Vovve.net

söndag 30 augusti 2015

Agilityuppdatering - officiell och från hjärtat

Det har igen gått över en månad sedan senaste inlägget och nu är det nog dags att uppdatera lite läget. Det blir agility, agility och ännu mera agility!

Börjar med vår resa till Borlänge och Wasahoppet. Första dagen var jag så där nöjd med - vi lyckades med ett nollat lopp i agilityklassen iosf men tyvärr räckte inte tiden till en pinne (många nollor på den banan). Resten av dagen gjorde vi diverse fel och inga pinnar delades till oss. Dagen efter däremot... Det blir dagen jag inte glömmer så lätt. Två nollor, två pinnar - och uppflyttning till agilityklass 2 samtidigt som vi fick vår andra hoppinne och nu var det bara en kvar.

Efter Wasahoppet hade vi ett uppehåll - vi tränade en gång i veckan men tävlade inget tills f vi åkte till Märsta-Sigtuna för 2 veckor sen. Tyvärr gjorde vi bort oss, Schnauzern kraschade (och då menar jag verkligen KRASCHADE) muren i hoppklassen (matte, jag stödjer bara med en tass... oops!) och i agilityklassen flög han över vippen (och då menar jag verkligen FLÖG).

Förra helgen - Haninge BK. Första loppet, drömläge, en fin nolla, 3:e placering och en pinne - men "fel" gren ;-) Det blev vår fjärde agilitypinne. Dubblerad hoppklass hjälpte tyvärr inte, det räckte inte hela vägen... Schnauzern var taggad men trött och dessutom såg han inte hindren pga både solen och håret i ansiktet så det blev fel där.

Idag - Nynäshamn BK. Dubbla starter, fyra lopp. En pinne. Nu ville jag se till att min lilla vän skulle se något när han springer så igår ägnade jag mig 3 timmar åt pälsvård - och det verkar ha hjälp lite. Muren blev det inte någon krasch i, inte heller den platta tunneln (och det berodde inte på att den inte var med i bilden... fast det var så det var ;-)). Tidig morgon, lite duggregn, trötta människor, hoppbana... AND HE DID IT! En fin nolla, lite på gränsen när det gäller tid men på rätt sida av gränsen i alla fall! Redan imorse fick vi vad vi verkligen ville ha!

Det gick inte så där värst bra sen, andra loppet var inget att skryta med ;-) Tredje loppet var helt ok men tyvärr rev han redan andra hindret och sen tog fel i slalomen (han gör misstag i slalomen väldigt väldigt sällan nuförtiden så det måste ha berott på trötthet eller nåt). Fjärde loppet, vår favoritgren, agility igen. Skulle vi få ett diplom i agilityklass 1? Vår femte pinne?
Tyvärr är svaret nej. Snyggt lopp, bra tid, muren blev inte förstörd och vippen tog han snyggt men tyvärr blev det 5 fel på nerfarten på A:et :-( Det var det enda stället på hela banan som jag inte var så noga med att se till att han går rätt och inte skyndar för mkt :-( Men men, you can't always get what you want, eller hur?

Den här agilitysäsongen har varit helt GALEN! Jag hade inga större förhoppningar om framgångar överhuvudtaget vi tog en paus från sporten under hela vintern 2013-14 och sedan hela graviditeten (februari-oktober'14) och började träna för första gången i slutet på januari eller början på februari för att sedan börja träna regelbundet i april. Jag drömde mig till en pinne i någon gren, det kvittade i vilken. Klass 2, tänkte jag, klass 2 är inte för mig och min schnauzer, vi är inte duktiga nog, inte skickliga nog, inte snabba nog...
Nu vet jag att det var rent BS! Jag har en fantastisk hund som ger allt på banan och är han fokuserad så är han det! Han bryr sig inte om löptikar, skällande hundar, springande människor, fåglar, skott... jag tror inte ens han skulle märka något om kriget bröt ut när vi är på banan, så stort agilitysug har denna hund! Han är grym på att läsa linjer och han är grym på att läsa mig, det gäller bara att vara med på noterna - snabb, självsäker, tydlig - och man kan SÅ MYCKET!

För vissa är det ingenting att ta sig upp till nästa klass i just den sporten men för mig är det otroligt och underbart på en och samma gång. Min hund är inte världens snabbaste, han hamnar långt efter alla snabba border collies om man bara ser på tider men han har helt klart många andra egenskaper som är till hans stora fördel i agilityn.
Vi kommer kanske aldrig lämna klass 2 (fast det kan jag inte säga något om förrän vi börjat tävla i klassen, haha, det är i alla fall en sak som jag lärt mig under den här säsongen!) men vi har i alla fall kommit dit! Min något annorlunda large-hund och jag.