Funderingar kring "brist på aktivering" i vårt liv nu...

Funderar lite på hur det är med min lilla schnauzer egentligen. Nu börjar graviditeten verkligen vara jobbig, jag orkar inte med långpromenader och vissa besvär gör det vissa dagar omöjligt att sätta sig i bilen och åka till klubben eller träningshallen för att möta kompisar och "köra slut" på oss. Det blir mest promenader i närområde med lite rally- och lydnadsträning i form av lek. Inte längre än några minuter åt gången men schnauzern verkar hyfsat nöjd även om det bara är 5min av 40min-promenad.

Han sover lite kortare mellan rastningarna och kräver att få komma ut oftare men det är nog inte så konstigt om man är van vid att vara ute minst 2 timmar år gången och helst så där 4-6 timmar med matte och andra hundar. Eller tävla varje helg. 

Nu är det tyvärr inte längre så och snart är bebisen här och kräver sitt ett tag och jag känner mig lite osäker på om min hund mår bra av det "nya" livet eller om jag måste tänka om och tvinga mig själv till att aktivera honom mer fast min egen kropp säger ifrån... 

Hur ser jag på min fyrfota vän att han har för tråkigt? Hur märker ni det på era hundar?