Sökträning - första tillfället

Första sökkurstillfället var lite speciellt, vi gjorde nämligen en övning som gick ut på att se hundens spontana reaktioner i söksituationen. Hur beter sig hunden när den får vittring, hur är den gentemot figuranten etc. Vi var tre stycken, en aussie, en schäfer och en schnauzer (skulle ha varit fem, vi får se om vi blir några fler om 2 veckor).

Aussien var först ut. Hon fattade snabbt att det var någon som saknades i vårt lager när vi kom tillbaka efter att ha placerat figgen på plats. Riktigt tydligt markerade hon att det var någon borta i skogen när vi närmade oss platsen - även jag, oerfaren sökmänniska, såg på henne direkt när hon lyfte upp nosen med lite undrande blick. Snabbt hittade hon människan, tog leksaken som figgen hade och ville tillbaka till sin matte på en gång. Ja, rullehund helt enkelt ;-)

Sist var schäfern. Det var jag som var figgen här så jag vet inte hur det gått fram tills jag såg dem på stigen. Han närmade sig försiktigt men målmedvetet, ca 10m ifrån mig stannade han till, tittade rakt på mig (måste erkänna att det är lite läskigt med en stor, kraftig schäferhanne som tittar på en med sånt målinriktat blick! men han var snäll som tur är) och travade till mig för att se vad jag hade att erbjuda. Villig att kampa, underbar styrka, fin hund! När jag släppte leksaken sprang han direkt till matte för att leka med henne. Klar rullehund han med.
(fast när matte inte ville leka längre kom han tillbaka till mig och slängde ett mycket frågande blick: "vill du leka med mig igen?", hihi)

Schnauzern däremellan. Jäkla liv i den hunden när han lämnades i lagret (ja, nästa gång blir det att sitta i bilen istället, känner jag på mig, så att han inte stressar upp de andra hundarna så mkt som igår). Sen när jag kom tillbaka till honom var han mycket ivrig att starta men... han trodde naturligtvis att han skulle spåra.
Först passerade vi stigen som vi tog för att hitta figge 1 - Schnauzern drog direkt dit (roligt att se att han skulle kunna tänka sig spåra andra människor än mig, kanske ska satsa lite mer på spår ändå!). Fick ta honom tillbaka till huvudstigen.
Sen var vi på rätt plats men han försökte dra tillbaka till spåret så jag fick vänta ut honom en stund.
Sen var han på rätt bana igen! Försiktigt fram, jag släppte linan när jag såg att han var helt rätt ute, hela vägen fram till figgen. Bra!
Leksaken? Nä, jag leker inte så gärna med främmande. Korv? Ja, tack!
(en blick kastad på matte när korven var slut och så plötsligt sitter han fint framför figuranten och blicken pendlar mellan godisfickan och tjejens ansikte)
Har du mer korv? Nej, tack, jag vill inte ha torra leversnittar. O! Det där luktar gott! Torkat kött, yes, det gillar jag. Tack!
Rullehund? Nä, inte direkt. Skallhund? Kanske, ja.

Kan Schnauzern skälla länge och oavbrutet? Ja. Tycker han att hans skall är häftig? Ja. Kan han vara kvar hos figgen tills jag kommer? Ja.

Min fråga är dock... hur stor risk är det att han kommer att börja skälla ut folk i skogen bara så här? Eller att han går upp i varv så mkt att han går på figgen? Måste tänka genom det där. I dagsläget lutar det åt skallmarkering men jag har ett par dagar att tänka. Ska på sökhelg nu lör-sön med en annan instruktör och då får jag ta det helt enkelt som ett träningstillfälle för att se vad som skulle passa bäst. Men Schnauzern har iaf bra förutsättningar för att vara en skallhund. Bättre än att vara en rullehund, tror jag.