Hur många gånger har man tittat på olika MH-moment och skrattat åt hur dåligt de förhåller sig till hundens vardag? Och hur många gånger har man inte skojat "Ja, för vita spöken i skogen möter man väl ofta, vad?!".
Jaha, i så fall kan man verkligen vara överraskad ;-)
Tog bara Vovven på dagens sista jobb-rastning, ingen annan hund förutom ridgebacken O. som i övrigt är en äldre dam som inte bryr sig så mycket om omvärlden utom går och luktar i sin egen takt. Jag släppte Vovven en stund i skogen för det varit länge sen han fick springa så där (håller koll efter att han återigen sprungit till främmande hundar och ville få bort dom från gatan till varje pris, något han inte gjort på jättelänge). Men när vi kom till stället där risken för att det dyker upp en annan hund är ganska stor kopplade jag honom igen.
Plötsligt ser jag en kvinna uppe i skogen. Hon bär en vit jacka, luvan på huvudet. Först står hon och tittar rakt fram (ingen aning på vad) för att sen vända om och börja gå mot oss - långsamt, tveksamt... Precis som spökena under MH:et!
Naturligtvis uppmärksammar Vovven kvinnan han med och reagerar ganska likt det han gjorde under MH:et. Fast han verkade inte vilja fly på samma sätt - han upprätthöll sig framför mig denna gång men trots att vi gick från platsen (med kvinnan gående bakom oss) har han flera gånger kontrollerat och "småmuffat" (skall var det väl inte, mer som "muff").
Well, helt ok med tanken att spöken kan finnas i skogen är han tydligen inte ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar