Funderingar på hund nr 2

Jag skriver ju ingenting nuförtiden! Skyller på tröttheten - nu är det inte längre ett företag som drivs här utan två. När jag kommer hem från ena jobbet väntar mitt andra jobb - att vara mamma åt en tjej som verkar ha gått i en separationsfas av nån slag och kräver mamma många gånger om natten också...

Hu!

Lugnare på tävlingsfronten. Vi har äntligen lyckats erövra 1:a pris i lydnadstvåan (med en 9.5 på rutan!) och är på väg mot en titel där också men den får vänta till nästa år då vi bara har en endaste lydnadstävling kvar, nu på lördag i Nacka. Dessutom vet jag inte ens om vi kan åka då jag saknar barnvakt nu när maken börjat jobba helger igen :-(

Har gått lite och funderat på hur vi ska göra med eventuell hund nummer 2. Maken säger nej så länge men jag vet att det inte är helt kört utan krävs lite tid. Hans invändningar är helt logiska - vi bor rätt trångt, speciellt nu när vi har barn, bilen är utrustad i fyra stora burar där jag måste få plats med rastningskunderna på dagarna och vad ska jag göra med en hund till som inte betalar för sin plats? Dessutom finns det ekonomiska bekymmer inblandade. Jag vill ha råd med hundens försäkring helt själv men i dagsläget är det verkligen svårt att fixa det också så jag får vänta lite.

När det gäller rasvalet är jag tillbaka på ruta 0. Efter att ha trimmat en dvärgschnauzer för 2 veckor sen inser jag att Schnauzerns päls inte alls är så dålig som jag tidigare trodde och nu avgudar jag honom ;-) Det resulterar naturligtvis i nya funderingar - varför inte en schnauzer till? Ja, varför inte egentligen? Jag vill ju ha hund som är formbar men som ger lite motstånd och något att tugga på i vardagen. Jag vill ha en icke-fällande hund för jag blir tokig på hundhår hemma (har verkligen blivit bortskämd med en hund som knappt fäller). Jag vill ha en hund som kan tänka sig göra alla grejer jag hittar på och jag har fortfarande inte bestämt mig vilken hundsport jag vill satsa helhjärtat på, haha!

Just nu känns det lätt - en schnauzer till fast inte så fort utan om några år.

Får se hur det kommer kännas om ett år?

(eftersom jag är helt såld på jaktlabbar fortfarande och vill gärna umgås mycket med en sådan tänkte jag att jag kanske kan hitta någon som söker hundvakt åt sin hund som skulle kunna tänka sig lämna den till mig under förutsättningen att jag får träna och tävla med den lite då och då - någon känner någon?)