Det är i alla fall vad husse vittnar om. Jag kan inte säga säkert, var ute och jobbade igår kväll men har inget som säger att husse skulle ljuga... Det får mig bara att tänka på ett ord - SPÖKÅLDERN!
Jag vet, jag vet, vissa hävdar att det kommer först vid 1.5års ålder men Vovven var tidigt i sin utveckling nästan från början, tänderna utbytta när han var 4 månader, könsmogen (fysiskt) redan vid 6 månaders ålder osv. Nu är det i alla fall dags för spöken i vårt liv.
Plötsligt händer det - Vovven inbillar sig nåt, raggar päls, öronen framåt, blicken riktad, för att alldeles efter ta svansen mellan benen och darra i hela kroppen som om han stod på ett trimningsbord eller blev tvungen att gå ner till källaren (ja, våran källare har alltid varit ett mysterie...).
Idag händer en liknande sak på tåget, men med en skillnad - det finns en kille som står alldeles bredvid oss. Killen tittar på Vovven. Vovven tittar på killen. Det varar länge. Jag ser inget som helst tecken på att Vovven inte vill hälsa! Killen sträcker ut handen. Vovven reser päls, morrar och ger ut några korta, konstigt avbrutna skall för att sen börja darra i bakbenen igen.
Och på våran måndagskurs gick Vovven igen till "attack" mot en annan unghund där... Andra gången... Han tycker definitivt inte om den där retrievern.
Och jag undrar om det är så att Vovven verkligen kommit in i spökåldern eller är det för att han har ont? (måste erkänna att jag tyvärr inte kan säga ifall han har det eftersom han inte visar några andra tecken, däremot har han lite små sår här och där efter förra helgens trimning då det mesta av hans päls plockats bort och han verkar ha mycket känslig hud)
Hmm... Vi ska ringa veten och boka tid för blodprov (rabies-vaccinering för att kunna resa till Polen nästa år) så ska jag be henne att kolla på såren på huvudet samt i öronen.
And yes, jag vet vad vi kommer att träna i första hand så fort vi får möjligheten!! Agility! Efter att vi provat på ett par gånger både på agilitybanan i Åkeshov samt en liten hinderbana på kursen Aktiva Promenader på Bruks, är jag och instruktören övertygat om att det är vad min hund anser som extremt roligt :-D Och när jag ser honom så lydig och glad, delar jag hans sinnesstämning jag med :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar