Vovve.net

söndag 31 mars 2013

Väldigt ohundig påsk

Under den här helgen gör jag inget speciellt hundigt. Tränade lite på hundmöten på morgonpromenaden - det är alldeles för lite av den typen av träning i vår vardag av den enkla anledningen att jag alltid (eller iaf nästan alltid) har flera hundar med mig och det är de andra som min fokus huvudsakligen ligger på pga att just det är mitt jobb och det får jag betalt för.

Har besök av mina föräldrar som kom hit med nån jäkla influensa. Feber, mkt sömn, mkt hosta... Kan inte bara lämna dom här och åka iväg "bara så här". Husse är hos sin mamma (vi tog en sväng dit i onsdags men kom tillbaka i torsdags), har varit där i en halv vecka nu, kommer hem under eftermiddagen/kvällen.

Men! Jag gjorde en stor sak och det var att ta ut bilburen (den största dubbla MIM-buren är inte världens enklaste att ta hem från bilen, haha) och rengöra den ordentligt! Gummimattan på golvet var i det gråaste läget!
Nu hänger mattan på balkongen, buren står och torkar i vardagsrummet och själv är jag riktigt nöjd med min insats :-)

Ska kanske åka till stan senare, mamma ville till kyrkan och Schnauzern behöver lite mer aktivering än vanliga promenader runt kvarteret så en stadspromenad när vi samtidigt hämtar Husse låter bra :-)

lördag 30 mars 2013

Hund som vaktar

Det verkar vara ofta förekommande fenomen - att man ser en rubrik som denna och vidare läser att hunden skäller mycket.

När jag läser sådan rubrik tänker jag direkt på en hund som vaktar olika föremål. Den gapar inte åt höger och vänster, den sitter/ligger/står oftast tyst med jättespänd kropp och en blick som definitivt säger "tar du ett steg mot mig biter jag".

Schnauzern kan vakta ibland. Det har blivit bättre med tiden, vi har tränat extremt mycket på byteshandel* (i början trodde vi inte riktigt på metoden men nu i efterhand är jag helt övertygad om att den hjälpte vår relation enormt!). Men det händer att han vaktar grejer ändå. Ligger han på ena sidan av rummet och hans märgben på andra sidan kommer han springa dit ifall man behöver gå emellan (han gör ingenting, han ser bara till att hans märgben inte försvinner bara så här). Sen att jag kan byta märgbenet mot en annan läcker bit (t.ex. torkad mage eller hjärta) och stoppa det i frysen igen - det är något jag inte kunde göra när Vovven var en valp (ja, hans första reaktion i den riktningen kom när han endast var 12 veckor gammal).

En hund kan vakta platsen den anser som egen. Återigen innebär det inte gapskrika åt alla som närmar sig eller råkar passera. Att skälla är att larma, inte att vakta. Hunden skickar signaler till främmande ("jag ser dig och du ska veta att jag finns här!"), till ägaren ("hej, kolla här, det finns någon/något här som inte ska vara här!"). Kanske tycker den att det är spännande att höra sin egen röst (ha, ibland tror jag att Schnauzern hör till den gruppen... "kolla vad grovt jag låter, häftigt!"-gruppen).

En gång fick jag i uppdrag att rasta två riesens (syskon på 8 år). Jag tackade entusiastiskt ja till det eftersom jag älskar rasen. Men men... Att jag kommer in i ett hus/en lägenhet när ägarna är med (eller t.o.m. att vi kommer in tillsammans efter en gemensam promenad) är en helt annan grej än när jag kommer in ensam när ingen ägare är med!
Visst lät de en del men det mest intressanta var vad de gjorde utöver detta. Plötsligt befann jag mig i ett hörn i köket med en riesen stående åt sidan och blockerande min enda utväg (helst tyst stod hon där bara och såg till att jag inte kan rymma) och en annan riesen mitt emot mig som gav ut ett skall med jämna mellanrum (bevakning?).
Helt tydligt handlade det hela om att vakta lägenheten. Sen att jag lyckades avbryta hundarna efter en stund och därefter blev vi kompisar utan någon ägare inblandad är en annan sak men just i den stunden vaktade hundarna, de gjorde det bra och delade roller sig emellan utan minsta tvekan eller betänketid.

Men de flesta inläggen som handlar om "hund som vaktar" handlar i själva verket inte om vakt utan om larm. Också när det kommer till min egen hund och främmande på hemmaplan.


______________________________________

*byteshandel - en metod som går ut på att vi erbjuder hunden som hittat ett föremål ett annat föremål som är likvärdigt eller har i hundens ögon större värde. Detta för att motverka konflikter med den egna hunden samtidigt som i slutänden får vi ändå precis det vi ville att hunden skulle göra, dvs. lämna ifrån sig föremålet. Det kan vara mat, godis, leksaker, tuggben... ja, allt möjligt.

torsdag 21 mars 2013

Efterlyser tips (måste piggna till!)

Om någon bryr sig - det sker så mycket här varje dag att jag inte hinner/orkar skriva. Den härliga blåsten ute knäcker mig helt. Och 7 timmar ute i sträck varje dag. Och hundböckerna. Och larmet kl. 5 varje morgon. Och Husses födelsedag. Och den kommande Påsken. Och den kommande deklarationen. Och letande efter projekthundarna.

Jaha, snart är det april och i april tar vi upp vår agilityträning igen.

Nu undrar jag... vad finns det för sätt att orka med? Alltså mat, dryck... efterlyser alla tips!

måndag 11 mars 2013

Tänk om, tänk rätt

Andra veckan som jag jobbar på att skola in en ny vovve, företagets yngsta i dagsläget (11mån). Fröken Mini är en mycket försiktig tjej som inte riktigt litar på en främling i huset och jag klurar, tänker och funderar på ett sätt att få henne att inse att vi inte är farliga och vi vill henne väl. Ute fungerar det bra, svårare inne.
Frågan är, hur länge ska man försöka och när är det dags att ge upp?

Har aldrig tidigare haft att göra med en hund som inte kommer ner och möter mig för att gladeligen ta en promenad efter andra eller tredje gången...

torsdag 7 mars 2013

Att träna olika hundar - tollare

Efter utbildningshelgen har jag kollat lite bland mina fyrbenta kunder för att lära mig mer om hundarna samt memorera övningarna bättre inför den "riktiga" praktiken senare i år. Redan första dagen slog det mig - jag förstår varför vissa människor dras till vissa hundar.

Som t.ex. en tollare. Vi varit inne på rasen innan vi skaffade Schnauzern och idag när jag vet mycket mer är jag skitglad över att det inte blivit en tollare i vårt hem, iaf inte permanent (sen att jag är dagmatte åt en, det är en annan historia, men då är hon här endast nån timme på morgonen, sen är vi ute en hel del och sen kan jag komma tillbaka till tollarfria hemmet ;-)). För snabbheten, glädjerycken och det där "jag är överallt" skulle jag inte kunna leva med (som sagt, inte permanent).

Men! Jag förstår anledningen till varför vissa väljer tollare som sin ras. För det är härliga hundar med extremt mycket energi. Hundar som man kan få igång på noll tid, som har enorm vilja att vara till lags, suget efter att få jobba och som är riktigt lättmotiverade!
Lättlärda också - tror just "min" tollare har lärt sig hur vi fungerar inne och ute snabbast av alla hundar jag nånsin jobbat med. Hon försökte verkligen passa in, hon jobbade hela tiden med att betrakta och bearbeta det hon såg - vad som gör mig glad, vad som gör mig arg, hur olika förhållanden ser ut mellan mig och hundarna samt hundarna emellan. Hon sög åt sig allt och kunde verkligen utnyttja varenda minsta detalj. Det är verkligen svårt att beskriva men jag har aldrig varit med om en hund som fungerar på det viset (är van vid lite mer egensinniga hundar egentligen - och de som inte varit egensinniga, de var sega istället).

Och så nu... jag har bara provat en endaste övning med henne, en kontaktövning/koncentrationsövning där hon själv behövde jobba mycket. Och det gjorde hon också. När något hon gjorde inte fungerade (alltså belöningen kom inte närmare) ändrade hon direkt, även om det endast handlade om en liten detalj som en tass på ett annat ställe eller rakare rumpa. Och så tänkte jag: skit, att shejpa en tollare måste vara hur roligt som helst och man får MASSOR av olika beteenden som hunden själv bjuder på under så pass kort tid att ingen hinner tröttna! Det kan jag tänka mig är en anledning varför många träningssugna gillar just den rasen.
Samtidigt måste man vara SKITDUKTIG på tajming för i denna hastighet är det verkligen riktigt lätt att missa JUST DET man ville få fram.

Jag vet att sannolikheten att jag NÅNSIN skaffar mig en tollare är faktiskt så nära noll att man nästan skulle kunna säga "det är omöjligt" men som sagt, jag har full förståelse för de förälskade i rasen. Om "min" tollare är en rastypisk tollare (och jag tror hon är det), det vill säga...

A propå skillnaderna, jag erbjöd samma övning till en jaktlabbe. En endaste gång - och den gången var perfekt! Han satt bara där och väntade ut, lugn och sansad PRECIS som jag ville att han skulle vara. Yes, det är en jaktlabbe jag vill ha!

onsdag 6 mars 2013

Utbildningshelgen och den finfula filten

Tiden rinner bara iväg och bloggen verkar vilande men så är det när man har fullt upp med världen utanför. Så ofta öppnar jag sidan, loggar in och tänker skriva nåt, sen kommer på att jag inte har nåt vettigt att säga som de andra bloggare jag följer och då återstår det bara att logga ut och sticka till annat.

Instruktörsutbildningen påbörjades i helgen. Det var superroligt och så nyttigt för Schnauzern att få vara med på lektionerna både lördag och söndag. I fredags fick han stanna hemma - trött efter en hel dag (vecka?) ute blev han glad över att få vara med Husse och jag kunde åka kommunalt ner till Skogås istället för att ta bilen och eventuellt fastna i fredagstrafik nånstans i Stockholms tunnlar eller - ännu värre - köra fel nånstans och hamna mitt i stan istället! Med tanke på att det var första gången jag själv skulle göra en resa till andra sidan stan kändes det tryggt att ta tåget första dagen och sen kunna ta bilen på lördagsmorgon när nästan alla andra sover eller har fullt upp med annat (hund, barn eller vad det kan nu vara).

Det ser ut som ett väldigt spännande år framöver. Vi har en hel del teori, inlämningsuppgifter och redovisningar men vi ska göra en hel del praktik också - något jag ser på med blandade känslor. Lite skrämmande är det... inte att få göra lite vardagslydnad med andra hundar utan ägare för det tillhör min vardag på företaget men praktiken med hundägare och praktiken med grupp, det är något som jag kan ha lite svårt för. Men ingenting är omöjligt, eller hur? :-)

Började med att komma i kontakt med en instruktör i närheten och fråga om jag skulle kunna vara med som praktikant på en av hennes vardagslydnadskurser. Och hon har sagt ja! Så om allt går bra och ingen ångrar sig (jag gör inte det iaf!) kommer jag vara med på en kurs som börjar nästa månad!

A propå kurser - jag har fått ja på bägge sökkurserna jag sökt (Hundcoachen och SBK) och nu har jag också fått ett mejl från vår agilityinstruktör om steg 4-kursen i april/maj/juni som jag verkligen, verkligen vill gå! Nu får vi se hur man hinner och orkar med allt men jag känner mig fylld med positiv energi inför det hela och det är ju ett bra tecken.
Kanske kommer kunna lämna Vovven ensam lite mer under tiden också när han ska vara med på så mycket. Han behöver sin vila och det får han inte när han är med mig så han kanske väljer själv att vara hemma istället... Vore bra. Och det har faktiskt hänt innan! Inte är det omöjligt det heller!





Bilderna ovan kommer från kurshelgen. Den inte så snygga filten fick Strike från min farmor när vi var därnere för 2 år sen. Och den har sin lilla story. Den fungerar nämligen som en bur (nästan iaf). Åker filten ner på golvet är det ett tecken för Schnauzern att "nu händer det inget, du ska vara här och vänta/vila/sova". Det lärde han sig under massagekursen på Hundens Hus för nåt år sen. Tidigare hade han vant sig vid att på kurs händer det grejer, man springer, man hoppar, man gör saker för att få mycket godis. På massagekursen skulle raka motsatsen inträffa - där skulle vi ta det lugnt, slappna av, bara mysa. Det hade han enormt svårt för i början men redan efter halva första tillfället la han sig ner (i brist på annan aktivering, haha), sen fick lite huvud-/öronmassage i avslappningssyfte och sen dess har filten fungerat lugnande i sig! :-) Så nu i helgen tänkte jag att jag bara måste ta den med och se om den fortfarande funkar - och det gjorde den också.
Vi har inte gjort klar massagekursen pga att hunden blivit jättesjuk men vi lärde oss några mkt viktiga och riktigt praktiska saker där som än idag underlättar vardagen.