Ja, så åkte vi i lördags upp till Hälsingland för att hämta bilen som vi fått låna från Hussemor. Kunde inte ta tidigare tåg än kvällståget då jag hade en vovve på passning här hemma så det blev en sen resa. Framme vid 22-tiden. Satte mig i bilen för att lära mig den åtminstone lite grann innan vi skulle köra 300km ner till huvudstan med ett uppehåll vid Arlanda för att besöka ett hundpensionat där (som jag verkligen, verkligen ville se). Pensionatbesöket kl. 10.00 - då tänkte vi sticka från byn vid 6-tiden för att ta det väldigt lugnt på vägarna, något som jag måste räkna med eftersom det har varit länge sen jag hade regelbundet tillgång till nån bil...
Fram till Söderhamn gick det bra, sen började det rulla riktigt, riktigt bra. Känslan av att få bestämma över sin egen resa och alla uppehåll kom tillbaka, radion spelade mina favoritlåtar... Allt kändes så bra.
Plötsligt hände det - först lampan som signalerar brist på kylarvätska, sen oljelampan, sen känner jag att bilen saktar ner trots att jag trycker gasen i botten! Då slår det mig - det luktar ju rök från motorn!
Släpper allt jag kunde släppa (förutom ratten, naturligtvis), försöker tänka klart... Ja, jag måste ju signalera fel till andra (inte för att det fanns några andra på E4:an söndag morgon). Sen snabbt: stanna, öppna skiten, hitta varningstriangeln, evakuera hunden och allt det där.
Sen var det att ringa vägassistansen och vänta...
3 timmar senare steg vi på ett SJ-tåg från Gävle mot Sthlm, bilen kvar där på verkstan som naturligtvis var stängt på en söndag och då måste man vänta minst till måndag för att de öht skulle titta på den (vilket de inte hunnit med; de skulle kolla den imorgon och meddela hur saker och ting står till). Det enda vi vet att det finns ett läckage nånstans och de måste få reda på var.
Ja ja. Då har man haft bil i 2.5 timme...
Och nu jobbar Husse vanliga kontorstider ett tag framöver och jag står här med tre hundar mån-ons och inga möjligheter till att få hjälp kommunalt... SL har ifs sagt till mig att jag får prata med biljettkontrollanter på 12:an och låta dom bestämma och att de kanske kan släppa mig på tåget med tre medelstora/stora hundar trots att reglerna säger 2 per person men det känns lite som en rysk roulette - de kanske låter mig åka eller inte... Och så står jag där med mina tre hundar och stora, stora förseningar i schemat. Vill ej riskera.
Så springer vi efter första rastning, jag och hundarna, 3km extra utöver det som vi gör på mitt ordinarie schema (15-18km) för att hinna med förmiddagsgruppen som egentligen bör vara klar 11.45 men detta är i princip omöjligt att göra just nu. Är vi klara 12.00 kan jag vara sk*tglad över att vi hinner med alla och att näst sista rastning blir i värsta fall 25min försenad ("vanlig" försening är ca 5-10min där; detta skulle vara 0 om jag hade bil).
Så i morse steg jag och Vovven före 6.00, jag satte hur många reflexer och lampor jag bara hittade på honom och så tog vi cykeln till Höglandstorget - stället där allt strular sig som mest under eftermiddagen. Min förhoppning är att detta gör att jag hinner hem med schnauzern INNAN jag tar mina sista rastningar så att han får vila imorgon före agilitypasset på kvällen - annars har jag en riktigt slutkörd hund redan innan jag kommer till klubben och det är varken bra för mig, hunden eller de andra deltagare på kursen. Idag är en försöksdag, vi får se hur mycket tid jag tjänar på att ta cykeln på den längsta sträckan mellan kunderna...
Men för att visa att det finns lite balans i mitt liv trots allt kan jag gladeligen berätta att jag igår fick ett välkomstmejl från Hundsteg - välkommen till instruktörsutbildningen 2013! Den 1:a mars börjar jag en ny resa som förhoppningsvis slutar i ett diplom och ett nytt yrke ett år senare!
=) =) =)
=) =) =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar