Idag är en speciell dag – Vovven fyller 6 månader. Han har vuxit enormöst – för gott och ont, skulle jag kunna påstå. I mankhöjden är han lika stor (eller i alla fall nästan lika) som vuxna schnauzrar och han väger… Just det!

Igår var vi på trimningen igen eftersom vi tänkte ställa ut lillen i Kista nästa vecka. Tyvärr så fick vi veta att han är… lite för stor. Grejen är att jag visste att han vägde mycket men att han skulle vara tjock kom som en överraskning. Jag känner ju hans revben när jag känner på honom… Han har aldrig varit smal, heller rund, men inte så att jag skulle säga att han var tjock eller nåt. Men det säger trimmaren från en annan kennel än den som Vovven föddes på och hon vet säkert bättre hur en halvårig schnauzer ska se ut. Och enligt henne är min lilla valp för tjock. 2kg, säger hon.

Då låter vi oss tro henne och Vovven började sin bantning igår. Han ska nu äta 4dl mat om dagen, inte som vi gett honom hittills… Hmm, det verkar lite men ok. Han ser nu ständigt hungrig ut men vi vill inte att han ska riskera bli sjuk när han blir äldre, eller hur?

Men med liten övervikt, hans mjuka päls och hudutslag på ena tassen (vi ska låta veten titta på det sistnämnda imorgon bitti) tror vi inte att vi har nån chans på SSPKs utställning, tyvärr. Vi har inte bestämt oss till 100% men nästan i alla fall. Vi åker dit (ska på valpträff samtidigt och då vill vi definitivt passa på och träffa syskonen, mamman och pappan!) ändå men tittar bara på andra. Jag tycker ändå inte att utställningar är nåt för oss. Hunden får inte bada (och han älskar att göra det!) innan, han måste stå ut med allt detta som händer där borta (och det tycker han inte om heller, särskilt när det gäller borstning och att bli rörd av andra människor)… Jag vill ha hunden för sällskap och träning (can’t wait tills han blir vuxen så att vi kan börja med agility på riktigt!), jag vill att han ska trivas med livet och jag tror inte jag har en individ som skulle uppskatta ”modevisningar” som utställningar egentligen är.


Förra veckan gästade vi min bror och min syster. Vovven visade sig vara jättevaktsam och försiktig mot dem två ”främmande” och i början ställde han till lite problem (vi lärde oss att han inte kan vara under bordet när vi har gäster – då anfaller han fötterna… kanske har blivit trampat eller sparkat nån gång av nån i omgivningen?) men det gick snart över och till slut ville han inte låta dom åka hem igen! När han såg dem försvinna på tåget gnällde han jättemycket och hela vägen hem från stationen tittade han bakåt då och då för att se om de inte kommer… :-( Stackaren. Nästa gång han kommer å se dem blir troligen först nästa sommar då vi planerar semester i Polen tillsammans.

Funderar på vilken kurs vi ska ta till hösten. Kanske aktiveringspromenader vore nåt för oss?
Här kommer bilden på min tjockis efter gårdagens trimning. Direkt efter vi kommit ut från trimmaren doppade han hela skägget i nån röd lera. Roligt, vad?