Riktigt smart hund har jag nog :-)

Jag älskar att observera min hund och hur han fattar självständiga beslut utan min inblandning... Varit med om en roligt grej häromdagen.

Vi skulle hämta Husse på stationen. Vovven vet när vi är på väg att göra det: telefonen ringer, Matte pratar på ett speciellt sätt med glad röst, sen tar hon på sig ytterkläderna och kopplet åker fram. Samma mönster, enkelt för en liten schnauzer :-)

Vid vår station finns en rad bänkar men det finns också en trappa och sen en bänk till, sen en trappa till och där ett litet skogsområde. Eftersom Vovven inte gjort nummer 2 under vår korta runda och jag visste att han inte skulle göra det när Husse är hämtad (lyckan över det skymtar ju allt annat oavsett hur nödig man än är), sa jag åt hunden att svänga höger mot trappan och förklarade vänligen att han måste bajsa ;-)
Men nä, schnauzern hade en annan idé. Vi skulle ju sitta och vänta på Husse, inte vandra runt i skogen ;-) Han lokaliserade en bänk, sniffade över hela sätet, bestämda att det faktiskt är en bänk som människor brukar sitta på, viftade glatt på svansen, tittade på mig och pekade med nosen på bänken (en glad vift till!).
Och när jag gick med på att sätta mig där placerade han sig bredvid med rumpan mot mig ("klia mig gärna" blick fick jag också :-P) och ansiktet mot stationen ("där, där kommer Husse snart!").

Hunden lokaliserade ett föremål, genom att lukta på det placerade det i facket: "Sån där grej som människor sitter på ibland" och sen var det klart - här kan alltså Matte sitta bekvämt tills Husse dyker upp ;-)
Smart vovve, eller hur?