fredag 5 december 2014
Summering av händelserika 2014
lördag 15 november 2014
1/11-2014
Ta hand om er!
torsdag 23 oktober 2014
Det där med flexikoppel...
Ja, för hur är det egentligen med det där med flexikoppel?
Jag erkänner, jag använder ett flexikoppel.
På senaste tiden har jag blivit en flitig användare på grund av att jag är höggravid och rör mig i snigeltempot och vill inte att min hund ska lida av den anledningen. Varför släpper jag inte honom lös? Jag gör det under kontrollerade former, när vi kör våra små uppletande-övningar och leker jaktlekar med boll (det gör vi fortfarande trots att vi går in i v40 på söndag) eller när vi småtränar lydnad eller rally - men resten av promenaderna går vi och nosar och då kan jag inte hålla 100% fokus på honom på samma sätt som innan jag blev gravid, när fysiken var på topp.
Jag sätter på flexin på min hund när vi går våra "nosa och strosa"-promenader för att ge honom lite mer rörelsefrihet och samtidigt ha honom under kontroll. Och jag försöker att låta bli att använda koppel till att stoppa honom eller liknande, vi jobbar på vardagslydnaden under tiden vi är ute och jag använder mig utav rösten och handkommandon/handtecken. När jag ser ett hundmöte eller ett människomöte på avstånd (och det håller jag rätt bra koll på) kallar jag in hunden till sidan (antingen höger eller vänster beroende på hur det mötande ekipaget är placerat), låser koppel på längden som både jag och hunden är bekväma med och vi passerar precis som om vi haft ett kort koppel eller en väldig lydig hund. Det blir inte alltid perfekta möten men de blir oftast bra. Den biten har faktiskt blivit mycket bättre sedan jag blev mammaledig och jag kan lägga all min uppmärksamhet på min hund.
Både jag och min hund är nöjda med vårt flexikoppel (5m) och jag tror människor vi möter inte har något emot oss med flexit heller - schnauzern springer inte fram till andra hundar eller lyckas jaga grannens katt eller närområdets rådjur men samtidigt har friheten att röra sig lite snabbare än snigelmatte med gravidmage.
Men! Det finns några saker som jag tycker är väldigt viktiga när man tar ett flexikoppel och bestämmer sig för att använda det på sina promenader.
1. Flexikoppel ger hunden en ständig känsla av "drag". Jag var också nybörjare med flexit en gång och använde kopplet tillsammans med ett halsband men sedan jag tänkt genom detta insåg jag att det alldeles skonsammaste mot hunden är att aldrig använda ett flexikoppel tillsammans med något annat än en rätt anpassad sele.
Själv använder vi Metizo i storlek L (fast i minsta läget) och den sitter perfekt på min schnauzer (han är 51.5cm hög och väger ca 19-20kg). Tidigare har vi provat Hurttas olika selar (spårsele sitter bäst, Y-sele sämst - han hamnar mitt emellan två storlekarna och den ena är för liten och den andra för stor), VGW-bälte (slet en hel del på pälsen och satt för hårt åt i manken och för löst på sidorna) och olika dragselar (men dessa enbart till drag). Metizo-selen är toppen för oss och naturligtvis fäster jag kopplet i ringen på ryggen och
2. Den ständiga känslan av "drag" bidrar till att det är svårare för hunden att lära sig att gå fint i koppel.
Det bör man verkligen vara medveten om, speciellt om man använder flexi på väldigt unga hundar (och med halsbandet som jag nu hoppas ni slutar med efter att ha läst detta). "Stanna-vänta ut"-metoden kommer inte fungera så bra om hunden "drar" i koppel precis som den gör i flexit. Visst kan hunden lära sig göra skillnad på koppel och koppel, det bevisar min egen hund på ett utmärkt sätt när han vet att han inte får bita i flexit men att dragkamp med Baggens expanderkoppel är fullt tillåtet, men det blir enklare för hunden att förstå och tydligare när man inte använder sig utav flexikopplet när man har en hund som drar och själv har man samtidigt som mål att lära hunden att inte dra.
Vill man använda ett flexikoppel till varje pris kan man som jag gör använda det med en sele och vanligt koppel med ett halsband/en annan sele. Det blir som "arbetssignaler" för hunden och hunden kommer snabbt lära sig att göra skillnad.
3. Sätt inte fast ditt flexikoppel i ringen framme på boken om du använder en VGW, Metizo, Amoken eller annan sele med koppelfäste fram.
Jag kan tyvärr inte på ett vetenskapligt sätt förklara varför men min känsla säger att det är rätt tokigt och ökar risken för snedbelastning samt att hunden snubblar över kopplet och skadar sig. Trycket från ett flexikoppel kan vara rätt rejält när det spänns!
4. Sätt absolut inte fast ditt flexikoppel i ett stryphalsband eller liknande.
Återigen, skaderisken!
Förra året var vi på besök i Polen (jag kommer därifrån) och jag gjorde en del av min praktik till hundinstruktör därnere. Jag har sett skrämmande exempel på gatorna där man fäste flexikoppel i ett stackelhalsband (!!!) - på flera hundar! Inte för att ett stackelhalsband i sig är ett så trevligt redskap för att uppfostra och styra familjehunden men att sätta i ett flexi i den typen av halsband är helt helt helt förkastligt!
Som tur är är det förbjudet med stackel i Sverige (tyvärr förekommer det ändå men det är ett annat hett ämne) men det är inte förbjudet med ett helstrypande halsband. Rätt eller fel ska jag inte uttala mig om men däremot kan jag säga att det är fel att använda sig utav kombinationen flexi + stryp.
5. Använd stoppknappen.Visa hänsyn.
Det som är bra med ett flexi är att man kan reglera längd - och den längden ska anpassas till "rådande förhållanden" precis som när man kör bil och ska passa hastighetsgränser. Är det dåligt väder med mycket nederbörd och dålig sikt kör vi inte 110 bara för att det är tillåtet på vissa ställen, eller hur? Bara för att bilen kan gå i 230km/timmen kör vi inte så fort för det att det finns trafikregler som talar om sånt. Bara för att flexikoppel är t.ex. 8m lång behöver vi inte låta hunden vara 8m ifrån oss ständigt och jämnt, speciellt inte där vi vet man möter många andra ekipage: hundar, barn, cyklister, joggare etc. eller där det är så många buskar att man inte ser vad som finns bakom hörnan.
Är det så att vi ser ett hundmöte närma sig - reglera rätt längd och lås kopplet. Din hund behöver inte springa fram till andra hundar eller ut på gatan, kalla in hunden till din sida och låt det andra ekipaget passera ifred. Vill du ha nya kompisar till varje pris kan du fråga om hundarna får hälsa och det är först när den andra har sagt "ok" till detta som du kan släppa fram din hund - då är det nog bäst om du kopplar loss den helt så att mötet går så störningsfritt som möjligt.
Själv var jag totalt emot flexikoppel förut tills jag träffade ett trevligt ekipage som vi gick en agilitykurs tillsammans med. Det var en väldigt fin och lydig border collie-blandis tik som hade ett endaste "problem", hon jagade gärna iväg kaniner. Eftersom vägen till brukshundklubben ledde via område med massa vilda kaniner hade de ett flexi på hunden men styrde henne med rösten vid möten och annat. Bara den lilla tryggheten av att hunden är kopplad och kan inte sticka även om den verkligen ville gjorde en stor skillnad i hur lugn ägaren/föraren själv var och på det sättet gick även mötena med kaninerna bra utan tjafs, bråk och onödiga risker.
Det är där jag är nu fast kaninerna är ett mindre problem för oss än vissa andra hundar. Därför vill jag inte riskera min, min hunds och andras säkerhet och för hunden "i linan". Varför använder jag ett flexikoppel till det? För smidighetens skull, behöver inte gå och trassla in mig i en långlina som ska "rullas in" på ett lite knepigt sätt. Dessutom använder jag långlinor till spår (en lina till personspår och en annan till viltspår) så det är rätt praktiskt med ett flexi istället på våra vanliga promenader.
Jag önskar att flera kunde hantera ett rullkoppel eftersom ett rätt använt flexikoppel är en riktig bra uppfinning som kan underlätta i vardagen. Till exempel kan en höggravid kvinna som går som rullar som en pingvin ta en promenad med sin schnauzer utan att han går upp i taket av snigeltempot hon bjuder på ;-)
söndag 19 oktober 2014
Rallylydnad, Vallentuna BK 19/10-2014, mästarklass - målet är uppnått :-)
Vi åkte till tävlingen idag utan några krav på oss förutom att ha roligt och att försöka klara skylten "3 steg bak". Måste säga att bägge delarna lyckades vi med :-) Och uppenbarligen har en kortare tävlingsvila (3 veckor) har gjort oss bättre och mer fokuserade - eller snarare mer taggade. Inga SM-poäng att skryta om men däremot en helt ok runda som vi avslutade med kortare bollek (schnauzerns favorit) och vi landade på 80p. Som sagt, för idag räcker det gott :-)
Så nu är det dags att summera tävlingsåret, det har hänt en hel del trots att vi fick avboka så mycket i början pga olika hälsoproblem och trots att vi fick ta paus från agilityn. Mål för 2015 börjar ta form men hur mycket av dessa bara är drömmar och hur mycket vi kan satsa på i verkligheten får vi se när bebisen har kommit och vi vet vad det är för "typ av människa" som för närvarande bor inne i mattes mage än så länge.
fredag 17 oktober 2014
Funderingar kring "brist på aktivering" i vårt liv nu...
tisdag 14 oktober 2014
En trevlig dag med lite hundträning och annat
Vi börjar lite smått med fjärren, provar oss försiktigt fram, inget seriöst men vill att min skäggiga vän ska veta att sånt ska man också vara beredd på. Tränar mycket på ordförståelse så att vi inte fastnar i detsamma som med ställande och läggande förut, att han försökte gissa sig fram till vad jag vill. Det blir bättre och bättre för varje gång vi testar!
Sen blev det dags för lite rally med tanke på söndagstävlingen som kommer. Bebisen sitter fortfarande i magen och jag känner inte att förlossningen skulle vara på gång under den här veckan så jag räknar med att åka till Vallentuna och testa mästarklass för sista gången i år.
3 steg bak trasslar vi in - nu med fokus på tre grejer:
1. Schnauzern ska backa hela vägen och inte bara två steg och sen invänta mig.
2. Matte ska hålla koll på hur många steg hon tar.
3. Humöret ska vara uppe under hela momentet oavsett snett eller ej.
Det blev ett lyckat pass med både höger- och vänsterhandling. Vi har ett nytt problem i momentet, hunden hamnar för långt bak ifrån mig och det ger ju avdrag men jag blir nöjd så länge vi kan backa tillsammans utan att bli sura på varandra.
Sen blev det en stund med hobbyapportering - vi kör typ jaktapportering fast på korta avstånd och med färre signaler än det är i riktiga spaniel- och retrieverapporteringen. Linjetag är något schnauzern är väldigt duktig på och han tycker det är roligt det där. Så det blir typ liknande träning fast på öppna fält och med bollar som han ser kastas ut - med fokus på stadga i sittande när han är placerad på att invänta dirigeringsriktning och kommando. Riktigt roligt!
Sen tog vi en promenad genom skogsområdet här, tar inte lång tid men eftersom vi redan haft ett kort men intensivt träningspass bakom oss kunde vi unna oss en kravlös promenad utan koppel - båda glada och nöjda med förmiddagen.
Vi hade en borsta-ull-tid bokad men den blev avbokad pga sjukdom så nu har vi resten av dagen för oss själva också. Ska packa BB-väskan (det börjar närma sig med stormsteg, barnet i magen är färdigt nu och kan komma ut när som helst, bf om 18 dagar) och laga middag då Husse är hemma sen och vi kan äta tillsammans. Det blir "borsta-ull-själv-matte" idag.
Imorgon ska schnauzern till bästa hundvakten Ida på HundFokus och själv ska jag till frissan för första gången på över ett år. Snygga till mig inför bebisens ankomst och inför höstmötet på klubben - det är nämligen imorgon det också.
Hoppas ni också har en trevlig dag!
onsdag 8 oktober 2014
En bra rallytävling, en dålig rallytävling och toppen avslutning på lydnadssäsongen 2014
Kort sagt: det gick riktigt bra ena dagen och riktigt dåligt andra dagen. Jag som hoppades på RLD M blev naturligtvis besviken men life goes on och jag kom över det.
Lite detaljer? Varsågod.
Hölö-Mörkö, 27/9-2014, startnummer 20, slutresultat 90p, placering 8. Det var en rolig bana med rätt mycket tempoväxlingar, inga tråkiga sitt hela tiden och vi trivdes riktigt bra där :-) Det syntes, tror jag, för kommentaren från domaren såg ut så här:
Mycket bra känsla inför söndagen men där blev allt annat mer intressant än att köra banan med mig.
Roslagens BK, 28/9-2014, startnummer 8, slutresultat 47p, placering... naja, vet inte, näst sist eller näst näst sist... Avdrag för typ allt möjligt - men det alldeles suraste var 3 steg bak - vi fick -10 denna gång också, som alltid, men inte för att hunden backade fel eller nåt. Denna gång var det för att matte räknade fel och tog fyra steg! Skjut mig!
Domarens kommentar: "Synd på extra steg i backande som var rakt och snyggt".Snopen men så är det ibland. I mitten av förra veckan tog vi oss i krage och besökte Hundhallen Haninge för hundträning med vår grupp Sikta mot stjärnorna, äntligen fick jag testa lite speglar och körde lite lydnad för till helgen skulle vara dags att pröva våra styrkor i lydnaden. Anmälde till en dubbeltävling i klass 1 - med sikte på LPI, tänker inte dölja detta. Planen var att starta på förmiddagen och sen se hur det går och bestämma senare om vi ska ta eftermiddagen också eller inte.
Eftermiddagsstarten avbokade vi. 175p och 1:a placering blev det under förmiddagen och det var jag ju naturligtvis väldigt väldigt nöjd med :-) Så vi tog våra priser, fick ett par bilder med oss hem och åkte glada och trötta och myste sen resten av dagen.
Visst kan man tänka sig högre poäng än 175p för att vara helt nöjd men jag har inte lagt så mycket tid på linförigheten som krävs. Magen är i vägen nu i v37 ;-)
Skarpnäck HU, 5/10-2014, lydnadsklass 1
Platsliggande 8,5
Tandvisning 10
Linförighet 6,5
Läggande 9
Inkallande 10
Ställande 10
Apportering 10
Hopp över hinder 9
Helhetsintryck 9
Nu säger vi farväl till tandvisningen och hallå till rutan och fjärren, haha. Men först ska bebisen få komma ut och bli lite äldre, tanken är att vi ska kunna starta i 2:an någon gång under sommaren 2015. Men jag vågar inte göra några storslagna planer för nästa år än. Får se hur jag mår efter förlossningen.
Vi är anmälda till en tävling till i år, om 11 dagar, sista starten i mästarklass för i år. Har inga större förhoppningar om att få titeln innan bebisen kikar ut och det är lite osäker på om vi öht kan åka dit, så nära bf är det men förhoppningsvis kan vi starta den där sista gången och åtminstone ha roligt den sista gången för tävlingssäsongen 2014.
Ikväll är tiden i hallen bokad igen, ska se vad vi hittar på.
fredag 26 september 2014
En tävling att glömma, två att se fram emot
Nu i veckan har jag bara jobbat på att få attityden upp på lilla skägget igen och på att inte tappa humöret och nu till helgen är det dags att tävla igen, får se hur det går nu. Det ska i alla fall vara roligt, det har jag bestämt!
lördag 20 september 2014
Debuten i mästarklass (rally)
Har inga snygga bilder från dagens tävling men ville berätta att vi kom iväg tidigt imorse till Norsborg Lokala Kennelklubb och deras rallytävling i mästarklass. En lagom utmanande bana som hade inga direkta svårigheter för dem som kan samtliga skyltar och inte har alltför stor hund, haha, vilket resulterade i många fina poäng hos flera ekipage. Vi åkte naturligtvis på "3 steg bak" igen trots att dagens variant skulle framföras i vänsterhandling och trots att det funkade hyfsat i veckan som gått och även på morgonpromenaden imorse.
Slutresultatet för oss blev 85p och 9:e placering, en lite seg schnauzer på slutet efter att han märkt att nåt inte stått rätt till i ovanstående moment och där tappade vi extra 2 poäng i avdraget för helheten men i övrigt helt ok. Hunden var glad mest av tiden inne på banan och utanför banan och matte fick sällskap av våra spårkompisar Birgitta och Melba och kände sig inte helt ensam. Det var skönt att vara ute halva dagen också, inte ofta jag gör det nuförtiden när jag inte längre jobbar.
Imorgon tar vi nya tag och kastar oss igen i tävlingsvärlden inom rallyn.
söndag 7 september 2014
Avbokade tävling och nya tävlingsplaner + lite löpbekymmer
Nu börjar jag må bättre så det gällde att agera fort - skummade genom tävlingskalendern på SBK tävling och hittade en dubbeltävling arrangerad av Skarpnäck HU, på närmare håll än Norrtälje/Roslagen och med möjligheter till att ta revansch på eftermiddagen ifall vi inte skulle lyckas med tillräckligt mkt poäng under förmiddagen. Så here we are, anmälda till dubbeltävlingen den 5/10 och jag hoppas verkligen att denna gång kan vi åtminstone stå där och försöka ta titeln! Det blir 4 veckor innan beräknad bebisankomst så vi håller tummarna att min mammakropp orkar och att bebisen snällt stannar inne och väntar på sin tur ;-)
Schnauzern har det lite jobbigt på hemmaplan. Först blev det en löptik bland våra rasthundar och nu när vi är "lediga" (går på graviditetspenning från och med imorgon och kan ev. ta något enstaka uppdrag när yrseln avtagit) löper granntiken (lägenheten ovan). Hon verkar befinna sig i höglöpet nu och det märks att Strike är tagen när han väl är vaken - luktar mot balkongen, gnäller lite, är rastlös och får för sig att lite då och då komma till mig och frenetiskt slicka min hand... På tisdag ska han till Ida på HundFokus och det blir ytterligare en löptik fast i början av löpet. Så det blir inga lugna dagar för lille Strike tyvärr. Och när löpperioderna är slut kommer bebisen... Men jag hoppas vi får några lugna stunder däremellan vi också :-)
Vet dock att det hjälper honom att få tänka på något annat, få en annan uppgift - jobbar han så jobbar han och då störs han inte lika mkt av de goda lukterna runtomkring. Så jag får väl se till att friskna till och lägga ut en träningsplan så att vi både klarar RLD M och LPI innan förlossningen, haha! Önska oss lycka till!
söndag 24 augusti 2014
Ronden + rasspecialen 2014
Igår kom vi bara som besökare och tittade på fina schnauzrar som ställdes ut. Idag däremot... det var en helt annan femma. Jag mindes ju mkt väl att jag anmälde mig till en inofficiell tävling i rallylydnad och en inofficiell tävling i lydnad men att jag skulle ställa ut schnauzern officiellt... nä, det glömde jag tydligen och blev väldigt förvånad (och skrämd!) när jag såg nummerlappen i min e-brevlåda! Men jag fick hjälp av bästa Renée och idag var det dags.
Vi steg upp strax före 5 i morse. Först morgonpromenad, sen frukost, sen var det dags för schamponering av benhåret, sköljning av skägget, föning och kamning. Schnauzern var INTE glad men det gick hyfsat till slut.
Först rallylydnaden. Katarina Strömberg som domare - och man visste att banan inte kommer vara lätt ;-) När jag skulle anmäla ankomsten visade det sig att jag blivit placerad i mästarklass men kände mig inte alls redo för den starten så jag flyttade "ner" till avancerad klass (vilket jag fick ångra sen - när jag såg "3 steg bak" i avancerad och "stå framför, backa"; att backa framför har vi tränat i flera år nu, långt innan rallyn men 3 steg bak är vårt akilleshäl!). Vi började bra, sen tappade jag bort min lilla hund som t.ex. fått för sig att han ska hoppa över skylthållare eller runda dem som man rundar föremål på skogspromenaden ;-) Vi skrapade ihop 74p ändå och visade sig vara bästa avancerad-klass-ekipage - och en ny rosett till vår ständigt växande samling :-)
Sen skulle vi in i ringen men det tog ett tag då domaren, Paul Stanton, tog en ordentlig blick vid varje hund, betraktade länge, beskrev noga... Till slut visade det sig att platsliggning i lydnaden och bedömning av schnauzer p/s öppen klass skulle gå samtidigt - men vi lyckades fixa så att platsen blev uppdelad och jag hamnade i den andra gruppen så vi kunde köra bägge två.
I ringen skötte sig Strike helt ok, han protesterade lite när domaren började känna i skägget men själva domaren brydde sig inte speciellt mkt utan fortsatte bara. Jag visste att det inte kommer att gå bättre än VG och jag hade rätt, det blev ett "very good" och kritiken löd:
"Kraftfull hane som kunde vara mer kompakt, bra skalle och öron, ngt ljusa ögon, behöver kraftigare underkäke, bra benstomme, utm. lång bröstkorg, behöver lite mer förbröst, tillräckliga vinklar bak, för raka fram, behöver mer sluttande rygglinje, rör sig med ganska bra steg, behöver bli fastare fram, utm päls, färg o kondition"
Vi sprang sen till lydnadsringen och där fick vi vänta en stund och det visade sig att domaren kommenterade varje moment så det blev lite mer som en "hur lydnadsettan går till" än en mer riktig tävling.
Vi nollade ställande (typiskt, verkar det som!) men jag förstår Strike, han var ju helt slut efter att ha varit igång så många timmar så han tog tillfälle till akt och satte sig bekvämt mitt på planen ;-) Vid platsen var det första gången nånsin som en annan hund reste upp sig och sprang fram till honom - det var en liten, ung dvärgschnauzertik och Strike blev bara glad men vi fick göra om platsen och ändå fick en 10:a där. Tyvärr räckte inte poängen till "1:a pris" (hade inte varit det ändå då det var en inoff men...)
Lydnadspoäng:
Platsliggning 10
Tandvisning 10
Linförighet 7
Läggande 9
Inkallande 9.5
Ställande 0
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 7
152p, 2:a pris och 6:e placering, dock bästa schnauzern :-)
En bra helg men mycket intryck och mycket nytt, vi fick träna massa och träffa lite folk - och titta på snygga hundar också :-) Nu är det tävlingspaus på nästan 2 veckor, vi är tillbaka den 6/9-2014 med vår (förhoppningsvis sista) start i lydnadsettan.
fredag 22 augusti 2014
Lydnadsklass 1, 21/8-2014
För trots att vi nollade tandvisningen är jag lycklig över resultatet! Eller...
Vänta lite, har precis insett att vi inte alls blivit nollade utan vi fått en 8:a (i protokollet står det en 8:a med kommentar "lite motsträvig", nu blev jag glad på riktigt).
Platsläggande 9
Tandvisning 8
Linförighet 5.5
Läggande 9
Inkallande 10
Ställande 9
Apportering 10
Hopp över hinder 9
Helhetsintryck 8
Linförigheten är inte vår starkaste sida (något vi kommer jobba mer på när vi senare ska börja förberedelser inför starten i klass 2) och igår var den verkligen dålig och där tappade vi poängen, kanske t.o.m. vinsten i tävlingen men 1:a pris blev det i alla fall och även en pallplats åt oss :-)
Jag har precis läst protokollet. Under helhetsintryck står en anteckning: "Välgenomarbetat ekipage. Föredömligt förararbete". Nu är jag otroligt rörd... Och min hund är troligen en av de dyraste hundarna i hela världen just nu!
Bilden är lånad från Vällingby BK:s fb-sida.
lördag 16 augusti 2014
Lekens betydelse
Min hund är verkligen lättroad. Igår kväll hittade han gamla handdukar som svärmor tänkte slänga och han fick då en som vi gjorde en knut på - och det blev en kampleksak som han höll på med hela kvällen ;-) Var det ingen som ville leka med honom gick han efter en och viftade på svansen varje gång man tittade på honom, haha.
Det är såna stunder man kan utnyttja i hundträningssammanhang - är han så villig att leka med en gammal handduk är han också villig att göra det man ber honom om om det innebär att det leks med duken sen :-)
I övrigt har jag märkt att han älskar alla leksaker som "påminner" honom om valptiden. Kanske tips för er som skaffar valp - att låta valpen leka med massa olika föremål, att leka tillsammans, att lära känna varandra och utvecklas tillsammans genom leken och med leken. Det ger tillbaka sen när hunden är vuxen :-)
onsdag 13 augusti 2014
Lydnadsklass 1, 13/8-2014
Poängen idag:
Platsläggande 10
Tandvisning 7
Linförighet 7
Läggande 7,5
Inkallande 8,5
Ställande 0
Apportering 10
Hopp över hinder 8
Helhetsintryck 9
Som kommentar till helhetsintrycket står "bra samarbete och kontakt" :-) Så egentligen bör jag vara hyfsat nöjd och det där med ställande är ju sånt som händer ibland.
Så nu ska vi träna mera under de närmaste dagarna och vi får testa igen nästa torsdag och se om det blir något bättre.
Nu är jag bara helt slut och det enda jag tänker på är min säng <3 Magen får inte längre plats i västen och jag ser ut som värsta tjockisen ;-)
Schnauzern agerar publik åt andra vovvar :-)
lördag 9 augusti 2014
Ett nytt problem som hänger ihop med attacken i april (vi blev anfallna av en annan hund)
Situation 1: Vi går runt sjön här i närheten och det kommer ett gäng med tanter med småhundar. Hundarna är lösa (alla har koppel fast i halsbandet men ingen människa som håller i koppel), får syn på oss och börjar vråla och springa emot. 3-4 småhundar, verkligen små... I annat fall skulle han inte bry sig ett dugg, nu la han öronen bakåt och ville springa från platsen samtidigt som han hela tiden kastade oroliga blickar mot hundgänget.
Det tog ett tag innan han blev lugn igen, under tiden överreagerade han på i princip allt ljud i t.ex. buskar etc.
Situation 2 (idag): två personer cyklar bakom oss, ganska långt avstånd. De cyklar lite konstigt långsamt men jag lägger inte märke till det mer än att det var lite smått irriterande att en av dem cyklade runt oss hela tiden och jag fick ha schnauzern i fotposition. Plötsligt händer det saker bakom och jag inser varför de cyklat så sakta - en stor dvärgpudel (eller liten mellanpudel) kommer farande bakom oss, skriker som om den sprang för livet och bakom honom en tung dosa från flexikoppel som sitter i hunden. Bakom hunden står en kvinna med cykel som nästan ligger på marken och korgen som jag tror hunden satt i ligger på marken (stackars hund, jag tror den har ramlat från cykeln och så fick han flexi på sig... :-/). Schnauzern får typ panik, öronen ner, svansen nästan mellan benen och sätter på "fly-läge"...
Har ALDRIG hänt förut förutom när vi mötte hunden som anfallit honom...
Nu undrar jag om någon av mina vänner har tips vad jag kan göra i såna situationer? Idag gick det över när jag erbjöd lek med bollar innan vi försvann från platsen. Han insåg nog att hunden inte alls var på väg mot honom utan på väg ifrån cykeln/lådan/flexidosan. Men det är faktiskt inte roligt att behöva vara med om, det gör ont i mattehjärtat när det händer för förut var min trogna vän en orädd individ som kunde liksom "ta fighten" medan nu visar han rädsla för andra hundar på ett sätt som jag inte alls är van vid...
Några tips?
onsdag 23 juli 2014
Hur kan man förvandla en för varm sommardag till en trevlig sommardag
Jag tycker inte om höga temperaturer och det tänker jag inte ens gömma. Nu dessutom när jag också bär på ett barn i magen är det ännu svårare att finna sig i situationen. Jag har redan tidigare bokat in sommarrastningar och semesterpassningar och det gör att jag har tider att passa och är tvungen att gå ut i solen (kan inte teleporteras) kl 11 och kl 12.30 och kl 15 också... Hundarna här hemma behöver också sitt och de kan inte och ska inte behöva dras ut i värmen och riskera sin hälsa - jag är så glad att jag har min man som hjälper till i företaget och stannar gladeligen hemma med våra inackorderingar när jag måste rasta mitt på dagen.
För två dagar sedan tog jag dock riskerna och bestämde en träff med en annan gravid och hennes vovve vid badplatsen i Ålsten. Jag brukar inte vistas där så ofta för den stora ängen används som en olaglig hundrastplats där man släpper sina hundar vind för våg utan kontroll och varma dagar är stället dessutom ockuperad med barnfamiljer med picknickkorgar och onda blickar mot folk med hund (troligen pga alla dessa lösspringande hundar annars). Nu var det så att AC:n i bilen inte fungerar så jag tänkte inte köra långt med stackars hundarna och ville ha en plats där man själv får bada och inte riskerar att skadas/halka (inga klippor) och där hundar också är välkomna och man behöver inte köra långt till så mitt val blev Ålstensängen med tillhörande badplatsen.
Det ångrar jag ABSOLUT INTE!
Hundarna fick varsin stund i vattnet och vi badade precis där andra människor badar - utan att någon sagt något ont ord. Det kändes dessutom inte alls som 27 grader i luften under förmiddagen när man var där vid vattnet i skuggorna av buskarna och kunde bara ta det lugnt efter en simtur/badtur. Det var bra dock att maken min följde med för annars hade det varit betydligt svårare att hålla koll på sig själv och tre hundar samtidigt som man var tvungen att hålla koll på vissa barn så att de inte skulle snubbla över nån hund.
Och inga lösa hundar som sprang fram till oss! Däremot är jag skyldig en ursäkt till en hundägare som kastade frisbee på ängen och vems tik fick Schnauzern i rumpan... Det var en ren olycka, jag skulle precis sätta koppel på honom när han stack... Och jag skäms som tusan!!
Igår eftermiddag var maken ledig och hundarna bara två stycken (mot onsdagens tre) så efter att dagens sista rastning blev avklarad körde vi till badet igen. Det var igen en lyckad utflykt och tiden gick väldigt fort.
Idag blir det en vilodag för hundarna så får de simträna lite imorgon igen :-) Så mkt skönare än att sitta här i tegelhuset med asfalt omkring och utan tillgång till någon trädgård.
söndag 13 juli 2014
På besök i Näsby Park
Idag kom vi äntligen iväg för att besöka våra promenadkompisar som för ett tag sen flyttade från närområdet till andra sidan "stan". Först körde vi Husse till jobbet och sen åkte mot Täby - och det visade sig vara ett underbart beslut! Regnoväder från väderprognoserna blev ett fantastiskt fint badväder och vinden gjorde att vindsurfarna kunde härja fritt - och vi kunde betrakta :-)
Mister, en av Strikes bästa kompisar, blev så glad av att se oss och Strike var väldigt lycklig över att få leka med sin gamla vän. Det mest intressanta i det hela är att bägge är okastrerade hanar i ungefär samma, fertila åldern men de bråkar väldigt sällan (aldrig allvarligt!) - samtidigt som ingen av dem är speciellt intresserad i att vara kompis med andra okastrerade hanhundar i övrigt. Första gången de träffades var Mister 4 månader och Strike blev sur över att få den lilla råtterriern på sig, andra gången de träffades blev de kompisar och så har det varit sen dess :-)
Gravida jag fick extra tillskott i form av mycket god fisksoppa, jordgubbstårta samt polska chokladkakor "delicje" och hundarna fick nöja sig med köttbullsblandade torrfoder. De klagade inte, tro mig ;-)
Nu sover Schnauzern gott inför den kommande veckan. Han vet inte det än men på fredag flyttar det två vovvar till oss och stannar några dagar - bättre passa på och vila nu innan ;-)
lördag 5 juli 2014
Kort om dagens rallytävling
En sak är dock säker, aldrig igen startar jag min hund i högvärme som idag!
torsdag 26 juni 2014
Lydnadsdebuten - i poäng och bild
onsdag 25 juni 2014
Lydnadsdebuten
söndag 15 juni 2014
Rallylydnadstävling Norsborg Lokala Kennelklubb
torsdag 12 juni 2014
Laddar inför lördagen
Annars flyter livet som vanligt. Inatt har vi sällskap av vår lagottokompis Z och vi har det mysigt i soffan med första matchen i fotbolls VM 2014. Imorgon blir det hundpromenader på dagen och lite pälsvård och klossträning på kvällen för att känna mig lite tryggare på lördag när det är dags för rally.
torsdag 5 juni 2014
Nej, jag är inte elak...
Jag rastar en del hundar med hundmötesproblematik. Vissa är osäkra, vissa har dåliga erfarenheter av tidigare möten, vissa tycker inte om att bli utstirrade av främlingar och vissa helt enkelt tar efter stämningen i gruppen. Det är inte enkelt att föra en hundgrupp på 4-6 individer utan att det blir lite småkaotiskt ibland. Men bara ibland! ;-)
Vid hundmöten försöker jag alltid gå i en båge eller ta en omväg men det är inte alltid möjligt. Speciellt svårt är det i följande situationer:
1. Trånga passager med vatten på ena sidan och stora stenar på andra sidan stigen.
2. Tajt schema som inte tillåter några omvägar för då kommer en annan vovve behöva vänta för länge, längre än vad rekommendationen från Jordbruksverket är.
3. Möte med lösspringande hundar som ingen kontrollerar, hundar som själva bestämmer vad de ska och vad de inte ska göra.
Tyvärr möter vi många hundar som inte riktigt är under den kontroll som jaktförordningen säger (det som vi i folkmun kallar för koppeltvång) och det är alltid lika trist. Dels för att lösa hundar verkligen stör vilt, dels för att de stör omgivningen. Det gäller även den snällaste jycken (det finns vissa skillnader i vad vi människor uppfattar som snällt och vad som är snällt ur hundperspektivet också men det är inte dagens ämne, kanske en annan gång). Så ibland kan jag vara lite otrevlig när din hund springer fram till oss eller om den är långt ifrån dig och blockerar min väg och du går och dagdrömmer eller pratar i telefonen och inte bryr dig om att kalla in din hund eller be den om att flytta på sig.
Men ibland blir det tokigt. Det händer att en hundägare som jag tidigare varit osams med pga störande beteende av dennes lösa hund vill prata med mig och förklara saker och ting - och jag uppskattar det verkligen men jag har väldigt svårt att stanna till med dig under mina arbetsdagar och diskutera sånt när du går med din hund och jag har faktiskt hundar med stora problem med hundmöten med mig i gruppen. Jag vill, för hundarnas skull (och för mina örons skull), passera så fort som möjligt, gärna på större avstånd och med fokus på "mina" hundar så att jag kan visa dem vad det är jag vill att de ska göra under ett möte. Vissa hundar kan jag inte ens släppa med blicken, jag måste ha fullständig kontakt med dem under sådana möten och då kan jag tyvärr inte prata med dig. Ännu värre - jag kan inte ens heja på dig utan att riskera att tappa kontrollen därför går jag och tittar på hunden/hundarna och pratar med dessa (eller den som är största boven i problematiken) under tiden jag passerar dig och även om jag verkligen vill prata, bli sams och eventuellt ge lite tips för att undvika problem i framtiden så kan jag tyvärr inte göra det när jag går med större hundgrupper.
Jag skulle vilja be om ursäkt för alla som känner sig "träffade" av det här inlägget - att jag inte ler mot dig eller säger "hej" betyder inte att jag vill vara otrevlig. Det betyder helt enkelt att jag har 100% fokus på min hundgrupp och detta för att inga utfall ska ske och för att våra öron ska kunna njuta av fågelsånger och inte av ilsken hundskall.
Och terrierskallet av en upprörd border terrier är inte det trevligaste ljudet du har hört, tro mig...
Sommarhälsningar från Emilias Hundtjänst
söndag 1 juni 2014
Officiella debuten i avancerad klass (rallylydnad) och små små planer i lydnanden
Schnauzern fick för sig att han INTE ska snurra (och det var snurr under gång med högerhandling, lite svårare) och jag fick några poäng avdrag för förarfel (komma ihåg till nästa gång: "läggande under gång, gå runt" = stanna vid hunden innan du går runt; "sitt, gå ifrån, kalla in" = stanna EJ vid konen) men det största problemet var nog honnören.
Jag fick gå in i honnörrutan när första ekipaget gick banan. Inte så förbered men visste samtidigt att jag inte kommer vara bättre bered sen så det fick vara så. "Ligg framför" var honnören. Visade sig inte vara så enkelt, när föraren på banan ropade glatt till sin hund vände Schnauzern på huvudet och jag ville påkalla hans uppmärksamhet med vårt uppmärksamhetsljud och han fick för sig att momentet är avslutat och satte sig :-/ -10 poäng. Nästa gång ska matte hålla tyst i honnören!
Hur som helst, vi slutade på plats 7 (not bad!) av 19 hundar med våra 74 poäng som räcker som kvalificerande resultat. Vi är alltså på väg mot vår tredje titel i rallyn :-)
Det var länge sen vi tävlade sist och det var väldigt roligt att vara på en tävling igen så nu ser jag verkligen fram emot nästa gång vi kör rally officiellt - om 2 veckor blir det :-)
Vi är anmälda till en agilitytävling nästa helg men vi får se hur jag mår då... Kanske ska köra ändå?
Fick också se Strikes kusin Axel köra LK3 och jag blev så sugen på att tävla lydnad att nu är vi anmälda till en tävling på vår första hemmaklubb den 25/6 och jag ser faktiskt fram emot den! :-)
måndag 12 maj 2014
Flocktillökning, hundattack, avbokade tävlingar och förlorad meritering... Allt på en gång...
Dagen efter påsk hände det dessutom något som aldrig bör ha hänt/hända och som jag inte önskar någon hundägare - Strike blev påflugen när vi var på väg hem från parkeringen, helt utan några som helst varningar (vi såg inte ens hunden förrän det var för sent!) - det blev en tur till veterinären, dränage i såret, rakning av den fina pälsen (hejdå Österbybruks utställning), Metacam och antibiotika (hejdå agility-, lydnads och rallytävlingarna i april och maj) och rädsla för att han skulle få stora problem med hundmöten... Men han är smart hund, han generaliserar inte till alla främmande hundar utan vet precis vilken hund det var så flög på så han är inte värre än han varit innan när det gäller hundmöten, snarare tvärtom, lite enklare att föra.
Men så rädd som han var där, så skakig, så rörd... Jag vill ALDRIG behöva se min hund i liknande situation igen! Vill bara gråta när jag bara tänker på det...
Nu är han dock återställd och vi skulle kunna satsa på den där agilitytävlingen på Märsta-Sigtuna BK den 29/5 om inte min mage satte stopp för agilityn! Den är inte stor än, den är inte speciellt tung än men den är besvärlig - och när jag springer, får jag ont och det är det tydligaste tecken på att jag inte bör springa. Så det blir nog ingen agilitymeritering i år och inte lydnadsmeritering heller (vågar mig inte på platsliggning nu efter påhoppet om jag inte hunnit träna riktigt, riktigt ordentligt) så det är bara rallyn kvar - där vår debut i avancerad klass flyttades från i helgen (10/5) till 1/6. Men vi ska debutera även om vi kanske inte är så där helt 100% beredda på starten i dagsläget!
Vi har också hunnit med ett icke-förarspår till sedan olyckan och det gick inte så bra som första gången - mattes fel för hon ska hålla käften och följa hunden, inte sucka över svår terräng för då tror Schnauzern att matte suckar över honom och han, så känslig som han är, slutar med det han håller på med och vill få vägledning för han tror han gjort nåt fel... :-( Så, nästa gång (kanske till helgen) - matte håller tyst och följer hunden, och det blir bra :-)
söndag 20 april 2014
StoKK:s Påskutställning
Rejäl hane m. bra könsprägel, mkt välmusklad. Bra prop. skalle-nos. Mörka lite runda ögon. Välans. öron. Halsen räcker. Skulle ha mer typisk överlinje. Brant i korset. allt för ... vinklar knä-has. Bra tassar. Rör sig underställt. Mkt bra färg. Bra pälskvalitet. Välvisad.
Anledningen till att jag fyller i ... istället för ord som står på kritiklappen är för att jag inte kan läsa det men jag tar en bild och visar er, någon kanske kan läsa det för mig.
Nu är det dags att vila. Nån annan gång berättar jag gärna om vårt första icke-förarspår vi tog i torsdags (gick jättebra!).
Tillägg: flera tror det står "knappa vinklar" och det kan nog stämma. Själv tycker jag att han är väldigt fin! :-)
söndag 23 mars 2014
Nora, 1/1-2002 - 23/3-2014
Idag, 12 år senare, fick hon somna in. Det gick fort men ändå inte. Det var väntat men ändå inte.
Levercancer.
Nora har gått över regnbågsbron.
lördag 8 mars 2014
Vintersemester och vårspår
onsdag 19 februari 2014
Schnauzern och skvallerträning vs jaktlabradoren och skvallerträning (tydliga skillnader finns det)
För det är roligt att träna labbar! Speciellt jaktlabbar och speciellt i vardagslydnad!
Skvallerträning har många hört talas om. Tanken är att min hund ska ta kontakt med mig (skvallra) när den får syn på något den lärt sig att skvallra på (t.ex. en annan hund, ett annat djur, en bil eller vad som helst).
Jag har blandade erfarenheter utav detta. Det är häftigt när det fungerar men det fungerar inte på alla hundar och definitivt inte på samma sätt. Jag har försökt skvallerträna schnauzern här hemma. Jag har, ärligt talat, gett upp. En hund som agerar först och "tänker" sedan, som dessutom är avlad för att vara självständig och lagom förarbunden kommer inte så enkelt titta upp på dig bara för att du erbjuder något gott. "Matte, det där kan jag ta sen, nu har jag något viktigare att ta hand om!" har jag fått som svar på mina försök.
Boll, boll fungerar på min hund men samtidigt kan jag inte riktigt kasta ut bollen för hämtning när jag inte vet vad den andra hunden kommer att göra - den kanske springer efter för den också vill ha bollen eller för att den tänker: "De där verkar ha roligare än jag och min matte/husse. Jag springer och kollar vad de gör därborta" och så vips har jag plötsligt två hundar att ta hand om helt själv, där den ena (ja, min hund) blir sur över att någon annan kommer och stör (1. Schnauzern jobbar tillsammans med matte. 2. Schnauzern har bollen/resurs och rätt hög dos resursaggression i sig. 3. Schnauzern riktar resursförsvarsbeteenden mot människor också därför är det viktigt att ge bollen i speciella situationer där man tänkt genom utgången och planerat för hur man ska kunna få den tillbaka).
Nä, inte mest optimalt.
Ett annat problem, den där självständigheten... Schnauzern kommer inte i första hand vända sig till sin ägare när den stöter på problem. Varken min eller de flesta andra schnauzrar som mer eller mindre motsvarar rasstandarden. Det gör att man måste tänka på följande när man försöker skvallerträna:
1. Det tar tid. Mycket längre tid än med många andra raser. Har du den tiden? Är du beredd på att lägga den tiden som krävs? Det finns andra metoder för hundmöten, tro mig.
2. Att få din hund att titta på dig är för mycket att begära för fort. Du har tränat och tränat som en galning i flera månader och ändå tittar inte din hund på dig? Ingen fara, kolla andra signaler. Kanske viker din hund ena örat? Eller bara öronkanten? JA! Den kontaktar DIG! Plocka upp detta, belöna, du är på rätt väg. Ge inte upp!
Men men... Mitt inlägg skulle inte handla om schnauzern vs skvallerträning utan om labben, eller hur?
Dock är vi... på rätt spår, ja. För jag har tränat "mina" (egentligen inte mina men de blir som mina när jag tillbringar tid med dem varje dag på jobbet) labbar till att skvallra på andra hundar. De är inte så där superduktiga än men på bara några få träningspass kopplade de synen (eller ljudet!) av hundar vi möter med möjligheten till att få godis - och det är ju precis det det handlar om. Har också tränat en människoglad wachtel för att skvallra på joggare - och där är vi faktiskt klara med träningen, det tog bara typ en vecka - nu flyger hon gladeligen till fotpositionen när en joggare kommer mot oss (dock inte heller labbe-tema, haha).
Just nu pågår ett annat projekt under mina arbetsdagar. Det sker rätt ofta att vi hör olika hundskall när vi är ute och promenerar. Naturligtvis reagerar hundarna, varför skulle de inte göra det? Du skulle säkert reagera på ett människoskrik i skogen också - kanske inte lika intensivt men lite i alla fall. Det senaste projektet är att betinga andras skall på samma sätt som en syn på en annan hund vid skvallerträning - andras skall blir kommando för att ta kontakt med mig. Det är inte alls svårt om man har en matglad labbe (eller matglad wachtel, eller ja... matglad border terrier också, för den delen, fast just de här två raserna är lite snabbare i reaktionerna så uppgiften är lite svårare för dig som tränare). Ni hör ett hundskall? BRA! Fram med beröm och godis. Ett till? JA! Duktig hund + godis igen. Snart kommer din hund titta på dig så fort den hör ett hundskall. Mycket praktiskt, vad? Då har man redan gått in i ett eventuellt möte med en stor fördel - hunden har tagit kontakt och inväntar vidareutveckling/vidareinstruktioner. Utnyttja detta! :-)
Varför har jag börjat med att berätta att jag tänkte skriva om "labradorträning" egentligen? För de jaktlabradorerna jag träffat har alla varit exempelhundar när det gäller vardagslydnadstips man får på "vanliga" hundkurser. De har varit som tagna ur träningsböcker om positiv förstärkning och att träna med belöningar. Man får ofta en "wow-det-fungerar"-känsla - allt vi lärde oss under instruktörsutbildningen (och lite till) fungerar precis som det "ska". Resultaten i vardagen syns väldigt fort!
Och visst finns det nackdelar med matglada och inte alltför snabba hundar men det är fördelarna jag har valt att fokusera på denna gång - och dessa har jag skrivit lite mer ovan.
Ska försöka forma ytterligare ett inlägg om hundmöten senare i veckan, denna gång baserade på mina erfarenheter med en viss terrier.