Saker och ting händer bara... Vi har inte varit så duktiga på att ensamhetsträna lilla Vovven men han klarar utmärkt att vara ensam i ett par timmar. Fram till början på september har han varit ensam i 20 minuter som mest. Vi filmade honom varje gång vi gick ut och det var samma mönster som man kunde se - direkt när vi lämnar lägenheten, börjar han med att skälla och hoppa på dörren (han lärde sig fort hur man öppnar - vi fick låsa in honom även när vi lämnade för tvättstugan för att han inte skulle ut i trappuppgången och skrämma andra människor). Det pågick i början i 1.5-2 minuter, sen la han sig och väntade tyst resten av tiden. Efter några försök märkte vi att tiden då han är orolig minskades till 30 sekunder - sen "gå och lägga sig"-mönster. Och plötsligt hände det! Jag fick åka ut och handla och gå på biblioteket - var borta i nästan en timme och när jag kom hem, låg Vovven i soffan och sov som sten!!
Dagen efter var vi tvungna att lämna honom i drygt 2.5 timme. Jag var hur stressad som helst - men det gick hur bra som helst!
Nu, om det är så att husse är på jobbet och det är bara matte som går, sätter sig Vovven i vardagsrummet och beaktar - om jag tar en bajspåse, om jag tar upp kopplet, om jag säger nånting... Gör jag inte det, förstår han att han inte ska med. Räcker bara med att säga åt honom "stanna hemma" och han är hur lugn som helst.
Det känns så skönt... att man nu kan åka och handla eller tacka ja till extra timmar på jobbet för att man vet att han klarar sig :-) Det är bara att komma ihåg följande:
1. stänga badrumsdörren (han snor toaborste och leker med den :-P)
2. stänga sovrumsdörren (ifall han får för sig att bita på datorsladdar eller liknande)
3. stänga kuddarna från soffan i sovrummet (annars rider han på dom, kastar omkull dom och... biter, javisst :-P)
Återigen behöver jag ingen nyckel hem för att bara hämta tvätt från tvättstugan ;-) Vovven väntar inne :-)
Och igår upplevde han en annan ny sak - att stanna med hundvakt. Det var mattes bästis som ställde upp för att vi skulle fira bröllopsårsdagen på stan. Först gjorde vi en dum grej - vi försökte få honom att stanna hos henne... Det gick inte alls, han satt bara vid dörren och gnällde extremt (min lille har en fobi, han får panik när han måste in i källaren - och hon hyr ut en källarvåning...)... Då fick vi DEN IDÈEN om att både E./hundvakten och Vovven skulle hem till oss (varför inte från början? vet ej... kändes bara fel att begära mer från min kompis...). Visst blev han orolig av att vi skulle gå men det gick bra.
Senare på kvällen fick vi veta att han till mestadels sovit under den tiden vi var borta och att han varit jätteduktig på promenaden de tagit tillsammans. Skönt att veta :-)
Det är ingen bebis längre vi har hemma utan tonåring och han blir bättre och bättre med varenda dag som går.
En sak bara... Filmen "Ond tro" är ingenting jag rekommenderar ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar