Jag tänkte inte riktigt genom när min man frågade mig vad jag önskade mig på födelsedagen och det blev en hundkurs. Men jag är glad för mitt val! Vi ska nämligen testa Nosework vi också! Den 11/1 ska vi tillbaka i "skolbänken" och tillsammans med Hundtränarna öva oss på markeringar och specialsök (för Nosework är ju en hundsport baserad på specialsök)! Det är så spännande. Frågan är bara hur vi gör med resterande kurser - det är inga småpengar direkt och nu med barn kan man inte bara gå kurs efter kurs som man gjort innan utan man måste tänka noga för vad man väljer. Vi får helt enkelt se vad det blir. Det är ju inte slutmålet som är viktigt i hundträningen egentligen utan vägen dit. Min och Schnauzerns liv består av massa "prova-på" och Nosework har vi inte sysslat med förut.
För övrigt ligger vi lågt med träningen nu. Vi har inte varit speciellt aktiva de senaste veckorna förutom jobb (vilken i sig är en aktivitet - att promenera med fyra olika grupper som består av olika hundar, resa mellan kunderna och vara borta hemifrån från ca 9 till ca 16 är ju ett arbete i sig för en hund!) men imorgon ska vi till Upplands Väsby och träna lite rally. Vi har nämligen två tävlingar kvar i år och det är Hundmässan, alltså ingen liten grej! Inte för att jag siktar på 100p (jag är för slarvig själv) men det vore bra att inte skämma ut oss utan visa att man faktiskt kan göra saker med en schnauzer också (om allt går bra blir vi dessutom två som visar skägg i samma tävling, väldigt ovanligt). Så nu ska vi träna lite för att komma ihåg rallyn, det var länge sen senast (i somras!). Sedan blir det kanske lite mer rally i januari och sen ett uppehåll för att köra lite lydnad igen.
Agilityn tar vintervila. Ska inte börja träna förrän nån gång i februari/mars igen.
Vovve.net
söndag 22 november 2015
måndag 9 november 2015
Funderingar på hund nr 2
Jag skriver ju ingenting nuförtiden! Skyller på tröttheten - nu är det inte längre ett företag som drivs här utan två. När jag kommer hem från ena jobbet väntar mitt andra jobb - att vara mamma åt en tjej som verkar ha gått i en separationsfas av nån slag och kräver mamma många gånger om natten också...
Hu!
Lugnare på tävlingsfronten. Vi har äntligen lyckats erövra 1:a pris i lydnadstvåan (med en 9.5 på rutan!) och är på väg mot en titel där också men den får vänta till nästa år då vi bara har en endaste lydnadstävling kvar, nu på lördag i Nacka. Dessutom vet jag inte ens om vi kan åka då jag saknar barnvakt nu när maken börjat jobba helger igen :-(
Har gått lite och funderat på hur vi ska göra med eventuell hund nummer 2. Maken säger nej så länge men jag vet att det inte är helt kört utan krävs lite tid. Hans invändningar är helt logiska - vi bor rätt trångt, speciellt nu när vi har barn, bilen är utrustad i fyra stora burar där jag måste få plats med rastningskunderna på dagarna och vad ska jag göra med en hund till som inte betalar för sin plats? Dessutom finns det ekonomiska bekymmer inblandade. Jag vill ha råd med hundens försäkring helt själv men i dagsläget är det verkligen svårt att fixa det också så jag får vänta lite.
När det gäller rasvalet är jag tillbaka på ruta 0. Efter att ha trimmat en dvärgschnauzer för 2 veckor sen inser jag att Schnauzerns päls inte alls är så dålig som jag tidigare trodde och nu avgudar jag honom ;-) Det resulterar naturligtvis i nya funderingar - varför inte en schnauzer till? Ja, varför inte egentligen? Jag vill ju ha hund som är formbar men som ger lite motstånd och något att tugga på i vardagen. Jag vill ha en icke-fällande hund för jag blir tokig på hundhår hemma (har verkligen blivit bortskämd med en hund som knappt fäller). Jag vill ha en hund som kan tänka sig göra alla grejer jag hittar på och jag har fortfarande inte bestämt mig vilken hundsport jag vill satsa helhjärtat på, haha!
Just nu känns det lätt - en schnauzer till fast inte så fort utan om några år.
Får se hur det kommer kännas om ett år?
(eftersom jag är helt såld på jaktlabbar fortfarande och vill gärna umgås mycket med en sådan tänkte jag att jag kanske kan hitta någon som söker hundvakt åt sin hund som skulle kunna tänka sig lämna den till mig under förutsättningen att jag får träna och tävla med den lite då och då - någon känner någon?)
Hu!
Lugnare på tävlingsfronten. Vi har äntligen lyckats erövra 1:a pris i lydnadstvåan (med en 9.5 på rutan!) och är på väg mot en titel där också men den får vänta till nästa år då vi bara har en endaste lydnadstävling kvar, nu på lördag i Nacka. Dessutom vet jag inte ens om vi kan åka då jag saknar barnvakt nu när maken börjat jobba helger igen :-(
Har gått lite och funderat på hur vi ska göra med eventuell hund nummer 2. Maken säger nej så länge men jag vet att det inte är helt kört utan krävs lite tid. Hans invändningar är helt logiska - vi bor rätt trångt, speciellt nu när vi har barn, bilen är utrustad i fyra stora burar där jag måste få plats med rastningskunderna på dagarna och vad ska jag göra med en hund till som inte betalar för sin plats? Dessutom finns det ekonomiska bekymmer inblandade. Jag vill ha råd med hundens försäkring helt själv men i dagsläget är det verkligen svårt att fixa det också så jag får vänta lite.
När det gäller rasvalet är jag tillbaka på ruta 0. Efter att ha trimmat en dvärgschnauzer för 2 veckor sen inser jag att Schnauzerns päls inte alls är så dålig som jag tidigare trodde och nu avgudar jag honom ;-) Det resulterar naturligtvis i nya funderingar - varför inte en schnauzer till? Ja, varför inte egentligen? Jag vill ju ha hund som är formbar men som ger lite motstånd och något att tugga på i vardagen. Jag vill ha en icke-fällande hund för jag blir tokig på hundhår hemma (har verkligen blivit bortskämd med en hund som knappt fäller). Jag vill ha en hund som kan tänka sig göra alla grejer jag hittar på och jag har fortfarande inte bestämt mig vilken hundsport jag vill satsa helhjärtat på, haha!
Just nu känns det lätt - en schnauzer till fast inte så fort utan om några år.
Får se hur det kommer kännas om ett år?
(eftersom jag är helt såld på jaktlabbar fortfarande och vill gärna umgås mycket med en sådan tänkte jag att jag kanske kan hitta någon som söker hundvakt åt sin hund som skulle kunna tänka sig lämna den till mig under förutsättningen att jag får träna och tävla med den lite då och då - någon känner någon?)
söndag 30 augusti 2015
Agilityuppdatering - officiell och från hjärtat
Det har igen gått över en månad sedan senaste inlägget och nu är det
nog dags att uppdatera lite läget. Det blir agility, agility och ännu
mera agility!
Börjar med vår resa till Borlänge och Wasahoppet. Första dagen var jag så där nöjd med - vi lyckades med ett nollat lopp i agilityklassen iosf men tyvärr räckte inte tiden till en pinne (många nollor på den banan). Resten av dagen gjorde vi diverse fel och inga pinnar delades till oss. Dagen efter däremot... Det blir dagen jag inte glömmer så lätt. Två nollor, två pinnar - och uppflyttning till agilityklass 2 samtidigt som vi fick vår andra hoppinne och nu var det bara en kvar.
Efter Wasahoppet hade vi ett uppehåll - vi tränade en gång i veckan men tävlade inget tills f vi åkte till Märsta-Sigtuna för 2 veckor sen. Tyvärr gjorde vi bort oss, Schnauzern kraschade (och då menar jag verkligen KRASCHADE) muren i hoppklassen (matte, jag stödjer bara med en tass... oops!) och i agilityklassen flög han över vippen (och då menar jag verkligen FLÖG).
Förra helgen - Haninge BK. Första loppet, drömläge, en fin nolla, 3:e placering och en pinne - men "fel" gren ;-) Det blev vår fjärde agilitypinne. Dubblerad hoppklass hjälpte tyvärr inte, det räckte inte hela vägen... Schnauzern var taggad men trött och dessutom såg han inte hindren pga både solen och håret i ansiktet så det blev fel där.
Idag - Nynäshamn BK. Dubbla starter, fyra lopp. En pinne. Nu ville jag se till att min lilla vän skulle se något när han springer så igår ägnade jag mig 3 timmar åt pälsvård - och det verkar ha hjälp lite. Muren blev det inte någon krasch i, inte heller den platta tunneln (och det berodde inte på att den inte var med i bilden... fast det var så det var ;-)). Tidig morgon, lite duggregn, trötta människor, hoppbana... AND HE DID IT! En fin nolla, lite på gränsen när det gäller tid men på rätt sida av gränsen i alla fall! Redan imorse fick vi vad vi verkligen ville ha!
Det gick inte så där värst bra sen, andra loppet var inget att skryta med ;-) Tredje loppet var helt ok men tyvärr rev han redan andra hindret och sen tog fel i slalomen (han gör misstag i slalomen väldigt väldigt sällan nuförtiden så det måste ha berott på trötthet eller nåt). Fjärde loppet, vår favoritgren, agility igen. Skulle vi få ett diplom i agilityklass 1? Vår femte pinne?
Tyvärr är svaret nej. Snyggt lopp, bra tid, muren blev inte förstörd och vippen tog han snyggt men tyvärr blev det 5 fel på nerfarten på A:et :-( Det var det enda stället på hela banan som jag inte var så noga med att se till att han går rätt och inte skyndar för mkt :-( Men men, you can't always get what you want, eller hur?
Den här agilitysäsongen har varit helt GALEN! Jag hade inga större förhoppningar om framgångar överhuvudtaget vi tog en paus från sporten under hela vintern 2013-14 och sedan hela graviditeten (februari-oktober'14) och började träna för första gången i slutet på januari eller början på februari för att sedan börja träna regelbundet i april. Jag drömde mig till en pinne i någon gren, det kvittade i vilken. Klass 2, tänkte jag, klass 2 är inte för mig och min schnauzer, vi är inte duktiga nog, inte skickliga nog, inte snabba nog...
Nu vet jag att det var rent BS! Jag har en fantastisk hund som ger allt på banan och är han fokuserad så är han det! Han bryr sig inte om löptikar, skällande hundar, springande människor, fåglar, skott... jag tror inte ens han skulle märka något om kriget bröt ut när vi är på banan, så stort agilitysug har denna hund! Han är grym på att läsa linjer och han är grym på att läsa mig, det gäller bara att vara med på noterna - snabb, självsäker, tydlig - och man kan SÅ MYCKET!
För vissa är det ingenting att ta sig upp till nästa klass i just den sporten men för mig är det otroligt och underbart på en och samma gång. Min hund är inte världens snabbaste, han hamnar långt efter alla snabba border collies om man bara ser på tider men han har helt klart många andra egenskaper som är till hans stora fördel i agilityn.
Vi kommer kanske aldrig lämna klass 2 (fast det kan jag inte säga något om förrän vi börjat tävla i klassen, haha, det är i alla fall en sak som jag lärt mig under den här säsongen!) men vi har i alla fall kommit dit! Min något annorlunda large-hund och jag.
Börjar med vår resa till Borlänge och Wasahoppet. Första dagen var jag så där nöjd med - vi lyckades med ett nollat lopp i agilityklassen iosf men tyvärr räckte inte tiden till en pinne (många nollor på den banan). Resten av dagen gjorde vi diverse fel och inga pinnar delades till oss. Dagen efter däremot... Det blir dagen jag inte glömmer så lätt. Två nollor, två pinnar - och uppflyttning till agilityklass 2 samtidigt som vi fick vår andra hoppinne och nu var det bara en kvar.
Efter Wasahoppet hade vi ett uppehåll - vi tränade en gång i veckan men tävlade inget tills f vi åkte till Märsta-Sigtuna för 2 veckor sen. Tyvärr gjorde vi bort oss, Schnauzern kraschade (och då menar jag verkligen KRASCHADE) muren i hoppklassen (matte, jag stödjer bara med en tass... oops!) och i agilityklassen flög han över vippen (och då menar jag verkligen FLÖG).
Förra helgen - Haninge BK. Första loppet, drömläge, en fin nolla, 3:e placering och en pinne - men "fel" gren ;-) Det blev vår fjärde agilitypinne. Dubblerad hoppklass hjälpte tyvärr inte, det räckte inte hela vägen... Schnauzern var taggad men trött och dessutom såg han inte hindren pga både solen och håret i ansiktet så det blev fel där.
Idag - Nynäshamn BK. Dubbla starter, fyra lopp. En pinne. Nu ville jag se till att min lilla vän skulle se något när han springer så igår ägnade jag mig 3 timmar åt pälsvård - och det verkar ha hjälp lite. Muren blev det inte någon krasch i, inte heller den platta tunneln (och det berodde inte på att den inte var med i bilden... fast det var så det var ;-)). Tidig morgon, lite duggregn, trötta människor, hoppbana... AND HE DID IT! En fin nolla, lite på gränsen när det gäller tid men på rätt sida av gränsen i alla fall! Redan imorse fick vi vad vi verkligen ville ha!
Det gick inte så där värst bra sen, andra loppet var inget att skryta med ;-) Tredje loppet var helt ok men tyvärr rev han redan andra hindret och sen tog fel i slalomen (han gör misstag i slalomen väldigt väldigt sällan nuförtiden så det måste ha berott på trötthet eller nåt). Fjärde loppet, vår favoritgren, agility igen. Skulle vi få ett diplom i agilityklass 1? Vår femte pinne?
Tyvärr är svaret nej. Snyggt lopp, bra tid, muren blev inte förstörd och vippen tog han snyggt men tyvärr blev det 5 fel på nerfarten på A:et :-( Det var det enda stället på hela banan som jag inte var så noga med att se till att han går rätt och inte skyndar för mkt :-( Men men, you can't always get what you want, eller hur?
Den här agilitysäsongen har varit helt GALEN! Jag hade inga större förhoppningar om framgångar överhuvudtaget vi tog en paus från sporten under hela vintern 2013-14 och sedan hela graviditeten (februari-oktober'14) och började träna för första gången i slutet på januari eller början på februari för att sedan börja träna regelbundet i april. Jag drömde mig till en pinne i någon gren, det kvittade i vilken. Klass 2, tänkte jag, klass 2 är inte för mig och min schnauzer, vi är inte duktiga nog, inte skickliga nog, inte snabba nog...
Nu vet jag att det var rent BS! Jag har en fantastisk hund som ger allt på banan och är han fokuserad så är han det! Han bryr sig inte om löptikar, skällande hundar, springande människor, fåglar, skott... jag tror inte ens han skulle märka något om kriget bröt ut när vi är på banan, så stort agilitysug har denna hund! Han är grym på att läsa linjer och han är grym på att läsa mig, det gäller bara att vara med på noterna - snabb, självsäker, tydlig - och man kan SÅ MYCKET!
För vissa är det ingenting att ta sig upp till nästa klass i just den sporten men för mig är det otroligt och underbart på en och samma gång. Min hund är inte världens snabbaste, han hamnar långt efter alla snabba border collies om man bara ser på tider men han har helt klart många andra egenskaper som är till hans stora fördel i agilityn.
Vi kommer kanske aldrig lämna klass 2 (fast det kan jag inte säga något om förrän vi börjat tävla i klassen, haha, det är i alla fall en sak som jag lärt mig under den här säsongen!) men vi har i alla fall kommit dit! Min något annorlunda large-hund och jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)