Vovve.net

måndag 27 december 2010

Vintertrix :-)

Julen var här men utom att alla har sina ljusstakar och julstjärnor i fönster. Vovven och matte var hemma medan husse jobbade julens alla dagar. På julafton tog vi en lång promenad till stan men mestadels höll vi oss till hemtrakterna och tränade. Numera har jag Vovven lös ganska mycket när vi är ute - fast idag drog han bort efter nåt spännande spår... Jag måste vara mer försiktig. Han är nu i sin spåra-period där han följer varenda minsta spår som han tycker är intressant. I förrgår lät jag honom spontanspåra på det sättet och vi kom till en äng med tre betande rådjur! Det var alltså rådjursspåret som han var ute efter.
Vore extremt roligt att gå nån spårkurs till våren. Nu när snön är överallt kör vi enklare övningar - jag sätter honom på "stanna här"/"vänta", går iväg med hans favoritboll, låtsas lämna den på ett par ställen, sen lämnar, går tillbaka till honom och säger "sök bollen" (jag vet att jag egentligen bör säga "spåra" istället men han redan lärt sig "sök") - han brukar komma med den ganska snabbt :-)
Försöker inte kasta bollen åt honom för att han inte ska stressa upp sig för mycket (och han visar en tydlig tendens till att göra det, tyvärr, stressa upp sig, alltså) men ibland gör jag det ändå som belöning för att han gjort nåt annat och en gång kastade jag den i snön och vi kunde inte hitta den! Hade tyvärr bråttom då husse skulle iväg och jobba. Vi lämnade bollen i snön med förhoppningar att ingen annan hittar den innan vi ger oss iväg för att söka den under nästa promenaden. Och vi hade tur! Efter 4 timmar var vi tillbaka på platsen och det tog inte ens 40 sekunder innan Vovven hade bollen i munnen igen! :-)
Det var alltså enklare för honom att söka den när alla lukter har lagt sig...

Det har varit några riktigt kalla dagar här i Stockholm. Då ville vi inte vara ute så länge (trots att Vovven egentligen inte verkar bry sig så mycket om kylan) men ändå ville jag göra saker tillsammans med honom - och då kom jag på en idé (eller närmare sagt ett par idéer) om att lära Vovven olika trix. Slalom mellan benen kan han nu utan att jag behöver visa honom - det räcker med att jag bara tar ett steg åt sidan och framåt med ett av mina ben, tittar på honom, han tittar på mig och vi förstår varann "utan ord" :-)
Idag höll vi också på att lära honom gå runt om mig på kommandot "runt". Det gick bra och jag känner på mig att om jag gör det några gånger till, kommer han göra det lika snabbt som slalom!

Duktig vovve jag har :-)

lördag 11 december 2010

December - nyheter

En lång paus i skrivandet igen. Det har bara varit mycket att göra med tentor på bägge universitet, jobbet och två hundkurser. Nu är åtminstone kurserna på Bruks och hos Fria Hundar avslutade - jag har mycket mer tid till allt annat. Och så kom vintern... Den har redan varit här i nästan tre veckor, Vovven blev van vid snömassor - det är inte lika spännande längre, att äta snön eller att springa omkring. Nu är det intressant att spåra! Och att leka kurragömma med en boll.
Det sistnämnda är faktiskt riktigt roligt - Vovven kastar bollen i snön, sen trycker in den med tassen så att den inte syns för att senare försöka gräva upp den igen. Bollen flyttas med snön och det kan ta ett tag innan han hittar den. Gör han det, går han ett par steg framåt och gör om hela cirkusen.

Sen husse började jobba eftermiddagar och kvällar fick vi nya rutiner. Morgonpromenad tar vi ganska sent eftersom vi lägger oss sent - och det inkluderar Vovven. Hans sista promenad kan vara så sent om vid 1.30 ibland. Vi hinner ändå vanligtvis innan de andra tar sin lunchrunda vilket betyder att skogen är ganska tom på folk (med undantag på helger... f*n, vad jag avskyr helger nuförtiden!). Efter frukost (eller brunch, beroende på hur man ser på den) har Vovven fått för sig att han sover i våran säng - men inte ensam! Jag ska nämligen med, sitta bredvid och plugga. Kommer jag inte i tid, kommer han å hämtar mig, hihi. Det är så roligt, han lägger huvudet i mitt knä och gnäller tills jag reser upp mig från soffan och flyttar till sovrummet ;-)
Ibland när Husse jobbar senare, gör vi saker i hemmet. Då sätter sig Vovven uppe på sängen som står ganska nära fönster och tittar ut. Ibland morrar han på fåglar, ibland skäller på rådjur... Han kan sitta där i timmar i alla fall utan att somna. Hans egen biosalong, haha.

Mest träning tar vi vid eftermiddagspromenad. Nu är det så att Vovven nästan har hunnit bli 10 månader och han är inte längre lika enkel att styra som förut (haha, som om han nånsin varit lätt att styra :-P)... Som tur fick vi massor med bra tips från Johan där på kursen så det går ganska hyfsat ändå. Vi lyckas ibland passera en annan hund med "nära"-kommandot helt utan koppel! Jag strävar efter att det ska gå att ha Vovven mestadels lös och att han ska gå fint varje gång jag kräver detta. Vi är fortfarande långt ifrån målet men det känns som om vi kommit närmare det under den senaste tiden.
Och så har han lärt sig att hälsa fint när vi kommer hem från jobbet. Han hoppar inte längre utom sätter sig och väntar på att vi tar av kläderna och kan klappa honom. Det känns riktigt skönt :-)

Den där aktiveringskulan som jag skrivit om förut... Den är underbar! Och Vovven älskar den :-) Numera serveras ca en måltid om dagen i den och det kan ta upp till 30 minuter innan den sista biten åker ut.
Just det.
Vi påbörjade en allergiutredning då Vovven har nån sorts utslag på huden. Ingen vet vad han är allergisk mot och veterinärkliniken vill inte köra stickprovstester på hundar under 12 månader så vi kör med allergivänlig Hill's i 8 veckor (nu har vi avklarad 2 av dem, iaf) och sen får vi se. Han får inte äta nåt annat än just det där fodret nu... Tråkigt, vad?

Men det finns också goda nyheter - rabiesprovet togs i november och tillräcklig mängd med antikroppar bildades, dvs. vi kan åka till Polen och hälsa på moster Nora! :-D
Det blir dock först nästa sommar.
Kanske nån utställning därborta också :-) Vore roligt, i alla fall :-)

söndag 14 november 2010

Det där med hundvakten...

Det var inte så svårt som jag trodde, det där med en eventuell hundvakt. Sen jag la upp annonsen igår kväll, har jag fått fyra svar och en av de sökande verkar faktiskt mycket trevlig. Men så kommer min kille från jobbet igår kväll och meddelar att han pratat med trafikplanerare på sitt jobb och det verkar inte vara nåt som helst problem att fixa hans schema så att han kan antingen jobba morgon eller natt då jag är på jobbet på kvällarna. Det betyder att Vovven inte behöver vara ensam längre än 2-3 timmar! Och det är han van vid, inget problem alltså.
Då så... Problemet med hundpassning löste sig själv. Men nu måste jag tacka nej till alla som söker och det är inte så roligt.

Och när det gäller träning, är vi nu på att gå förbi andra hundar utan att dra i koppel och försöka ha ögonkontakt med varandra istället och att ett skall inomhus räcker när det kommer nån i trappuppgången.
Hittills har vi försökt visa missnöje när Vovven skäller mycket men det funkade inte riktigt att nej-a honom så vi ändrade taktik - det kommer nån, Vovven ger ett skall, han får godis/beröm och... det var allt. Han slutar med en gång när han ser att man är på väg mot honom efter det första skallet och blir jätteglad för att han vet att det kommer antingen mys eller godis nu :-) Det var hur enkelt som helst! Och jag som trodde att det inte gick att lära honom sånt... ;-)

lördag 13 november 2010

Ett och annat, dit och dat...

Idag serverades maten i en lite annorlunda form. Häromdagen köpte jag Nina Ottoson aktiveringskulan och idag efter en lång promenad vid sjön tänkte jag ge Vovven en uppgift att lösa. Halva matportionen hamnade i skålen och den andra i bollen. Han upptäckte dock att maten kommer ut snabbare om man tar kulan i munnen och sen kastar den så hårt som möjligt på golvet eller i närmaste möbeln ;-) Men trots allt ljud som kulan gör när den rullar (och kastas :-P) var det roligt att titta på hunden och hans nya leksak.

En sak har jag funderat på... Vi var förberedda på att valpen i hemmet betydde massor med förstöringar men så är det inte i vårt fall. Det är inte så att han är världens lugnaste hund, långt ifrån detta, utom att han fick smasha massor med olika leksaker. Gummibollar? De ska man ju äta upp, eller hur? ;-) Tennisbollar? Är de inte för att man ska göra hål i dom? Kramdjur? Ska man inte käka sönder allt som finns inuti dom? ;-)
Men våra saker, mattes och husses... De har han aldrig rört! Och nu blir han 9 månader nästa vecka så jag tror inte att han kommer att plötsligt börja bita sönder saker i hemmet.

Dags för några ändringar snart i Vovven liv. Vi behöver hitta hundvakt åt honom de dagarna vi jobbar samtidigt (och det blir typ 17 dagar under nov-jan). Problemet är att vi arbetar sena kvällar och helger och då vore det bäst om vi hittade någon som kan tänka sig att ställa upp mellan 18.00 och typ 22.00/23.00 (bästa läget vore till 0.30-1.00 men det är typ omöjligt, tror jag) och då gäller det vissa vardagar och vissa helger... Känns helt hopplöst att hitta någon som kan hjälpa oss. Men vi ger inte upp. Redan på tisdag och torsdag skulle vi behöva nån hjälp, men tisdag löste sig genom att husse bytte pass med sin arbetskamrat så att Vovven inte behöver vara hemma ensam längre än 4.5 timme men torsdag har vi inte löst än... Nattis fungerar inte riktigt eftersom jag vill ha min hund tillbaka då jag kommer tillbaka från jobbet. Vi saknar dock bil och jag brukar komma hem med det sista tåget som går så även om vi hittade ett ställe där de går med på att han skulle hämtas vid 0.30-tiden, har jag ingen möjlighet att ta mig hem efteråt ändå om jag inte ska gå till fots...
Nu har jag iaf lagt upp en annons på grannar.se, vi får se om vi får nåt svar...

Nu längtar vi fram till måndagen. Då är husse äntligen hemma hela dagen, matte fyller år (det är ifs imorgon men vi kan inte fira då Vovven och jag är hemma ensamma hela dagen och hela kvällen) och vi kan göra nåt tillsammans :-)) Vi ska till Solna för att träna lite med Fria Hundar och det blir tårta efteråt och kanske en mysig promenad på kvällen... :-) Oooo, vad jag längtar...

tisdag 9 november 2010

...

Jag har en snötokig hund som - i raka motsatsen till sin matte - älskar det här vädret! :-O

måndag 8 november 2010

Vovven och spöken...

Vovven ser spöken...

Det är i alla fall vad husse vittnar om. Jag kan inte säga säkert, var ute och jobbade igår kväll men har inget som säger att husse skulle ljuga... Det får mig bara att tänka på ett ord - SPÖKÅLDERN!

Jag vet, jag vet, vissa hävdar att det kommer först vid 1.5års ålder men Vovven var tidigt i sin utveckling nästan från början, tänderna utbytta när han var 4 månader, könsmogen (fysiskt) redan vid 6 månaders ålder osv. Nu är det i alla fall dags för spöken i vårt liv.
Plötsligt händer det - Vovven inbillar sig nåt, raggar päls, öronen framåt, blicken riktad, för att alldeles efter ta svansen mellan benen och darra i hela kroppen som om han stod på ett trimningsbord eller blev tvungen att gå ner till källaren (ja, våran källare har alltid varit ett mysterie...).

Idag händer en liknande sak på tåget, men med en skillnad - det finns en kille som står alldeles bredvid oss. Killen tittar på Vovven. Vovven tittar på killen. Det varar länge. Jag ser inget som helst tecken på att Vovven inte vill hälsa! Killen sträcker ut handen. Vovven reser päls, morrar och ger ut några korta, konstigt avbrutna skall för att sen börja darra i bakbenen igen.

Och på våran måndagskurs gick Vovven igen till "attack" mot en annan unghund där... Andra gången... Han tycker definitivt inte om den där retrievern.

Och jag undrar om det är så att Vovven verkligen kommit in i spökåldern eller är det för att han har ont? (måste erkänna att jag tyvärr inte kan säga ifall han har det eftersom han inte visar några andra tecken, däremot har han lite små sår här och där efter förra helgens trimning då det mesta av hans päls plockats bort och han verkar ha mycket känslig hud)
Hmm... Vi ska ringa veten och boka tid för blodprov (rabies-vaccinering för att kunna resa till Polen nästa år) så ska jag be henne att kolla på såren på huvudet samt i öronen.

And yes, jag vet vad vi kommer att träna i första hand så fort vi får möjligheten!! Agility! Efter att vi provat på ett par gånger både på agilitybanan i Åkeshov samt en liten hinderbana på kursen Aktiva Promenader på Bruks, är jag och instruktören övertygat om att det är vad min hund anser som extremt roligt :-D Och när jag ser honom så lydig och glad, delar jag hans sinnesstämning jag med :-D

måndag 1 november 2010

På besök i Brottby

Igår åkte jag och Vovven ut till Brottby för att trimmas. OMG, varje gång jag åker dit älskar jag byn mer och mer... Lugnet, vackra utsikter... Vad jag skulle vilja flytta dit!!
Helst skulle jag vilja bo på just sånt ställe - fint, lugnt men ändå nära nån större stad dit man kan åka när man har tråkigt. Att vara mellan stadslivet och glesbygdslivet är en av mina största drömmar. När jag var yngre trodde jag att jag var en storstadsmänniska men det tycker jag inte längre... Kommer ihåg tiden i Finland (där jag bodde 2005), skogspromenader varje dag, boende i byns sista hus längst ut på stigen som slutade vid våran ingång... Vad jag saknade staden då. Men sen när jag flyttade till Stockholm, insåg jag att det kanske inte var det. Och dessutom när man var singel och så och hade ingenting annat för sig på helgerna än att festa, var en stad ett riktigt bra val. Men nu är jag gift, har en underbar liten vovve som är en av de viktigaste grejerna i mitt liv, planerar att skaffa barn nån gång också - då känns det som om ett hus på landet var mycket bättre alternativ.
Norrtäljetrakten känns dock som den ultimata lösningen. Nära Stockholm, med många skogar, mycket fina åkrar... Behöver jag besöka min mamma eller syskon? Arlanda är inte långt ifrån. Behöver jag gå ut å äta nåt gott? Stockholm är bara några busshållplatser ifrån. Behöver jag ut i naturen? Hela områden står öppen "just for me".

Anyway, Vovven trimmades och jag fick vara med!! :-) Jag skulle verkligen vilja lära mig att trimma schnauzer. Nu fick jag åtminstone titta på när nån annan gör det. Ärligt talat såg det lite grymt ut mot djuret... Men trimmade schnauzrar är ju så fina!!!
Jag vill fortfarande lära mig och försöker hitta nån bra kurs inte för långt hemifrån då jag saknar bil... Några tips?

Kan ej visa hur Vovven ser ut nu men han är ganska... naken ;-) Så fort jag tar en bra bild på honom, lovar jag att lägga upp den här :-)

onsdag 27 oktober 2010

(o)ljud

Min bästa skolkompis hade två dalmatiner hemma - riktigt fina de var... Deras enda nackdel var att de hatade ljudet av en blockflöjt. Jag och K. spelade massor tillsammans för att få bättre betyg i musik (högstadiet pratar vi om, senare bytte vi flöjterna mot gitarrer). Eftersom hon var ensam barn och jag hade små syskon, valet av repplatsen var enkelt - vi skulle repa hos henne. Stackars vovvar!!! Vad de ylade!!!

Varför berättar jag det nu? Well, våran granne sysslar med musik på nåt sätt och han repar jättemycket. Fint sjunger han men... Det lät ju mycket bättre i somras då man hade fönsterna och balkongdörrarna öppna och man kunde höra varje ljud. Nu, när hösten gränsar nästan med vintern, låter grannen mycket mindre trevligt... Ber om ursäkt för jämförelsen men... som ylande hund, då man bara hör de höga ljuden och ganska starka tonerna.
Och jag är så glad att Vovven inte bryr sig lika mycket om (o)ljudet som K:s dalmatiner gjorde...

;-)

fredag 22 oktober 2010

Vovvens snö-möte

Gick upp ganska sent (inte ovanligt), tog på mig kläder, öppnade persienner och... vad är det? Snö? Mycket oväntat med tanke på att igår kväll då vi kom hem sent pga den där aktiva promenader-kursen och himlen var klar. Inte ett enda moln på.

Vovven såg i för sig snön i sitt liv men då var han så pass liten att jag inte trodde att han kom ihåg nånting. Så idag skulle det vara hans första gång med snölekar. Först ville han inte alls framåt - det var så intressant att undersöka redan vid huset. Snön är ju mumsig, eller hur? ;-)
Men jag lyckades ta honom ända upp till skogen där han fick springa lös och fortsätta utforska den vita världen. Tja... Det roligaste var ju naturligtvis när matte var med på leken med allt vad det innebär - att springa, hoppa, skratta, skrika (av glädje, of course, haha), ropa, jaga, sparka på snön etc.
Men matte själv var inte mycket bättre ;-) Jag älskar nämligen snö i nästan alla former (undantaget är riktigt blöt snö som bilarna plaskar på dig när du minst anar det i början och slutet på vintern). Det var alltså inte alls svårt att "låtsas" att man har kul för hundens skull :-P

Kurserna går förresten bra. Vi har äntligen hittat en instruktör som vi är riktigt nöjda med. Johan på Fria Hundar vet verkligen vad allt detta med hund- och ägarträning handlar om! Rekommenderar varmt!
På aktiva promenader på Bruks tränar vi mycket hundmöte i nuläget. Nästan alla hundar där är mycket unga (den yngsta tror jag är typ 5 månader, den äldsta ca 2 år) och då är det förstås mycket som måste tränas. Men vi har det mycket roligt där också. Igår t.ex. gjorde vi slalom (en övning i följsamhet) och då fick jag lite råd angående mig och Vovven. Eftersom jag har en mycket go-hund, måste jag vara ännu mer "go" för att det ska funka. Försökte, lyckades, tänker fortsätta.
:-)
Det ständiga dragande som vi så länge kämpat mot när det gäller koppelträning minskade rejält sen jag började med Johans tips. Jag kunde t.o.m. släppa kopplet helt och hållet när vi övade hundmöten där på kursen! Det ser jag som ett stort framsteg då Vovven har en tendens att vara intresserad i allt omkring utom mig.

Rörigt inlägg, som vanligt, men jag skriver så sällan och har så mkt att berätta att det lätt blir så.
Nu ser vi fram emot den 31:a oktober då vi ska till Kennel Wellfith för att trimmas. Matte ska vara med den här gången och lära sig hur man gör det för att kunna trimma Vovven oftare - han behöver det då hans päls fortfarande är ganska mjuk...

Och förresten, han klarar nu att stanna hemma 5 timmar utan nån större problem! Har aldrig förstört nåt i hemmet - han tar bara sina egna saker och gnugar på dem. Men som mest tror jag att han bara ligger och väntar på att vi ska komma tillbaka. Han verkar mycket tröttare då vi äntligen kommer, leker en stund och sen går han och lägger sig och sover som sten i många, många timmar. Jag är lite rädd för att han skäller mycket under tiden men hittills har ingen granne klagat. Tänker prata med grannarna till helgen då vi har höststädning på söndag och fråga runt. Det är inte så att han behöver stanna hemma ensam ofta - i värsta fall kommer det vara 22 dagar på 3 månader (nov-jan) då han är ensam i ca 5 timmar per gång. Vi kanske skaffar en hundvakt, det vore en bra idé, fast jag tycker att hunden ska kunna klara sig ensam då och då.

Nu ligger min stjärna bredvid mig och sover. Jag tänker använda den tiden för att plugga lite. Ikväll kommer min killes mamma och stannar över helgen så det kanske inte blir så mycket plugg då.
Och funderar, förresten... Ska jag satsa både på agility och spår till våren eller ta heller itu med ordentlig lydnad plus t.ex. spår för skoj skull (och aktivering, naturligtvis). Kommer jag ha tid med båda och när jag igen pluggar på heltid (i nuläget 75%)?
Massa frågor i huvudet...

onsdag 6 oktober 2010

Dagens examen...

Jag visste att den dagen skulle komma men kanske inte att den kommer så snabbt... Idag är det dags för Vovven att stanna hemma ensam på kvällen då både matte och husse jobbar fram till midnatt. Det kom så plötsligt eftersom det egentligen var min day off enligt schemat men tyvärr insjuknade en annan bland personalen och jag blev tillfrågad om jag inte skulle kunna jobba. Av tidigare erfarenheter vet jag att jämna månader arbetar jag många färre pass och bara en helg så jag har inte riktigt råd med att tacka nej till extra timmar just nu.
Vi organiserade dagen på ett lite annorlunda sätt än vanligt. Vovven var vaken till största delen, vi var ute mitt på dagen i över en timme (matte behövde göra en mindre resa till ett bibliotek i samband med plugget och vovven följde med) och nu snart är det dags att göra ytterligare en resa, denna gång till Hundöarna i Drottningholm. Jag tänkte passa på å hälsa på andra hundar och kanske träna lite och så innan - grannar kanske kommer inte att ha så mycket att klaga på efter ikväll ;-) 6 timmar i ensamhet blir det - hittills har det längsta perioden varit 3.5-4 timmar och det var mitt på dagen då han är van vid att sova. Kvällarna brukar han spendera på ett annat sätt... Jag gick in på djurbutiken här i området och köpte ett par leksaker som Vovven kan ha under tiden när han är ensam. Hoppas, hoppas att det går bra!!

Vi hade en gäst här förra veckan - min gamla au pair kompis från Tyskland kom på besök och stannade med oss i 3 dagar. Måste erkänna att jag var lite skraj eftersom för ett tag sen hände det att Vovven gjorde mindre utfall mot våra gäster då han var jättetrött (han har mycket svårt att slappna av när det finns annat folk i hemmet än "den vanliga flocken", dvs. matte och husse). Men allt gick hur bra som helst! Jag kände stor lättnad efteråt, nu vet jag att vi kan ha gäster och vi kan lita på vår lilla bebis. Han kanske var lite för ung förut eller så var det hormonerna som orsakade utfall, vi vet faktiskt inte riktigt. Numera är han i alla fall mycket lugnare och igen verkar han tycka om alla människor och hundar som finns (förresten, han blir riktigt förvånad när det händer att en annan hund skäller eller morrar på honom då han är mycket vänligt inställd mot alla). Det är bra att veta...

Imorgon är det dags för Aktiva Promenader och sen på lördag har vi ett möte hos Fria Hundar eftersom vi inte gick en valpkurs hos dom - och kursledaren vill ju träffa alla som ska gå fortsättningskursen. Sen börjar själva kursen på måndag. Det blir spännande :-)

Oj, oj... The final countdown... Hoppas att jag har ett hem att komma tillbaka till efter dagens jobbpass ;-)

lördag 25 september 2010

Det är roligt att ha hund :-)

Har fått en medhjälpare vid hushållssysslor. När det är dags att sortera tvätt, sitter Vovven alldeles vid min sida och om jag tappar nåt på golvet, plockar han det direkt och lägger i min hand! Det är helt fantastiskt! Och jag har aldrig lärt honom detta - kanske bara genom bollapportering som vi övar då och då...

Och kurserna kommer snart!! Den 7.10 börjar vi "Aktiva promenader" vid Brukshundklubben och sen den 11.10 är det dags för fortsättningskurs hos Fria Hundar. Tyvärr, trots att vi fick plats på appelspår i Kista, var jag tvungen att tacka nej till erbjudandet pga pengar. Tråkigt! Men till våren - då kör vi säkert! :-)

På torsdag blir det dags för Vovven att stanna hemma i sex timmar... Jag kan tyvärr inte längre tacka nej till extra timmar på jobbet, det går helt enkelt inte. Hittills har han klarat över 3 timmar utan problem, så jag hoppas verkligen att det går bra med sex timmar, det med.

Här vilar Vovven i min säng efter en lång promenad och matte pluggar :-)

söndag 12 september 2010

Vovven home alone + en kväll med hundvakt

Saker och ting händer bara... Vi har inte varit så duktiga på att ensamhetsträna lilla Vovven men han klarar utmärkt att vara ensam i ett par timmar. Fram till början på september har han varit ensam i 20 minuter som mest. Vi filmade honom varje gång vi gick ut och det var samma mönster som man kunde se - direkt när vi lämnar lägenheten, börjar han med att skälla och hoppa på dörren (han lärde sig fort hur man öppnar - vi fick låsa in honom även när vi lämnade för tvättstugan för att han inte skulle ut i trappuppgången och skrämma andra människor). Det pågick i början i 1.5-2 minuter, sen la han sig och väntade tyst resten av tiden. Efter några försök märkte vi att tiden då han är orolig minskades till 30 sekunder - sen "gå och lägga sig"-mönster. Och plötsligt hände det! Jag fick åka ut och handla och gå på biblioteket - var borta i nästan en timme och när jag kom hem, låg Vovven i soffan och sov som sten!!
Dagen efter var vi tvungna att lämna honom i drygt 2.5 timme. Jag var hur stressad som helst - men det gick hur bra som helst!
Nu, om det är så att husse är på jobbet och det är bara matte som går, sätter sig Vovven i vardagsrummet och beaktar - om jag tar en bajspåse, om jag tar upp kopplet, om jag säger nånting... Gör jag inte det, förstår han att han inte ska med. Räcker bara med att säga åt honom "stanna hemma" och han är hur lugn som helst.

Det känns så skönt... att man nu kan åka och handla eller tacka ja till extra timmar på jobbet för att man vet att han klarar sig :-) Det är bara att komma ihåg följande:
1. stänga badrumsdörren (han snor toaborste och leker med den :-P)
2. stänga sovrumsdörren (ifall han får för sig att bita på datorsladdar eller liknande)
3. stänga kuddarna från soffan i sovrummet (annars rider han på dom, kastar omkull dom och... biter, javisst :-P)

Återigen behöver jag ingen nyckel hem för att bara hämta tvätt från tvättstugan ;-) Vovven väntar inne :-)


Och igår upplevde han en annan ny sak - att stanna med hundvakt. Det var mattes bästis som ställde upp för att vi skulle fira bröllopsårsdagen på stan. Först gjorde vi en dum grej - vi försökte få honom att stanna hos henne... Det gick inte alls, han satt bara vid dörren och gnällde extremt (min lille har en fobi, han får panik när han måste in i källaren - och hon hyr ut en källarvåning...)... Då fick vi DEN IDÈEN om att både E./hundvakten och Vovven skulle hem till oss (varför inte från början? vet ej... kändes bara fel att begära mer från min kompis...). Visst blev han orolig av att vi skulle gå men det gick bra.
Senare på kvällen fick vi veta att han till mestadels sovit under den tiden vi var borta och att han varit jätteduktig på promenaden de tagit tillsammans. Skönt att veta :-)

Det är ingen bebis längre vi har hemma utan tonåring och han blir bättre och bättre med varenda dag som går.
En sak bara... Filmen "Ond tro" är ingenting jag rekommenderar ;-)

torsdag 9 september 2010

Brukshundklubbens medlemskap + Fria Hundars fortsättningskurs 1

Ojojoj, tiden flyger iväg!

Äntligen har jag blivit medlem i Brukshundklubben. Efter rasspecialen i Kista valde jag just denna klubb - vi har ingen bil så det ända sättet att ta mig dit är kommunalt och det går hur bra som helst med t-bana till Kista. Det tar inte för lång tid heller så Vovven blir inte för trött för att orka med saker i framtiden.
Grejen var att jag egentligen ville gå nån spännande kurs med honom till hösten. Tyvärr var vi jättesent ute efter nån plats och fick nöja oss med intresseanmälan till specialkursen i spårarbete (undrar om vi får en plats). Visst vill jag träna spår med min lille men först tänkte jag satsa lite på lydnad så att jag inte har en hund som springer iväg så fort den ska spåra (fast det gör han inte när vi övar i skogen - han håller sig ungefär på 10m-avstånd, alltså närmare än linan låter honom göra). Så fick jag leta efter en kurs i lydnad nån annanstans.
Och just när jag gav upp, dykte Johan från Fria Hundar upp med sitt mejl och kursutbud till oktober :-) Vad underbart!
Den 11:e okt börjar vi fortsättningskurs 1 hos Fria Hundar :-)

Annars tränar vi lite på egen hand, mest ute - fast utan större störningar. Vovven väljer ibland att inte lyssna men jag försöker korrigera honom så gott jag kan. Jag lärde mig iaf en sak - om jag släpper honom från koppel och han håller sig vid min sida, är det lämpligt tillfälle att träna, då är han hur mottaglig som helst. Däremot om han rusar iväg och hoppar i gräset av glädje när jag släpper honom, bör jag vara sparsam med kommando eftersom inget kommer å funka och då förlorar jag bara på att försöka.
Well, om inte hunden lär sig nåt av våra träningspass, gör jag åtminstone det själv :-)

På lördag firar matte och husse bröllopsårsdagen (den första, juppi!) och mattes bästa kompis erbjöd sig som hundvakt... Det blir våran första gång - fast Vovven känner ju henne och tycker om henne så det bör inte vara nåt problem. Dessutom har han redan lämnats med nån annan två gånger innan - på trimningen hos Kennel Argenta... Det går troligen bra denna gång med.

Alright, nu är det dags för vår lunchpromenad runt sjön men en kort träningspass nånstans emellan.

söndag 29 augusti 2010

Första utställningen

Så var det igår, dags för SSPKs utställning i Kista. Vovven var jätteduktig och hot spoten verkar inte ha påverkat hans resultat då han fick mycket bra omdöme från den finska domaren Anneli Alfthan:
"Mycket lovande valp, vackert starkt huvud, vackra öron, bra framdel, kroppen ännu outvecklad, bra benstomme och vinklar, lovande pälskvalité, flytande rörelser."

Och vi som tvekade inför utställningen...

Tyvärr så var det inte många valpar anmälda, Vovven fick tävla mot syskonen - alltså tre hanar var det i valpklassen och en ensam tik. Han kom på 2:a plats. Jag tycker att det var ändå den "rätta" valpen som vann - tidigare Herr Utan Band, som man kan se på Kennel Wellfiths hemsida är verkligen fin!
Vi ser fram emot att ställa ut Vovven igen! :-)

Nästa gång ska vi på trimning till uppfödaren, Susanne på Kennel Wellfith, och jag ska vara närvarande - jag ska lära mig hur man trimmar då kan jag själv fixa Vovvens päls oftare för att få den att vara riktigt sträv. Numera är han lite för mjuk och för hårig och det kanske var det som påverkade hans resultat mest.

Så så... Det blir flera utställningar i framtiden, jag lovar :-D

tisdag 17 augusti 2010

Idag är en speciell dag – Vovven fyller 6 månader. Han har vuxit enormöst – för gott och ont, skulle jag kunna påstå. I mankhöjden är han lika stor (eller i alla fall nästan lika) som vuxna schnauzrar och han väger… Just det!

Igår var vi på trimningen igen eftersom vi tänkte ställa ut lillen i Kista nästa vecka. Tyvärr så fick vi veta att han är… lite för stor. Grejen är att jag visste att han vägde mycket men att han skulle vara tjock kom som en överraskning. Jag känner ju hans revben när jag känner på honom… Han har aldrig varit smal, heller rund, men inte så att jag skulle säga att han var tjock eller nåt. Men det säger trimmaren från en annan kennel än den som Vovven föddes på och hon vet säkert bättre hur en halvårig schnauzer ska se ut. Och enligt henne är min lilla valp för tjock. 2kg, säger hon.

Då låter vi oss tro henne och Vovven började sin bantning igår. Han ska nu äta 4dl mat om dagen, inte som vi gett honom hittills… Hmm, det verkar lite men ok. Han ser nu ständigt hungrig ut men vi vill inte att han ska riskera bli sjuk när han blir äldre, eller hur?

Men med liten övervikt, hans mjuka päls och hudutslag på ena tassen (vi ska låta veten titta på det sistnämnda imorgon bitti) tror vi inte att vi har nån chans på SSPKs utställning, tyvärr. Vi har inte bestämt oss till 100% men nästan i alla fall. Vi åker dit (ska på valpträff samtidigt och då vill vi definitivt passa på och träffa syskonen, mamman och pappan!) ändå men tittar bara på andra. Jag tycker ändå inte att utställningar är nåt för oss. Hunden får inte bada (och han älskar att göra det!) innan, han måste stå ut med allt detta som händer där borta (och det tycker han inte om heller, särskilt när det gäller borstning och att bli rörd av andra människor)… Jag vill ha hunden för sällskap och träning (can’t wait tills han blir vuxen så att vi kan börja med agility på riktigt!), jag vill att han ska trivas med livet och jag tror inte jag har en individ som skulle uppskatta ”modevisningar” som utställningar egentligen är.


Förra veckan gästade vi min bror och min syster. Vovven visade sig vara jättevaktsam och försiktig mot dem två ”främmande” och i början ställde han till lite problem (vi lärde oss att han inte kan vara under bordet när vi har gäster – då anfaller han fötterna… kanske har blivit trampat eller sparkat nån gång av nån i omgivningen?) men det gick snart över och till slut ville han inte låta dom åka hem igen! När han såg dem försvinna på tåget gnällde han jättemycket och hela vägen hem från stationen tittade han bakåt då och då för att se om de inte kommer… :-( Stackaren. Nästa gång han kommer å se dem blir troligen först nästa sommar då vi planerar semester i Polen tillsammans.

Funderar på vilken kurs vi ska ta till hösten. Kanske aktiveringspromenader vore nåt för oss?
Här kommer bilden på min tjockis efter gårdagens trimning. Direkt efter vi kommit ut från trimmaren doppade han hela skägget i nån röd lera. Roligt, vad?

torsdag 5 augusti 2010

Lite nyheter

Så var det... Tiden går som galen. Man har inte hunnit njuta av valptiden och plötsligt har vi en unghane hemma. Vissa säger ju att benlyften inte har med könsmognad att göra men hur förklarar man markerande på alla "offentliga" platser, t.o.m. på t-banestationerna samt att äntligen svara på andra hanars signaler?
Häromdagen var vi ute i närliggande skog. Det kommer en schäferägare med sin hund. Den tittar hotfullt på Vovven. Tidigare hade Vovven inte brytt sig så mycket om detta utom velat hälsa som alltid men denna gång hände det nåt annorlunda - han tog ett steg bakåt, la öronen på sig och började morra riktigt högt. Sen kom det en rad av riktiga skalljud. Så där har han aldrig reagerat förut.
Well, den första gången kommer väl alltid nån gång.

Igår kväll gick vi en lång promenad runt i området och hittade en bra plats för ringträning. Då provade vi på lite - utställningen i Kista kommer om 23 dagar och vi har hittills inte gjort så mycket bortsett från att lära valpisen att stå på bordet (men eftersom han inte är nån dvärg så kan det hända att han ska stå på marken/golvet ändå).
Så såg det ut:


Nu ska matte gå och plugga lite - till helgen väntas det gäster och sen kommer tentan som avslutning på min sommarkurs. Brr...

Försökte skriva in mig på en kurs i schnauzertrim för nybörjare men det visade sig vara ett annat datum än på salongens webbsida så vi får väl se hur det går. Kanske frågar vår uppfödare istället och se vad hon säger... Hon kanske kan hjälpa mig :-)

onsdag 28 juli 2010

Början på den fysiska könsmognaden

Nu kan jag göra det officiellt - Vovven blir könsmogen :-) Det var för tre dagar sen som jag märkte att han lyfte benet för första gången när han skulle kissa. Vi väntade liksom på denna stund eftersom det redan gått ett tag sen han började bli mycket mer intresserad i alla lukter runtomkring och kissa flera gånger under en och samma promenad. Så det var bara question of time :-) Och nu är det faktum, han lyfter på benet. Det gör han inte varje gång men under våran senaste promenad hände det faktiskt tre eller fyra gånger. Jag är så stolt!! :-D
Det är kanske lite tidigt för att han inte ens blivit 6 månader än men jag läste nånstans att mindre raser kan ju utvecklas snabbare och en mellanschnauzer är inte riktigt storvuxen eller hur?

Jag har också tittat i hans mun lite grann och räknat tänderna och nu är det bara två tänder som saknas - en på varsin sida nedre käken, längst in. Alla valptänder är utbytta sedan länge.

Det går så fort. Det var inte länge sen vi fick hem en liten bebis och nu har vi en ungpojke hemma... Jag försöker njuta av den tiden innan den passerar för att den aldrig kommer tillbaka - även om man skaffar en ny valp senare i livet (vi tänker ha en till hund när Vovven har blivit helt vuxen), då blir det nåt annat, en annan valp, en annan tid.

måndag 26 juli 2010

Vad hände under min korta semester?

Jag har hittat mina gamla inlägg sparade i WORD på datorn - vad bra! Så skrev jag den 23.april 2010, när vi haft vovven i 8 dagar:

Idag blev det dags för Strike att vara ensam en kort stund för
första gången i livet. Jag placerade godisbitar på olika ställen i
vardagsrummet för att hålla honom sysselsätt och själv gick ut med
soporna. När jag var tillbax vid dörren, lyssnade jag lite på vad
lilla vovven gjorde inne. Han verkade låta lite grann, men efter
några sekunder blev det tysk och då gick jag in och belönade honom.
Tycker han var riktigt duktig, min lilla sötis...
När jag kom in, satt han på mattan i vardagsrummet och sniffade runt
efter mer godis, hihi :-)

Tiden går och vi har inte hittat rätt veterinär än... 2.5 vecka
till och musen måste vaccineras igen. Oj, vad han kommer att hata oss
efter det... Nästan mer än han gör när jag försöker borsta hans
tassar ;-) Btw, hur lär man en valp att stå fint när man pysslar
runt den? Strike gillar definitivt inte när jag rör vid honom på
detta sätt, alltså mer borstar, menar jag :-P

Det är förresten så svårt att åka till jobbet nu och fokusera på
andra saker än min lilla älskling... :-( Jag saknar honom och saknar
min man med - vi får numera inte så mkt tid tillsammans som jag är
van vid. Sova i separata sängar hjälper inte precis när man är
relativt nygift. Det kanske är dags för oss att flytta tillbaka till
sovrummet? Strike har redan anpassat sig till att bo med oss. Idag
somnade han även t o m i matrummet där jag satt vid datorn - det var
första gången sen vi hämtade honom för 8 dagar sen. Tidigare kunde
han inte somna nån annanstans än under bordet i vardagsrummet eller i
soffan med oss.
Det är kanske värt å prova nu till helgen :-)


Nu är jag tillbaka på jobbet, fast jag jobbar ju såna konstiga tider och dagar att nu, trots att det är måndag idag, är jag ledig i tre dagar för att återkomma till arbetet på torsdag och fredag och sen vara ledig lör-mån. Men i förra veckan hade jag en veckas semester och då hände det saker.
1. Apport-träning vid Lillsjön
2. Simning i Mälaren vid Ålstensbadet
3. Stockholms Hunddag i Kungsträdgården
4. Avslutning på valpkursen hos Sirius Hundcenter
5. Besök på Hundöarna/Hundarnas Ö, Drottningholm/Lovön.

Det sistnämnda älskade jag själv, hihi. Vovven tyckte dock mest om att simma i Mälaren. Han hade varit i vattnet förut men uppfattat det som nåt farligt, verkar det som. Men nu... Nu såg han att man också kan ha kul i vattnet (vi fick lite hemlig hjälp från en cocker spaniel, som Vovven beaktade under hans tid i vattnet). Att matte kastar en pinne i vattnet och Vovven simmar iväg för att hämta den tyckte han absolut om! :-)
Men han ser riktigt roligt ut när han är blöt - pälsen blir liksom lik fårpäls. På bilden bredvid simmar husse och Vovven. Mattes badräkt har tyvärr gått sönder så det blev inget sim för henne, trots att vattnets temperatur var högre än 20 grader.

Hundöarna var som sagt underbara. Vovven fick nosa nya spår, träffa nya kompisar (eller närmare sagt en kompis eftersom alla hundar var så mkt större och äldre än han) - allt var spännande. Det tråkiga var bara att man inte kunde gå in i vattnet och det tyckte Vovven inte om men han försökte göra det många gånger :-)



Jag har varit "hundlös" i alldeles för många år, tycker jag... Lämnade Nora hemma hos föräldrarna och flyttade hemifrån för nästan 7 år sen och vår Vovve kom till oss den 15:e april i år. Men numera säger jag: aldrig igen :-) Jag vill ha hundsällskap så länge jag bara orkar att ta hand om det själv :-D

fredag 23 juli 2010

En kort introduktion

Så var det dags att börja bloggen på nytt. Har hittills hundbloggat på alltomhundar.se men nåt hände med deras databas och nu har jag varken mina bilder eller mina gamla inlägg kvar... Det är riktigt synd eftersom min story startade samtidigt som vi fick hem vår lilla underbara valp som i dagsläget hunnit fylla 5 månader.
Vad kan man göra åt saken? Ingenting. Då ska man inte sitta och klaga över vad man förlorat utan börja, som sagt, på nytt.

Då så, bort med förklaringar. Den här bloggen kommer att handla om mig, min kille (som jag, sedan september 2009, är gift med) och vår underbara schnauzer. Den sistnämnda kommer från Vallentuna, Kennel Wellfith och föddes där i februari i år. Han är vår gemensam första hund - jag växte upp med hundar runtomkring, trots att de flesta bodde då hos mina morföräldrar på landet. Men det var iaf jag som åkte dit efter skolan för att ge dom mat, städa i kojan, borsta dom och ta ut dom på långpromenader så att dom fick sin motion.
Men men... När jag väl blev 17 sa min mamma ja till att vi också skulle kunna ha en hund hemma hos oss och då skaffade vi en blandis som heter Nora (riesenschnauzer/vorsteh/labrador) och numera är typ 8.5 år gammal.
Att vi valde schnauzer denna gång var kanske inte så konstig med tanke på vad jag hade för hund hemma ;-) Envisa varelser, dom är det, men är det inte skönt att ha en hund som faktiskt kan tänka själv och inte bara följa vad människan gör?

Så har jag introducerat mig lite grann och det kanske räcker till första inlägget. I nästa ska jag första sammanfatta allt som hittills har hänt i Vovvens liv. Vi "hörs" :-)