Vovve.net

onsdag 19 februari 2014

Schnauzern och skvallerträning vs jaktlabradoren och skvallerträning (tydliga skillnader finns det)

Det har varit ett uppehåll på bloggen och jag har påbörjat flera inlägg under tiden. Skulle vilja skriva om hundmöten (och hur man kan utlösa reaktion av en hund med problematik genom att själv öppna munnen mot den andra ägaren...), skulle vilja skriva om flexikoppel (inget spy-inlägg, snarare om varför flexikoppelhundarna inte kan gå fint i vanligt koppel... för det hänger ihop!) men det får bli labradorträning idag.
För det är roligt att träna labbar! Speciellt jaktlabbar och speciellt i vardagslydnad!

Skvallerträning har många hört talas om. Tanken är att min hund ska ta kontakt med mig (skvallra) när den får syn på något den lärt sig att skvallra på (t.ex. en annan hund, ett annat djur, en bil eller vad som helst).
Jag har blandade erfarenheter utav detta. Det är häftigt när det fungerar men det fungerar inte på alla hundar och definitivt inte på samma sätt. Jag har försökt skvallerträna schnauzern här hemma. Jag har, ärligt talat, gett upp. En hund som agerar först och "tänker" sedan, som dessutom är avlad för att vara självständig och lagom förarbunden kommer inte så enkelt titta upp på dig bara för att du erbjuder något gott. "Matte, det där kan jag ta sen, nu har jag något viktigare att ta hand om!" har jag fått som svar på mina försök.

Boll, boll fungerar på min hund men samtidigt kan jag inte riktigt kasta ut bollen för hämtning när jag inte vet vad den andra hunden kommer att göra - den kanske springer efter för den också vill ha bollen eller för att den tänker: "De där verkar ha roligare än jag och min matte/husse. Jag springer och kollar vad de gör därborta" och så vips har jag plötsligt två hundar att ta hand om helt själv, där den ena (ja, min hund) blir sur över att någon annan kommer och stör (1. Schnauzern jobbar tillsammans med matte. 2. Schnauzern har bollen/resurs och rätt hög dos resursaggression i sig. 3. Schnauzern riktar resursförsvarsbeteenden mot människor också därför är det viktigt att ge bollen i speciella situationer där man tänkt genom utgången och planerat för hur man ska kunna få den tillbaka).
Nä, inte mest optimalt.

Ett annat problem, den där självständigheten... Schnauzern kommer inte i första hand vända sig till sin ägare när den stöter på problem. Varken min eller de flesta andra schnauzrar som mer eller mindre motsvarar rasstandarden. Det gör att man måste tänka på följande när man försöker skvallerträna:
1. Det tar tid. Mycket längre tid än med många andra raser. Har du den tiden? Är du beredd på att lägga den tiden som krävs? Det finns andra metoder för hundmöten, tro mig.
2. Att få din hund att titta på dig är för mycket att begära för fort. Du har tränat och tränat som en galning i flera månader och ändå tittar inte din hund på dig? Ingen fara, kolla andra signaler. Kanske viker din hund ena örat? Eller bara öronkanten? JA! Den kontaktar DIG! Plocka upp detta, belöna, du är på rätt väg. Ge inte upp!

Men men... Mitt inlägg skulle inte handla om schnauzern vs skvallerträning utan om labben, eller hur?
Dock är vi... på rätt spår, ja. För jag har tränat "mina" (egentligen inte mina men de blir som mina när jag tillbringar tid med dem varje dag på jobbet) labbar till att skvallra på andra hundar. De är inte så där superduktiga än men på bara några få träningspass kopplade de synen (eller ljudet!) av hundar vi möter med möjligheten till att få godis - och det är ju precis det det handlar om. Har också tränat en människoglad wachtel för att skvallra på joggare - och där är vi faktiskt klara med träningen, det tog bara typ en vecka - nu flyger hon gladeligen till fotpositionen när en joggare kommer mot oss (dock inte heller labbe-tema, haha).

Just nu pågår ett annat projekt under mina arbetsdagar. Det sker rätt ofta att vi hör olika hundskall när vi är ute och promenerar. Naturligtvis reagerar hundarna, varför skulle de inte göra det? Du skulle säkert reagera på ett människoskrik i skogen också - kanske inte lika intensivt men lite i alla fall. Det senaste projektet är att betinga andras skall på samma sätt som en syn på en annan hund vid skvallerträning - andras skall blir kommando för att ta kontakt med mig. Det är inte alls svårt om man har en matglad labbe (eller matglad wachtel, eller ja... matglad border terrier också, för den delen, fast just de här två raserna är lite snabbare i reaktionerna så uppgiften är lite svårare för dig som tränare). Ni hör ett hundskall? BRA! Fram med beröm och godis. Ett till? JA! Duktig hund + godis igen. Snart kommer din hund titta på dig så fort den hör ett hundskall. Mycket praktiskt, vad? Då har man redan gått in i ett eventuellt möte med en stor fördel - hunden har tagit kontakt och inväntar vidareutveckling/vidareinstruktioner. Utnyttja detta! :-)

Varför har jag börjat med att berätta att jag tänkte skriva om "labradorträning" egentligen? För de jaktlabradorerna jag träffat har alla varit exempelhundar när det gäller vardagslydnadstips man får på "vanliga" hundkurser. De har varit som tagna ur träningsböcker om positiv förstärkning och att träna med belöningar. Man får ofta en "wow-det-fungerar"-känsla - allt vi lärde oss under instruktörsutbildningen (och lite till) fungerar precis som det "ska". Resultaten i vardagen syns väldigt fort!
Och visst finns det nackdelar med matglada och inte alltför snabba hundar men det är fördelarna jag har valt att fokusera på denna gång - och dessa har jag skrivit lite mer ovan.

Ska försöka forma ytterligare ett inlägg om hundmöten senare i veckan, denna gång baserade på mina erfarenheter med en viss terrier.

söndag 9 februari 2014

Ett MH-minne som jag fortfarande ler åt

Igår var det en dag i schnauzers tecken men utan hund. Det var nämligen dags för Schnauzerringens årsmöte och däribland en föreläsning av Bodo Bäckmo om schnauzer-pincherrasernas mentalitet. Mycket nytt har man lärt sig, bl.a. hur man egentligen ska läsa och tolka MH-resultat. Jag är så glad att jag kunde vara med på den delen av mötet.

Så nu på morgonkvisten sitter jag och kollar Strikes MH-resultat igen (inspirerad av gårdagens föreläsning) och skrattar åt hans jaktintresse där (eller snarare brist på detta). I verkligheten såg det ut så där:

Schnauzern tror han är på upptäcktsfärd i skogen med matte. Plötsligt dyker lilla bytet upp. Schnauzern stannar upp, tittar på den - och så tittar han på matte med "leende på läpparna": "Ha, visst var jag duktig, matte? Jag sprang inte ifrån dig fast jag kunde" :-o

Så han sänker ner statistiken för jaktintresse för schnauzer p/s ganska rejält, hihi. Betyder inte att han inte sticker på vilt när tillfälle ges dock - synd... :-P Däremot så är jag fullständigt medveten om att det varit enklare att träna honom lös än vissa andra schnauzrar så mindre jaktintresse än många andra har han dock. Och jag förstår vad beskrivaren menade när hon sa "Du har en mycket trevlig schnauzer", kollar man de andra siffrorna så är han faktiskt det :-) Nu efter 2 år håller jag verkligen med henne!

Synd bara att jag inte kunde närvara på resten av mötet, bl.a. när omröstningarna tog plats. Hade gärna varit mer delaktig, speciellt med tanke på att jag själv är intresserad i att engagera mig mer, det är bara att jag inte riktigt vet var jag ska börja nånstans... men men... Vi får fixa det där med Ronden 2014 först och se till att det blir en trevlig upplevelse för alla så får vi ta det därifrån.

Snart ska min skäggige kompis och jag åka på en utflykt till Täby - en av våra promenadkompisar flyttade dit för ett par veckor sen och det är dags att se deras närområde och leka lite ute. En skön och avslappnad dag, med andra ord.

lördag 8 februari 2014

Träningskväll hos Stardogs


Då har vi haft en bra arbetsvecka som avslutades med ett träningspass med tjejerna (flera fyrbenta än tvåbenta) i Stardogshallen på Färingsö. Mysig liten hall, ganska precis rätt för 2-3 träningskamrater. Kommer definitivt tillbaka.

Schnauzern älskade underlaget - skön matta som man kan rulla sig på och alla sorts läggande var plötsligt inte så farliga ;-) 
Precis! Jag hade tidigare trasslat med läggande under gång och till slut gett upp tanken om att få det fint - vilket resulterade i ett uppehåll på flera månader. Vad hände igår? Ja, jag tänkte bara prova om det funkade... Och fick Schnauzern "på fall" direkt! :-) Efter några repetitioner blev han lite segare igen men det finns hopp!!

Hopp över hinder - nöjd. Ff - hyfsat nöjd. Ställande - supernöjd. Läggande - nöjd. 

Provade också på 2:ans apportering (min hund förstår inte ordet "apport", han tvekar... kör jag med "varsågod" gör han det hur fint som helst!) och rutan (lite försiktigt och mest för skojs skull, Schnauzern fattade på en gång att han ska i mitten, det var dessutom något han försökt sig på helt själv - han såg koner, såg bandet, tittade upp på mig lite frågande och så tog han ett steg mot och när jag skrattade ut "bra, Strike!" studsade han dit och ställde sig inne!).
Och så... Metallapporten. Supertaggad schnauzer sitter och väntar på apporten, jag presenterar, han öppnar munnen, griper, hör metalljudet mellan tänderna... spottar och vänder bort huvudet! 
Nej, matte! Det där är superäckligt och jag tänker absolut inte leka med dig med det! Ge träapporten snarast!!
Så fick jag köra hela klickergrejen från början - titta på apporten, nosa på apporten etc. (dock mkt fortare än vid nyinlärning). Till slut fick jag honom att hålla apporten en liten stund och jag hann med en suddig bild innan han fick nog ;-)



Så körde vi lite rally också, backande mot en vägg - och backande framför spegeln utan någon vägg. Det börjar ta form det! :-)
Högerhandling börjar se snyggare ut, det har inte varit så svårt som jag trott det skulle vara. Troligen agilityns förtjänst men också för att vi använt oss mkt av högersida och sidbyten på vanliga promenader sen valptiden. Gick genom typ alla sidbyten igår med en bra känsla. 

Det jag måste träna lite mer på är positionen - för rallyns skull spelar det ingen större roll, han är rätt nära mig ändå, men för lydnadens skull skulle det vara trevligare med mindre gap mellan oss och snyggare, tajtare svängar. 
Klossen åker fram snart igen.

Fokuset var det inget fel på dock!


Jag älskar min skäggiga vän. "Bara" snart 4 år har det tagit oss att vara där vi är nu men nu, nu är vi ett team!

måndag 3 februari 2014

Det är roligt att mätas inför dragsele-inköp

Igår tog vi äntligen en stund och kammade genom pälsen ordentligt (har redan gjort det en gång de senaste dagarna men inte lika noga). Efter det blev det lite städning och plötsligt kom jag på att jag skulle mäta Schnauzern inför beställning av en ny dragsele! 

Han var naturligtvis helt övertygad om att jag kallar in för pälsvård igen (han avskyr det!) så han blev väldigt låg och ville inte tillbaka till vardagsrummet. Det tog en stund övervägande (ja, går jag dit så är det jobbigt men jag får en köttbulle... Är det värt det?) kom Schnauzern ner från sängen och ställde sig mitt i rummet för kommande aktivitet. 

Husse hjälpte till att mäta: först rygglängden, sen bröstomfånget, sen nacken...

Du är klar, säger jag till Schnauzern. Han tar ett steg ifrån, sen vänder och tittar tillbaka, tar några steg mot sovrummet, sen tittar in igen.

Hallå, det där var inte alls svårt. Jag fick bara stå stilla och så fick jag ett snörre runt halsen och sen skulle snörren vandra till måttstocken och jag fick en köttbullebit. Busenkelt! Matte, mät mig igen!

Ibland är han knäpp, hunden min...

lördag 1 februari 2014

Inoff debut i avancerad klass

Steg rätt tidigt imorse för att åka till Skogås Rackethall och prova på att tävla i avancerad klass (rally). Banan var inte superenkel men inte värst svårt heller, inga tempoväxlingar som tur är däremot en hel del högerhandling. Hade inga större förhoppningar om att det skulle gå riktigt bra eftersom vi inte tränat så där jättemkt + en del moment kan vi fortfarande inte (alt. enbart tränat med högerhandling...). Hade lite snurrig känsla efter banvandringen, dock skötte Schnauzern sig exemplariskt i väntan på matte. Han fick vänta helt själv (hade inget sällskap) utan att jag hade nån möjlighet att binda fast honom, bredvid hade vi "sällskap" av tre hanar (två staffar och en cane corso) och en barnfamilj där barnet sprang runt hela tiden - men Strike väntade snällt i sittande/liggande position utan att göra ljud (eller nåt större ljud iaf!). 

Väl på banan var han hyfsat fokuserad, dock fundersam (märks direkt när jag blir osäker i min handling!) vad vi höll på med där. Fick några avdrag för snett läggande (tack, jag vet!) och bristande samarbete (han gjorde nåt konstigt snurr istället för att komma rätt vid sidan...) samt ett par poäng i honnören för "rör" då han trampade med tassen lite trött på att behöva sitta 1.5min :-P men i övrigt bör jag vara väldigt nöjd eftersom vi vann med våra 95p :-) En rosett, en stor fodersäck och en påse med lite tugg (som Schnauzern verkligen ville ha direkt!). 

Tungt att bära genom hallen och lite jobbigt då det var hundar överallt (och människor också!) men vi klarade oss ut utan att snubbla och med en riktigt bra känsla! 


Rosetten till höger är alltså staffeklubbens rosett. Vi tackar!