Hur många gånger har vi inte haft problem med kommunikation med andra människor? Talar annat språk. Gestikulerar annorlunda. Tolkar ord fel.
Hur många gånger har vi inte varit med om att en stund behövdes för att vi överhuvudtaget skulle kunna förstå vad den andra människan menar?
Idag upplevde jag själv hur duktiga hundar kan vara och hur snabbt rollerna fördelas i en "flock" (promenadflock i för sig men ändå).
Det var nämligen så att min fot gled på mossan i skogen, jag tappade balansen och föll. Mitt huvud mötte en trästock (som tur är var den rutten och täckt med mjuka höstlöv; tänkt om det varit en sten istället!! :-o).
Med mig hade jag min lilla "vallhundgrupp" så som jag kallar dem. Det är två stycken Welsh Corgi Cardigan och en BC.
Så fort jag ramlade hände det något med dem. Corgi-tiken ställde sig vid sidan om och började skälla (larm). BC hittade snabbt mitt ansikte och började slicka mig för att kolla reaktionen. Och lilla stjärnan Corgi-hanen klättrade upp på min mage med sina backtassar (ja, verkligen klättrade, han backade mkt försiktigt till han såg till att hans hela rumpa satt på mig). Håll värmen, kära walkern, verkade han säga.
Nej, jag skulle inte försvinna med mina små hjältar! Det känndes så varmt i hjärtat när jag insåg vad de höll på med :-) Nåt måste de bry sig om mig, va'? ;-)
Underbara, underbara vovvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar