Vovve.net

söndag 26 januari 2014

Valpen och städning (vår egen historia)

Kommer ihåg när Strike var en liten valp och vi skulle städa - varje gång var det moppjakt som han tyckte var väldigt roligt och dammsugaren skulle ätas upp för den var nämligen väldigt farlig enligt lilla schnauzervalpen. 

En gång när jag kom med dammsugaren till vardagsrummet skällde han till, plockade ihop SAMTLIGA leksaker som legat på golvet upp till soffan och så satte han sig bredvid och vaktade de.

Du kommer inte åt mina leksaker, monster!

Undrar om han tidigare märkt att saker försvinner när dammsugaren åker fram och därmed visade min hund att han kan tänka i flera steg?

Hur gjorde vi då?
Vi gjorde absolut ingenting åt utfallen mot dammsugaren. Sa kanske "ingen faraä och sen körde på som vanligt. Schnauzern fick anpassa sig. 
När det gäller moppen var saken annorlunda, en fick vakta valpen och avleda med lek och den andra fick våttorka under tiden. 

Hur ser det ut nu?
Schnauzern suckar högt, ger mig en missnöjd blick och går och lägger sig i ett annat rum. Just like that! 

Så var inte orolig för att din valp jagar moppen eller våttrasor av alla slag, eller reagerar på en dammsugare. Ömka inte det sista, kör på som vanligt. Städar du tillräckligt ofta (vilket inte behöver innebära varje dag alls, vi är inte såna som går och städar hela tiden) kommer din valp troligen acceptera det som sker som en del av vardagen :-)

tisdag 21 januari 2014

Hundrelationer/hundkompisar

Det är så fantastiskt att se att Strike faktiskt har hundkompisar som han verkligen uppskattar. Nu fram till fredag och nästa vecka mån-fre har vi en inneboende, en storpudel, och relationen mellan de här två hundarna är obeskrivligt. 

När de springer tillsammans, när de hälsar efter att inte ha setts på en eller några dagar, när de busar eller luktar på samma fläckar... När de går hand i hand (eller snarare tass i tass) och de ger varandra "kärleksblickar", eller när de sover tillsammans i min säng (Schnauzern behåller dock lite av sin integritet och lägger sig lite längre bort men han delar säng och det är verkligen inte hans grej annars)... 

De är bästa kompisar och de litar på varandra. Jag som känner min hund så väl är faktiskt förvånad över att sån relation är ens möjlig i Strikes värld men det är den för jag ser sen med mina egna ögon!


Nu säger vi godnatt och imorgon tar vi nya tag. 

Just det, jag har redan meddelat överallt och skrytit som jag bara kunde men nu är utbildningen klar och jag har både diplom som hundinstruktör och som hunddagisföreståndare :-) 
Bra... Bra... :-)

måndag 13 januari 2014

En söndagspromenad utan bekymmer

Nu är Schnauzern glad för nu har vintern kommit till stan. Igår blåste det en hel del så det var inte så trevligt att vara ute för oss tvåbenta men Strike brydde sig inte ett dugg, snarare tvärtom!

Tidig eftermiddag tog vi en lite längre promenad tillsammans - Matte, Husse och Skägget. För första gången på länge har jag bestämt mig att ta med flexikopplet, brukar annars inte vara så förtjust i det då den stora "dosan" är helt klumpig att hålla i handen, speciellt när man har rätt tjocka vantar på sig men det kändes på något sätt rätt just igår. Har också direkt beslutat att jag skulle försöka kommunicera med Schnauzern under hela promenaden som om han varit lös (i princip varje morgon tar vi en "koppellös" promenad och det går riktigt bra så ja, varför skulle det inte fungera med flexi?). Måste säga att jag inte ens för en sekund ångrade beslutet om rullkoppel!

Det började fantastiskt bra, hunden verkade glad och så där helt utan bekymmer. När snön faller växlar han sitt gångsätt till något mer valpigt - lite jobbigt när han plötsligt skuttar framåt från att ha stått helt stilla och luktat men gud, så charmigt det ser ut! Alla hundmöten gick riktigt, riktigt bra (det händer inte så ofta att han är så pass avslappnad som han var igår eftermiddag). Körde nån blandning av den "nya" kommunikationsmetoden (vad som är nytt i den vet jag faktiskt inte, av allt jag läst om den handlar det om att läsa hunden, uppmärksamma aggressionsdämpande signaler, belöna dessa, avbryta när hunden fixerar sig på den mötande, avleda/ge annan uppgift etc. - med andra ord, verkligen inget nytt) och skvallerträning och vid tredje mötet behövde jag inte länge använda avbryt-signalen för Schnauzern kommunicerade på riktigt, både med hundarna och med oss :-)
Lite synd bara att jag inte kan jobba mig hela vägen, dvs. varje dag på varje promenad. Går han med i olika hundgrupper på dagarna är det väldigt svårt att träna alla samtidigt, speciellt med tanke på att olika hundar kräver olika tillvägagångssätt under hundmöten - skvallerträning för en retriever, en border collie eller en wachtel verkar inte vara något problem alls medan vissa andra behöver man köra lite annat och vissa behöver en tydlig avbryt-signal för att styras genom mötena och även om jag försöker jobba med avståndet är det inte alltid möjligt, jag har rätt många tider att passa under en arbetsdag och det ger vissa begränsningar när det gäller hur många gånger jag kan vända eller ta en större omväg.

Jag har redan flera gånger sagt att egentligen skulle jag behöva ta tjänstledigt under typ ett halvt år eller liknande och träna Schnauzern i vardagslydnad för att få inkallning att sitta perfekt och för att få hundmötena problemfria helt och hållet. Men tyvärr har jag inte den möjligheten och Husse kan inte ta hand om Skägget hela min arbetstid heller för han också behöver jobba så det är som det är än så länge.
Men när vi är lediga kan vi träna och promenader som gårdagens ger mig hopp :-)

Månadens kortaste arbetsvecka när det gäller rastning är här, torsdag har jag tagit ledigt för att fixa sista grejer inför den stora helgen och på fredag är det dags. Är så nervös...

torsdag 9 januari 2014

Otur (människa)

Ibland har man bara otur, skaderisken är inskriven i yrket så att säga. Igår blev jag biten i handen, inte så farligt djupt men tillräckligt för att det skulle se ut och kännas otäckt. Fick bästa omvårdnad av en av mina kunder men efter jobbet fick jag tid på vårdcentralen för att låta en läkare titta på handen. 
Det blev en spruta (vi är inte säkra om jag har fått tre eller fyra doser mot stelkramp förut så vi körde på en påfyllnadsdos) och antibiotika utifall att men det har redan blivit bättre. Jobbigt dock med injektionsstället, där ömmar det och det känns tungt att lyfta upp armen... Det ska nog gå bort inom något dygn dock.

Idag är en ny dag. Lägger obehagliga händelsen bakom och tar nya tag :-) Till helgen kommer vintern, sägs det. Vi får se... Fruktar att det blir en vanlig stockholmsvinter med slask och halka fram till våren dock. 

Schnauzern verkar må bra och det är det viktigaste :-)

onsdag 8 januari 2014

Vår första ringträning någonsin

Igår var det premiär av en ny sorts träning för mig och Skägget - vi har nämligen tagit oss hela vägen till Farsta för vår första ringträning nånsin! Svårt som det var att hitta dit var det ingenting i jämförelse med hur mycket Schnauzern pep och gnällde när vi anlände dit... Hemskt! Många ridgebacks var det, de unga och tikarna verkade han vara väldigt intresserad av men vuxna hanen verkade han inte ett dugg tycka om så det blev lite gruff där när vi hamnade alldeles för nära.

Det roliga var att vi träffade Strikes uppfödare Susanne och hennes fina rottistik så jag kände mig inte så ensam bland alla okända människor. Vi fick lite beröm för Schnauzerns "nya" päls (tack RP Hundpiffet för all hjälp!) - det känns riktigt, riktigt bra. Ju närmare april vi kommer desto bättre det känns att visa upp min hund :-)

Den viktigaste saken att komma ihåg från gårdagens träning verkar vara "utstrålning". Instruktören menar att helheten är så mycket viktigare än att hunden står med något ben för långt fram eller bak, att domaren kan ändå bortse från detta om hunden som står där i ringen uppträder självsäker och... Ja, helt enkelt visar upp sig. Och vägen dit går genom att man själv utstrålar självsäkerhet och att hunden ser sin människa som det bästa och mest värdefulla som finns i hela världen. Därför är det viktigt att träna positivt och bygga upp förväntan hos hunden - vi äter gott godis, vi busar, vi kampar... allt som hunden älskar men hunden ska aldrig veta vilken belöning och när den kommer. Det är då vi får den hunden som man vill se i ringen.

(ja, ungefär så; hon kunde förklara det mycket bättre men jag måste säga att jag gillade det jag hörde + att jag har faktiskt sett en del hundar tränade hos den instruktören på Mässan för en månad sedan och jag gillade STARKT det jag såg!)


Så det är där vårt fokus ligger i fortsättningen.

Vi sprang en hel del med våra fina hundar, först var det rätt kaotiskt och hundarna drog alldeles för mycket men... Efter en stund märkte jag stor förändring i Schnauzerns beteende, han började bli mer uppmärksammad på vad som händer i kopplets andra änden och han anpassade tempo till mig och gruppen. Dock var det väldigt svårt att inte titta på hunden och samtidigt berömma när hunden gick som bäst - jag ser ju inte hunden, eller hur? ;-)
Handsignalen för att ställa hunden framför har vi också börjat jobba med och Strike fattade direkt. Så nu ska vi bara fortsätta med den delen av träningen lite till, nu ska jag jobba på avståndet mellan mig och honom så att han inte står alldeles framför som i rallyn. Men han kan ställa sig hyfsat fint, det kan han :-) Och Emily, instruktören, kunde komma och klappa/hantera honom under tiden utan att han brydde sig nämnvärt, han bara sneglade lite med blicken på henne med hans fokus låg på min handsignal :-D Han var naturligtvis inte den bästa hunden där i gruppen men med tanke på noll erfarenheter av utställning (räknar inte valpklassen för länge sen och mina besök på mässan och Solvalla) så är jag stolt över hans lilla prestation, speciellt med tanke på miljö som var helt nytt.

Det var roligt att se de andra hundarna för trots att det fanns flera ridgebacks där fanns det också andra hundraser, inkl. en vlcak (FIN!).

Ska försöka komma dit och träna igen nästa vecka trots att det är min examensvecka där jag egentligen skulle plugga lite mer i början... Tycker fortfarande att utställning inte riktigt är min sak men vem vet... jag kanske ändrar min uppfattning ju mer jag tränar? :-)

söndag 5 januari 2014

Lite mer detaljer om våra tävlingsplaner feb-juni

Det har inte varit så mycket hund de senaste dagarna. Det gråa vädret gör mig väldigt omotiverad, inte hjälper det att en spolarvätskelock har gått sönder och det blir först på torsdag som jag får en ny - inte roligt att köra utan möjligheter till att spola framrutan när det är som det är ute... Direkt livsfarligt, snarare. Så därför blir det inte mycket besök på klubben (eller snarare klubbarna) trots att jag inte jobbar med annat än papper fram tills på tisdag.

Alla skoluppgifter inklusive klickerträning är inlämnade och det är enbart examensarbete och slutprovet som är kvar. Uppsatsen är jag nästan klar med, det är bara refektionskapitel som är kvar och så korrekturläsning innan den skickas för bedömning. Mindre än två veckor kvar till examen... Känns roligt, spännande, läskigt och ångestgivande!

Idag blev det en pälsvårdsdag för Schnauzern. Ordentlig ullkamning behövdes och det fick han också. Har tyvärr märkt en del reaktioner vid kamning av rygg vid höfterna, på ena sidan reagerade han mycket mer än vanligt. Jag kände genom honom och ja, musklarna på den sidan var mer spända än de brukar vara när han borstas, hoppas det inte är något allvarligt och att det går över med lite vila. Och hans dagar bjuder på mycket vila nu!

Har gått genom hela första halvåret 2014 på SBK-tävling och kommit fram till några tävlingar som vi inte får missa. Än så länge har jag skrivit i min almanacka tre lydnadstävlingar (men det får bli lite ändring på det, syrran meddelade igår att hon gifter sig och det infaller på samma dag som vi skulle tävla för tredje gången i klass 1 så jag måste tyvärr ge upp tävlingen och flytta den tredje planerade starten till senare under året), fem (kan bli sex, inte bestämt än) starter i agility, en utställning och fem eller sex starter i rally. Vi får se hur det går med den sista sporten, jag känner mig väldigt taggad men den stora frågan är om vi hinner och orkar upp till mästarklass under det första halvåret eller om vi ska ta det lugnt och stanna ett tag i avancerad klass. Hur som helst ser jag verkligen fram emot mars när allt börjar :-D
(ja, en inoff rallystart redan om några veckor)

Ikväll är en långpromenad i stan planerad, det var länge sen senast. Så nu ska jag väcka Schnauzern, han blir säkert glad :-)

torsdag 2 januari 2014

Kickstart på 2014

Det sägs att det man gör under Nyårsafton, det kommer hända mycket mer av under året som kommer. Eller var det Nyårsdagen? För säkerhets skull blev det hundträning båda dagarna :-) Tisdagens träning har jag redan skrivit om, nu dags för lite av onsdagens.

Jag och Schnauzern tog en vanlig promenad på morgonen. Nuförtiden har vi i princip samma rutiner varje morgon, vardag och helg. Jag vaknar rätt tidigt av mig själv (notera: har tidigare varit en riktig kvällsmänniska), allt mellan 4.45 och 7.00, oftast runt 5.30/6.00 om jag inte ställer larmet på något tidigare. Så blev det igår också. Morgonpromenaden är skön för då är Skägget oftast lös. Hans jaktproblem verkar ha minskat rejält med praktisk vardagsträning med boll-betingning (vilt = boll), håller jag koll på hunden och omgivningen då ser jag när han får vittring på nåt intressant (och oftast vad det är också, annat kroppsspråk för rådjur, annat för hare, annat för katt och helt annat för en annan hund) och jag hinner kalla in honom. Vi går dessutom samma vägar så jag håller rätt bra koll på platser och tider då våra rådjur är ute och "betar". Så vi kan ha lösa promenader åtminstone den tiden på dygnet.

(i övrigt så har jag märkt att det är svårare för Schnauzern att lyssna när det gäller andra hundar i närområde som dyker upp än det är när det gäller vilt i närheten... konstigt nog, lite tvärtom mot hur det är på klubben...)


Så, lös promenad på morgonen (med lite lydnadsträning där, inkallning och läggande), sen frukost, lite tvätt och plugg och så plötsligt kom jag på vad vi skulle kunna göra på Nyårsdagen - vi skulle åka till Sumpan och ta en av motionsspåren vid Järva/Brotorp/Kymlinge. Vi skulle ha tagit "Extreme" men vi har gått vilse en hel del (vilse eller vilse, man vet ju hela tiden var man är nånstans men stigen har vi iaf inte följt så noga) så det fick bli lite blandad.
Började och avslutade vid SoSu BK.

Eftersom det finns en spegel på klubben och man har sällan möjligheter att träna med spegeln annars (och för att jag blev extra sugen på träning när jag såg en av våra rallykompisar träna, och för att Schnauzern blev helt knäckt när vi skulle i bilen UTAN att ta en sväng på appellplanen, haha) har jag bestämt att köra ett kort lydnadspass som avslutning på den fina promenaden. Ff fungerade inte helt felfritt, Schnauzern ur positionen (dock med bra kontakt! poäng på det!), hoppet gick superbra första gången och inte så jättebra andra gången (dk vid ingången pga att min fyrbenta kompis glömt att man sätter sig också innan man får sin belöning), inkallning går hyfsat men jag måste jobba mer på farten. Läggande går bättre och bättre men vi sitter fortfarande med dk där också... Avslutade med hyfsat ok platsliggning (Schnauzern vänder huvudet när en annan skäggig kompis dyker upp och skäller bakom ryggen men annars ok) på 2 min och en lekstund innan vi packade oss i bilen (Husse var med denna gång). På väg hem gjorde vi ett stopp vid Bromma Blocks för att handla lite mat (kylen tom efter jul... och något extrem nyårsmiddag har vi inte haft).

Väl hemma åt Schnauzern upp all sin mat (händer inte så ofta att han gör det) och slocknade sen. Tog flera timmar innan han återigen blev intresserad i att eventuellt gå ut igen ;-)

Under den kommande helgen ska vi avsluta vår klickerpraktik - det blir klickerträning för Skägget, det gillar han :-) Jag har förresten anmält mig till steg 2 i klickerinstruktörsutbildningen på Hundsteg (det har jag kanske skrivit om redan...) så det blir ännu mera klicker i år. Jag är ingen duktig klickertränare men den metoden intresserar mig mycket och jag tror att man kan använda sig utav klickertänket och klickern som redskap i flera moment, inte enbart vid inlärning av tricks. Det vill jag lära mig mer av för att senare kunna dela med mig kunskaperna i kurssammanhang :-)

Väntar fortfarande på ett viktigt brev för att kunna göra administrativt arbete i företaget... Jobbigt när man sitter i sånt där mellanläge men så är det nu ett tag till. Förhoppningsvis kommer brevet idag eller imorgon så jag kan komma igång med det också.

Positiv början på 2014, mycket positiv!

onsdag 1 januari 2014

Kort summering av 2013, årets sista dag och planer inför 2014

Jag har inte gjort någon större summering av 2013 vid årets slut men det har varit ett bra år när det gäller hund. Vi debuterade på tävlingsplaner i både rally och agility och har skaffat oss mycket nya erfarenheter. Vi introducerades i personsök som Strike visade sig vara en riktigt stjärna på. Vi spårade en hel del och fastnade för den typen av aktivering. Vi började förberedelser inför en tävlingsdebut i lydnaden. Och bestämde oss för att prova på utställning i vuxenålder (fast under 2013 hann vi enbart med anmälan).
I mars började jag också min instruktörsutbildning hos Hundsteg och det har varit en intressant resa som avslutas om några veckor. Schnauzern har hållit mig sällskap under utbildningen och vi både har både lärt oss massor och utvecklats enormt. Håll tummarna för att vi klarar oss genom examen! :-)

Sista dagen av 2013 tillbringades i skogen och på appellplanen med Linn och Vita.
Vi träffades vid Vällingby BK, tog oss till närmaste skogsområde, slog läger och la varsitt spår. Vita fick en uppletande-ruta under väntetiden, vi tog det lugnt och gjorde precis vad vi brukar göra - Strike lekte med sin boll och jag drack kaffe. Sen var det dags för oss att spåra - det gick åt skogen, kort sagt. Början på spåret var fantastiskt men Schnauzern sprang förbi första apporten, plockade upp den andra (snygg avlämning, dock!) och sen började spåra något annat. Hittade en keps och en annan hundägare från klubben men inte resterande apporter. Sen bestämde han sig för att bakspåra till vårt läger igen...



Efteråt blev det dags för appellplanen. Vi började med lite lydnad (ff, ställande/läggande, hopp, inkallning), sen körde vi lite rally (högerhandling på schemat, det börjar se bra ut!), lite agility för första gången på tre månader (svängar/byten på 2 hopphinder) och avslutade med gemensam platsliggning på 2 min. Trots att Strike legat snett och med ena tassen under magen (han lägger sig gärna bekvämt) så är jag nöjd med platsen - han var nämligen helt tyst och kroppen var lagom avslappnad. Alerta öron men sänkt svans, hans utstrålning gjorde det till bästa platsliggningen på länge! :-)

Kvällspromenaden gick hur lugnt som helst. Inga problem med fyrverkerier vare sig på promenaden eller senare inne på natten. Vi slocknade i soffan vid 22-tiden, flyttade till sängen en timme senare och vid 12-slaget sov vi alla tre som stockar!

Utmärk avslutning på året som gått!


2014 då?

Året har precis börjat. Igår kväll satte jag mig med min tävlingskalender och planerade in första halvåret. Flyttade debuten i avancerad klass (rally) till 1/2 (dock inoff, bara prova på), lydnadsdebuten i mars kvarstår. Jag bokade in några agilitytävlingar i maj och juni (ser fram emot!) och nu verkar det som om vi kommer att tävla en hel del före "sommarlovet". Jag känner mig supertaggad! :-D Schnauzern också - på morgonpromenaden valde han att träna igen, bäddar gott för framtiden.
Jag har inte bokat några flera utställningar förutom Kistamässan till Påsk, vi får se hur det går helt enkelt. Kommer troligen anmäla till rasspecialen i augusti (om det nu blir i augusti) bara för att. Med tanke på att den utställningen vi kommer att delta i är ett större evenemang behöver vi ringträna en hel del innan.

Vi hoppas på mästarklass i rally, LPI i lydnaden, några pinnar i agility, kanske VG på utställningen och MYCKET SKOJ under våra gemensamma äventyr!

När det gäller utbildningsplaner för matte så har vi lite att göra: några föredrag på Hundens Hus, steg 2 mot klickerinstruktör hos Hundsteg och - först och främst bör det vara! - instruktörsdiplom på utbildningen som jag påbörjade förra året.

Nä, jag har inte tänkt vara så aktiv år 2014 ;-)