Vovve.net

fredag 31 augusti 2012

Ösregn, promenader, mathem och... ja, det var allt

Vilken dag!

Jag visste ifs att det skulle regna hela dagen men det är en sak att se det på iPhone-skärmen och en annan att uppleva det i verkligheten.

Vovven som vuxen är inte alls samma som Vovven som valp eller unghund. Tidigare brydde han sig inte alls om väder ute - ute var det roligt och ute ska man vara oavsett. Nu AVSKYR han när det regnar!

I morse drog jag upp persienner för att släppa lite dagsljus för mina fina krukväxter. Tollartjejen som jag passar alla arbetsförmiddagar tittade nyfiket ut och direkt såg man längtan i hennes ögon. Schnauzern? Han satte sig på sängen mitt emot fönstret och tittade ut. Såg ut som om han funderat en liten stund, sen tittade han på mig och la sig ner MED ÖRONEN BAKÅT!
Jaha... Tollartjejen och jag började pyssla med grejer ute i hallen: bajspåsar, min stora nyckelknipa, lunchlåda, koppel... Nä, ingen schnauzer så länge. Godis? Nä, try something else. Ropar och ropar... Husse hjälper till. Men ingenting får schnauzern att ändra uppfattning om promenaden...
Till slut kom han ner från sängen med missnöje i blicken och gick med på att följa med ett tag.

Tanken var att vi ska anpassa våra promenader till hundarna så att de som gillar regn får vara med längre stunder och de som hatar regn inte behöver vara ute längre än nödvändigt. Och det funkade bra - fram till 11.45. Då satte det stopp i lilla schnauzerns huvud. Han satte sig ner på en spårvagnsstation och började gnälla... Han är inte den typen av hund som skulle gnälla för vad som helst (ja, om det inte handlar om kloklippning för då skriker han som om han misshandlades till döds, Husse fick uppleva kl. 7 på morgonen idag :-P). Tänkte... jaha, nu måste jag hitta ett sätt att ta oss hem för att lämna hunden och sen iväg till eftermiddagsrastningar UTAN att bli försenad... Omöjligt. Men schnauzern måste ju hem. Och Husse vägrade hjälpa idag (och jag vill inte överanvända hans hjälp heller då jag behöver honom nästa vecka när vi har pudel-inackordering här, vid sidan om ordinarie passningar/rastningar + att om jag vill åka och träna agility på onsdag behöver han följa med för att passa inackorderingen under tiden jag och Vovven tränar :-O).

Spårvagn, buss hem, sen första ombyte (en regnjacka redan genomblöt, jag tog en annan på mig och en tredje i väskan!). Sen ut, t-bana, buss och så är jag framme hos nästa hund kl. 12.45. Ja, visst, det var just den hundens tid att få komma ut MEN jag har ju missat en springer-kille på vägen dit!
På det viset fick springern följa med på en lite längre tur - det uppskattades i början men på slutet ville han bara hem och 10-minuters väntan på spårvagnen dit var nog längsta 10 minuterna jag fått uppleva på länge.

Hur som helst, dagens alla vovvar kom ut (inte alla var så glada över det men kissa måste de ju göra och gärna nummer 2 också). Och när jag kom hem vid 15.30 möttes jag av en mycket glad och utvilad schnauzer i sängen - precis där han ville vara i morse.

Alla tre regnjackor släppte vatten :-/
Tänk om hela hösten kommer att se ut som idag? Vad ska jag ha på mig? Och hur i helsike kan jag klara mig utan bil när hunden vill hem mitt på dagen varje dag?


Icke-hundig:
Igår kväll la jag beställning på mathem.se - så att Husse inte behöver handla på sin lediga dag igen (med tanke på att det är ytterst sällan han är ledig mer än en dag i taget). Varorna skulle komma mellan kl. 16.00 och 18.00 idag. Hade tidigare en fundering om att kanske beställa 15-17 istället så att det är gjort och jag kan ta min hund på en ordentlig promenad (om han nu vill) och sen ta det badet som jag hela veckan velat ta men inte hunnit - innan det är dags att lägga mig för att kunna stiga upp imorgon kl. 5.00, träna lite hund och sen fara till mitt andra jobb men insåg att jag inte skulle komma hem förrän 15.30... Då tänkte jag: jaha, då tar jag den senare tiden, de kanske lyckas komma hit strax efter 16 och då har jag mycket tid kvar till annat.
Klockan är redan efter 18 och ingen från Mathem dykt upp än!!

Hallåååååå....

måndag 27 augusti 2012

Valplängtan...

Blir så valpsugen nu... Efter att ha träffat Raggens senaste (mellan)tillskott, en brun labbe på 10 veckor, en liten/stor york som nyss flyttat in i området och en briard hos grannen vill jag också bli med valp!!

Tyvärr har jag bestämt att träna bort de olater som Vovven fortfarande har OCH åtminstone LPI INNAN vi utökar flocken med en fyrbent varelse till. Dessutom har jag fortfarande inte bestämt om det blir en schnauzer till, en riesen, en jaktlabbe eller en airdale terrier... För nu är valet begränsat till dessa raser.
Och om Vovven fick välja själv skulle det troligen vara antingen en söt mellan eller söt riesen skäggsyrra. Om Husse fick välja skulle det säkert bli en jaktlabbe. Om Matte fick välja själv utan att rådfråga någon annan skulle det säkert bli en riesen ;-) Och en airdale? Ja... Tyvärr vet jag i dagsläget för lite om rasen (fast jag har träffat minst 5 under mitt liv) men jag är nyfiken ändå.

Dock är det några grejer som går före. Vi måste skaffa bil (i år!). Vi skulle vilja flytta till ett hus. Vi skulle vilja ha barn innan hund nummer 2 så att hunden skulle vara uppvuxen med barn (enklare så än att vänja en hund som inte är det till att plötsligt vara med barn i hemmet). Bilen är ett måste, huset... ja, vore bra, men inte ett måste. Barnet... naja, kanske inte nödvändigt. En hund till - definitivt!

Men men... Just nu tänkte jag bli kompisar med ALLA nya valpar i området så att Vovven lär känna dom från början så att han inte blir ovän med dom när de blir stora, starka och inte lika söta som de är nu ;-)

söndag 26 augusti 2012

Schnauzerträff

Vaknade imorse och funderade om jag inte bara ska ta ut en sväng med Vovven i närskogen och sen lägga mig igen... Men nej! "Om jag inte kommer upp och åker ut till schnauzerträffen nu kommer jag nog aldrig göra det", tänkte jag, steg upp på en gång, kollade vägbeskrivning till Berga NBG, slängde i mig en macka, fyllde en termos med kaffe, plockade hunden och vi for iväg. Ca en timme senare var vi framme och såg fram emot att träffa andra skägg och deras ägare.

Och det var klart värt det trots ösregn och åska =) Vovven var mycket glad att få träffa likartade, särskilt med tanke på att de flesta faktiskt var tikar, haha. Mest svarta, en p/s. Två valpar (kullsyskon från Raggen), resten vuxna.

"Vid bra väder, korvgrillning" stod det på FB:s gruppens sida (Schnauzer i Öst). Nu är det officiellt - åska räknas som bra väder ;-) Men det var rätt mysigt ändå. Vovven tyckte dock inte det och ville inte så gärna sitta på blöta altangolvet utan ville heller bli upplyft (något han verkligen avskyr annars!) så en stund hade jag honom i famnen. Blöta skägget såg ut som om att vara ute därborta var det värsta straffet han kunde tänka sig (ja, alla andra vovvar var antigen i bilarna eller i huset så... han var rätt ensam med alla tvåbenta som stod riktigt tätt intill varandra under parasollerna som fick agera paraplyerna idag och som tyvärr ändå släppte en hel del vatten). Men när korven från grillen serverades på bordet - då blev han genast pigg och bjöd på många "konster" för att åtminstone få en liten bit =)
Det fick han heller, inte bara en bit utom en hel korv från en annan schnauzerfrälst =) Smaskigt =)

Vi fick skjuts till t-banan så att vi inte behövde tänka på bussen som går varannan timme från Berga Gård och dessutom kanske precis skaffade oss en ny träningskompis till våra spårdagar (enklare med spår om man är två, särskilt om man inte har bil och måste binda sin hund i ett träd... inte roligt).

Nästa månad är det dags för en promenad i Strängnäs. Först var jag inte så sugen på att åka till en annan stad för en hundpromenad MEN efter idag tycker jag att vi måste hitta ett sätt att ta oss dit =) Så roligt =)

Tyvärr inga bilder, inget bra väder till att dra ut iPhone från fickan och nån annan kamera hade jag tyvärr inte med mig. Men kanske nästa gång?

fredag 24 augusti 2012

Så lugnt, så lugnt...

Sådan där orolig natt hade vi natten mot idag men jag är mycket säker på att det kommer att gå bättre inatt =) Har nämligen en inackordering hemma här, en mycket trevlig boxer kille som tillhör mina fasta kunder (har funnits i princip från början) och han har saknat sin husse lite för mycket under natten. Men sen fick han vila upp sig i sitt eget hem en stund medans jag rastade några andra hundar, han själv fick följa med på en del rastningar (bl.a. träffat min nya daghund och de två blev riktigt förtjusta i varandra =D) och nu ligger det en mycket trött schnauzer i sovrummet och mycket trött boxer i vardagsrummet.
En mycket trött hundrastare finns också med, naturligtvis ;-)
Vi kommer att köra några hundaktiviteter till under kvällen och då kommer de garanterat sova gott inatt.

Under tiden när någon hund övernattar hos oss brukar vi dela på oss och en sover i sovrummet och en i vardagsrummet. Det är endast två hundar som sov här som visade tydligt att det är helt ok för dom att sova ensamma i en annan del av lägenheter medan resten av familjen sover i sängen i sovrummet, resten får sällskap under natten.
Natten mot idag försökte maken min att sova i soffan och det gick si så där - speciellt när boxergästen bestämt att han också ska vara i soffan. Mer plats än för en så pass stor boxer finns inte där ;-) Inatt är det min tur för att jag är ledig imorgon och då spelar det ingen roll om jag sover bra eller ej. Husse däremot ska jobba hela helgen och är inte ledig före tisdag, då är det viktigt för honom att ta upp den sömnen han inte fått nu.

Gud, så lugnt och stilla det är här nu... Helt otroligt, var länge sen sist!

onsdag 22 augusti 2012

Bara hoppas på en bättre dag imorgon...

Nu har det gått ett tag sen senaste inlägget men det händer alldeles för mycket grejer här för att jag ska hinna med allt inkl. bloggande.

Det märks att höstterminen har börjat. Eller i alla fall att sommarsemestrarna tagit slut. Redan 1:a augusti träffade man många flera hundar ute än under hela juli (och jag måste erkänna att jag blivit lite bortskämd med tomma gatorna här), men sen kom alla stressade bilister i bilden - och det är faktiskt inte roligt alls. Finns en korsning här, kör man bil eller cyklar på gatan möts man av en stoppskylt - från alla håll. Yes, när jag tog körkort lärde jag mig att stopp inget annat betyder än just stopp oavsett om vad som finns på korsningen annars. Men uppenbarligen lärde de inte samma regler här - knappt någon stannar där öht. Och om en bil stannar är det endast för att de ser en annan bil komma från nåt håll. Så fort bilen är borta är det alltså fritt fram att köra oavsett om fotgängare befinner sig på övergångsställen eller ej!
Och så går jag där med mina hundar, ibland tre, ibland fyra, och blir nästan påkörd av antingen en gammal gubbe (ursäkta språket men det brukar vara en äldre man bakom ratten när bilen inte stannar) eller en ung tjej som pratar i telefonen och gör smink istället för att se sig omkring... Obehagligt. Räknar inte längre hur många gånger jag har stannat där och stått för alla bilister trots att de egentligen ska släppa mig och hundarna över gatan...


Idag hände dock nåt helt sjukt. Går med mina hundar, just i den stunden fyra men jag hade fem en kort stund innan. En är inte så förtjust i främmande (kan nafsa när den känner sig trängt), en är rädd för högljuda människor (och ting), en är nästan döv och lite blind och en som är riktigt glad i allt och alla. Ser en grupp av riktigt högljuda ungkillar närma sig oss. Tar det riktigt lugnt, eller försöker i alla fall. Kontakt med hundarna. Det går bra så länge. Killarna frågar om de får klappa hundarna samtidigt som de gör en sluten cirkel runt om oss och då måste jag agera snabbt som f*n så jag säger snabbt "akta" samtidigt som jag försöker svänga åt sidan för att ge hundarna rätt utrymme. Det börjar kännas riktigt obehagligt. Förklarar snabbt att en av mina hundar är inte helt snäll och att det är bättre att inte klappa någon av dom. Pojkarna verkar förstå - iaf hur det såg ut just då.

Lämnar två hundar. Kvar är jag med två stycken, den sura och den glada. Där möter jag killarna igen. De skrattar och retas lite med hundarna men nu håller vi oss på avstånd och det ser inte så farligt ut alls (trots att det är lite obehagligt ändå). Snabbt går det och det är jag glad över. Tyvärr visar det sig att de tänker åka samma spårvagn som vi... De hoppar fram, jag går med hundarna bak och sätter mig lugnt som vanligt, hundarna på varsin sida mig väntar fint på belöningen.
Plötsligt hör jag "hej, där är hundarna!" och så SPRINGER hela gruppen till oss och kastar sig på sätena runt om. Ställer frågor som jag inte ens försöker svara på för att just den stunden på tåget har jag faktiskt min lunchpaus och efter nästan 5 timmar på jobbet och 4 väntande efter skulle jag uppskatta en ledig stund där jag får slappna av. Men icke. Visar sig att den sura inte är så sur längre, han nosar på ena pojken och är helt ok med att dessa sitter bredvid - vi har ju tränat så mycket på det med alla hundar som reser kommunalt med mig, att bara sitta eller ligga och inte bry sig om människor, att det sitter rätt bra i hundarnas huvud. Så bra att den glada typen håller fullständigt fokus på mig och inte bryr sig alls om killarna som försöker få honom att titta på dom (*stolt dogwalker*).
Då kommer biljettkontrollanter och hjälper mig. Berättar för pojkarna att hundarna kanske inte vill bli klappade (TACK!) och killarna lyssnar. Stiger av. Jag får mina två stationer, hinner knappt ta ett tugga macka innan det är dags att sätta igång och jobba igen...

Två timmar senare ska vi ut på tåget igen. Denna gång med endast en hund. Kommer till stationer. Där möts jag av skrik "hunden!" - och då gissar jag att det är nån av dessa killar som störde oss tidigare under dagen. Jag bad lite irriterad om att bli lämnad i fred, tror det kom till "fel" pojke som inte varit med tidigare för han blev lite sur över att han inte gjort nåt, enligt honom själv iaf. Hunden helt slut, lägger sig ner och vilar medan jag faktiskt tar min tid och svarar på pojkarnas frågor (igen - istället för att ta en fikapaus så som det var tänkt... nu har jag jobbat i nästan 7 timmar utan paus). Pojken som pratar mest intar en kaxig position... men plötsligt ser jag riktig rädsla i hans ögon när jag stiger upp, kommenderar hunden att följa med och närmar mig honom. Förklarar dock snällt (nu är jag snäll... ingen idé att vara upprörd, hjälper ingen) att om han vill klappa då är det rätt läge nu för att nu är hunden lugn och nyfiken. Pojken tar ett steg bakåt men sträcker handen mot hunden - och hunden viftar på svansen, försiktigt men vänligt. "Se, ingen fara, nu är han glad", säger jag.
Spårvagnen kommer och pojkarna försvinner lika fort som de dök upp...

