Vovve.net

torsdag 23 oktober 2014

Det där med flexikoppel...

Många kontroversiella ämnen finns det inom hund och väcker hetsiga diskussioner. Ibland finns det en anledning till att vara upprörd, ibland inte. Ett ämne som jag sedan länge velat skriva om men har inte riktigt hittat tid till är det där med flexikoppel.
Ja, för hur är det egentligen med det där med flexikoppel?

Jag erkänner, jag använder ett flexikoppel.
 På senaste tiden har jag blivit en flitig användare på grund av att jag är höggravid och rör mig i snigeltempot och vill inte att min hund ska lida av den anledningen. Varför släpper jag inte honom lös? Jag gör det under kontrollerade former, när vi kör våra små uppletande-övningar och leker jaktlekar med boll (det gör vi fortfarande trots att vi går in i v40 på söndag) eller när vi småtränar lydnad eller rally - men resten av promenaderna går vi och nosar och då kan jag inte hålla 100% fokus på honom på samma sätt som innan jag blev gravid, när fysiken var på topp.

Jag sätter på flexin på min hund när vi går våra "nosa och strosa"-promenader för att ge honom lite mer rörelsefrihet och samtidigt ha honom under kontroll. Och jag försöker att låta bli att använda koppel till att stoppa honom eller liknande, vi jobbar på vardagslydnaden under tiden vi är ute och jag använder mig utav rösten och handkommandon/handtecken. När jag ser ett hundmöte eller ett människomöte på avstånd (och det håller jag rätt bra koll på) kallar jag in hunden till sidan (antingen höger eller vänster beroende på hur det mötande ekipaget är placerat), låser koppel på längden som både jag och hunden är bekväma med och vi passerar precis som om vi haft ett kort koppel eller en väldig lydig hund. Det blir inte alltid perfekta möten men de blir oftast bra. Den biten har faktiskt blivit mycket bättre sedan jag blev mammaledig och jag kan lägga all min uppmärksamhet på min hund.

Både jag och min hund är nöjda med vårt flexikoppel (5m) och jag tror människor vi möter inte har något emot oss med flexit heller - schnauzern springer inte fram till andra hundar eller lyckas jaga grannens katt eller närområdets rådjur men samtidigt har friheten att röra sig lite snabbare än snigelmatte med gravidmage.

Men! Det finns några saker som jag tycker är väldigt viktiga när man tar ett flexikoppel och bestämmer sig för att använda det på sina promenader.

1. Flexikoppel ger hunden en ständig känsla av "drag". Jag var också nybörjare med flexit en gång och använde kopplet tillsammans med ett halsband men sedan jag tänkt genom detta insåg jag att det alldeles skonsammaste mot hunden är att aldrig använda ett flexikoppel tillsammans med något annat än en rätt anpassad sele. 

Själv använder vi Metizo i storlek L (fast i minsta läget) och den sitter perfekt på min schnauzer (han är 51.5cm hög och väger ca 19-20kg). Tidigare har vi provat Hurttas olika selar (spårsele sitter bäst, Y-sele sämst - han hamnar mitt emellan två storlekarna och den ena är för liten och den andra för stor), VGW-bälte (slet en hel del på pälsen och satt för hårt åt i manken och för löst på sidorna) och olika dragselar (men dessa enbart till drag). Metizo-selen är toppen för oss och naturligtvis fäster jag kopplet i ringen på ryggen och INTE I RINGEN FRAMME PÅ BOGEN!

2. Den ständiga känslan av "drag" bidrar till att det är svårare för hunden att lära sig att gå fint i koppel. 

Det bör man verkligen vara medveten om, speciellt om man använder flexi på väldigt unga hundar (och med halsbandet som jag nu hoppas ni slutar med efter att ha läst detta). "Stanna-vänta ut"-metoden kommer inte fungera så bra om hunden "drar" i koppel precis som den gör i flexit. Visst kan hunden lära sig göra skillnad på koppel och koppel, det bevisar min egen hund på ett utmärkt sätt när han vet att han inte får bita i flexit men att dragkamp med Baggens expanderkoppel är fullt tillåtet, men det blir enklare för hunden att förstå och tydligare när man inte använder sig utav flexikopplet när man har en hund som drar och själv har man samtidigt som mål att lära hunden att inte dra.
Vill man använda ett flexikoppel till varje pris kan man som jag gör använda det med en sele och vanligt koppel med ett halsband/en annan sele. Det blir som "arbetssignaler" för hunden och hunden kommer snabbt lära sig att göra skillnad.

3. Sätt inte fast ditt flexikoppel i ringen framme på boken om du använder en VGW, Metizo, Amoken eller annan sele med koppelfäste fram. 

Jag kan tyvärr inte på ett vetenskapligt sätt förklara varför men min känsla säger att det är rätt tokigt och ökar risken för snedbelastning samt att hunden snubblar över kopplet och skadar sig. Trycket från ett flexikoppel kan vara rätt rejält när det spänns! 

4. Sätt absolut inte fast ditt flexikoppel i ett stryphalsband eller liknande. 

Återigen, skaderisken! 
Förra året var vi på besök i Polen (jag kommer därifrån) och jag gjorde en del av min praktik till hundinstruktör därnere. Jag har sett skrämmande exempel på gatorna där man fäste flexikoppel i ett stackelhalsband (!!!) - på flera hundar! Inte för att ett stackelhalsband i sig är ett så trevligt redskap för att uppfostra och styra familjehunden men att sätta i ett flexi i den typen av halsband är helt helt helt förkastligt!  
Som tur är är det förbjudet med stackel i Sverige (tyvärr förekommer det ändå men det är ett annat hett ämne) men det är inte förbjudet med ett helstrypande halsband. Rätt eller fel ska jag inte uttala mig om men däremot kan jag säga att det är fel att använda sig utav kombinationen flexi + stryp. 

5. Använd stoppknappen.Visa hänsyn.

Det som är bra med ett flexi är att man kan reglera längd - och den längden ska anpassas till "rådande förhållanden" precis som när man kör bil och ska passa hastighetsgränser. Är det dåligt väder med mycket nederbörd och dålig sikt kör vi inte 110 bara för att det är tillåtet på vissa ställen, eller hur? Bara för att bilen kan gå i 230km/timmen kör vi inte så fort för det att det finns trafikregler som talar om sånt. Bara för att flexikoppel är t.ex. 8m lång behöver vi inte låta hunden vara 8m ifrån oss ständigt och jämnt, speciellt inte där vi vet man möter många andra ekipage: hundar, barn, cyklister, joggare etc. eller där det är så många buskar att man inte ser vad som finns bakom hörnan.
Är det så att vi ser ett hundmöte närma sig - reglera rätt längd och lås kopplet. Din hund behöver inte springa fram till andra hundar eller ut på gatan, kalla in hunden till din sida och låt det andra ekipaget passera ifred. Vill du ha nya kompisar till varje pris kan du fråga om hundarna får hälsa och det är först när den andra har sagt "ok" till detta som du kan släppa fram din hund - då är det nog bäst om du kopplar loss den helt så att mötet går så störningsfritt som möjligt.

Själv var jag totalt emot flexikoppel förut tills jag träffade ett trevligt ekipage som vi gick en agilitykurs tillsammans med. Det var en väldigt fin och lydig border collie-blandis tik som hade ett endaste "problem", hon jagade gärna iväg kaniner. Eftersom vägen till brukshundklubben ledde via område med massa vilda kaniner hade de ett flexi på hunden men styrde henne med rösten vid möten och annat. Bara den lilla tryggheten av att hunden är kopplad och kan inte sticka även om den verkligen ville gjorde en stor skillnad i hur lugn ägaren/föraren själv var och på det sättet gick även mötena med kaninerna bra utan tjafs, bråk och onödiga risker.
Det är där jag är nu fast kaninerna är ett mindre problem för oss än vissa andra hundar. Därför vill jag inte riskera min, min hunds och andras säkerhet och för hunden "i linan". Varför använder jag ett flexikoppel till det? För smidighetens skull, behöver inte gå och trassla in mig i en långlina som ska "rullas in" på ett lite knepigt sätt. Dessutom använder jag långlinor till spår (en lina till personspår och en annan till viltspår) så det är rätt praktiskt med ett flexi istället på våra vanliga promenader.

Jag önskar att flera kunde hantera ett rullkoppel eftersom ett rätt använt flexikoppel är en riktig bra uppfinning som kan underlätta i vardagen. Till exempel kan en höggravid kvinna som går som rullar som en pingvin ta en promenad med sin schnauzer utan att han går upp i taket av snigeltempot hon bjuder på ;-)


söndag 19 oktober 2014

Rallylydnad, Vallentuna BK 19/10-2014, mästarklass - målet är uppnått :-)

Det har hänt - vi har hunnit att uppfylla våra tävlingsplaner när det gäller rallylydnad i år! Tillökning väntas om 13 dagar (kommer troligen gå över tiden bara för att...) och idag var vi i Vallentuna och startade för sista gången under vår tävlingssäsong 2014. Det kunde ha gått bättre men det gick hyfsat bra och vi lyckades med vårt tredje kvalificerande resultat i mästarklass - vilket nu resulterar i den fjärde titeln RLD M så fort tävlingarna är registrerade hos SKK (vi väntar fortfarande på Hölö-Mörkö BK:s septembertävling att dyka upp där).

Vi åkte till tävlingen idag utan några krav på oss förutom att ha roligt och att försöka klara skylten "3 steg bak". Måste säga att bägge delarna lyckades vi med :-) Och uppenbarligen har en kortare tävlingsvila (3 veckor) har gjort oss bättre och mer fokuserade - eller snarare mer taggade. Inga SM-poäng att skryta om men däremot en helt ok runda som vi avslutade med kortare bollek (schnauzerns favorit) och vi landade på 80p. Som sagt, för idag räcker det gott :-)




Så nu är det dags att summera tävlingsåret, det har hänt en hel del trots att vi fick avboka så mycket i början pga olika hälsoproblem och trots att vi fick ta paus från agilityn. Mål för 2015 börjar ta form men hur mycket av dessa bara är drömmar och hur mycket vi kan satsa på i verkligheten får vi se när bebisen har kommit och vi vet vad det är för "typ av människa" som för närvarande bor inne i mattes mage än så länge.

Strike avslutade prisutdelningen med att springa iväg till ett gäng goldens, jag ber om ursäkt i hans namn, det var inte alls snällt gjort... 


fredag 17 oktober 2014

Funderingar kring "brist på aktivering" i vårt liv nu...

Funderar lite på hur det är med min lilla schnauzer egentligen. Nu börjar graviditeten verkligen vara jobbig, jag orkar inte med långpromenader och vissa besvär gör det vissa dagar omöjligt att sätta sig i bilen och åka till klubben eller träningshallen för att möta kompisar och "köra slut" på oss. Det blir mest promenader i närområde med lite rally- och lydnadsträning i form av lek. Inte längre än några minuter åt gången men schnauzern verkar hyfsat nöjd även om det bara är 5min av 40min-promenad.

Han sover lite kortare mellan rastningarna och kräver att få komma ut oftare men det är nog inte så konstigt om man är van vid att vara ute minst 2 timmar år gången och helst så där 4-6 timmar med matte och andra hundar. Eller tävla varje helg. 
Nu är det tyvärr inte längre så och snart är bebisen här och kräver sitt ett tag och jag känner mig lite osäker på om min hund mår bra av det "nya" livet eller om jag måste tänka om och tvinga mig själv till att aktivera honom mer fast min egen kropp säger ifrån... 

Hur ser jag på min fyrfota vän att han har för tråkigt? Hur märker ni det på era hundar?