Instruktörsutbildningen påbörjades i helgen. Det var superroligt och så nyttigt för Schnauzern att få vara med på lektionerna både lördag och söndag. I fredags fick han stanna hemma - trött efter en hel dag (vecka?) ute blev han glad över att få vara med Husse och jag kunde åka kommunalt ner till Skogås istället för att ta bilen och eventuellt fastna i fredagstrafik nånstans i Stockholms tunnlar eller - ännu värre - köra fel nånstans och hamna mitt i stan istället! Med tanke på att det var första gången jag själv skulle göra en resa till andra sidan stan kändes det tryggt att ta tåget första dagen och sen kunna ta bilen på lördagsmorgon när nästan alla andra sover eller har fullt upp med annat (hund, barn eller vad det kan nu vara).
Det ser ut som ett väldigt spännande år framöver. Vi har en hel del teori, inlämningsuppgifter och redovisningar men vi ska göra en hel del praktik också - något jag ser på med blandade känslor. Lite skrämmande är det... inte att få göra lite vardagslydnad med andra hundar utan ägare för det tillhör min vardag på företaget men praktiken med hundägare och praktiken med grupp, det är något som jag kan ha lite svårt för. Men ingenting är omöjligt, eller hur? :-)
Började med att komma i kontakt med en instruktör i närheten och fråga om jag skulle kunna vara med som praktikant på en av hennes vardagslydnadskurser. Och hon har sagt ja! Så om allt går bra och ingen ångrar sig (jag gör inte det iaf!) kommer jag vara med på en kurs som börjar nästa månad!
A propå kurser - jag har fått ja på bägge sökkurserna jag sökt (Hundcoachen och SBK) och nu har jag också fått ett mejl från vår agilityinstruktör om steg 4-kursen i april/maj/juni som jag verkligen, verkligen vill gå! Nu får vi se hur man hinner och orkar med allt men jag känner mig fylld med positiv energi inför det hela och det är ju ett bra tecken.
Kanske kommer kunna lämna Vovven ensam lite mer under tiden också när han ska vara med på så mycket. Han behöver sin vila och det får han inte när han är med mig så han kanske väljer själv att vara hemma istället... Vore bra. Och det har faktiskt hänt innan! Inte är det omöjligt det heller!
Bilderna ovan kommer från kurshelgen. Den inte så snygga filten fick Strike från min farmor när vi var därnere för 2 år sen. Och den har sin lilla story. Den fungerar nämligen som en bur (nästan iaf). Åker filten ner på golvet är det ett tecken för Schnauzern att "nu händer det inget, du ska vara här och vänta/vila/sova". Det lärde han sig under massagekursen på Hundens Hus för nåt år sen. Tidigare hade han vant sig vid att på kurs händer det grejer, man springer, man hoppar, man gör saker för att få mycket godis. På massagekursen skulle raka motsatsen inträffa - där skulle vi ta det lugnt, slappna av, bara mysa. Det hade han enormt svårt för i början men redan efter halva första tillfället la han sig ner (i brist på annan aktivering, haha), sen fick lite huvud-/öronmassage i avslappningssyfte och sen dess har filten fungerat lugnande i sig! :-) Så nu i helgen tänkte jag att jag bara måste ta den med och se om den fortfarande funkar - och det gjorde den också.
Vi har inte gjort klar massagekursen pga att hunden blivit jättesjuk men vi lärde oss några mkt viktiga och riktigt praktiska saker där som än idag underlättar vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar