Både jag och Vovven kände oss ganska konstigt när gästen lämnade oss därför var vi både superglada och supertaggade inför vår gemensam rastning idag =) And it was worth it! Vovven har också kommit på ett sätt hur han ska få W. att leka med honom trots att W. inte är intresserad i att leka med andra hundar - man ska sno W:s leksak och då får man W. jagande efter en, hehe, och massor av hans uppmärksamhet, hihi.
Vi kom hem till oss alla tre, pussade Maken 'hej', luktade på nybakade kanelbullar (ooo, vad jag älskar att ha min make hemma... jag vill ha honom som hemmaman, måste bara hitta på nåt sätt att själv tjäna stora pengar så att han kan vara hemma och baka bullar varje dag, haha!), lämnade Vovven och sen W. och jag gick att hämta andra fyrbenta.
Jag älskar mitt jobb, det ger mig stor frihet som jag inte skulle kunna ha annars. Frihet som jag hittills aldrig haft när det gäller mitt arbetsliv.
Har dock ett problem. En hund går inte riktigt ihop med min egen. Jag gillar denna vovve och skulle vilja fortsätta rasta honom men det är svårt när han morrar och skäller på Vovven (som inte drar sig undan och svarar, tyvärr)... Kan få dem två att gå bredvid varandra utan nåt större problem när vi väl är utanför grindarna men jag måste ju hämta denna hund också... Och där börjar problemet.
Den alldeles första gången jag hade dem tillsammans satte jag munkorgar på bägge. Det fungerade fint, därför tog jag bort munkorgarna och aldrig använt dem mer. Kanske ett måste denna vecka?
De måste fungera tillsammans. De behöver inte älska varandra men promenera utan att bråka måste de väl klara av.
Hur många promenader ska jag ge dem innan jag själv ger upp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar