Passerar en rad av husen där det bor två hundar (grannar). Ena hunden är en tik som både min hund och den jag rastar i området fullständigt älskar. Den andra hunden är en hanne som "mina" två hatar lika mycket som de älskar granntiken. Därför försöker jag alltid se till att de får det avstånd de önskar och behöver för att vara så lugna som det bara går. Oftast innebär det att jag och hundarna går ut på vägen för att både jag själv och en rad bilar ska stå hundarna emellan - på det viset känner vi oss alla trygga. Gatan är inte mycket trafikerad och dessutom finns det en lekpark alldeles intill därför har jag aldrig sett någon bil körandes fort där (plus att den faktiskt slutar där också så det finns bara en sån där vändplats där).
Ibland går det dock inte av olika anledningar. Idag var just sådan dag. Det gick nämligen en äldre man med en stor mörk hanhund (vet inte hur men ibland kan jag se sånt på avstånd) och ingen av oss ville mötas "face to face". Samtidigt såg jag att grannhunden som "mina" inte gillar är ute på gården... Jag väljer det mest optimala, lämnar inte trottoaren men byter sida med mina vovvar så att de kan gå på min högersida - med mig mellan dom och grannhunden och bilarna mellan dom och mannen med hunden på gatan.
"Vet du att jag har en hund här?", frågar kvinnan som bor i huset som gjorde något utanför staketet och skulle just in i grannhuset (där hunden lekte med ett föremål och visade inget som helst intresse i att vi gick där).
Ja, naturligtvis vet jag det. Det har jag redan märkt för länge sen!
"Det är därför vi byter sidan med hundarna", svarar jag kort. Men egentligen skulle jag vilja förklara för henne att jag jättegärna hade gått ut på gatan och ha bilarna mellan oss också men kan inte av den enkla anledningen att där går en hund som ingen av oss känner. Då tar jag heller trottoaren vid grinden - där kan jag åtminstone förutse allas reaktioner och agera utifrån mina erfarenheter och inte dra mig och hundarna rakt in i det okända.
Och jag vet att hennes hund reagerar på andra hanhundar. Har faktiskt stött på henne med vovven ute en gång då hon själv sagt det till mig. Och jag kommer ihåg det korta samtalet. Och jag respekterar hundarnas behov till mer utrymme (precis som i kampanjen Gula Hund). Mina hundar behöver det lika mycket som hennes hund. Men ibland kan jag tyvärr inte göra mer än bara ställa mig emellan och distrahera "mina". För det finns andra som också måste tas hänsyn till på en och samma gång.
Ibland önskar man att man hade mer tid att förklara saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar