Morgonrunda på vardagar ser ungefär likadant ut varje dag - det betyder dock inte att det inte dyker upp oväntade situationer trots att vi är ute strax innan de flesta i vårt område tar ut sina vovvar.
Idag var det dags för sophämtning.
Inga villor här - soptunnor töms på ett annat sätt. Först kommer en sopkille, tar ut alla stora säckar och ställer de ut på gatan, sen kommer sopbilen och hämtar allihopa när den första killen är färdig med alla soptunnor och när alla säckar ligger ute.
Ett av husen vi alltid passerar på väg till närmaste skogsstigen har sina soptunnor vid ingången till innergården. Gården verkar sakna belysning så soptunnorna står i skuggorna från gatubelysningen. Där står en sopkille och tömmer tunnorna på säckar. Jag har sett honom först, innan hunden gjorde det, visste att Schnauzern kommer att reagera, frågan var bara hur.
Så jag går först och lyssnar. Schnauzern studsar bakom lite ointresserad, luktar lite rund - är i princip helt i sin egen värld. Plötsligt hör jag: ett dövt, grovt morr.
Där står min tapper hund, ca 4m bakom mig, helt paff över att det finns någon gubbe där som rör sig ;-)
Efter en liten stund tar Schnauzern omväg, går i en stor, stor båge, kastar en blick på gubben och tar en sats fram, tillbaka på trottoaren och bort från den läskiga varelsen!
Ja, riktigt bra vakthund den där... Och vilken hero ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar