Är schnauzer en av raserna som inte egentligen är lämpade till våra livsförhållanden, stadsborna, massor med andra människor, hundar och katter runtomkring? Ärligt talat tror jag att min hund skulle må bättre att få skippa vissa. Det skulle jag också göra, må bättre alltså.

Han speglar mig, denna lilla hund. Jag gillar inte främmande som pratar till mig, jag känner mig obekvämt i närvaro av människor jag inte känner - jag litar helt enkelt inte på deras goda åsikter. Och det gör inte Vovven heller. Men tanke på att vi spenderar nästan alla dygnstimmar tillsammans, särskilt nu när jag inte längre har mitt kvällsjobb kvar och hunden får följa med på rastningar då han kommer bra överens med alla "mina" hundar på jobbet, är jag helt övertygad om att min hund bara tog efter mig när det gäller alla dessa jobbiga känslor. Sen att schnauzern är ju avlad för vissa egenskaper är helt annan story (som naturligtvis spelar en viss roll vid hur han agerar men är i övrigt överens med vad jag känner och tänker).

Skulle vilja flytta nånstans där det inte finns nåt folk...
Under mitt år som au pair i Finland bodde jag hos en familj som hade sitt hus mitt i ingenstans - verkligen. I skogen där jag dagligen promenerade med våra två hundar mötte man sällan människor (har hänt mig kanske två gånger under ett helt år!) eller andra hundar. Pure nature... Hundarna studsade runt lösa och alla var glada. Vi kunde sätta oss på en sten uppe på backen och titta mot havet och Åbolands skärgård... Vovven skulle ÄLSKA att bo på liknande ställe.

Tyvärr så är vi tvungna att umgås med människor även om man nu väljer att gå ner till Mälaren och betrakta naturen där. Även om jag håller min vovve kopplad så att han inte springer ut till någon annan hund finns det absolut ingenting som säger att en annan hund inte springer rak på oss och ställer till oreda - och man själv får en utskällning ifall man vill stoppa slagsmål genom att skrämma bort den andra hunden!

Att flytta någon annanstans är ingen lösning nu. Mitt företag är verksam här, lokalt, och det jag sysslar med kan inte bara flyttas så där när jag känner mig för det - alla mina kunder bor ju här och jag är helt beroende på att jag kan ta mig till dem flera gånger om dagen... Maken jobbar på tuben, inte heller finns det tunnelbana på något annat ställe än just Stockholm...

Imorgon är en ny dag. Jag lovar mig själv att ta med mig massor med tålamod när jag går ut till jobbet på förmiddagen. Det behövs - inte för de vovvarna jag rastar (de är hur gulliga, söta och duktiga som helst) utom för andra hundägare och hundrastare/dagmattor etc. De som släpper sina hundar utan att fråga om de får hälsa. De som påstår sig veta bättre vilka regler som gäller när det kommer till att hålla koll på sin hund. De som skriker åt mig att åka till det landet jag kommer ifrån och kallar mig olika namn pga min etnicitet/ursprung och min brytning (som om det definierade människan... vilken brytning/dialekt hon talar).
Jag ska hålla käften.

***

Ber om ursäkt för stämning. Egentligen tänkte jag skriva om en trevlig promenad Vovven och jag tog under eftermiddagen med våra kompisar M. och hennes tollarflicka F. eller om förra helgen då Matte var i Linköping på en helgträff på universitetet (distanskurs i hundens beteendebiologi jag läser) och fantastiska föreläsningar med bl.a. Memea Mohlin och Per Jenssen) men jag behövde nog skriva av mig lite grand.

Hoppas bara på en bättre dag imorgon.