När jag är ute och går med "mina" hundar möter jag en del människor. Vissa är lite lunchstressade eftersom de måste tillbaka till jobbet efter hundpromenaden, vissa strosar lite runt eftersom de är hemma på dagarna och är ute efter sällskap till sig själv och vovven.
Jag rastar en del hundar med hundmötesproblematik. Vissa är osäkra, vissa har dåliga erfarenheter av tidigare möten, vissa tycker inte om att bli utstirrade av främlingar och vissa helt enkelt tar efter stämningen i gruppen. Det är inte enkelt att föra en hundgrupp på 4-6 individer utan att det blir lite småkaotiskt ibland. Men bara ibland! ;-)
Vid hundmöten försöker jag alltid gå i en båge eller ta en omväg men det är inte alltid möjligt. Speciellt svårt är det i följande situationer:
1. Trånga passager med vatten på ena sidan och stora stenar på andra sidan stigen.
2. Tajt schema som inte tillåter några omvägar för då kommer en annan vovve behöva vänta för länge, längre än vad rekommendationen från Jordbruksverket är.
3. Möte med lösspringande hundar som ingen kontrollerar, hundar som själva bestämmer vad de ska och vad de inte ska göra.
Tyvärr möter vi många hundar som inte riktigt är under den kontroll som jaktförordningen säger (det som vi i folkmun kallar för koppeltvång) och det är alltid lika trist. Dels för att lösa hundar verkligen stör vilt, dels för att de stör omgivningen. Det gäller även den snällaste jycken (det finns vissa skillnader i vad vi människor uppfattar som snällt och vad som är snällt ur hundperspektivet också men det är inte dagens ämne, kanske en annan gång). Så ibland kan jag vara lite otrevlig när din hund springer fram till oss eller om den är långt ifrån dig och blockerar min väg och du går och dagdrömmer eller pratar i telefonen och inte bryr dig om att kalla in din hund eller be den om att flytta på sig.
Men ibland blir det tokigt. Det händer att en hundägare som jag tidigare varit osams med pga störande beteende av dennes lösa hund vill prata med mig och förklara saker och ting - och jag uppskattar det verkligen men jag har väldigt svårt att stanna till med dig under mina arbetsdagar och diskutera sånt när du går med din hund och jag har faktiskt hundar med stora problem med hundmöten med mig i gruppen. Jag vill, för hundarnas skull (och för mina örons skull), passera så fort som möjligt, gärna på större avstånd och med fokus på "mina" hundar så att jag kan visa dem vad det är jag vill att de ska göra under ett möte. Vissa hundar kan jag inte ens släppa med blicken, jag måste ha fullständig kontakt med dem under sådana möten och då kan jag tyvärr inte prata med dig. Ännu värre - jag kan inte ens heja på dig utan att riskera att tappa kontrollen därför går jag och tittar på hunden/hundarna och pratar med dessa (eller den som är största boven i problematiken) under tiden jag passerar dig och även om jag verkligen vill prata, bli sams och eventuellt ge lite tips för att undvika problem i framtiden så kan jag tyvärr inte göra det när jag går med större hundgrupper.
Jag skulle vilja be om ursäkt för alla som känner sig "träffade" av det här inlägget - att jag inte ler mot dig eller säger "hej" betyder inte att jag vill vara otrevlig. Det betyder helt enkelt att jag har 100% fokus på min hundgrupp och detta för att inga utfall ska ske och för att våra öron ska kunna njuta av fågelsånger och inte av ilsken hundskall.
Och terrierskallet av en upprörd border terrier är inte det trevligaste ljudet du har hört, tro mig...
Sommarhälsningar från Emilias Hundtjänst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar