Kurser i rallylydnad öppna för anmälan (Bromma)

Äntligen har jag vågat ta steget och det är dags att starta vår rallylydnadsvår. I år är satsningen lite annat än förra året eller året innan för i år är det dags för mina egna kurser inom sporten. Jag är så stolt så att jag snart spricker!

För dig som är nyfiken på rallylydnad men som inte vill binda dig till en längre kurs finns det ett prova-på alternativ. Två datum uppsatta redan nu i mars, dagtid/helg den 12/3 kl. 10.00-11.00 och kvällstid/vardag den 16/3 kl. 19.00-20.00. Bägge tillfällena hålls i Bromma/Stockholm men jag har inte bestämt exakta platsen för kvällsträningen eftersom jag fortfarande letar efter en belyst plats som passar bra. Tillfället på dagtid hålls på ängen mellan Färjestadsvägen och Judarskogen i Södra Ängby (stn Ängbyplan). Kostnad är 75kr per ekipage (1 hund + max 2 vuxna förare, barn får följa med utan extra kostnad) och betalas på plats.

Det finns nu bara 1 ledig plats kvar till helgtillfället och 3 lediga platser till vardagstillfället så passa på och boka på  www.emiliashundtjänst.nu eller via mejl emiliashundtjanst@gmail.com.

Senare under våren, närmare sagt den 6/4, startar vi en nybörjarkurs i den härliga sporten. Det har redan kommit in anmälningarna så platserna går åt. Vi ska vara vid Lillsjön i Abrahamsberg under fyra vardagskvällar (4 tillfällen á 1.5 timme) och träna enskilda skyltar, små kombinationer och även hela banor. Kursen kostar 1200kr inkl. moms. Passa på och boka redan idag.

Det blir så roligt att gästa alla på mina kurser i år.

Sparsamma tävlingsplaner 2016 (mars-juni)

I år tävlar vi sparsamt men satsar på kvalitet framför kvantitet. Det är mina mål 2016 när det gäller hundsport. Har hittills bara två tävlingar inbokade under årets första halva, en i slutet på maj och en i början/mitten av juni. Vi har en del utbildningsdagar jag ska delta i (både som utbildare/kursledare och som elev) under april och dubbeltävlingen (rally) på hemmaklubben på Valborgsmässoafton kommer vi troligen skippa eftersom jag är själv med hund och barn (igen) och vi ska ju självklart bidra med hjälp som funkisar. Jag har bokat in Botkyrka i slutet på maj, hoppades på Norsborg men tyvärr hittar inte den tävlingen (kommer kanske gå i augusti istället) så det får bli Botkyrka. Husse jobbar varannan helg så det är en hel del dagar när jag är själv med hund och barn. Det funkade bra förra året innan barnet lärde sig att gå/springa och nöjde sig med att sitta i vagnen eller bärselen och titta men nu när det är full fart överallt är det betydligt svårare att klara av att både tävla och ta hand om vilda människovalpen samtidigt, jag behöver prioritera om. Så en start i rally och en i lydnad än så länge. Lydnaden tar vi på Stockholms Södra, jag tycker verkligen mycket om att tävla på den klubben. Lätt att ta sig dit, trevliga funkisar, stora planer, bra flyt. Så nu ska man bara se till att det är lönsamt att åka dit ;-) Vi har ännu inte lyckats med vårt LPII och jag tänkte ta det innan de nya reglerna träder i kraft. Sen kanske lägger vi av med lydnaden, vi får se hur det blir när de nya klasserna börjar gälla.

Vi har också en del resor vi behöver göra mars-juli och eftersom jag inte vill ta ledigt på jobbet för mycket (nackdelen med att vara egenföretagare) blir dessa förlagda på långhelger eller mitt i semestertiderna och då finns det varken tid eller pengar kvar till tävlingar. Vi kommer för första gången missa Himmelfärdsfesten på Märsta-Sigtuna BK (där vi vann rally fortsättning 2013 och där vi plockade vår andra agilitypinne i klass 1 2015) och vi kommer missa rallytävlingen första helgen i juli också. Ligger betydligt lägre än förra året men så är det i livet, man kan inte ha allt.

Vi får se hur det blir med agilitytävlingarna i år. Har lite svårt att hitta motivationen till att träna och kämpa i klass 2 i år. Tror jag saknar träningskompisar som är på samma nivå som vi... De flesta agilitynördar tränar året om och de är redo för kampen om klass 3 medan vi tar vår vintervila precis som varje år och därför ligger efter när det gäller teknik. När vi kommer igång kanske hittar vi några som är precis som vi? Vem vet...

Igår var vi på årsmötet på klubben och vi blev uppmärksammade som Årets Rallylydnadshund 2015. Trevligt! :-) Vi tackar för utmärkelsen och försöker göra vårt bästa i år också.

Kort uppdatering av läget

Igår kväll var det dags för oss att ge oss i en värld av nosework. I början var det inklickning av hund och den biten kunde vi skippa för att vi jobbat med klicker så länge men sen började roligheter. Strike var taggad som tusan och ville göra allt på en gång - och utan uppehåll! På slutet var han dock så trött att när det var dags att markera doften i rätt burk tog det betydligt längre stund än den första gången han har testat.

Vi fortsätter kursen vid tre tillfällen till och jag ser verkligen fram emot detta. Det var länge sedan jag var på en hundkurs (på senaste tiden har jag bara gett kurser osv. men inte varit bland deltagarna) så att jag nästan glömde hur roligt det är! Nu ska man bara se till att man har råd att gå alla delar så att man kanske kan starta på tävling någon gång :-)

På Husdjursmässan i Kista gjorde vi livets bästa och livets sämsta start i rallylydnad. Jag kommer inte göra om det misstaget att starta min hund två gånger på samma dag om inte banorna går parallellt - det är alltför mkt med en lång tävlingsdag för en hund som egentligen inte ser någon större poäng i att snurra åt olika håll bara för att människan tycker man ska göra det ;-)

Husdjursmässan 2016 har börjat

Sitter på Husdjursmässan i Kista, schnauzern tar en tupplur i buren och jag väntar med spänning på prisutdelning efter första banan. Enligt vad jag läst mig fram till på SBK tävling ligger vi väldigt bra till! Stämmer det har vi precis gjort livets bästa rallytävling. 

Spännande dag, spännande tider, spännande början på 2016. 

Gott nytt år!

Hur kan man sammanfatta detta år när det gäller hundlivet? Det har varit upp och ner känslomässigt men när man ser det stora hela har det varit ett bra år.

När jag genomgick ett akut kejsarsnitt i november 2014 trodde jag inte jag skulle kunna köra agility som jag hade tänkt. Rent generellt drabbades jag av en hel del problem efter förlossningen och det har tagit sin tid att komma tillbaka men jag började träna lite smått någon gång i februari igen. Tidigt om man lyssnar på vissa experter som ger råd om träning efter graviditeten, sent när man ser på vissa av mina klubbkompisar. Men för mig visade det sig vara alldeles lagom. 

Vi startade inofficiellt den 1/5 på hemmaklubben och det gick åt helvete så det kändes inte så bra att starta officiellt bara dryga veckan efter men det gick över förväntan. Andra officiella tävlingen i livet och en pinne i agilityklass 1 på Stockholm Södra gav mersmak av vad som skulle komma den säsongen. Andra pinnen kom bara några dagar senare i Märsta. Sen kom klassvinsten i hoppklass 1 i Uppsala och vår första hoppinne. 

Vi åkte till Borlänge under sommaren och deltog i Vasahoppet. Det startade lite så där men första dagen fick vi hem ett nollat lopp, tiden räckte bara inte till en pinne. Jag sov på saken och dagen efter var vi fit for fight! Dag 2 av Vasahoppet och det gick strålande: två nollor, två pinnar och uppflyttning i agilityklass! 

Sista hoppklasspinne samlade vi i Nynäshamn i slutet på augusti. Däremellan hände det en agilitypinne till men det blev aldrig någon titel av det. 

Vi hann starta en gång i klass 2 men diskade oss i alla tre loppen. Det var dock bara på prov, det "riktiga" livet som klass 2 ekipage lämnar jag till 2016. 

När det gäller andra hundsporter var vi inte lika framgångsrika trots några rundor på över 90 poäng i mästarklass rallylydnad. Men när det gäller just rallyn startade vi t ex på Hundmässan och trots att jag bröt den första dagen (jag var väldigt stressad och ofokuserad med ett väldigt ledsen barn utanför planen) och andra dagen kom bara upp i 74p är jag nöjd med att vi vågade starta där. Schnauzern och jag har inte tränat så mycket rally så det var egentligen det, jag var nöjd med hans fokus och att han inte tappade attityden trots massa störningar. 

Vi kommer köra mera rally 2016. Det kommer hända flera grejer när det gäller just den sporten, både privat och i företaget Emilias Hundtjänst så håll koll :-)

Vi startade på appellplanen några gånger också. Tyvärr blev det ingen titel där heller men vi har nu ett 1:a pris i lydnadsklass 2 och resterande två gånger lämnar jag till 2016. 

Så var året med Strike. 

När det gäller andra hundrelaterade greejer, mitt företag, har det hänt en del men det handlade i stort sett om att komma tillbaka till arbetslivet och bygga upp verksamheten efter att ha varit borta i över ett halvt år. Nu är jag inte bara matte, tävlingsmänniska och företagare utan också mamma och det har inte varir utan påverkan på mitt arbete. 

Jag är fullt igång med rastningsverksamheten igen och har bara en ledig plats att tillsätta efter nyår. Privatträning i vardagslydnad går framåt och det har äntligen lossnat med bokningar. År 2016 planerar jag en del nya grejer. Jag ska vidareutbilda mig inom hund och förhoppningsvis kommer företaget fortsätta växa också nästa år. 

Strike fyller 6 i februari, Emilias Hundtjänst blir 5 i juni. Dottern min blev 1 förea månaden, tiden går fort framåt när man har roligt. 

Vi ser verkligen fram emot 2016 och alla roligheter som ska hända. 

Redan första veckan ska vi både tävla rally på Husdjursmässan och köra rastning och privatträning, andra veckan startar vi som kursare hos Hundtränarna och testar Nosework. Det kommer bli ROLIGT! 

GOTT NYTT ÅR!

Det är aldrig för sent - snart är det dags för Nosework!

Jag tänkte inte riktigt genom när min man frågade mig vad jag önskade mig på födelsedagen och det blev en hundkurs. Men jag är glad för mitt val! Vi ska nämligen testa Nosework vi också! Den 11/1 ska vi tillbaka i "skolbänken" och tillsammans med Hundtränarna öva oss på markeringar och specialsök (för Nosework är ju en hundsport baserad på specialsök)! Det är så spännande. Frågan är bara hur vi gör med resterande kurser - det är inga småpengar direkt och nu med barn kan man inte bara gå kurs efter kurs som man gjort innan utan man måste tänka noga för vad man väljer. Vi får helt enkelt se vad det blir. Det är ju inte slutmålet som är viktigt i hundträningen egentligen utan vägen dit. Min och Schnauzerns liv består av massa "prova-på" och Nosework har vi inte sysslat med förut.

För övrigt ligger vi lågt med träningen nu. Vi har inte varit speciellt aktiva de senaste veckorna förutom jobb (vilken i sig är en aktivitet - att promenera med fyra olika grupper som består av olika hundar, resa mellan kunderna och vara borta hemifrån från ca 9 till ca 16 är ju ett arbete i sig för en hund!) men imorgon ska vi till Upplands Väsby och träna lite rally. Vi har nämligen två tävlingar kvar i år och det är Hundmässan, alltså ingen liten grej! Inte för att jag siktar på 100p (jag är för slarvig själv) men det vore bra att inte skämma ut oss utan visa att man faktiskt kan göra saker med en schnauzer också (om allt går bra blir vi dessutom två som visar skägg i samma tävling, väldigt ovanligt). Så nu ska vi träna lite för att komma ihåg rallyn, det var länge sen senast (i somras!). Sedan blir det kanske lite mer rally i januari och sen ett uppehåll för att köra lite lydnad igen.

Agilityn tar vintervila. Ska inte börja träna förrän nån gång i februari/mars igen.

Funderingar på hund nr 2

Jag skriver ju ingenting nuförtiden! Skyller på tröttheten - nu är det inte längre ett företag som drivs här utan två. När jag kommer hem från ena jobbet väntar mitt andra jobb - att vara mamma åt en tjej som verkar ha gått i en separationsfas av nån slag och kräver mamma många gånger om natten också...

Hu!

Lugnare på tävlingsfronten. Vi har äntligen lyckats erövra 1:a pris i lydnadstvåan (med en 9.5 på rutan!) och är på väg mot en titel där också men den får vänta till nästa år då vi bara har en endaste lydnadstävling kvar, nu på lördag i Nacka. Dessutom vet jag inte ens om vi kan åka då jag saknar barnvakt nu när maken börjat jobba helger igen :-(

Har gått lite och funderat på hur vi ska göra med eventuell hund nummer 2. Maken säger nej så länge men jag vet att det inte är helt kört utan krävs lite tid. Hans invändningar är helt logiska - vi bor rätt trångt, speciellt nu när vi har barn, bilen är utrustad i fyra stora burar där jag måste få plats med rastningskunderna på dagarna och vad ska jag göra med en hund till som inte betalar för sin plats? Dessutom finns det ekonomiska bekymmer inblandade. Jag vill ha råd med hundens försäkring helt själv men i dagsläget är det verkligen svårt att fixa det också så jag får vänta lite.

När det gäller rasvalet är jag tillbaka på ruta 0. Efter att ha trimmat en dvärgschnauzer för 2 veckor sen inser jag att Schnauzerns päls inte alls är så dålig som jag tidigare trodde och nu avgudar jag honom ;-) Det resulterar naturligtvis i nya funderingar - varför inte en schnauzer till? Ja, varför inte egentligen? Jag vill ju ha hund som är formbar men som ger lite motstånd och något att tugga på i vardagen. Jag vill ha en icke-fällande hund för jag blir tokig på hundhår hemma (har verkligen blivit bortskämd med en hund som knappt fäller). Jag vill ha en hund som kan tänka sig göra alla grejer jag hittar på och jag har fortfarande inte bestämt mig vilken hundsport jag vill satsa helhjärtat på, haha!

Just nu känns det lätt - en schnauzer till fast inte så fort utan om några år.

Får se hur det kommer kännas om ett år?

(eftersom jag är helt såld på jaktlabbar fortfarande och vill gärna umgås mycket med en sådan tänkte jag att jag kanske kan hitta någon som söker hundvakt åt sin hund som skulle kunna tänka sig lämna den till mig under förutsättningen att jag får träna och tävla med den lite då och då - någon känner någon?)

Agilityuppdatering - officiell och från hjärtat

Det har igen gått över en månad sedan senaste inlägget och nu är det nog dags att uppdatera lite läget. Det blir agility, agility och ännu mera agility!

Börjar med vår resa till Borlänge och Wasahoppet. Första dagen var jag så där nöjd med - vi lyckades med ett nollat lopp i agilityklassen iosf men tyvärr räckte inte tiden till en pinne (många nollor på den banan). Resten av dagen gjorde vi diverse fel och inga pinnar delades till oss. Dagen efter däremot... Det blir dagen jag inte glömmer så lätt. Två nollor, två pinnar - och uppflyttning till agilityklass 2 samtidigt som vi fick vår andra hoppinne och nu var det bara en kvar.

Efter Wasahoppet hade vi ett uppehåll - vi tränade en gång i veckan men tävlade inget tills f vi åkte till Märsta-Sigtuna för 2 veckor sen. Tyvärr gjorde vi bort oss, Schnauzern kraschade (och då menar jag verkligen KRASCHADE) muren i hoppklassen (matte, jag stödjer bara med en tass... oops!) och i agilityklassen flög han över vippen (och då menar jag verkligen FLÖG).

Förra helgen - Haninge BK. Första loppet, drömläge, en fin nolla, 3:e placering och en pinne - men "fel" gren ;-) Det blev vår fjärde agilitypinne. Dubblerad hoppklass hjälpte tyvärr inte, det räckte inte hela vägen... Schnauzern var taggad men trött och dessutom såg han inte hindren pga både solen och håret i ansiktet så det blev fel där.

Idag - Nynäshamn BK. Dubbla starter, fyra lopp. En pinne. Nu ville jag se till att min lilla vän skulle se något när han springer så igår ägnade jag mig 3 timmar åt pälsvård - och det verkar ha hjälp lite. Muren blev det inte någon krasch i, inte heller den platta tunneln (och det berodde inte på att den inte var med i bilden... fast det var så det var ;-)). Tidig morgon, lite duggregn, trötta människor, hoppbana... AND HE DID IT! En fin nolla, lite på gränsen när det gäller tid men på rätt sida av gränsen i alla fall! Redan imorse fick vi vad vi verkligen ville ha!

Det gick inte så där värst bra sen, andra loppet var inget att skryta med ;-) Tredje loppet var helt ok men tyvärr rev han redan andra hindret och sen tog fel i slalomen (han gör misstag i slalomen väldigt väldigt sällan nuförtiden så det måste ha berott på trötthet eller nåt). Fjärde loppet, vår favoritgren, agility igen. Skulle vi få ett diplom i agilityklass 1? Vår femte pinne?
Tyvärr är svaret nej. Snyggt lopp, bra tid, muren blev inte förstörd och vippen tog han snyggt men tyvärr blev det 5 fel på nerfarten på A:et :-( Det var det enda stället på hela banan som jag inte var så noga med att se till att han går rätt och inte skyndar för mkt :-( Men men, you can't always get what you want, eller hur?

Den här agilitysäsongen har varit helt GALEN! Jag hade inga större förhoppningar om framgångar överhuvudtaget vi tog en paus från sporten under hela vintern 2013-14 och sedan hela graviditeten (februari-oktober'14) och började träna för första gången i slutet på januari eller början på februari för att sedan börja träna regelbundet i april. Jag drömde mig till en pinne i någon gren, det kvittade i vilken. Klass 2, tänkte jag, klass 2 är inte för mig och min schnauzer, vi är inte duktiga nog, inte skickliga nog, inte snabba nog...
Nu vet jag att det var rent BS! Jag har en fantastisk hund som ger allt på banan och är han fokuserad så är han det! Han bryr sig inte om löptikar, skällande hundar, springande människor, fåglar, skott... jag tror inte ens han skulle märka något om kriget bröt ut när vi är på banan, så stort agilitysug har denna hund! Han är grym på att läsa linjer och han är grym på att läsa mig, det gäller bara att vara med på noterna - snabb, självsäker, tydlig - och man kan SÅ MYCKET!

För vissa är det ingenting att ta sig upp till nästa klass i just den sporten men för mig är det otroligt och underbart på en och samma gång. Min hund är inte världens snabbaste, han hamnar långt efter alla snabba border collies om man bara ser på tider men han har helt klart många andra egenskaper som är till hans stora fördel i agilityn.
Vi kommer kanske aldrig lämna klass 2 (fast det kan jag inte säga något om förrän vi börjat tävla i klassen, haha, det är i alla fall en sak som jag lärt mig under den här säsongen!) men vi har i alla fall kommit dit! Min något annorlunda large-hund och jag.

Tävlingsrapport från vårt läger

Någon flitig bloggare har jag inte varit sedan vi fick barn ;-) Skriver lite då och då på min mammablogg, ingenting längre på min polska blogg och hundbloggen verkar ha tagit semester på obestämt tid. Eller bestämt kanske? Tills idag?

Vi har tävlat en hel del sedan T. kom (barnet är nu 8.5 månad och växer så att det knackar). Kom tillbaka den 12/4 med två starter i mästarklass på Bro-Håbo BK, senare kom Tyresö, Stockholms Södra, Norsborg (med vår bästa start någonsin med 92p och en riktigt snygg runda!) och nu senast Gnesta-Trosa BK. Vi snittar på 83.6p på 6 tävlingar med resultat mellan 78 och 92p. Ett genomsnittligt rallyekipage i mästarklass. Vi har några starter bokade i år men sen tänker jag ta en paus i rallylydnad och fokusera på lydnaden och agilityn, rallyn kan vi gå tillbaka till när Schnauzern blir äldre.

På tal om agilityn...

Vårt gamla mål var att inte diska oss i ett lopp under året och det målet slog vi direkt på den första officiella tävlingen för året - den 9/5 på Stockholms Södra plockade vi vår första pinne den dagen (agilityklass)! Bara några dagar senare, den 14/5 plockade vi vår andra pinne på Märsta-Sigtuna BK (agilityklass igen). Den 16/5 på hemmaplan var vi NÄRA att plocka med oss uppflytt till klass 2 men tyvärr missade Schnauzern kontaktfält på A:et som var näst sista hinder och där rök vår pinne (och klassvinst också).
Det kändes helt kört i hoppklassen än så länge tills vi åkte till Uppsala med våra kompisar Bira och Bell den 14/6. För första gången skulle vi köra fyra lopp på en och samma dag och det var inte lätt det ;-) Första loppet diskade sig Schnauzern redan på andra hindret och jag blev rätt nedstämd - men han gav igen och tog revansch - första pinne i hoppklassen och klassvinst på tävlingen organiserade av Uppsala Hundvänners Lokala Kennelklubb! Det var stort det, att vinna med en schnauzer bland alla border collies! Och det gav mig hopp om att vi kan, det är bara att fortsätta träna och tävla och det kan komma igen, och igen, och igen...

*drömmersigbort*

Den kommande veckan drar vi till Wasahoppet och vi får se vad vi tar hem därifrån mer än fina minnen.

Vi gav oss på en start till i lydnadsklass 2 men det var vår sämsta tävling någonsin. Med ofokuserad hund som nosade sig genom i stort sett hela programmet (men nollade INTE rutan!) skrapade vi ihop 136.5p... Nej, roligt var det absolut inte! :-/
Det blev en paus i lydnaden efter det, jag har en tävling i augusti som jag troligen anmäler till men har inte tränat nu sedan den misslyckade tävlingen på SoSu BK så jag känner mig lite osäker. Vi får se, helt enkelt.

Däremellan blev det ett kennelläger i Sundsvall med Kennel Raggen och en tredagarshelg fylld med aktiviteter - promenader, löpning, uppletande, spår, inomhusaktivering och specialsök samt en prova-på-patrullhund med SoSu BK. 

Hundlivet fortsätter med en bebis vid min sida. Ibland är T. med oss, ibland med sin pappa. Hon är glad hur som :-)

Debut i lydnadsklass två

Mycket har hänt sen senast!!! Behöver sätta mig här och uppdatera nån gång men just idag fokuserar vi på dagens debut i lydnadstvåan som slutade i 146p och 4:e placering. 

Platsläggande 10

Fritt följ              8

Läggande          9

Inkallande          9.5

Sändande med ställande 0

Apportering        7.5

Fritt hopp över hinder 7.5

Fjärridirigering     9

Helhetsintryck     6

Om inte Schnauzern fått för sig att han skulle hoppa upp på en bänk vid sidan om oss istället för att försöka springa till rutan hade vi lyckats med 1:a pris på första försöket. 

Men men, nu blir det en tävlingspaus i några dagar och vi tar det igen på tisdag och hoppas på bättre "tur". 

Summering av händelserika 2014

Nu har december kommit och nu har det definitivt blivit ok att summera året. Och i år hände det ENORMT mycket!

På hundfronten:

I januari blev jag klar med min instruktörsutbildning hos Hundsteg och därmed kunde kallas för hundinstruktör. Utbildningen var givande och gav mig också rätt till att bedriva hunddagis. Hundinstruktör och berättigad hunddagisföreståndare. Någon gång blir det ett eget hunddagis!

I mars hade jag tänkt starta i lydnadsklass 1 men tyvärr några negativa händelser påverkade "karriären". Först magsjuka hos Strike, sedan blev han anfallen av en grannhund och biten - antibiotika med karens bägge gångerna.

Men däremellan lyckades jag debutera i utställningsringen. Blev "bara" VG men en STOR ny erfarenhet i bagaget :-) 

Vi var dock envisa i år och efter alla om och men startade vi till slut i juni på hemmaklubben (och hamnade på 4:e plats av 18 den dagen!). I oktober, 5 tävlingar senare, stod vi på pallplats 1 och firade LPI med Skarpnäcks HU. 

Stort tack!

Bland alla våra mål för 2014 fanns det en liten tanke om två sista titlarna inom rallylydnad. I maj debuterade vi i avancerad klass och några veckor senare kom hem med RLD A och i september var det dags för mästarklass.

Där var det kämpigt, upp och ner, många tårar och massa slit. En annan händelse påverkade extremt mycket och jag tappade hoppet om mästartiteln men i sista stunden tog vi oss till Vallentuna och yes, we did it, kom hem med RLD M i fickan! 

På andra fronter?

Det är just det, händelsen som påverkade ALLT och lite till. I februari, efter alla år av fruktlösa försök, plussade jag äntligen på graviditetstester! 5 år av ingenting och där stod jag, nyutbildad hundinstruktör med massa idéer om kurser och företagsutveckling, med trötthet, oro, illamående, halsbränna och växande mage. 

Den 1/11 november kom hon med ett akut kejsarsnitt, lilla Tuva på 3110g och 49cm. 

Exakt 2 veckor senare fyllde jag 30. 

Det här året har varit så fyllt med händelser och känslor att det inte går att beskriva! Jag är tacksam för varenda minsta stund och stolt över allt vi har åstadkommit. 

Vi kan inte göra nästa år till ännu rikare men vi kan fortsätta utvecklas i samma takt. Många dörrar står fortfarande och väntar på att öppnas :-)

1/11-2014

Den 1/11, exakt på bf-dagen, föddes min lilla dotter (49cm, 3110g). Schnauzern har sedan början varit en mycket duktig storebror. Vi uppdaterar sen när vi har återhämtat oss helt och hittar dygnsrutinerna.

Ta hand om er!

Det där med flexikoppel...

Många kontroversiella ämnen finns det inom hund och väcker hetsiga diskussioner. Ibland finns det en anledning till att vara upprörd, ibland inte. Ett ämne som jag sedan länge velat skriva om men har inte riktigt hittat tid till är det där med flexikoppel.
Ja, för hur är det egentligen med det där med flexikoppel?

Jag erkänner, jag använder ett flexikoppel.
 På senaste tiden har jag blivit en flitig användare på grund av att jag är höggravid och rör mig i snigeltempot och vill inte att min hund ska lida av den anledningen. Varför släpper jag inte honom lös? Jag gör det under kontrollerade former, när vi kör våra små uppletande-övningar och leker jaktlekar med boll (det gör vi fortfarande trots att vi går in i v40 på söndag) eller när vi småtränar lydnad eller rally - men resten av promenaderna går vi och nosar och då kan jag inte hålla 100% fokus på honom på samma sätt som innan jag blev gravid, när fysiken var på topp.

Jag sätter på flexin på min hund när vi går våra "nosa och strosa"-promenader för att ge honom lite mer rörelsefrihet och samtidigt ha honom under kontroll. Och jag försöker att låta bli att använda koppel till att stoppa honom eller liknande, vi jobbar på vardagslydnaden under tiden vi är ute och jag använder mig utav rösten och handkommandon/handtecken. När jag ser ett hundmöte eller ett människomöte på avstånd (och det håller jag rätt bra koll på) kallar jag in hunden till sidan (antingen höger eller vänster beroende på hur det mötande ekipaget är placerat), låser koppel på längden som både jag och hunden är bekväma med och vi passerar precis som om vi haft ett kort koppel eller en väldig lydig hund. Det blir inte alltid perfekta möten men de blir oftast bra. Den biten har faktiskt blivit mycket bättre sedan jag blev mammaledig och jag kan lägga all min uppmärksamhet på min hund.

Både jag och min hund är nöjda med vårt flexikoppel (5m) och jag tror människor vi möter inte har något emot oss med flexit heller - schnauzern springer inte fram till andra hundar eller lyckas jaga grannens katt eller närområdets rådjur men samtidigt har friheten att röra sig lite snabbare än snigelmatte med gravidmage.

Men! Det finns några saker som jag tycker är väldigt viktiga när man tar ett flexikoppel och bestämmer sig för att använda det på sina promenader.

1. Flexikoppel ger hunden en ständig känsla av "drag". Jag var också nybörjare med flexit en gång och använde kopplet tillsammans med ett halsband men sedan jag tänkt genom detta insåg jag att det alldeles skonsammaste mot hunden är att aldrig använda ett flexikoppel tillsammans med något annat än en rätt anpassad sele. 

Själv använder vi Metizo i storlek L (fast i minsta läget) och den sitter perfekt på min schnauzer (han är 51.5cm hög och väger ca 19-20kg). Tidigare har vi provat Hurttas olika selar (spårsele sitter bäst, Y-sele sämst - han hamnar mitt emellan två storlekarna och den ena är för liten och den andra för stor), VGW-bälte (slet en hel del på pälsen och satt för hårt åt i manken och för löst på sidorna) och olika dragselar (men dessa enbart till drag). Metizo-selen är toppen för oss och naturligtvis fäster jag kopplet i ringen på ryggen och INTE I RINGEN FRAMME PÅ BOGEN!

2. Den ständiga känslan av "drag" bidrar till att det är svårare för hunden att lära sig att gå fint i koppel. 

Det bör man verkligen vara medveten om, speciellt om man använder flexi på väldigt unga hundar (och med halsbandet som jag nu hoppas ni slutar med efter att ha läst detta). "Stanna-vänta ut"-metoden kommer inte fungera så bra om hunden "drar" i koppel precis som den gör i flexit. Visst kan hunden lära sig göra skillnad på koppel och koppel, det bevisar min egen hund på ett utmärkt sätt när han vet att han inte får bita i flexit men att dragkamp med Baggens expanderkoppel är fullt tillåtet, men det blir enklare för hunden att förstå och tydligare när man inte använder sig utav flexikopplet när man har en hund som drar och själv har man samtidigt som mål att lära hunden att inte dra.
Vill man använda ett flexikoppel till varje pris kan man som jag gör använda det med en sele och vanligt koppel med ett halsband/en annan sele. Det blir som "arbetssignaler" för hunden och hunden kommer snabbt lära sig att göra skillnad.

3. Sätt inte fast ditt flexikoppel i ringen framme på boken om du använder en VGW, Metizo, Amoken eller annan sele med koppelfäste fram. 

Jag kan tyvärr inte på ett vetenskapligt sätt förklara varför men min känsla säger att det är rätt tokigt och ökar risken för snedbelastning samt att hunden snubblar över kopplet och skadar sig. Trycket från ett flexikoppel kan vara rätt rejält när det spänns! 

4. Sätt absolut inte fast ditt flexikoppel i ett stryphalsband eller liknande. 

Återigen, skaderisken! 
Förra året var vi på besök i Polen (jag kommer därifrån) och jag gjorde en del av min praktik till hundinstruktör därnere. Jag har sett skrämmande exempel på gatorna där man fäste flexikoppel i ett stackelhalsband (!!!) - på flera hundar! Inte för att ett stackelhalsband i sig är ett så trevligt redskap för att uppfostra och styra familjehunden men att sätta i ett flexi i den typen av halsband är helt helt helt förkastligt!  
Som tur är är det förbjudet med stackel i Sverige (tyvärr förekommer det ändå men det är ett annat hett ämne) men det är inte förbjudet med ett helstrypande halsband. Rätt eller fel ska jag inte uttala mig om men däremot kan jag säga att det är fel att använda sig utav kombinationen flexi + stryp. 

5. Använd stoppknappen.Visa hänsyn.

Det som är bra med ett flexi är att man kan reglera längd - och den längden ska anpassas till "rådande förhållanden" precis som när man kör bil och ska passa hastighetsgränser. Är det dåligt väder med mycket nederbörd och dålig sikt kör vi inte 110 bara för att det är tillåtet på vissa ställen, eller hur? Bara för att bilen kan gå i 230km/timmen kör vi inte så fort för det att det finns trafikregler som talar om sånt. Bara för att flexikoppel är t.ex. 8m lång behöver vi inte låta hunden vara 8m ifrån oss ständigt och jämnt, speciellt inte där vi vet man möter många andra ekipage: hundar, barn, cyklister, joggare etc. eller där det är så många buskar att man inte ser vad som finns bakom hörnan.
Är det så att vi ser ett hundmöte närma sig - reglera rätt längd och lås kopplet. Din hund behöver inte springa fram till andra hundar eller ut på gatan, kalla in hunden till din sida och låt det andra ekipaget passera ifred. Vill du ha nya kompisar till varje pris kan du fråga om hundarna får hälsa och det är först när den andra har sagt "ok" till detta som du kan släppa fram din hund - då är det nog bäst om du kopplar loss den helt så att mötet går så störningsfritt som möjligt.

Själv var jag totalt emot flexikoppel förut tills jag träffade ett trevligt ekipage som vi gick en agilitykurs tillsammans med. Det var en väldigt fin och lydig border collie-blandis tik som hade ett endaste "problem", hon jagade gärna iväg kaniner. Eftersom vägen till brukshundklubben ledde via område med massa vilda kaniner hade de ett flexi på hunden men styrde henne med rösten vid möten och annat. Bara den lilla tryggheten av att hunden är kopplad och kan inte sticka även om den verkligen ville gjorde en stor skillnad i hur lugn ägaren/föraren själv var och på det sättet gick även mötena med kaninerna bra utan tjafs, bråk och onödiga risker.
Det är där jag är nu fast kaninerna är ett mindre problem för oss än vissa andra hundar. Därför vill jag inte riskera min, min hunds och andras säkerhet och för hunden "i linan". Varför använder jag ett flexikoppel till det? För smidighetens skull, behöver inte gå och trassla in mig i en långlina som ska "rullas in" på ett lite knepigt sätt. Dessutom använder jag långlinor till spår (en lina till personspår och en annan till viltspår) så det är rätt praktiskt med ett flexi istället på våra vanliga promenader.

Jag önskar att flera kunde hantera ett rullkoppel eftersom ett rätt använt flexikoppel är en riktig bra uppfinning som kan underlätta i vardagen. Till exempel kan en höggravid kvinna som går som rullar som en pingvin ta en promenad med sin schnauzer utan att han går upp i taket av snigeltempot hon bjuder på ;-)

Rallylydnad, Vallentuna BK 19/10-2014, mästarklass - målet är uppnått :-)

Det har hänt - vi har hunnit att uppfylla våra tävlingsplaner när det gäller rallylydnad i år! Tillökning väntas om 13 dagar (kommer troligen gå över tiden bara för att...) och idag var vi i Vallentuna och startade för sista gången under vår tävlingssäsong 2014. Det kunde ha gått bättre men det gick hyfsat bra och vi lyckades med vårt tredje kvalificerande resultat i mästarklass - vilket nu resulterar i den fjärde titeln RLD M så fort tävlingarna är registrerade hos SKK (vi väntar fortfarande på Hölö-Mörkö BK:s septembertävling att dyka upp där).

Vi åkte till tävlingen idag utan några krav på oss förutom att ha roligt och att försöka klara skylten "3 steg bak". Måste säga att bägge delarna lyckades vi med :-) Och uppenbarligen har en kortare tävlingsvila (3 veckor) har gjort oss bättre och mer fokuserade - eller snarare mer taggade. Inga SM-poäng att skryta om men däremot en helt ok runda som vi avslutade med kortare bollek (schnauzerns favorit) och vi landade på 80p. Som sagt, för idag räcker det gott :-)

Så nu är det dags att summera tävlingsåret, det har hänt en hel del trots att vi fick avboka så mycket i början pga olika hälsoproblem och trots att vi fick ta paus från agilityn. Mål för 2015 börjar ta form men hur mycket av dessa bara är drömmar och hur mycket vi kan satsa på i verkligheten får vi se när bebisen har kommit och vi vet vad det är för "typ av människa" som för närvarande bor inne i mattes mage än så länge.

Strike avslutade prisutdelningen med att springa iväg till ett gäng goldens, jag ber om ursäkt i hans namn, det var inte alls snällt gjort... 

Funderingar kring "brist på aktivering" i vårt liv nu...

Funderar lite på hur det är med min lilla schnauzer egentligen. Nu börjar graviditeten verkligen vara jobbig, jag orkar inte med långpromenader och vissa besvär gör det vissa dagar omöjligt att sätta sig i bilen och åka till klubben eller träningshallen för att möta kompisar och "köra slut" på oss. Det blir mest promenader i närområde med lite rally- och lydnadsträning i form av lek. Inte längre än några minuter åt gången men schnauzern verkar hyfsat nöjd även om det bara är 5min av 40min-promenad.

Han sover lite kortare mellan rastningarna och kräver att få komma ut oftare men det är nog inte så konstigt om man är van vid att vara ute minst 2 timmar år gången och helst så där 4-6 timmar med matte och andra hundar. Eller tävla varje helg. 

Nu är det tyvärr inte längre så och snart är bebisen här och kräver sitt ett tag och jag känner mig lite osäker på om min hund mår bra av det "nya" livet eller om jag måste tänka om och tvinga mig själv till att aktivera honom mer fast min egen kropp säger ifrån... 

Hur ser jag på min fyrfota vän att han har för tråkigt? Hur märker ni det på era hundar?

En trevlig dag med lite hundträning och annat

Det blev lite kvalitetstid för schnauzern och mig idag. Första gången på länge som Husse jobbar dagtid och tog hand om morgonpromenaden så jag kunde ta det lugnt när jag vaknade. Mysig morgon. Upp efter 9, sedan en stund vid datorn med morgonmacka och sen bestämde jag mig för att ta vara på det finare vädret idag. Packade hundförarvästen full med godis, kamptrasor och bollar och fick en glad och taggad schnauzer på köpet ;-) 5min senare var vi på fotbollsplanen här i närheten, tomt på folk, skolungdomar, barn, hundar... you name it. Det var bara att inta position och träna :-)

Vi börjar lite smått med fjärren, provar oss försiktigt fram, inget seriöst men vill att min skäggiga vän ska veta att sånt ska man också vara beredd på. Tränar mycket på ordförståelse så att vi inte fastnar i detsamma som med ställande och läggande förut, att han försökte gissa sig fram till vad jag vill. Det blir bättre och bättre för varje gång vi testar!

Sen blev det dags för lite rally med tanke på söndagstävlingen som kommer. Bebisen sitter fortfarande i magen och jag känner inte att förlossningen skulle vara på gång under den här veckan så jag räknar med att åka till Vallentuna och testa mästarklass för sista gången i år.
3 steg bak trasslar vi in - nu med fokus på tre grejer:
1. Schnauzern ska backa hela vägen och inte bara två steg och sen invänta mig.
2. Matte ska hålla koll på hur många steg hon tar.
3. Humöret ska vara uppe under hela momentet oavsett snett eller ej. 
Det blev ett lyckat pass med både höger- och vänsterhandling. Vi har ett nytt problem i momentet, hunden hamnar för långt bak ifrån mig och det ger ju avdrag men jag blir nöjd så länge vi kan backa tillsammans utan att bli sura på varandra. 

Sen blev det en stund med hobbyapportering - vi kör typ jaktapportering fast på korta avstånd och med färre signaler än det är i riktiga spaniel- och retrieverapporteringen. Linjetag är något schnauzern är väldigt duktig på och han tycker det är roligt det där. Så det blir typ liknande träning fast på öppna fält och med bollar som han ser kastas ut - med fokus på stadga i sittande när han är placerad på att invänta dirigeringsriktning och kommando. Riktigt roligt! 

Sen tog vi en promenad genom skogsområdet här, tar inte lång tid men eftersom vi redan haft ett kort men intensivt träningspass bakom oss kunde vi unna oss en kravlös promenad utan koppel - båda glada och nöjda med förmiddagen.

Vi hade en borsta-ull-tid bokad men den blev avbokad pga sjukdom så nu har vi resten av dagen för oss själva också. Ska packa BB-väskan (det börjar närma sig med stormsteg, barnet i magen är färdigt nu och kan komma ut när som helst, bf om 18 dagar) och laga middag då Husse är hemma sen och vi kan äta tillsammans. Det blir "borsta-ull-själv-matte" idag. 
Imorgon ska schnauzern till bästa hundvakten Ida på HundFokus och själv ska jag till frissan för första gången på över ett år. Snygga till mig inför bebisens ankomst och inför höstmötet på klubben - det är nämligen imorgon det också. 

Hoppas ni också har en trevlig dag!

En bra rallytävling, en dålig rallytävling och toppen avslutning på lydnadssäsongen 2014

Tiden rusar bara iväg nu och jag vet inte var jag ska börja. Kanske från början, dvs. de där två rallytävlingarna som vi deltog i för 1.5 vecka sedan.

Kort sagt: det gick riktigt bra ena dagen och riktigt dåligt andra dagen. Jag som hoppades på RLD M blev naturligtvis besviken men life goes on och jag kom över det.
Lite detaljer? Varsågod.

Hölö-Mörkö, 27/9-2014, startnummer 20, slutresultat 90p, placering 8. Det var en rolig bana med rätt mycket tempoväxlingar, inga tråkiga sitt hela tiden och vi trivdes riktigt bra där :-) Det syntes, tror jag, för kommentaren från domaren såg ut så här:

Mycket bra känsla inför söndagen men där blev allt annat mer intressant än att köra banan med mig.
Roslagens BK, 28/9-2014, startnummer 8, slutresultat 47p, placering... naja, vet inte, näst sist eller näst näst sist... Avdrag för typ allt möjligt - men det alldeles suraste var 3 steg bak - vi fick -10 denna gång också, som alltid, men inte för att hunden backade fel eller nåt. Denna gång var det för att matte räknade fel och tog fyra steg! Skjut mig!

Domarens kommentar: "Synd på extra steg i backande som var rakt och snyggt". 

Snopen men så är det ibland. I mitten av förra veckan tog vi oss i krage och besökte Hundhallen Haninge för hundträning med vår grupp Sikta mot stjärnorna, äntligen fick jag testa lite speglar och körde lite lydnad för till helgen skulle vara dags att pröva våra styrkor i lydnaden. Anmälde till en dubbeltävling i klass 1 - med sikte på LPI, tänker inte dölja detta. Planen var att starta på förmiddagen och sen se hur det går och bestämma senare om vi ska ta eftermiddagen också eller inte.

Eftermiddagsstarten avbokade vi. 175p och 1:a placering blev det under förmiddagen och det var jag ju naturligtvis väldigt väldigt nöjd med :-) Så vi tog våra priser, fick ett par bilder med oss hem och åkte glada och trötta och myste sen resten av dagen.
Visst kan man tänka sig högre poäng än 175p för att vara helt nöjd men jag har inte lagt så mycket tid på linförigheten som krävs. Magen är i vägen nu i v37 ;-)

Skarpnäck HU, 5/10-2014, lydnadsklass 1
Platsliggande         8,5
Tandvisning         10
Linförighet            6,5
Läggande               9
Inkallande            10
Ställande              10
Apportering          10
Hopp över hinder   9
Helhetsintryck        9

Nu säger vi farväl till tandvisningen och hallå till rutan och fjärren, haha. Men först ska bebisen få komma ut och bli lite äldre, tanken är att vi ska kunna starta i 2:an någon gång under sommaren 2015. Men jag vågar inte göra några storslagna planer för nästa år än. Får se hur jag mår efter förlossningen.

Vi är anmälda till en tävling till i år, om 11 dagar, sista starten i mästarklass för i år. Har inga större förhoppningar om att få titeln innan bebisen kikar ut och det är lite osäker på om vi öht kan åka dit, så nära bf är det men förhoppningsvis kan vi starta den där sista gången och åtminstone ha roligt den sista gången för tävlingssäsongen 2014.

Ikväll är tiden i hallen bokad igen, ska se vad vi hittar på.

En tävling att glömma, två att se fram emot

I söndags gjorde vi vår sämsta tävling nånsin med bara 51p och schnauzern slappande bakom hela banan... -30 gick på "fel övning" därav -20 naturligtvis på 3 steg bak trots att vi tränat mkt innan och det hade börjat fungera bra.

Nu i veckan har jag bara jobbat på att få attityden upp på lilla skägget igen och på att inte tappa humöret och nu till helgen är det dags att tävla igen, får se hur det går nu. Det ska i alla fall vara roligt, det har jag bestämt!

Debuten i mästarklass (rally)

Har inga snygga bilder från dagens tävling men ville berätta att vi kom iväg tidigt imorse till Norsborg Lokala Kennelklubb och deras rallytävling i mästarklass. En lagom utmanande bana som hade inga direkta svårigheter för dem som kan samtliga skyltar och inte har alltför stor hund, haha, vilket resulterade i många fina poäng hos flera ekipage. Vi åkte naturligtvis på "3 steg bak" igen trots att dagens variant skulle framföras i vänsterhandling och trots att det funkade hyfsat i veckan som gått och även på morgonpromenaden imorse.

Slutresultatet för oss blev 85p och 9:e placering, en lite seg schnauzer på slutet efter att han märkt att nåt inte stått rätt till i ovanstående moment och där tappade vi extra 2 poäng i avdraget för helheten men i övrigt helt ok. Hunden var glad mest av tiden inne på banan och utanför banan och matte fick sällskap av våra spårkompisar Birgitta och Melba och kände sig inte helt ensam. Det var skönt att vara ute halva dagen också, inte ofta jag gör det nuförtiden när jag inte längre jobbar.

Imorgon tar vi nya tag och kastar oss igen i tävlingsvärlden inom rallyn.

Avbokade tävling och nya tävlingsplaner + lite löpbekymmer

I tisdags drabbades jag av plötsliga yrselattacker och tyvärr fick jag besöka läkaren i torsdags och det fick tyvärr bli bilförbud iaf när jag känner mig yr. Eftersom jag inte visste hur jag skulle må på lördag ringde jag kontaktpersonen på Roslagens BK och lämnade återbud för lydnadstävlingen igår. Så trist för dels hoppades jag på LPI nu och dels såg jag fram emot en liten tävling med endast 5 tävlande istället för de stora stockholmstävlingarna med 12-20 anmälda... :-( Men jag gjorde nog rätt, vi hade inte klarat av körningen dit och tillbaka själva och hade tyvärr ingen som kunde följa med...

Nu börjar jag må bättre så det gällde att agera fort - skummade genom tävlingskalendern på SBK tävling och hittade en dubbeltävling arrangerad av Skarpnäck HU, på närmare håll än Norrtälje/Roslagen och med möjligheter till att ta revansch på eftermiddagen ifall vi inte skulle lyckas med tillräckligt mkt poäng under förmiddagen. Så here we are, anmälda till dubbeltävlingen den 5/10 och jag hoppas verkligen att denna gång kan vi åtminstone stå där och försöka ta titeln! Det blir 4 veckor innan beräknad bebisankomst så vi håller tummarna att min mammakropp orkar och att bebisen snällt stannar inne och väntar på sin tur ;-)

Schnauzern har det lite jobbigt på hemmaplan. Först blev det en löptik bland våra rasthundar och nu när vi är "lediga" (går på graviditetspenning från och med imorgon och kan ev. ta något enstaka uppdrag när yrseln avtagit) löper granntiken (lägenheten ovan). Hon verkar befinna sig i höglöpet nu och det märks att Strike är tagen när han väl är vaken - luktar mot balkongen, gnäller lite, är rastlös och får för sig att lite då och då komma till mig och frenetiskt slicka min hand... På tisdag ska han till Ida på HundFokus och det blir ytterligare en löptik fast i början av löpet. Så det blir inga lugna dagar för lille Strike tyvärr. Och när löpperioderna är slut kommer bebisen... Men jag hoppas vi får några lugna stunder däremellan vi också :-)
Vet dock att det hjälper honom att få tänka på något annat, få en annan uppgift - jobbar han så jobbar han och då störs han inte lika mkt av de goda lukterna runtomkring. Så jag får väl se till att friskna till och lägga ut en träningsplan så att vi både klarar RLD M och LPI innan förlossningen, haha! Önska oss lycka till!