Han var naturligtvis helt övertygad om att jag kallar in för pälsvård igen (han avskyr det!) så han blev väldigt låg och ville inte tillbaka till vardagsrummet. Det tog en stund övervägande (ja, går jag dit så är det jobbigt men jag får en köttbulle... Är det värt det?) kom Schnauzern ner från sängen och ställde sig mitt i rummet för kommande aktivitet.
Husse hjälpte till att mäta: först rygglängden, sen bröstomfånget, sen nacken...
Du är klar, säger jag till Schnauzern. Han tar ett steg ifrån, sen vänder och tittar tillbaka, tar några steg mot sovrummet, sen tittar in igen.
Hallå, det där var inte alls svårt. Jag fick bara stå stilla och så fick jag ett snörre runt halsen och sen skulle snörren vandra till måttstocken och jag fick en köttbullebit. Busenkelt! Matte, mät mig igen!
Ibland är han knäpp, hunden min...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar