Vovve.net

söndag 30 oktober 2011

Är schnauzer en av raserna som inte egentligen är lämpade till våra livsförhållanden, stadsborna, massor med andra människor, hundar och katter runtomkring? Ärligt talat tror jag att min hund skulle må bättre att få skippa vissa. Det skulle jag också göra, må bättre alltså.

Han speglar mig, denna lilla hund. Jag gillar inte främmande som pratar till mig, jag känner mig obekvämt i närvaro av människor jag inte känner - jag litar helt enkelt inte på deras goda åsikter. Och det gör inte Vovven heller. Men tanke på att vi spenderar nästan alla dygnstimmar tillsammans, särskilt nu när jag inte längre har mitt kvällsjobb kvar och hunden får följa med på rastningar då han kommer bra överens med alla "mina" hundar på jobbet, är jag helt övertygad om att min hund bara tog efter mig när det gäller alla dessa jobbiga känslor. Sen att schnauzern är ju avlad för vissa egenskaper är helt annan story (som naturligtvis spelar en viss roll vid hur han agerar men är i övrigt överens med vad jag känner och tänker).

Skulle vilja flytta nånstans där det inte finns nåt folk...
Under mitt år som au pair i Finland bodde jag hos en familj som hade sitt hus mitt i ingenstans - verkligen. I skogen där jag dagligen promenerade med våra två hundar mötte man sällan människor (har hänt mig kanske två gånger under ett helt år!) eller andra hundar. Pure nature... Hundarna studsade runt lösa och alla var glada. Vi kunde sätta oss på en sten uppe på backen och titta mot havet och Åbolands skärgård... Vovven skulle ÄLSKA att bo på liknande ställe.

Tyvärr så är vi tvungna att umgås med människor även om man nu väljer att gå ner till Mälaren och betrakta naturen där. Även om jag håller min vovve kopplad så att han inte springer ut till någon annan hund finns det absolut ingenting som säger att en annan hund inte springer rak på oss och ställer till oreda - och man själv får en utskällning ifall man vill stoppa slagsmål genom att skrämma bort den andra hunden!

Att flytta någon annanstans är ingen lösning nu. Mitt företag är verksam här, lokalt, och det jag sysslar med kan inte bara flyttas så där när jag känner mig för det - alla mina kunder bor ju här och jag är helt beroende på att jag kan ta mig till dem flera gånger om dagen... Maken jobbar på tuben, inte heller finns det tunnelbana på något annat ställe än just Stockholm...

Imorgon är en ny dag. Jag lovar mig själv att ta med mig massor med tålamod när jag går ut till jobbet på förmiddagen. Det behövs - inte för de vovvarna jag rastar (de är hur gulliga, söta och duktiga som helst) utom för andra hundägare och hundrastare/dagmattor etc. De som släpper sina hundar utan att fråga om de får hälsa. De som påstår sig veta bättre vilka regler som gäller när det kommer till att hålla koll på sin hund. De som skriker åt mig att åka till det landet jag kommer ifrån och kallar mig olika namn pga min etnicitet/ursprung och min brytning (som om det definierade människan... vilken brytning/dialekt hon talar).
Jag ska hålla käften.

***

Ber om ursäkt för stämning. Egentligen tänkte jag skriva om en trevlig promenad Vovven och jag tog under eftermiddagen med våra kompisar M. och hennes tollarflicka F. eller om förra helgen då Matte var i Linköping på en helgträff på universitetet (distanskurs i hundens beteendebiologi jag läser) och fantastiska föreläsningar med bl.a. Memea Mohlin och Per Jenssen) men jag behövde nog skriva av mig lite grand.

Hoppas bara på en bättre dag imorgon.

tisdag 18 oktober 2011

Ett riktigt höstligt reklaminlägg (kläder)

För ett tag gjorde jag en större beställning på kläder hos Engelsons. Det tog lite för lång tid för dem att skicka min order men när jag väl fått den beslutade jag att testa på en gång.

Köpte bl.a. byxor Särna och en passande jacka (tyvärr behöver jag byta ut jackan då jag tog fel på storleken, har glömt att jag gått ner så mkt i vikt sen jag började det där med hundrastning som jobb). Byxorna hade jag på mig hela dagen idag, dvs. 4.5 timme i jätteregn och vind. Vindtäta är de definitivt, ingen tvekan. Vattentäta? Tja... Nästan. Mobilen i fickan blev lite fuktig (skit iPhone som slutar funka så fort denne bara blir lite blöt... jag vill ha min gamla Nokia tillbaka, den överlevde ett dopp i toaletten samt Sonisphere Stockholm 2010 - den som varit där vet precis vad jag pratar om!) men i övrigt tycker jag det gick ganska bra. Bättre än väntat, ärligt talat, då jag inte förväntade mig mycket från byxor som kostar under 500 lapp.
Men sköna och bekväma är de definitivt! Och jag ångrar inte att jag köpt dem. Har plats för alla möjliga grejer i byxornas stora fickor :-)

Också vandringsstrumpor köpte jag och de är jag jättenöjd med. 70% ull Highmountain strumpa håller verkligen måttet - trots att mina skor (a propos, köp inte Salomons hiking shoes... sulan har gått av efter 3 månader!) släpper vatten som f*n (har riktigt fina gummistövlar men jag får skavsår om jag ska gå i dem längre än en timme) var mina fötter relativt torra när jag väl tagit av alla mina kläder.

Nu hänger de nya kläderna och torkar efter en hel dag med vovvarna på jobbet och jag ska gräva fram mina äldre regnkläder för att gå ut med min egen fyrbenta vän.

Det här inlägget bör egentligen klassas som reklam... Låt det vara då. Men jag ville bara dela av mig ifall någon är på jakt efter liknande kläder för att klara av att vara ute denna höst utan att bli förkyld (har faktiskt verkligen inte råd att vara sjuk).

Har jag redan sagt att jag älskar mitt jobb oavsett väderförhållanden? :-)

söndag 9 oktober 2011

(O)lydnad

Det är bara att inse - alla kan ha sina sämre dagar. Idag är det Vovvens tur. Vi började fortsättningskurs 2 på Fria Hundar idag och f*n, vad jag fick skämmas...

Fokus: noll.
Lydnad: noll.
Stress: hundra.

Vi fick det till en ok nivå efter ca 20minuter och Vovven fick gå lös, men början var hemsk. Och han tog ett stort steg bakåt när det gäller sitta och vänta när matte går iväg. Han brukade vara hyfsad duktig på detta förut men nu är det ett stort nej, matte får absolut inte gå iväg mer än 2m! Samma i onsdags på lydnadskursen vid platsliggning.

Sen dock när vi var tillbaka på "vår" mark uppförde han sig mycket väl och jag fick ha honom lös halva vägen från tåget (när vi redan lämnat trafikerade vägar och gick in på en skogsväg).

Det där med fokuset - det är alltid samma sak när vi kommer in i en ny grupp av hundar. Då vill han vara överallt och nosa överallt och det är extremt svårt att avbryta detta.
Svårt dock när man precis fortfarande är en tonåring och det är så många nya, snygga tjejer överallt, eller hur?

En sväng till någon BK blir det imorgon, tror jag. Vi måste ta itu med detta för att vara väl förberedda till nästa söndag då det blir betydligt svårare än det var vid dagens kurstillfälle.

Någon som bor i Stockholm (helst västerort) och är sugen på träningspromenader på kvällstid, förresten? Jag behöver en träningskompis men har tyvärr ingen :-(

måndag 3 oktober 2011

Underbara, underbara vovvar...

Förstår helt ärligt inte folk som inte gillar djur, i synnerheten hundar. Så himla kloka som de är...

Hur många gånger har vi inte haft problem med kommunikation med andra människor? Talar annat språk. Gestikulerar annorlunda. Tolkar ord fel.
Hur många gånger har vi inte varit med om att en stund behövdes för att vi överhuvudtaget skulle kunna förstå vad den andra människan menar?

Idag upplevde jag själv hur duktiga hundar kan vara och hur snabbt rollerna fördelas i en "flock" (promenadflock i för sig men ändå).
Det var nämligen så att min fot gled på mossan i skogen, jag tappade balansen och föll. Mitt huvud mötte en trästock (som tur är var den rutten och täckt med mjuka höstlöv; tänkt om det varit en sten istället!! :-o).

Med mig hade jag min lilla "vallhundgrupp" så som jag kallar dem. Det är två stycken Welsh Corgi Cardigan och en BC.
Så fort jag ramlade hände det något med dem. Corgi-tiken ställde sig vid sidan om och började skälla (larm). BC hittade snabbt mitt ansikte och började slicka mig för att kolla reaktionen. Och lilla stjärnan Corgi-hanen klättrade upp på min mage med sina backtassar (ja, verkligen klättrade, han backade mkt försiktigt till han såg till att hans hela rumpa satt på mig). Håll värmen, kära walkern, verkade han säga.

Nej, jag skulle inte försvinna med mina små hjältar! Det känndes så varmt i hjärtat när jag insåg vad de höll på med :-) Nåt måste de bry sig om mig, va'? ;-)

Underbara, underbara vovvar...

söndag 2 oktober 2011

MH och framtida-rasen-dilemmat

Så är det gjort. Min vovve har nu känd mental status! Har fått höra att jag har en väldig trevlig schnauzer och att inte så många andra beskrivna inom rasen var så tillgängliga och duktiga som min :-)

Vad var exakt hur jag tänkte att det skulle vara?
Spökena, naturligtvis. Jag visste att Vovven kommer att tycka att de är hur obehagliga som helst. Så blev det också. Fick släppa kopplet för att han skulle få springa iväg... 5:an blev det tyvärr. Hans största rädsla... Fick höra att han blivit ordentligt arg på dem och inte visste vad han skulle göra med sina känslor och därför valde han att fly. Som tur är var han inte alldeles för långt borta, stod på ett säkert avstånd och skällde som tusan.
Han kom till slut för att hälsa när luvan åkt av men inte inom den tiden som fanns, därför står det nu i beskrivningen att han inte tog kontakt med dem.
Men när han äntligen kom fram och insåg att det bara var två tjejer stående där, blev han superglad, hoppade runt och slickade dem om händerna. Men det var lite sent det där.

Vad förvånade mig mest?
Dragkamp. Han hade ingen större lust att köra den! Grejen är att i vardagslivet älskar han kamp! Det är en av de bästa belöningarna han vet under våra rallypass.
Konstigt.

Var det något mer som var intressant?
Ja, Vovvens plötsliga glädje över alla som deltog i provet. Testledaren fick ordentlig hälsning med massa hoppande och slickande, det var nära att hon skulle få en puss vid hanteringen.
Grejen är att Vovven inte riktigt gillar främmande i vardagliga situationer... Och hanteringen... Jaaaa... Det är inte alls så att jag behöver sätta på honom munkorgen när jag klipper klor eller trimmar, inte alls ;-)
Hur som helst så var han mkt glad när han fick hälsa på folk där på klubben under MH:t. Bra, han kommer kanske to his senses ;-)

Inte alls rädd för skott men bara lite för trött på slutet. De sa att när det första skottet avfirades tittade han som om han tänkte "O nej, inte det där också" bara för att han ville hem. Men de andra skotten brydde han inte sig så mkt om - och han fick 2:an där :-)

Matte är iaf mycket, mycket nöjd med beskrivningen :-) Och det var faktiskt ganska rolig upplevelse, gör gärna det igen med min nästa hund :-)

A propos det... Söker en annan ras denna gång. Gärna en lite mindre självständig och lite enklare motiverad hund. Skulle vilja köra bruks med den och kan erbjuda mycket motion (hunden skulle följa med på promenader i dogwalking-verksamheten vilket innebär i princip utevistelse hela dagarna + träning på kvällstid/helger). Gärna en hund som inte fäller konstant men jag är öppen för många förslag.
Måste erkänna att jag blivit kär i jaktlabbar... Och om jag inte hittar någon annan ras som jag gillar ännu bättre (skulle heller ha en hund av en lite mer ovanlig ras)... Då blir det en jaktlabbe så klart :-)

Fast jag är så kär i riesen... och svarta terriern... och hovawarten... Alla är dock mkt självständiga hundar...
Måste tänka, måste tänka...

(blir det en schnauzer till trots allt? :-P)