Vovve.net

torsdag 28 juli 2011

Att bära sitt eget bagage - våra förberedelser inför semester 2011

För att Vovven inte ska känna sig utelämnad nu när jag håller på att fylla mitt schema med andra vovvar, gjorde vi idag en liten utflykt till Rålambshovsparken. Vi körde lite apportering, bollsökning och rally (vi ska tävla om en månad!).

Om 11 dagar ska vi ut och resa lite. Matte börjar sin semester och redan den första dagen (eller de första timmarna, närmare sagt) ska vi ta oss till Polen - och detta inte med hjälp av flyg! Det är ett stort projekt, denna resa. Jag ska nämligen åka ensam (ja, i sällskap av min hund, naturligtvis) allt eftersom Husse inte börjar sin semester förrän några dagar efter. Det blev lite fel egentligen med våra semestrar detta år men man blir glad att man överhuvudtaget har en!
Vi åker genom halva Sverige, sen tar vi en båt från Blekinge till norra Polen och sen ska vi med tåg till Polens huvudstad. Resan är dock inte slut där - i Warszawa kommer min bror vänta med bilen och sen har vi ca 180km kvar till vårt resmål. Låter inte så roligt för hunden egentligen men jag vågar inte flyga med honom. Han har sina rädslor och har mkt enkelt för att gå upp i stress och att hanteras av flygplatspersonal är inte det ultimata för honom. Jag tar heller honom med mig på detta konstiga sätt, med tåg, båt och bil.

Hur som helst, jag tänker ta min stora ryggsäck som jag brukade använda som student under den tiden jag bodde i Polen och Vovven ska ha sin lilla. Ja, ni läser rätt - jag har handlar en klövjeväska åt min lilla Vovv. Så idag var det dags att prova den på!

Vovven hade inte så mycket bagage - en boll, en portabel vattenskål och min plånbok. Jag tog hand om resten (dvs. kamptrasan, vattenflaskorna och frisbeen). Han såg inte heller något konstigt i att han ska bära en väska på ryggen! Han är helt underbar! =)
Ibland när vi bär på flera saker vill han verkligen bära på något han med. En gång var det ett brev, en annan gång en bajspåse... Men aldrig tidigare på ryggen.



För några dagar sen filmade jag vår rally träning och lovar snart att jobba med filmerna så att jag kan ladda upp något här. Vi är inga proffs och tävlingen i augusti kommer att fara åt helv*te men... nya erfarenheter är just det som räknas =)

tisdag 19 juli 2011

Emilia Galotti och Emilias Hundtjänst - let your dreams come true

Vad skönt det känns att äntligen kunna säga - jag driver ett hundrastningsföretag anslutet till Rasta Hunden. Har hittills fått massor med hjälp från organisationen. Och om vi på detta sätt kan bidra till att yrket "hundrastare" ses som mer seriöst... Varför inte?

Hur som helst så sitter jag med mängden av pappersarbetet då jag ska iväg och träffa en potentiell kund ikväll. Hoppas på att komma hem med påskrivet avtal =) Nästa möte på fredag - men där är det bara papper som ska skrivas på/under eftersom vi redan bestämt att jag ska rasta deras hundar från och med den 1/09.
Jag har fortfarande svårt att tro att detta är sant! Efter så många år som jag försökt hitta balans på livets bana har jag äntligen möjlighet att jobba med hundar - dvs. något jag önskat mig sen jag var 12 (eller kanske även tidigare än det men det minns jag tyvärr inte riktigt).

Jag ville bli veterinär under den tiden. Tyvärr fick jag ingen trevlig biologilärare på gymnasiet (hon var SÅ TRÅKIG!) och jag tappade intresse i ämnet (vad synd!). Sen var det också andra faktorer som spelade roll - t.ex. faktum att jag samtidigt ville flytta utomlands.
Har faktiskt tre närstående som är utbildade inom djurhållning - två veterinärtekniker/hundskötare (en av dem är min kära faster och gudmor i ett) och en veterinär (dock jobbar hon som Sanitary Inspector istället). Många frågor fick de svara på under min uppväxttid.

Hur som helst, jag valde bort veterinärstudier pga utlandsflytten (och delvis för dåliga avgångsbetyg från gymnasiet, definitivt inte en människa med bara MVG). Hamnade som au pair i en finsk-engelsk familj med två hundar och två katter (och x antal mus runtomkring, haha). När jag kom till Sverige och äntligen lärde mig språket i tillräckligt utsträckning för att söka jobb här började de nuvarande reglerna för arbete på hunddagis gälla - och en hunddagisutbildning kunde jag tyvärr inte bekosta själv samtidigt som jag inte hade någon möjlighet att flytta från Stockholm till något annat ställe för att försöka min lycka där. Så det blev att bita ihop och försöka göra något annat.

Jag hade sedan länge funderat på att starta eget men hade aldrig riktigt vågat tills Susanne från Rasta Hunden kontaktade mig och erbjöd sin hjälp. Det var som ett kick - ja, nu kör vi!
Och här är jag, sitter i mitt vardagsrum i en lägenhet i en av Stockholms västra förorter), med företagspapper runt om, planerar och bokar kundmöten etc. Spännande!

Let your dreams come true...
=)

PS. Jag måste bara skryta lite... Har anmält Vovven och mig till en officiell tävling i rallylydnad! Den 28/8 är det dags för vår debut på Lidingö BK! Hoppas att ingen skrattar åt våra försök... Nu tränar vi för fullt!

måndag 18 juli 2011

Funderingar kring vår agility äventyr

Jag tycker så mkt om att ha min kille med oss när jag och Vovven åker och tränar... Igår tog vi en sväng mot Judarskogen - har blivit sugen på lite agility igen nu när vädret tillåter.

Jag ser redan nu vilka problem jag har med Vovven på banan. Han tycker nämligen det är roligt så länge vi gör det på hans villkor. Om han gör nåt fel eller något, måste jag verkligen försöka hålla käften och bara ignorera - om jag gör ett missnöjd ljud, stannar han till helt enkelt och när han gör om något moment, tappar han farten helt och hållet.

Belöningar är ett annat problem. Det som fungerar klart bäst är hans boll som jag kastar efter sista hindret. Problemet börjar dock sen - han tycker absolut inte om att lämna bollen ifrån sig. Ja, man skulle kunna byta den mot en annan boll och det fungerar till viss del, men han vet ändå vilken boll han använder som mest och denne vill han ha.
"Du kan väl behålla den andra bollen"
säger hans blick.
Kamptrasa fungerar ibland, bäst när vi tränar på klubben. Godis är han inte riktigt intresserad av när det är så mkt annat runtomkring (om jag inte har en ficka fylld med köttbullar men tyvärr får han egentligen inte äta köttbullar pga allergi... de som han älskar som mest...).

Jag har märkt en sak - hans motivation höjs rejält när han ser andra hundar träna! Han blir taggad när han måste sitta och vänta på sin tur samtidigt som en annan hund tar banan! Problemet med detta är dock att jag inte kan fokusera till 100% på det vi gör eftersom Vovven också har en tendens att sticka till andra hundar. Han har nämligen upptäckt adrenalinkicken som kommer när bråk är nära - och det verkar som om han ibland strävar efter detta och använder det beteendet som belöning, vilket naturligtvis är fel.

Men i torsdags var vi på banan och tränade tillsammans med M. och hennes tollartjej och då var Vovven hur duktig som helst - passiv när han behövde vänta (Matte fick lära sig hur man kastar frisbee :-P), aktiv när det var hans tur att jobba. Så det verkar vara lite ojämnt, vissa dagar är han superduktig och vissa är han... bara sig själv ;-)

Varför skrev jag i början att jag tycker när Husse är med? Han är så pass lugn att han påpekar vad jag gör fel, när jag blir upprörd och hur mitt beteende påverkar min lilla hund och då kan vi liksom arbeta tillsammans =) Matte tränar Vovven och Husse tränar Matte på en och samma gång!

Det var i alla fall bättre morgon än i lördags...

söndag 17 juli 2011

Koppeltvång - något alla hundägare bör känna till!

Vad innebär koppeltvång?
Jag har hittat ganska bra artikel som summerar all info om koppeltvånget -> länk

Igår morse gick vi på en promenad till Ålstenängen. Där får man troligen ha sin hund lös (det står dock inga skyltar om detta, bara om koppel på hunden vid motionspåret i skogen). Däremot får hunden - enligt gällande lagen - inte springa lös runt under okontrollerade former. Och detta tyvärr har skett. Vi satt där med Vovven (som tyvärr inte är så förtjust i andra hundar som bara springer rak på honom, någon vi tränar nu emot så att han känner sig tryggare både ute och inne) efter ett träningspass med frisbee och godissök. Vilar.

Jag ser en lösspringande hund som kommer fram till en grupp killar som sitter alldeles vid vattnet. Ok, tänker jag. Den får ju vara där. Sen kommer ägaren efter. Stannar till, pratar med killarna. Så länge ok. Sen ser jag hunden jaga lite fåglar vid sidan om. Ägaren agerar inte. Well, jag säger ingenting så länge hunden håller sig borta från oss.
Samtidigt avleder jag min hunds uppmärksamhet från den lekande hunden med kamptrasa och det går hur bra som helst...

... tills jag plötsligt märker att den lösspringande hunden är på väg mot oss och ägaren reagerar inte! Han ropar inte på hunden, han går inte iväg - TOTALT INGENTING! Hunden befinner sig nu ca 20m från oss. Då skriker jag till denne ägare att jag inte vill ha hans hund hos mig och att han måste absolut ropa på den. Tror ni att det funkar? Ja, ägarens uppmärksamhet riktas mot hunden men tyvärr är det redan för sent. Alldeles strax har jag min hund jättestressad och en annan hund som rotar i våra saker!!

Ok, det händer ju att ens hund springer iväg, reagerar inte på inkallning etc. MEN! Man kan ju åtminstone be om ursäkt! Men NADA! Han skriker däremot på mig att det finns hundra andra lösa hundar där och att man får ha sin hund lös och att på detta ställe måste jag räkna med att lösa hundar springer till min hund!!!

Jag blev så förbannad!! På den ängen finns det barnfamiljer, kanske hundrädda människor, alla andra som faktiskt har rätt till att bli lämnade ifred. I skogen bredvid finns det vilt (även älgar har setts) som absolut inte får störas denna period på året. Och så har jag också rätt för att leka där med min hund om jag håller koll på honom så att han inte stör andra - och det gör han inte om jag har honom i långlina och tränar med honom långt ifrån de andra!

Jag förstår inte hur han kunde påstå att han hade rätt... Och vad är det för sätt att tänka - andra gör det så jag får också? Ja visst, det finns andra lösspringande hundar där men det har faktiskt bara hänt typ två gånger att någon hund kom till oss på det viset och ALDRIG har vi träffat någon som INTE skulle be om ursäkt för att det hänt!!

Jag har helt och hållet tappat lust i att gå dit och använda området som träningsplats. Problemet är att det ligger så nära... och det är faktiskt oerhört fint där.
Får man, som försöker hålla koll på sin hund, inte vara där bara för att det finns folk som inte gör det? Ska man avstå själv? Ska jag hålla mig bara till tråkiga gråa trottoarer för att någon annan vill låta sin hund springa utan tillsyn på ängen som annars får användas av alla?

Jag trodde inte att såna hundägare fanns i mitt område men tyvärr... Hur fel jag hade...

onsdag 13 juli 2011

Juli uppdatering

It's a fact. Det går framåt.

Först var vi gäster, sen hade vi besök, sen var vi gäster igen... Det har inte gått "back to normal" än - en kompis till Husse sover över nån gång i veckan då han letar bostad i huvudstan.

Folk hör av sig till mig angående hundrastningstjänster, vilket är bra. Har i nuläget två avtal att skriva under och tredje att forma för att det kanske behöver skrivas på i början av nästa vecka... Har också skapat en webbsida - ingen snygg än men layouten kommer att ändras några ggr till innan den blir färdig. Hur som helst, den fungerar ju bra som prislista och som informationsblad för eventuella kunder.
Emilias Hundtjänst

Vi har haft en paus i agilityträning pga arbetsbelastning och skador men nu är vi tillbaka på planen =) Imorgon är det dags för möte med M. - det blev ingenting förra månaden då Vovven blev skadad och sen skadade jag mig.
Ja, på tal om skador... Vi var hos vetten förra veckan för att revaccinera mot rabies. Jag skulle ställa en vattenskål åt min fyrbenta vän och när jag ställe mig upp smällde det. Huvudet mötte ett väggskåp. Det vore inte så konstigt, jag har ju tendens att slå mig, få blåmärke och annat sånt, om det inte var för att blodet började rinna längst min arm... Roligt, vad?
Det gick bra trots allt, jag hade fruktansvärt huvudvärk samma kväll (tyvärr kunde jag inte ta det lugnt då jag behövdes på jobbet då och också dagen efter) men nu är det bara skorpan kvar.

Bestämde mig också för att lämna Vovven för trimning denna gång. Det blev Renée på Kennel Raggen (eller närmare sagt på RP Hundpiffet) och hon gjorde allt hon kunde för att Vovven skulle se bra ut (under omständigheter - och nej, det var inte min trimning som orsakat "skador" men jag vill helst inte avslöja vems). Så det blir definitivt hon som ska hjälpa oss nästa gång. Men - vad som är ännu viktigare än min hunds nya frissa - jag kanske kommer att få lite hjälp av henne när det gäller min trimningsinlärning! =) Well, det blir lite svårt att hinna med allt jag planerat inför hösten men det skulle inte vara så dumt att ha henne som "handledare" - för meriternas skull.
Vi får se.
Nu är min Vovve i alla fall korthårig vilket kan vara skönt i sommarvärmen.

Imorgon väntas antagningsbeskedet. Jag har sökt en distanskurs i hundens beteendebiologi. Mitt andra val var introduktion till etologi och jag hoppas verkligen att jag får en plats på någon av dessa kurser - trots att det kan vara svårt att hinna med detta vid sidan av företaget, mitt "vanliga" jobb och hundträningen.

Godnatt från trötta Vovven och Vovvens Matte.

fredag 1 juli 2011

Ingen bra början på helgen...

Helgen har inte börjat som jag tänkt mig... Efter 5-timmarssömn gick vi upp för att åka iväg. På tåget kräktes Vovven och han mådde allmänt skit. Jag var dum nog att tro att det blir lite bättre sen och gav honom mat trots allt. Men icke! Han kräktes två gånger till, är lite slö och vill helst ligga i sängen och vila...

Och så finns det ju barn här också... Vovven tycker inte om så många andra människor men barn gillar han. Däremot efter den senaste incidenten med min systers kille är vi lite oroliga för att släppa hunden med folk han inte är så van med. Därför passar jag honom ganska noggrant - han är duktig och lydig men jag är lite nojjig ändå. Man vill ju ej att ens hund ska morra på barn (fast det har han faktiskt aldrig gjort tidigare).
Med tanke dock på att Vovven mår illa och behöver vila måste jag vara ännu försiktigare med att låta andra klappa honom etc. Därför istället för att socialisera med makens släkt, ligger vi på övre våningen i sommarstugan och bloggar (läser också en del).

Hoppas att det blir bättre imorgon...


/Emilia