Vovve.net

söndag 3 februari 2013

Våra funderingar kring det där med att vara hundvakt åt "företagets" hundar :-)

Att erbjuda hundpassning i sitt eget hem var inget självklart val. Jag började redan med hundrastning och det var rätt smidigt att gå hem till andra och ta deras hundar på en promenad (eller två) - morgonen och kvällen hade vi endast för oss själva. Men jag är glad att jag vågade.

Det är något otroligt vackert som händer när en hund får extra omsorg, inte endast en promenad om dagen. Man ingår någon slags pakt, relationen flyttas till en helt annan nivå. De hundarna som jag dagligen rastar känner ju mig och jag känner dem men ändå får man en annan, djupare känsla för varandra efter att de varit här hemma hos oss, oavsett om det handlade om några timmar, en natt eller en vecka.

Under januari har vi haft en hundkompis här hemma alla vardagar i 2.5 vecka. Mysigt! En annan hundkompis stannade över ett par nätter. Schnauzern min var superduktig han också och hade ingenting emot att dela sin bädd, vattenskål, soffa eller t.o.m. vår säng med våra gäster! Men det är inte så att han är helt hundra på det där med sällskap hemma - han sover inte så djupt när han vet att någon annan hund är här. Ofta ligger han och lyssnar, betraktar - ja, rent intill vaktar fast på ett lugnt och sansat sätt, utan utfall eller liknande. Han bevakar situationen. Och det tar på honom, man ser det.

Sedan i förrgår har han återigen varit ensamhund och man märkte att han blev oerhört glad, mest av att äntligen få gå sina vanliga promenader och nosa runt utan att riskera någon annans nos rakt i samma fläck. För han gillar att analysera lukter. Och det får han göra när vi inte har annat för oss.
Han återhämtar sig dock riktigt fort och redan idag verkar han redo för nya äventyr :-)


2 kommentarer: