Vovve.net

lördag 9 augusti 2014

Ett nytt problem som hänger ihop med attacken i april (vi blev anfallna av en annan hund)

Den senaste veckan har jag märkt en sak som jag inte såg hos schnauzern tidigare - och jag är 100% säker på att det hänger ihop med det att han blev påflugen i april. Han blir väldigt orolig (och rädd) för hundar som springer mot honom och skäller. Förut kunde han bara ställa sig upprätt och svara upp men nu börjar han småspringa bortåt med öronen bakåt och ibland svansen ner :-(

Situation 1: Vi går runt sjön här i närheten och det kommer ett gäng med tanter med småhundar. Hundarna är lösa (alla har koppel fast i halsbandet men ingen människa som håller i koppel), får syn på oss och börjar vråla och springa emot. 3-4 småhundar, verkligen små... I annat fall skulle han inte bry sig ett dugg, nu la han öronen bakåt och ville springa från platsen samtidigt som han hela tiden kastade oroliga blickar mot hundgänget.
Det tog ett tag innan han blev lugn igen, under tiden överreagerade han på i princip allt ljud i t.ex. buskar etc.

Situation 2 (idag):
två personer cyklar bakom oss, ganska långt avstånd. De cyklar lite konstigt långsamt men jag lägger inte märke till det mer än att det var lite smått irriterande att en av dem cyklade runt oss hela tiden och jag fick ha schnauzern i fotposition. Plötsligt händer det saker bakom och jag inser varför de cyklat så sakta - en stor dvärgpudel (eller liten mellanpudel) kommer farande bakom oss, skriker som om den sprang för livet och bakom honom en tung dosa från flexikoppel som sitter i hunden. Bakom hunden står en kvinna med cykel som nästan ligger på marken och korgen som jag tror hunden satt i ligger på marken (stackars hund, jag tror den har ramlat från cykeln och så fick han flexi på sig... :-/). Schnauzern får typ panik, öronen ner, svansen nästan mellan benen och sätter på "fly-läge"...
Har ALDRIG hänt förut förutom när vi mötte hunden som anfallit honom...

Nu undrar jag om någon av mina vänner har tips vad jag kan göra i såna situationer? Idag gick det över när jag erbjöd lek med bollar innan vi försvann från platsen. Han insåg nog att hunden inte alls var på väg mot honom utan på väg ifrån cykeln/lådan/flexidosan. Men det är faktiskt inte roligt att behöva vara med om, det gör ont i mattehjärtat när det händer för förut var min trogna vän en orädd individ som kunde liksom "ta fighten" medan nu visar han rädsla för andra hundar på ett sätt som jag inte alls är van vid...

Några tips?

2 kommentarer:

  1. Två av mina hundar har starkt ogillat hundmöten, den ena reagerade med "flyg på andra hunden innan den flyger på dig" och den andra fick panik och försökte fly. I båda fallen fungerade det bäst att försöka vända det till "Titta, hund, så roligt!". I samma sekund som hundarna fick syn på mötande hunden, eller helst lite innan, så erbjöd jag oemotståndligt godis. Godis är ju en lugnare belöning än lek, och jag vill fortfarande att mina hundar ska vara lugna. Hur som helst, det i kombination med att vi tog ut avståndet, gick i enorma halvcirklar kring mötande hund, gjorde att hundarna blev tryggare och avståndet kunde minskas. Efter ett tag gick det bra, även med nära möten utan godis, just för att hundarna programmerat om tanken till "hund = trevligt".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är att han är väldigt kräsen hund och det finns ytterst få ätbara saker som han tar ute när vi promenerar - och känner han sig stressad tar han inte ens det godaste han vet, köttbullen. Därför körde jag med boll trots att det "speedar upp" - för bollen fungerar för honom i ALLA möjliga sammanhang, oavsett vad som händer omkring. Tror han skulle kunna jaga sin boll även om vi var bombade ovanifrån i krig ;-)

      Och situationer som dessa två (dessa två är de enda uppkomna förutom själva attacken som skedde i april) är ingenting man kan vara beredd på - plötsligt hör man ett vrål och då är det för sent, då är min hund redan i "flight"-mode. Inte heller reglera avstånd - om man inte iscensätter såna situationer (vilket var ett tips jag fått från en kompis).

      Hur man tränar generella problem med hundmöten vet jag, är själv hundinstruktör och jobbar med hundrastning där jag möter många olika hundar i många olika situationer men just det med situationera ovan är något nytt för mig när det gäller min egen hund, så olikt honom som det bara kan vara. Därför känner jag mig lite vilse. Speciellt att jag vet att jag också blivit påverkad av attacken...

      Radera