Funderingar kring vår agility äventyr

Jag tycker så mkt om att ha min kille med oss när jag och Vovven åker och tränar... Igår tog vi en sväng mot Judarskogen - har blivit sugen på lite agility igen nu när vädret tillåter.

Jag ser redan nu vilka problem jag har med Vovven på banan. Han tycker nämligen det är roligt så länge vi gör det på hans villkor. Om han gör nåt fel eller något, måste jag verkligen försöka hålla käften och bara ignorera - om jag gör ett missnöjd ljud, stannar han till helt enkelt och när han gör om något moment, tappar han farten helt och hållet.

Belöningar är ett annat problem. Det som fungerar klart bäst är hans boll som jag kastar efter sista hindret. Problemet börjar dock sen - han tycker absolut inte om att lämna bollen ifrån sig. Ja, man skulle kunna byta den mot en annan boll och det fungerar till viss del, men han vet ändå vilken boll han använder som mest och denne vill han ha.

"Du kan väl behålla den andra bollen"

säger hans blick.
Kamptrasa fungerar ibland, bäst när vi tränar på klubben. Godis är han inte riktigt intresserad av när det är så mkt annat runtomkring (om jag inte har en ficka fylld med köttbullar men tyvärr får han egentligen inte äta köttbullar pga allergi... de som han älskar som mest...).

Jag har märkt en sak - hans motivation höjs rejält när han ser andra hundar träna! Han blir taggad när han måste sitta och vänta på sin tur samtidigt som en annan hund tar banan! Problemet med detta är dock att jag inte kan fokusera till 100% på det vi gör eftersom Vovven också har en tendens att sticka till andra hundar. Han har nämligen upptäckt adrenalinkicken som kommer när bråk är nära - och det verkar som om han ibland strävar efter detta och använder det beteendet som belöning, vilket naturligtvis är fel.

Men i torsdags var vi på banan och tränade tillsammans med M. och hennes tollartjej och då var Vovven hur duktig som helst - passiv när han behövde vänta (Matte fick lära sig hur man kastar frisbee :-P), aktiv när det var hans tur att jobba. Så det verkar vara lite ojämnt, vissa dagar är han superduktig och vissa är han... bara sig själv ;-)

Varför skrev jag i början att jag tycker när Husse är med? Han är så pass lugn att han påpekar vad jag gör fel, när jag blir upprörd och hur mitt beteende påverkar min lilla hund och då kan vi liksom arbeta tillsammans =) Matte tränar Vovven och Husse tränar Matte på en och samma gång!

Det var i alla fall bättre morgon än i lördags...