Aftonbladet skriver idag om massavlivning av hundarna i Rumänien. Det väcker en del känslor. Tyvärr är det svårt för en människa uppvuxen i Sverige att ens föreställa sig vilket problem massor med hemlösa hundar kan skapa... Och hur det egentligen ser ut...
Jag kommer i för sig inte från Rumänien men Polen i början/mitten på 90-talet var inte långt ifrån när det gäller ekonomi och mentalitet. I den perioden var jag tillräckligt stor för att kunna bilda mig någorlunda verklig uppfattning om världen runtomkring. Och det fanns massor med gatuhundar.
Att skaffa hund var inget problem alls. Antingen fick man tag i en valp via släkt/familj/grannar eller så kunde man åka till den närmaste torgmarknaden, betala typ några kronor och få en valp hem (var man där tillräckligt sent på dagen och de ville bli av med valparna kunde man även t.o.m. få en gratis). Att ta hand om den - ja, där började problemet.
Själv kommer jag ihåg hur en sådan torgmarknad såg ut i min hemstad. Jag gick dit ofta som barn för att umgås lite med valpar till salu. Där kunde det stå ett barn i min ålder (vad jag då var, så där 9 år kanske?) med en kartong fylld med valpar och ropa på folk precis på det sättet som det ser ut en lördagsförmiddag på Hötorget.
Vaccinationer? ID-märkning? Registrering? Avmaskning? Yeah, dream on!
Har en annan bild i huvudet också... Min mammas familj kommer från landet. Vi brukade åka och besöka släkten där lite då och då. Alla hade naturligtvis hundar - hundarnas uppgift var att vakta gårdar. Vissa satt fast i kedjor (ibland så korta som 1m). Vissa hade små hundgårdar (själv tvingade jag mina morföräldrar att bygga en för att "min" hund där inte skulle behöva vara bunden... konstigt nog lyssnade de på mig trots att jag var ett barn; kanske har mina föräldrar hjälpt lite när jag inte hörde/såg, vem vet?). Men en del hundar släpptes bara lösa. Och dessa hundar sprang vind för våg vid löptider och parade sig som de själva ville, ingen människa brydde sig. Kastrering? Varför i hela friden ska jag betala för det?
Och valpar som kom från dessa parningar? Ja, de kunde dödas genom att stoppas i en säck tillsammans med en sten och kastas i floden/sjön. Eller så kunde goda grannar "ta hand" om dem. Eller så kunde valparna säljas på marknaden, precis som i exemplet ovan (dock om alternativ 2 och 3 inte funkat inom en "rimlig" tid var alternativ 1 det som gjordes!).
Och vad gjorde man om man inte längre ville ha hund? Jo, man öppnade grinden. Kom denne tillbaka viftade man bara bort den, t.o.m. kastade sten för att den ska "lära sig" att inte komma tillbaka.
Så tragiskt men tyvärr sant.
I området som jag växte upp i hade vi också en del hemlösa hundar. Man lärde sig hur man skulle bete sig för att inte bli biten. Man lärde sig även hur man skulle ta kontakt med dem. Jag och mina kompisar snodde ofta mat från middagsbordet för att senare lägga den ute för hundarna. Och hundarna lärde sig att man skulle hålla sig till oss.
Men då och då fick kommunen nog och skickade folk som skulle fånga hundarna. Spelade ingen roll hur, bara att skåpbilen skulle fyllas och hundarna skulle försvinna från gatan. Jag hatade människor som höll på med det.
Rädda hundar som inte hade någon flyttväg, hundar som inte sällan svarade med mycket aggressiva beteenden för att försöka rädda sina egna liv.
Hur fångade man hundarna? Ja... Det var med någon slags lasso. Hunden blev alltså fångad genom ett strypgrepp av en lina, sen stoppad i bilen och körd till ett hundstall.
Reglerna sa att en vecka har ägaren på sig att anmäla att just hans/hennes hund blivit fångat, annars skulle hunden avlivas. Om man som ägare valde att höra av sig för att få hunden tillbaka behövde man betala en viss summa för att kommunen tog hand om hunden under den tiden som hunden varit på stallet. Summan var ingen liten summa direkt, därför valde många ägare att köpa/skaffa en ny hund istället (då detta kunde, som jag redan skrivit, även vara gratis). Inte svårt att gissa att de flesta hundarna fick senare avlivas... På vilket sätt? Det pratade ingen högt om.
Min mamma har en gång svarat att hunden får en spruta och sen somnar in. Låter helt ok, eller hur? Men var det inte så att hon berättat just detta för att hon visste att jag skulle bli extremt ledsen om jag fick höra sanningen? Eller var det sanningen?
Det kommer jag aldrig veta.
Hur som helst, vid en av sådana aktioner, när kommunarbetare skulle fånga in hundar i vårt område, fick vi (barn) höra att vissa pensionärer inte vill låta hundarna gå heller. De hjälpte (sen om det verkligen var hjälp eller stjälp... det får man bedöma själv) genom att locka hundarna till källare i husen. Vissa hundar var för rädda för att förlita sig på människor men vissa gick med på detta och kunde senare fortsätta sina liv ute på gatorna...
Vi var en grupp barn som försökte få hundarna att springa ifrån skåpbilarna till de områden där de där husen stod - så att hundarna åtminstone skulle ha en chans att överleva.
Till nästa "aktionen"...
... i alla fall.
Jag lider fortfarande med hundarna. Med dem som jag "kände" som barn och med dem i Rumänien eller Ukraina. Men tyvärr så länge det är så enkelt att skaffa hund och senare bara slänga den ut kommer allt detta pågå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar