jag tre stycken bollar som piper när man trycker på. En har Vovven redan käkat upp vid sista grilltillfället (:-P) men två har vi fortfarande. Och det funkar utmärkt att växla mellan bollarna när vi tränar. Han kommer hur glad som helst med ena bollen i munnen för att byta den mot den andra som jag håller i handen.

Slalom gick excellent från alla möjliga håll - även helt runt om första pinnen och oavsett var jag befann mig på banan. Vi saknar lite fart i det hela men det är något mindre bekymmer än själva slalomingången som nu verkar sitta ganska säkert i huvudet på min lilla hund. Bakombyte excellent. Framförbyte lite svårare då jag inte hinner före Vovven men det är nåt som jag själv påverkar till 100%. Kommer att träna massor på just detta när vi kommit tillbax från semestern. Blindbyte kör jag på som en galning, hihi. Men som tur är är Vovven ganska uppmärksammad på hela min kropp och han hänger definitivt med =)

Det är bara synd att vippen är trasig där vi tränar då han verkligen vill göra det och balanserar så fint att det var jättedumt att jag glömt kameran hemma, annars hade jag gärna visat här.

Nöjda och lite trötta är vi hemma tillbaka och jag ser verkligen fram emot nästa träningstillfälle efter det här. Med ett stort leende på läpparna =)

onsdag 3 augusti 2011

Rörigt helt enkelt ;-)

Om en vecka kommer vi befinna oss nånstans i östra Polens skogar med två galna hundar (med schnauzer påbrå ;-))... Can't wait. Men jag tänker redan en del på vad som behöver göras när vi kommit tillbaka. Som t.ex. allt som rör företaget. Rastningsschema för "mina" hundar (det börjar ta form, måste jag erkänna). Hur jag ska lösa problemet med snö/halka på vintern (ja, tro eller ej, jag tänker på vinter 2011/2012!) då jag saknar bil och är cykelbunden i mitt jobb... Hur jag ska tillfredsställa många hundägares behov trots att jag bara är en enda person i företaget och hundar i behov av rastning är faktiskt ganska många (och inte alla går ihop med andra hundar, tyvärr).

Men men...
Det finns en del annat att tänka på också. Som träning, till exempel. Vi har gått en grundkurs i agility och vi har gått en nybörjarkurs i rally. Nu är det dags att finslipa allt vi har lärt oss hittills för att kunna utvecklas i fortsättningen. Vardagslydnad tar vi itu med varje dag men hur ofta tränar vi agility? Hur ofta sätter vi riktiga banor i rally? Och hur ofta händer det att vi faktiskt har störningar vi både klarar av?

Jaaaa... Svaren på ovanstående frågorna är jag inte så nöjd med. Därför efterlyser jag nu träningskompisar i Stockholm (västra och norra förorter samt innerstan) som vill, precis som jag, gå vidare i sin träning.

Mitt sociala liv nådde botten det också. Kanske nån hundträningskompis som kan hjälpa med detta med?

Så. Då har jag skrivit det. Sagt är sagt ;-) Nu väntar jag på något svar ;-)

Just det. Tävlingslydnad känner jag mig också sugen på. Har precis skickat min anmälan till kurs. Jag, som har en hund som springer till andra så fort han får syn på en, en hund som jagar katter/rådjur/harar (yeah, you name it! allt som rör sig och är djur!) , en osocial hund som tycker att det enda normala är när det är bara han, Husse och Matte och ingen annan ska släppas in... Jag vill tävla i lydnad! Hihi!
Men någonstans måste man väl börja, antar jag... :-P

torsdag 28 juli 2011

Att bära sitt eget bagage - våra förberedelser inför semester 2011

För att Vovven inte ska känna sig utelämnad nu när jag håller på att fylla mitt schema med andra vovvar, gjorde vi idag en liten utflykt till Rålambshovsparken. Vi körde lite apportering, bollsökning och rally (vi ska tävla om en månad!).

Om 11 dagar ska vi ut och resa lite. Matte börjar sin semester och redan den första dagen (eller de första timmarna, närmare sagt) ska vi ta oss till Polen - och detta inte med hjälp av flyg! Det är ett stort projekt, denna resa. Jag ska nämligen åka ensam (ja, i sällskap av min hund, naturligtvis) allt eftersom Husse inte börjar sin semester förrän några dagar efter. Det blev lite fel egentligen med våra semestrar detta år men man blir glad att man överhuvudtaget har en!
Vi åker genom halva Sverige, sen tar vi en båt från Blekinge till norra Polen och sen ska vi med tåg till Polens huvudstad. Resan är dock inte slut där - i Warszawa kommer min bror vänta med bilen och sen har vi ca 180km kvar till vårt resmål. Låter inte så roligt för hunden egentligen men jag vågar inte flyga med honom. Han har sina rädslor och har mkt enkelt för att gå upp i stress och att hanteras av flygplatspersonal är inte det ultimata för honom. Jag tar heller honom med mig på detta konstiga sätt, med tåg, båt och bil.

Hur som helst, jag tänker ta min stora ryggsäck som jag brukade använda som student under den tiden jag bodde i Polen och Vovven ska ha sin lilla. Ja, ni läser rätt - jag har handlar en klövjeväska åt min lilla Vovv. Så idag var det dags att prova den på!

Vovven hade inte så mycket bagage - en boll, en portabel vattenskål och min plånbok. Jag tog hand om resten (dvs. kamptrasan, vattenflaskorna och frisbeen). Han såg inte heller något konstigt i att han ska bära en väska på ryggen! Han är helt underbar! =)
Ibland när vi bär på flera saker vill han verkligen bära på något han med. En gång var det ett brev, en annan gång en bajspåse... Men aldrig tidigare på ryggen.



För några dagar sen filmade jag vår rally träning och lovar snart att jobba med filmerna så att jag kan ladda upp något här. Vi är inga proffs och tävlingen i augusti kommer att fara åt helv*te men... nya erfarenheter är just det som räknas =)

tisdag 19 juli 2011

Emilia Galotti och Emilias Hundtjänst - let your dreams come true

Vad skönt det känns att äntligen kunna säga - jag driver ett hundrastningsföretag anslutet till Rasta Hunden. Har hittills fått massor med hjälp från organisationen. Och om vi på detta sätt kan bidra till att yrket "hundrastare" ses som mer seriöst... Varför inte?

Hur som helst så sitter jag med mängden av pappersarbetet då jag ska iväg och träffa en potentiell kund ikväll. Hoppas på att komma hem med påskrivet avtal =) Nästa möte på fredag - men där är det bara papper som ska skrivas på/under eftersom vi redan bestämt att jag ska rasta deras hundar från och med den 1/09.
Jag har fortfarande svårt att tro att detta är sant! Efter så många år som jag försökt hitta balans på livets bana har jag äntligen möjlighet att jobba med hundar - dvs. något jag önskat mig sen jag var 12 (eller kanske även tidigare än det men det minns jag tyvärr inte riktigt).

Jag ville bli veterinär under den tiden. Tyvärr fick jag ingen trevlig biologilärare på gymnasiet (hon var SÅ TRÅKIG!) och jag tappade intresse i ämnet (vad synd!). Sen var det också andra faktorer som spelade roll - t.ex. faktum att jag samtidigt ville flytta utomlands.
Har faktiskt tre närstående som är utbildade inom djurhållning - två veterinärtekniker/hundskötare (en av dem är min kära faster och gudmor i ett) och en veterinär (dock jobbar hon som Sanitary Inspector istället). Många frågor fick de svara på under min uppväxttid.

Hur som helst, jag valde bort veterinärstudier pga utlandsflytten (och delvis för dåliga avgångsbetyg från gymnasiet, definitivt inte en människa med bara MVG). Hamnade som au pair i en finsk-engelsk familj med två hundar och två katter (och x antal mus runtomkring, haha). När jag kom till Sverige och äntligen lärde mig språket i tillräckligt utsträckning för att söka jobb här började de nuvarande reglerna för arbete på hunddagis gälla - och en hunddagisutbildning kunde jag tyvärr inte bekosta själv samtidigt som jag inte hade någon möjlighet att flytta från Stockholm till något annat ställe för att försöka min lycka där. Så det blev att bita ihop och försöka göra något annat.

Jag hade sedan länge funderat på att starta eget men hade aldrig riktigt vågat tills Susanne från Rasta Hunden kontaktade mig och erbjöd sin hjälp. Det var som ett kick - ja, nu kör vi!
Och här är jag, sitter i mitt vardagsrum i en lägenhet i en av Stockholms västra förorter), med företagspapper runt om, planerar och bokar kundmöten etc. Spännande!

Let your dreams come true...
=)

PS. Jag måste bara skryta lite... Har anmält Vovven och mig till en officiell tävling i rallylydnad! Den 28/8 är det dags för vår debut på Lidingö BK! Hoppas att ingen skrattar åt våra försök... Nu tränar vi för fullt!

måndag 18 juli 2011

Funderingar kring vår agility äventyr

Jag tycker så mkt om att ha min kille med oss när jag och Vovven åker och tränar... Igår tog vi en sväng mot Judarskogen - har blivit sugen på lite agility igen nu när vädret tillåter.

Jag ser redan nu vilka problem jag har med Vovven på banan. Han tycker nämligen det är roligt så länge vi gör det på hans villkor. Om han gör nåt fel eller något, måste jag verkligen försöka hålla käften och bara ignorera - om jag gör ett missnöjd ljud, stannar han till helt enkelt och när han gör om något moment, tappar han farten helt och hållet.

Belöningar är ett annat problem. Det som fungerar klart bäst är hans boll som jag kastar efter sista hindret. Problemet börjar dock sen - han tycker absolut inte om att lämna bollen ifrån sig. Ja, man skulle kunna byta den mot en annan boll och det fungerar till viss del, men han vet ändå vilken boll han använder som mest och denne vill han ha.
"Du kan väl behålla den andra bollen"
säger hans blick.
Kamptrasa fungerar ibland, bäst när vi tränar på klubben. Godis är han inte riktigt intresserad av när det är så mkt annat runtomkring (om jag inte har en ficka fylld med köttbullar men tyvärr får han egentligen inte äta köttbullar pga allergi... de som han älskar som mest...).

Jag har märkt en sak - hans motivation höjs rejält när han ser andra hundar träna! Han blir taggad när han måste sitta och vänta på sin tur samtidigt som en annan hund tar banan! Problemet med detta är dock att jag inte kan fokusera till 100% på det vi gör eftersom Vovven också har en tendens att sticka till andra hundar. Han har nämligen upptäckt adrenalinkicken som kommer när bråk är nära - och det verkar som om han ibland strävar efter detta och använder det beteendet som belöning, vilket naturligtvis är fel.

Men i torsdags var vi på banan och tränade tillsammans med M. och hennes tollartjej och då var Vovven hur duktig som helst - passiv när han behövde vänta (Matte fick lära sig hur man kastar frisbee :-P), aktiv när det var hans tur att jobba. Så det verkar vara lite ojämnt, vissa dagar är han superduktig och vissa är han... bara sig själv ;-)

Varför skrev jag i början att jag tycker när Husse är med? Han är så pass lugn att han påpekar vad jag gör fel, när jag blir upprörd och hur mitt beteende påverkar min lilla hund och då kan vi liksom arbeta tillsammans =) Matte tränar Vovven och Husse tränar Matte på en och samma gång!

Det var i alla fall bättre morgon än i lördags...

söndag 17 juli 2011

Koppeltvång - något alla hundägare bör känna till!

Vad innebär koppeltvång?
Jag har hittat ganska bra artikel som summerar all info om koppeltvånget -> länk

Igår morse gick vi på en promenad till Ålstenängen. Där får man troligen ha sin hund lös (det står dock inga skyltar om detta, bara om koppel på hunden vid motionspåret i skogen). Däremot får hunden - enligt gällande lagen - inte springa lös runt under okontrollerade former. Och detta tyvärr har skett. Vi satt där med Vovven (som tyvärr inte är så förtjust i andra hundar som bara springer rak på honom, någon vi tränar nu emot så att han känner sig tryggare både ute och inne) efter ett träningspass med frisbee och godissök. Vilar.

Jag ser en lösspringande hund som kommer fram till en grupp killar som sitter alldeles vid vattnet. Ok, tänker jag. Den får ju vara där. Sen kommer ägaren efter. Stannar till, pratar med killarna. Så länge ok. Sen ser jag hunden jaga lite fåglar vid sidan om. Ägaren agerar inte. Well, jag säger ingenting så länge hunden håller sig borta från oss.
Samtidigt avleder jag min hunds uppmärksamhet från den lekande hunden med kamptrasa och det går hur bra som helst...

... tills jag plötsligt märker att den lösspringande hunden är på väg mot oss och ägaren reagerar inte! Han ropar inte på hunden, han går inte iväg - TOTALT INGENTING! Hunden befinner sig nu ca 20m från oss. Då skriker jag till denne ägare att jag inte vill ha hans hund hos mig och att han måste absolut ropa på den. Tror ni att det funkar? Ja, ägarens uppmärksamhet riktas mot hunden men tyvärr är det redan för sent. Alldeles strax har jag min hund jättestressad och en annan hund som rotar i våra saker!!

Ok, det händer ju att ens hund springer iväg, reagerar inte på inkallning etc. MEN! Man kan ju åtminstone be om ursäkt! Men NADA! Han skriker däremot på mig att det finns hundra andra lösa hundar där och att man får ha sin hund lös och att på detta ställe måste jag räkna med att lösa hundar springer till min hund!!!

Jag blev så förbannad!! På den ängen finns det barnfamiljer, kanske hundrädda människor, alla andra som faktiskt har rätt till att bli lämnade ifred. I skogen bredvid finns det vilt (även älgar har setts) som absolut inte får störas denna period på året. Och så har jag också rätt för att leka där med min hund om jag håller koll på honom så att han inte stör andra - och det gör han inte om jag har honom i långlina och tränar med honom långt ifrån de andra!

Jag förstår inte hur han kunde påstå att han hade rätt... Och vad är det för sätt att tänka - andra gör det så jag får också? Ja visst, det finns andra lösspringande hundar där men det har faktiskt bara hänt typ två gånger att någon hund kom till oss på det viset och ALDRIG har vi träffat någon som INTE skulle be om ursäkt för att det hänt!!

Jag har helt och hållet tappat lust i att gå dit och använda området som träningsplats. Problemet är att det ligger så nära... och det är faktiskt oerhört fint där.
Får man, som försöker hålla koll på sin hund, inte vara där bara för att det finns folk som inte gör det? Ska man avstå själv? Ska jag hålla mig bara till tråkiga gråa trottoarer för att någon annan vill låta sin hund springa utan tillsyn på ängen som annars får användas av alla?

Jag trodde inte att såna hundägare fanns i mitt område men tyvärr... Hur fel jag hade...

onsdag 13 juli 2011

Juli uppdatering

It's a fact. Det går framåt.

Först var vi gäster, sen hade vi besök, sen var vi gäster igen... Det har inte gått "back to normal" än - en kompis till Husse sover över nån gång i veckan då han letar bostad i huvudstan.

Folk hör av sig till mig angående hundrastningstjänster, vilket är bra. Har i nuläget två avtal att skriva under och tredje att forma för att det kanske behöver skrivas på i början av nästa vecka... Har också skapat en webbsida - ingen snygg än men layouten kommer att ändras några ggr till innan den blir färdig. Hur som helst, den fungerar ju bra som prislista och som informationsblad för eventuella kunder.
Emilias Hundtjänst

Vi har haft en paus i agilityträning pga arbetsbelastning och skador men nu är vi tillbaka på planen =) Imorgon är det dags för möte med M. - det blev ingenting förra månaden då Vovven blev skadad och sen skadade jag mig.
Ja, på tal om skador... Vi var hos vetten förra veckan för att revaccinera mot rabies. Jag skulle ställa en vattenskål åt min fyrbenta vän och när jag ställe mig upp smällde det. Huvudet mötte ett väggskåp. Det vore inte så konstigt, jag har ju tendens att slå mig, få blåmärke och annat sånt, om det inte var för att blodet började rinna längst min arm... Roligt, vad?
Det gick bra trots allt, jag hade fruktansvärt huvudvärk samma kväll (tyvärr kunde jag inte ta det lugnt då jag behövdes på jobbet då och också dagen efter) men nu är det bara skorpan kvar.

Bestämde mig också för att lämna Vovven för trimning denna gång. Det blev Renée på Kennel Raggen (eller närmare sagt på RP Hundpiffet) och hon gjorde allt hon kunde för att Vovven skulle se bra ut (under omständigheter - och nej, det var inte min trimning som orsakat "skador" men jag vill helst inte avslöja vems). Så det blir definitivt hon som ska hjälpa oss nästa gång. Men - vad som är ännu viktigare än min hunds nya frissa - jag kanske kommer att få lite hjälp av henne när det gäller min trimningsinlärning! =) Well, det blir lite svårt att hinna med allt jag planerat inför hösten men det skulle inte vara så dumt att ha henne som "handledare" - för meriternas skull.
Vi får se.
Nu är min Vovve i alla fall korthårig vilket kan vara skönt i sommarvärmen.

Imorgon väntas antagningsbeskedet. Jag har sökt en distanskurs i hundens beteendebiologi. Mitt andra val var introduktion till etologi och jag hoppas verkligen att jag får en plats på någon av dessa kurser - trots att det kan vara svårt att hinna med detta vid sidan av företaget, mitt "vanliga" jobb och hundträningen.

Godnatt från trötta Vovven och Vovvens Matte.

fredag 1 juli 2011

Ingen bra början på helgen...

Helgen har inte börjat som jag tänkt mig... Efter 5-timmarssömn gick vi upp för att åka iväg. På tåget kräktes Vovven och han mådde allmänt skit. Jag var dum nog att tro att det blir lite bättre sen och gav honom mat trots allt. Men icke! Han kräktes två gånger till, är lite slö och vill helst ligga i sängen och vila...

Och så finns det ju barn här också... Vovven tycker inte om så många andra människor men barn gillar han. Däremot efter den senaste incidenten med min systers kille är vi lite oroliga för att släppa hunden med folk han inte är så van med. Därför passar jag honom ganska noggrant - han är duktig och lydig men jag är lite nojjig ändå. Man vill ju ej att ens hund ska morra på barn (fast det har han faktiskt aldrig gjort tidigare).
Med tanke dock på att Vovven mår illa och behöver vila måste jag vara ännu försiktigare med att låta andra klappa honom etc. Därför istället för att socialisera med makens släkt, ligger vi på övre våningen i sommarstugan och bloggar (läser också en del).

Hoppas att det blir bättre imorgon...


/Emilia

torsdag 30 juni 2011

Lite ledighet

Nu har vi sagt hejdå till våra gäster och packar väskor då vi ska göra en liten semesterresa till helgen med start imorgon bitti. Hälsingland välkomnar oss med regn, det är jag helt säker på, men Vovven kan vara lös där i mycket större utsträckning än här hemma - och det ser jag verkligen fram emot.

Har haft ett möte med en potentiell kund som vill köpa hundrastningstjänsten - en jättetrevlig vovve som jag verkligen ser fram emot att jobba med =) Och anslutning till Rasta Hunden närmar sig, avtalet ligger nu på mitt skrivbord, ska läsa det några gånger till men som det ser ut idag tänker jag skriva under och ansluta mig. Visst betyder det vissa begränsningar i verksamheten och en extra kostnad men samtidigt får man ganska mycket hjälp och lite rabatt på en utbildning som jag funderar på att gå...
Så... Jag har egentligen bestämt mig =)

Nu ska vi fira vår lång helg - äntligen ledig efter 11 dagar med jobb. Känns skönt =)

söndag 26 juni 2011

Hundens Hus och runda runt Djurgården

Företagsregistreringsbevis kom strax före Midsommar men det verkar vara nån strul med min momsregistrering. Ska ringa Skatteverket imorgon och kolla upp det då jag redan den 8:e juli behöver fakturera en... Hoppas att det löser sig tills dess.

Hektisk helg här. Eftersom både jag och Husse jobbar kvällstid denna storhelg, bjöd vi min syster hit för att hon skulle passa Vovven. Hon ville verkligen ta med sig sin kille. Och där problemen började. Vovven har nämligen mycket svårt för främmande människor, i synnerhet män (vet ej varför men han har alltid varit så) och det tar extremt lång tid innan han litar på en. Vi jobbar alltså för fullt och nu går det mycket bättre en under dag 1 (som var i tisdags) men det är ändå inte så att min hund springer glatt och låter syrrans kille göra vad han vill.
Skulle vilja gå sådant stress-föredrag på Hundens Hus men det sker tyvärr då jag och Vovven är på semester (augusti).

Hur som helst så har vi anmält oss till en endagskurs i massage (först i slutet på september, dock) - förhoppningsvis ska jag kunna lugna ner min vidriga Vovve genom att massera honom regelbundet. Så svårt har han att varva ner, stackaren. Men vi jobbar på saken =)

Rallylydnad-grund har vi redan avslutat (i jätteregn!) och vi väntar på vårt diplom som kommer under den kommande veckan (post). Nu är det dags att återuppta agilityträningar (just det, Hundens Hus har agility helg i slutet på juli och det är så synd att vi inte kan vara med hela helgen men tyvärr är jag ingen miljonär... än ;-)), jag saknar farten!! I morse gick vi till Lillsjön för att lära Vovven frisbee - han älskade den! Och apporterade på riktigt, inte som med bollar som han bara vill ha till sig själv. Tyvärr kan vi inte göra det för ofta - det är för stressigt, helt enkelt.
Vi kanske bör tänka på att spåra lite till hösten för att få Vovven att arbeta lite mer med huvudet?

Igår tog vi en runda runt Djurgården. Måste erkänna att vargkusiner luktar riktigt starkt ;-) Även Matte kände dom. Vovven var mkt intresserad i lukten, han såg dock ingen varg. På dagarna sover de ju.
Idag är det vilodag för Vovven. Syrran pratade nåt om att ta en sväng runt Drottningholm ikväll, det låter som en bra idé. Synd att man själv måste jobba på andra sidan stan... Men imorgon är vi lediga allihopa, då hittar vi säkert på nåt. Ville ju visa min syster hur duktig Vovven är på olika hinder ;-)

tisdag 7 juni 2011

Now it's real, man! ;-)

Nu är det på riktigt! Har precis skickat in ansökan om företagsregistrering! =) Och första kundmötet närmar sig med stora steg! Dags att arbeta fram ett avtalsmall och liknande.

Men nu tar jag en paus. Vovvens tass har nu blivit bättre så vi kör rallylydnad ikväll. Kan väl hoppa över vissa moment som är mer krävande och vila honom under tiden istället. Men jag vill iaf se på andra hundar och få nästa tio skyltar förklarade för mig =)

Har också fått utskällning från en annan hundägare idag. Släppte Vovve-monstret en stund för att han skulle rulla sig i det nyklippta gräset (han älskar det och han ser så roligt ut att jag nästan inte kan säga nej). Efter en stund gick vi vidare och allt var bra. Jag tänkte precis ropa på honom för att sätta på koppel när han plötsligt stannade till, spanade en tionde del sekund för att senare rusa fram till någon/något i buskarna. Jag trodde det var en katt eftersom det kändes som enda rimliga förklaringen men nej... en valp. I för sig lika stor som min vovve (nästan) trots sina 11 veckor men en valp trots allt. Jag rusar ej fram för att jag vet att då blir mitt monster sur och kan skrämma den lille. Så jag går försiktigt med mycket missnöjt ansiktsuttryck och tänker be om ursäkt (naturligtvis) som tusan.
Plötsligt får jag utskällning
"Har man ingen ordning på sin hund ska man fan inte släppa den"
- och yes, jag instämmer men vi håller på att träna faktiskt och det har gått mycket bra den senaste tiden... Det hela känns helt olustigt, nu tänker jag inte längre be om ursäkt på något mycket snällt sätt.
"Förlåt men han är mycket ung och jag tränar honom"
var det enda jag kunde säga. Mannen har faktiskt mjuknat till lite grand när han fick veta att min hund är drygt ett år bara (ha, vi får se hur lydig hans egen hund blir om 9-10 månader!) men jag var inte i rätt humör för att vara snäll.

Jag vet att det var mitt fel och jag vet att jag bör vara snällare men jag orkade bara helt enkelt inte. Jag skämdes ändå och var sur på mitt lilla monster och då tänkte jag inte ta skit från någon annan. Så är det bara.

Och jag förstår mig faktiskt inte på min hund... Förut jagade han harar, rådjur och katter men nu kan man faktiskt stoppa honom ifrån att göra det. Däremot verkar han ha fått något nytt kick av att springa till andra hundar (närmare sagt, valpar)... Dags för en långlina igen? Känns inget roligt...

måndag 6 juni 2011

I viloläge...

Idag är jag världens sämsta matte och Vovven är världens sämsta hund. Vi passar så bra ihop...

Skulle ha varit agility träning, istället har vi en tass skadad under lördagens vilda lekar med kompisen. Matte mår också illa (dock av en annan anledning). Därför ställer vi oss på viloläge bägge två.

Stephen Kings "Flickan som älskade Tom Gordon" väntar... Och med tanke på att imorgon börjar min sommarkurs (vampyrfiktion ska det läsas =)), är det på högsta tiden att börja med King =)
Vad bra med lite ledighet efter en lång helg på jobbet...

lördag 4 juni 2011

Lite om rallylydnad och lite om agility

I tisdags var det premiär på rallylydnad för mig och Vovven. Det var kanske inte lika roligt som agility men mycket givande =) Så fokuserad på mig och uppgifterna har Vovven inte varit på länge (utanför agilitybanan, naturligtvis)! Vi kommer definitivt fortsätta träna =) Vi gör det hur som helst varje dag fast utan skyltar - papper i skrivaren har tagit slut och jag kan inte riktigt hitta tid för att åka iväg och köpa nytt ;-) Lazy bi*ch ;-)

Det som jag uppfattade som svårast och roligast samtidigt var instruktörens första mening
"Sträckt koppel ger poängavdrag och detsamma gäller om man medvetet rör vid hunden"
O, en utmaning för oss, tänkte jag! Det är det också. Då jag har hittills krävt Vovvens uppmärksamhet genom att lägga min hand på honom eller nudda till honom, var det en stor grej att byta till bara använda röst och kroppsspråk. Men vi klarar detta galant när vi väl är förberedda för att göra detta! =) Nu på varje promenad vid hundmöten tänker jag på det hon sa på kursen - och vi lyckas att gå förbi med någorlunda bra kontakt ändå! :-D Vi får väl stanna till, backa, ibland måste jag ta plats och påminna mitt Monster om att jag finns genom att ta ett steg framme och blockera hans väg (och på detta sätt avbryta hans fokusering på nåt annat än mig) men med små steg tar vi oss fram!
*stolt matte*

Och min lilla, rastypiska schnauzer kommer aldrig att utföra nån utan att titta upp på mig och frågar
"What's in it for me?"
Men så fort han inser att det är nåt på gång vi ska göra tillsammans och att detta innebär mycket godis inblandat... HA! Där har jag honom!
Som tur är kan jag byta bort godis mot annan sorts belöning på agilitybanan - extern belöning fungerar mycket bra, en boll, en kamptrasa, även koppel som belöning använder jag ibland också då Vovven älskar dragkamp och det kan man faktiskt göra med koppel också (inte världens smartaste sak men fungerar för oss). Och så har vi också börjat med att använda t.ex. hopphinder som belöning - han älskar att hoppa =) Självbelönande hindret, vad bra! =)

Har lånat Yvonne Östers rallylydnad-bok, ska kika lite i den under den kommande veckan.

Och vi har klarat steg 1 i våran agility-utbildning på SBK =) I onsdags hade vi vårens sista kursträning (vad tråkigt!) och det gick superb. Vi körde en bana men 10 hinder, bl.a. två som vi aldrig gjort förut, dvs. långhoppet och muren. Hade varit så säker på att Vovven inte kommer att klara långhoppet men han överraskade mig rejält - han flög som en fågel över hindret! Det var så synd att jag inte hade en kamera med mig för att nån ska ta kort på honom i luften, det skulle definitivt vara Vovvens bästa bild =)
Muren gick det inte så bra med men vi har tid och träna upp den också. Hoppas bara att SBK:s Stockholmsavdelning överlever de svåra tiderna som klubben befinner sig i just nu och att vi kan gå en fortsättningskurs till hösten. Men för säkerhetsskull har jag även blivit medlem i Solna-Sundbyberg för att eventuellt fortsätta med agilityn där istället.

Vi har också hittat en träningskompis till agility, en tjej som kommer från samma land som jag och är ägare till en fin tollare-flicka. De har tränat i 6 år och jag hoppas på massor med bra tips från henne angående mig och Vovven. Vi ska träffas på måndag och träna lite tillsammans. Det kommer att bli superkul! =)

torsdag 2 juni 2011

Om lek i rastgårdar

Rastgårdar är mycket roliga uppfinningar. Jag tycker det är oerhört bra att de finns - för var skulle man ta vägen med en hund som behöver springa lös ibland (alla gör det!) men som inte klarar av att göra detta någon annanstans? Då är rastgården den ultimata lösningen.

Men av vissa används den i fel syfte. En hund är en hund, den kräver sin motion, naturligtvis, men den kräver hjärngympa också för att inte gå i väggen! Jag skulle aldrig klara av att leva utan att läsa en bok då och då (helst så ofta som möjligt), eller en tidning eller lösa sudoku/korsord etc. Jag skulle helt enkelt inte vara lycklig oavsett hur mycket motion jag skulle få och hur bra den fysiska hälsan hos mig skulle vara.

Samma gäller våra hundar. De som sover med oss på nätterna för att senare få sova nästan hela dagarna hemma ensamma när vi jobbar. De som vi bär i väskan till det närmsta shopping-centret för våran shoppingtur. Alla hundar behöver aktiveras mentalt för att vara friska och glada vovvar.

Men det finns ägare som lägger alldeles för stor vikt på det där med motion och alldeles för liten vikt vid det där med hjärngympa vilket oftast resulterar i stressade, understimulerade hundar, förstörda hem. Och när man äntligen gör något med vovven, är det inte alls roligt pga all energi som hunden måste få utlopp för och gör det i denna stund som vi hade tänkt som en mysig moment mellan oss och hunden...
Att komma tillbaka från jobbet, ta ut en hund, ta den till en rastgård och bara släppa den där med andra hundar "för att den ska springa ifrån sig/leka ifrån sig" är inte alls bra för hund. Den behöver inte detta. Vad den behöver är tid tillsammans med ägaren och några riktiga uppgifter att lösa - 15 minuter spår/sök ger så mycket mer än 15 minuter vilda lekar i rastgården.

Och vi som av olika anledningar har skaffat oss hund bör nu se till att hunden har det bra. Detta innebär att vi ibland måste göra något vi inte har lust med (typ gå en lång promenad när det blåser och asregnar) eller inte riktigt har ork med (trix för hjärnan efter en hel lång dag på jobbet). Men vi tog på oss ansvaret för just denna hund. Det får vi aldrig glömma.

Jag säger inte nej till lek (med andra hundar) i rastgårdar men den ska snarare tillhöra undantag än regel i vardagen.


***


Apropå trimning, jag skickade bilder till våran uppfödare och hon tyckte det var bra jobbat som för en nybörjare, därför tänker jag inte lägga detta åt sidan :-)
Vovven ser ut så där:



Rallylydnad har vi börjat med. Jag berättar lite mer sen :-)
Och steg 1 i agility är avklarad :-) Det blir fortsättning till hösten, definitivt!

lördag 28 maj 2011

Dags för trimning - ska göra allt själv :-)

DEN dagen har kommit! Jag ska nämligen försöka trimma en hel schnauzer idag, from top to toe så att säga. Är lite orolig över att jag kommer ha världens fulaste hund efteråt men samtidigt känns det hela mycket spännande :-) Har en hel lördag på mig, vi kan ju ta pauser under tiden, har planerat för att inte stressa mig över nåt annat överhuvudtaget :-)

Jag lovar lägga bilder sen om jag lyckas ;-)

måndag 23 maj 2011

På frammarsch

Annonsering har påbörjats =) Prislistan är färdig. Anmälan till Skatteverket ligger på bordet (eller närmare sagt på servern) i väntan på att skickas in.

Det blir mer och mer verkligt!

=)

lördag 7 maj 2011

Lite agility uppdatering =)

Nu är det bara ett tillfälle på våran agility kurs kvar så vi behöver köra lite hårdare än vanligt för att komma ikapp. Har precis kommit tillbaka från banan. Well, verkar som om min vovve behövde lite mer motivation i form av andra hundar på banan - han blir så taggad när han ser andra ta hinder att han visar tydliga tendenser till att tjuvstarta (vilket jag naturligtvis kämpar emot). Däremot när vi har hela banan för oss själva finns det plötsligt massor med andra, mycket mer intressanta saker. T.o.m. staketet är mer intressant än tunnlarna (vilka är hans favvo nu sen han lärde sig att de inte alls är något farligt!).
Men efter ca 5 minuter fick jag honom att bli lite mer "på" och vi kunde då köra lite enkla kombinationer (hopp, slalom, bord, hopp, däck, tunnel, hopp). Jag försökte få det där med framförbyte igång - insåg att jag för det mesta kör blint och då råkar jag ibland missa när Vovven missat något hinder... Tyvärr... :-(
Bakombyte går faktiskt mycket bättre =) Ingen sväng efter hopp längre *stolt matte*

I onsdags körde vi en enkel bana (hoppklass 1). Om jag minns rätt var det följande: hopp, tunnel, hopp, hopp, hopp, sen sväng och slalom, ytterligare en sväng och hopp, hopp, säck, hopp i nästan raka linjen. Ja... Nästan gör faktiskt en stor skillnad ;-) Vi lovade träna mer på just slalom, särskilt när det gäller självaste ingången - och slalompinnar har jag hemma då kan vi köra nu varje dag fram till nästa (och sista) kurstillfället.
Hur gick slalomen idag? Ja... så där.
Men det som oroar mig mer är att Vovven återigen blivit rädd för vippen :-( Han kunde den redan så bra förra veckan... Något måste ha hänt... Så nu behöver jag mobilisera Husse eller Faster E... Hjälpen behövs.
Plus - det vore roligt att ha en träningskompis som kan få min lilla schnauzer taggad igen... Någon villig?

Annars? Matte har varit på Skatteverkets starta-eget-infoträff och nu är säker på att hon verkligen vill komma igång med detta =) Så spännande =)
Mer info inom kort.

Om någon visste nån kurs i rallylydnad i Stockholmstrakten som går på dagtid (vardag eller helg, spelar ingen roll) och ville dela med sig denna info... Tar gärna emot förslag =) Är jättesugen på att prova på just den sportgrenen men tyvärr har bara hittat kurserna som går på kvällstid...

fredag 8 april 2011

Förskräckliga saker har jag hört (front - Polen)

En person jag känner mycket väl har börjat sitt volontärarbete på ett hundstall i Polens huvudstad, där hon bor. Själv hade jag hört/läst mycket om just det hundstallet och det var inte alltid roliga saker man fick veta om... Men det hon berättar om... Det skulle jag aldrig kunna föreställa mig.
4-6 hundar i jättesmå boxar i sin egen avföring. En hund flyttas bara när den blir seriöst skadad av någon annan i boxen. Trots att hundstallet har kastrering/sterilisering skriven i sin policy, är mer än hälften av hundarna osteriliserade! Alltså tjuvparningar händer säkert alldeles för ofta. Hallå, det är ju hemlösa hundar vi pratar om, sådana som ingen vill ta hand om - varför i helvete ska de fortplanta sig och skapa ännu flera liv som någon varken bryr sig eller vill ha? Det är ytterst sällan som pengar från olika föreningar och organisationer verkligen når hundarna - pengarna försvinner nånstans på vägen, troligen i ledningens fickor.

Jag skulle vilja göra något men har ingen aning vad!!

Det går inte att anmäla hundstallet. Polisen kunde inte bry sig mindre. Det går inte att tala med medierna om detta - varje person som nånsin provat göra detta har blivit avstängt från sitt arbete där (även när det gäller obetalda volontärer!!!) och bannat från att komma till hundstallet igen!
Och jag måste tillägga att om ingen volontär finns där, går hundarna inte ut från boxarna. Alltså om de ska få den där enda promenaden om dagen som det finns möjlighet till med tanke på att det finns nästan 2500 (ja, jag har inte skrivit siffran fel - tvåtusen femhundra!) hundar, måste det finnas volontärer. Och volontärer får finnas bara så länge de håller käften om misären!!

Det måste vara nån av kommunpolitikerna som får pengar för att tysta ner saken och inte bry sig så att ledningen kan fortsätta tjäna pengar på hundarnas misär. Någon som är tillräckligt viktig att ingen annan vill säga emot.

Det skulle vara så mycket enklare i Sverige, känns det som. Att anmäla och sen finns det folk som tar hand om resten. Polen verkar vara som ett land i tredje världen när det gäller djurhållning...
Hur kan man hjälpa hundstallet i Warszawa? Finns det ingen organ på EU-nivån som skulle kunna ta upp detta?

Snart kommer Europamästerskap i fotboll spelas i Polen och Ukraina. Ukraina dödar sina hundar. Polen låter hundarna döda varandra på olika hundstall... Vi kan inte blunda mot dessa missförhållanden!

måndag 4 april 2011

Vad har hänt under hela mars?

Hela mars har gått utan att jag märkt det... Höll på med plugget på 125%, jobbet på 50% och... hundpassning av min lillkille som fått kennelhosta vid månadens början. Det var inte så roligt, måste jag säga. Nu är dock faran med att smitta andra över (sägs det... SBK låter oss komma till träningen på onsdag i alla fall så det måste vara över) så vi får hälsa på andra hundar igen (vad Vovven blev glad!) och livet kan återgå till sitt normala flöde.

Eller?

Trött på plugget som inte leder någonstans och ingen tid för min hund (eller hundar överhuvudtaget) har jag funderat över vad som kan göras med mitt liv som skulle ge mig en känsla av den totala tillfredsställelsen och jag kom fram till det som jag haft någonstans i huvudet sen jag var liten, att få jobba med hundar. Jag vet att det är extremt svårt att klara sig inom hundbranschen, konkurrensen hårdnar etc. men jag måste erkänna att jag är rejäl optimist när det gäller mina egna chanser...
Därför går jag nu i tankar om att starta eget.
Det skulle i så fall handla i första hand om hundrastning. Nu funderar jag på om jag ska börja på egen hand eller ska försöka ansluta mig till Rasta Hunden då de verkar vettiga, hjälpsamma och... har ett ledigt område i Stockholm som jag skulle mycket väl kunna vara intresserad i. Senare planer omfattar schnauzertrim men då måste vi gå kurser (jag och Vovven) och träna mycket först. Men som sagt, det är en del av mina framtidsplaner. Just nu har jag ju ett deltidsjobb som jag vill behålla ett tag till och då kan jag tyvärr inte syssla med hundar på mer än heltid.

Just det, angående trimning... Våran trimmare har ju slutat, i alla fall tillfälligt. Då vi var på jakt efter någon annan, bokade vi tid hos Sune som håller på hos Djurakuten. Han är ju dvärgschnauzeruppfödare. Men men... så mycket som jag tycker om att krama min vovve nu när han är så mjuk och rakad på huvudet, tycker jag att trimningen på honom gjordes enligt dvärgschnauzertrimningsschemat, dvs. för lite plock för mycket rakning. Jag har pratat med våran uppfödare och hon berättat om andra i kullen som inte heller var nöjda med "sina" nya trimmare... Vad återstår? Att börja trimma själv, eller hur?
Vovven och jag var inbokade hos Marie på Primaliv (ja, jag vet, igen dvärgschnauzer... men det är så svårt annars att hitta en trimkurs...) i mars men tyvärr var vi tvungna att avboka pga sjukdom (den där dumma kennelhostan) så vi missade den delen om vardagsvård, ullkamning etc. Visst kan jag redan en hel del själv men det vore bra om någon kunnig bedömde det jag gör. Planen var att vi skulle gå nybörjarkurs hos Marie och sen skulle vi hitta en fortsättningskurs med frisyrformning.
Nu måste vi vänta ytterligare ett par månader innan vi kan göra nåt... Jag väntar i för sig fortfarande på svar från Kennel Alecontras på Lidingö som utlovade en trimkurs senare under våren men jag har inga stora förhoppningar. Däremot har jag för några dagar sen blivit jätteglad och mycket positivt överraskad av att höra att Kennel Fixus och Jannica är back on track. Nu lägger jag hela mitt hopp hos henne ;-)

Oj, då var det ett långt inlägg helt plötsligt men det var mycket att berätta. Nu ska jag återigen sjunka i havet av information om att starta eget företag... Det verkar så krångligt, särskilt för någon som inte kommer från det här landet men med mycket egen vilja, engagemang och jobb tror jag på ett succé :-)

Här till slut kommer en bild på Vovven dagen efter trimningen. Min lilla dvärg-mellan-schnauzer ;-)

måndag 28 februari 2011

Läskiga tunnlar inte så läskiga längre :-)

Igår kväll lyckades vi bekämpa rädslor för tunnlar. I alla fall när det gäller de korta. Matte och Vovven hade åkt till Zoomarknad och köpt en egen tunnel och egna slalompinnar (såna där av plast, tyvärr bara 5st. men när Vovven lärt sig felfritt på 4 ska vi köpa ett till packet och då har vi 10st.). Slalom har vi i för sig övat (alltså, två första pinnarna, så som på kursen i onsdags) i närliggande skogen där jag hittat tre stycken träd som står i perfekta ordningen och på näst intill perfekta avståndet ifrån varann men med tunneln har det varit lite svårare då vi bor långt ifrån någon av brukshundsklubbarna och vid Hundstallet var det just tunneln som för ett tag sen gått i små bitar...

Problemet med den inköpta tunneln är att den är platt och dit har vi inte kommit än. Men vi fixade den så att den såg ut som den raka tunneln (bara riktigt, riktigt kort men det var ju bra i början när man har en vovve som är rädd för tunnlar).
Och vad var det första som min älsklingsvovv gjorde efter att han har lyckats att springa genom ett par gånger? Han kissade på den! :-P Så nu är tunneln markerad - den är våran ;-)

Musmattan som target börjar också sitta kvar i huvudet på min lillkille :-)
*stolt matte*

onsdag 23 februari 2011

Första agility tillfälle

Vi har nyss kommit hem, jag och Vovven. Träningen gick jättebra! Han tyckte i för sig att tunneln var läskig då den var lång och mörk men annars var han jätteduktig. Min underbara, lilla vovve...

Synd bara att den alldeles sista biten av gångvägen till Kymlinge Gård har blivit avstängd nu eftersom det betyder att vi behöver räkna med minst 20 minuter längre promenad dit och tillbaka. Tyvärr har vi ingen bil. Men vi fick mycket hjälp med att hitta vägen i skogen av två andra deltagare så nästa vecka ska vi ses vid stora vägen och gå i skogen tillsammans. Bra att det finns någon som inte åker bil dit, annars skulle det vara extremt läskigt för mig att själv gå i skogen så pass sent som efter kursen (efter 21, alltså).

Vi började idag med hopphinder (trodde ej att vi skulle göra det så tidigt på kursen), eller närmare sagt tre hopphinder i rad (alltså börjar med ett men om det går bra, kan man köra två eller tre), två första pinnar i slalom (där fick min vovve tänka lite extra - när handtarget inte var med :-P) och en tunnel (tyvärr hade de bara en lång ute idag och den var läääskiiig). Det blir troligen en liten resa till Rusta eller Bromma Zoomarknad nu till helgen för att köpa lite grejer. Och sen är det bara att köra, köra, köra...

Nu har min Vovve slocknat och det känns att det är dags för mig också.

Det är dags!!!

Sitter här och stressar... Näää... Dagens datum har kommit alldeles för fort. Jag känner mig inte det minsta förberedd - tror inte att Vovven gör det heller ;-) Det är nämligen ikväll som vi debuterar på agilitybanan på riktigt! Två timmar kvar tills vi måste dra iväg.

Har precis kommit på att jag fortfarande inte vet hur det är med SBKs medlemsavgifter och jag tror att jag gjort ett stort fel men det går inte att åtgärda idag då klockan redan är efter 15.00. Well, vi får se, hoppas att vi tillåts träna ändå. Min medlemsavgift 2011 har definitivt inte kommit förts till klubbens konto, det är det enda jag är säker på. Men medlemskapet går ut först efter sommaren...
På detta sätt har jag skaffat mig ett till skäl till att stressa mig idag. Skönt... NOT!

Men men, min Vovve är kanske inte den mest ouppfostrade vovven i världen ;-) Jag har en förmåga att överdriva ibland - speciellt när det gäller sånt som jag eller hunden kan eller inte kan. T.ex. säger jag att jag inte kan tyska men egentligen så kan jag lite och om det verkligen behövs, kan jag även använda språket - blir kanske inte världens bästa men inte sämsta talare heller.

Igår morse tog vi faktiskt en promenad tidigare än vanligt. Det var en riktig bra idé - vi träffade grannhundar och kunde ta en prommis tillsammans med andra vovvar. När vi stannade till för att prata med ännu ett par "vovve-ister" till, passade jag på att träna platsliggning. Det är en relativ ny grej för min hund, hittills har vi kört med "sitt" när det hände saker omkring. Men typ för en vecka sen bestämde jag mig - nu är det dags att ta ett steg framåt. Först tränade utan någon större störning (fast ute - någon störning finns ju alltid, ljud i skogen, människoprat i närheten etc.) och det gick jättebra. Så nu var det dags att prova med störning. Granntiken, mycket lydig och fin retriever-lady, agerade störningen ;-) Hon är lugn och på detta sätt var det mycket enklare.
Jag lyckades i alla fall hålla min hund liggande när tiken kom fram och nosade på honom!
*stolt matte*
(han gnällde i för sig men han rörde inte på sig en bit)
Och vi stod där ganska länge, längre än de där 30 sekunder som krävs för att klara inträdesprov till agility steg 2 i framtiden :-D

Kläderna till mig (det blir säkert inte varmare än igår kväll och då hade vi -15 här) är redan förberedda. Vovven har tyvärr ingenting mer än en reflexväst, hoppas att han inte fryser (*matte skäms*). Vet ej hur jag kommer att göra med vattnet då jag inte har nån bil - vattenflaska kommer att vara i ryggsäcken och där lär det bli minus grader, tyvärr :-(

Alright, dags för att plugga lite till innan vi åker iväg. Kommer säkert försöka skriva nåt om kvällens träning imorgon :-D

lördag 19 februari 2011

Vilken ras passar dig-tester ;-)

Har gjort ett par hundtester för att kolla vilken ras som skulle passa mig och i samtliga har Irish Softcoated Wheaten Terrier kom högt på listan! Det är faktiskt ganska roligt eftersom jag själv har funderat lite över just den rasen då den liknar schnauzer så jättemycket samtidigt som de sägs vara mycket mindre reserverade mot främmande - alltså schnauzer minus vakt ;-) Pälsen verkar likna schnauzers den med.

Sen har jag också fått portugisisk vattenhund som förslag men de vet jag inte så mkt om. Tycker dock att de är ganska fina men ändå inte riktigt min typ... Liknar pudel lite för mkt.

Och sen en test rankade en cocker spaniel högt. Jag älskar rasen verkligen! Problemet dock är att jag vet hur mycket resursförsvar som kan finnas i en så liten kropp och många sjukdomar, tyvärr, inom rasen... Känner en söt flicka som skulle kunna flytta in till mig när som helst men... jag avstår ;-) En självständig och envis vovve räcker, tack ;-)

Alright, snart ska jag och Vovven ut i sista solskenen innan han lämnas hos kvällsmatte och jag på jobbet... Tycker ej om jobb på helger :-/