Det som jag tycker är skrämmande är att ju mer jag försökte hålla killarna från hundarna desto mer ville de retas... med mig, med vovvarna... jag vet inte. Ytterst obehagligt, tycker jag, för det kan faktiskt hända en olycka om man beter sig som de gjorde. Där skulle man behöva en ordentlig upplysning om hundens signaler och hur man bemöter främmande fyrbenta. Synd att föräldrarna inte gjort sin läxa :-(

Jag hoppas verkligen att pojkarna från idag är i skolorna imorgon och inte hänger runt i hela området för jag vill inte möta dom imorgon igen... Och definitivt inte varje dag - om de nu åker samma tåg för att äta lunch några stationer ifrån skolan.

9 timmar utan en lugn paus... inte konstigt att mina magproblem verkar ha kommit tillbaka :-(
Well, bara hoppas på en bättre dag imorgon!

lördag 18 augusti 2012

:-(

Gick upp, hörde några skott och tänkte att det kanske vore bra att besöka skottbanan i närheten för att lydnadsträna med skott (det övas före jakten, verkar det som). Men min dumma kropp säger ifrån :-( :-( :-(

Så det har hittills bara blivit lite simning åt Vovven och lite kravlös lek på gården. Hoppas på bättre eftermiddag, jag kanske återhämtar sig och de kanske tränar ute därborta fortfarande då?
Vi får se, helt enkelt.

onsdag 15 augusti 2012

En mycket god dag

Idag var en riktig sportdag här. Började med en kort promenad med Vovven vid 7-tiden, sen dags för frukost innan Labbis skulle lämnas hos oss. Sen en kort vilostund för vovvarna och för mig var det dags att slutpiffa två inackorderingsavtal och ett dagmatteavtal (erbjuder faktiskt denna tjänst fast i liten utsträckning; har en daghund som jag passar tre förmiddagar i veckan sen typ mars och nu en till som ska passas fem förmiddagar i veckan; så fullbokad på passning på dagtid är jag, kan dock fortfarande ta emot en mindre vovve för passning under eftermiddagar dock först från kl. 14.00). Sen var det dags för alla rastningar.

17km blev det totalt och 9 hundar (plus mitt Skägg, naturligtvis).

Och så hemma var jag bara en kortare stund, för att käka nåt och lämna Vovven, sen for jag iväg till ett kundmöte (en tollartjej som jag hjälpt med under juni-månad kommer tillbax, denna gång mer permanent, förhoppnigsvis).

6km senare var jag hemma igen med ett påskrivet avtal i väskan.
Och ja, jag cyklade dit. Till min förvåning gick det bra att cykla - trots att jag inte gjort det på flera veckor/månader. Coolt =) Det kanske blir cykel till hundarna imorgon =)

Nu är det dock dags för min kära nattsömn. Jag älskar faktiskt att sova =D

fredag 10 augusti 2012

"Vardagligheter"

Mina promenadskor som blev genomblöta i förrgår har faktiskt inte hunnit torka än och jag kan inte använda de jag hade förra året för sulorna slitits helt redan efter två månader så idag körde jag på löparskor - och de är inte precis kända för att vara vattentäta eller åtminstone vattenavvisande. Naturligtvis regnade det massor under tiden jag var ute med hundarna... Att behöva gå flera timmar i blöta skor är ingen höjdare...

Ännu en vecka avslutat. Denna har börjat rent helvetiskt men väl ute på våra promenader kom jag på allt detta som är roligt och givande med mitt jobb.
Och nu till helgen blir det ännu mer jobb, bara att denna gång icke-hundrelaterat.

Någon gång under sommaren var jag och vaccinerade Vovven mot kennelhosta igen, förresten. Tänkte att eftersom han följer med och träffar så många hundar kan det vara bättre med lite skydd än inget skydd alls. Men jag är medveten om att vaccinet skyddar till ca 60-80% och att risken för smittan ändå finns - vi har redan varit med om det en gång...

Nu ska jag ta en vilostund här. Ska orka med en hel del grejer sen.

tisdag 7 augusti 2012

Kär

Många flera vovvar är tillbaka från sina semestrar nu och det känns skönt att se att de kommer ihåg våra rutiner - och varandra =) Idag lämnade jag kameran hemma vilket tycker jag är synd nu för att vi hade lite extra tid tillsammans med nyss hemkommen Labbis så jag kunde släppa Skägget och honom och de kunde påminnas om hur bra de egentligen leker =)
För först när Labbis kom till oss i morse märkte jag att Vovven höll sig lite låg, lite mer för sig själv... Men han kan ju lita på sin unga kompis för denne är nu Stockholms bästa jaktlabbe, haha =) Så fin har han också blivit under sommaren, smalare, smidigare, längre, högre... ja, han börjar bli en riktig snygging, han =)
Så imorgon när han kommer igen står vi alla där med leende på läpparna, vad? ;-) Ja, jag hade gärna gjort det men så jobbar jag kvällspasset på mitt andra jobb imorgon också... Långa dagar utan några speciella pauser gillar jag faktiskt inte så mycket...

Och återigen... kär i jaktlabradorer...
Vad ska man göra?

onsdag 1 augusti 2012

Dagens funderingar...

Passerar en rad av husen där det bor två hundar (grannar). Ena hunden är en tik som både min hund och den jag rastar i området fullständigt älskar. Den andra hunden är en hanne som "mina" två hatar lika mycket som de älskar granntiken. Därför försöker jag alltid se till att de får det avstånd de önskar och behöver för att vara så lugna som det bara går. Oftast innebär det att jag och hundarna går ut på vägen för att både jag själv och en rad bilar ska stå hundarna emellan - på det viset känner vi oss alla trygga. Gatan är inte mycket trafikerad och dessutom finns det en lekpark alldeles intill därför har jag aldrig sett någon bil körandes fort där (plus att den faktiskt slutar där också så det finns bara en sån där vändplats där).

Ibland går det dock inte av olika anledningar. Idag var just sådan dag. Det gick nämligen en äldre man med en stor mörk hanhund (vet inte hur men ibland kan jag se sånt på avstånd) och ingen av oss ville mötas "face to face". Samtidigt såg jag att grannhunden som "mina" inte gillar är ute på gården... Jag väljer det mest optimala, lämnar inte trottoaren men byter sida med mina vovvar så att de kan gå på min högersida - med mig mellan dom och grannhunden och bilarna mellan dom och mannen med hunden på gatan.

"Vet du att jag har en hund här?", frågar kvinnan som bor i huset som gjorde något utanför staketet och skulle just in i grannhuset (där hunden lekte med ett föremål och visade inget som helst intresse i att vi gick där).

Ja, naturligtvis vet jag det. Det har jag redan märkt för länge sen!
"Det är därför vi byter sidan med hundarna", svarar jag kort. Men egentligen skulle jag vilja förklara för henne att jag jättegärna hade gått ut på gatan och ha bilarna mellan oss också men kan inte av den enkla anledningen att där går en hund som ingen av oss känner. Då tar jag heller trottoaren vid grinden - där kan jag åtminstone förutse allas reaktioner och agera utifrån mina erfarenheter och inte dra mig och hundarna rakt in i det okända.

Och jag vet att hennes hund reagerar på andra hanhundar. Har faktiskt stött på henne med vovven ute en gång då hon själv sagt det till mig. Och jag kommer ihåg det korta samtalet. Och jag respekterar hundarnas behov till mer utrymme (precis som i kampanjen Gula Hund). Mina hundar behöver det lika mycket som hennes hund. Men ibland kan jag tyvärr inte göra mer än bara ställa mig emellan och distrahera "mina". För det finns andra som också måste tas hänsyn till på en och samma gång.

Ibland önskar man att man hade mer tid att förklara saker.