Schnauzern ville hem efter att ha varit ute i 2.5 timme med våra kompisar så jag körde honom hem och sen gick jag själv för att fixa dagens sista rastning. Min favoritboxer blir alltid glad när jag kommer och han är med på allt man kan bjuda honom på bara man har godis med sig. Så idag fick jag en idé om att vi skulle spåra lite.
Eftersom vi inte hade så mycket tid (en timme är inte så mkt om man ska lägga ett ordentligt spår) och hunden så vitt jag vet aldrig spårat tidigare (han är däremot grym på hobby-uppletande oavsett vilka föremål man lägger ut!) bestämde jag mig för motivationsspår utan någon liggtid. Spårlängden var ca 20m.
Kort och gott: hunden skulle se mig gå iväg (riktning och allt det jag tänkte lägga i spåret, dvs. olika sorters godis) och bli taggad på det (nyfikenhet är något som just denna härliga boxerkille inte saknar). Jag återvände i en båge (som senare visade sig vara lite för liten... i alla fall den första gången) och hämtade hunden.
Hur gick det sen? Ja, han var verkligen intensiv och i början lite vilse - försökte hela tiden gå i cirklar och precis som han brukar göra när vi kör "godissök" vissa andra dagar. Jag bromsade honom lite när jag kände att han tappade uppfattning, vi missade första godisbiten (kan bero på det där med ingen liggtid, spåret har inte hunnit lägga sig) men sen hände det något! Nosen gick ner i marken de sista 10m och lyckan var enorm när en hel godistuva hittades i spårslutet.
Och hundens blick efteråt sa allt:
"Kan vi göra det här igen?"
Så vi tog oss till en annan plats och upprepade proceduren, bara att denna gång gick jag tillbaka i en mycket större båge (har sett försök till att bakspåra mig vid första spåret) - och denna gång på lite mjukare underlag så att jag visste exakt vart spåret gick.
Och vi rusade framåt. Mycket mer målinriktad hund, med mycket lägre nos - och mycket snabbare resultat!
Sen tog vi en kort vattenpaus och en liten återhämtningsstund i gräset (det regnade men vem brydde sig? varken jag eller hunden) och efter att ha gått lite till avslutade vi vår lyckad promenad med lite "uppletande" - med ett föremål, en kort och tjock pinne. Duktig vovve fixade det på noll tid - just det där är hans specialitet.
Schnauzern hemma har sovit gott idag. Han är inte så pigg på att vara ute när det regnar (och mera regn kom under eftermiddagen/kvällen, nu öser det) men jag hade lite dåligt samvete över att vi inte gjort nåt vettigt på hela dagen (ja, förutom lite koppelträning under promenaden med andra hundar, vilket faktiskt gått rätt bra) så det blev ett träningspass för Skägget också.
Eftersom vi snart ska starta i fortsättningsklassen (rallyn) så är det på tiden att vi finslipar en del moment som inte riktigt sitter rätt (enligt mig, domarna har iaf inte sagt nåt om det hittills). Vill att det ser ut så snyggt som möjligt (dvs. börjat fundera på att försöka ta mig till avancerad klass ändå, även om detta inte funnits i mina tankar när jag gick min första rallykurs). Så jag hämtade det som tidigare varit vår "kloss" och vi skulle köra lite bakdelskontroll - och jag blev positivt överraskad. Jag la klossen på golvet i vardagsrummet och vad fick jag för respons? Schnauzern hoppade direkt med framtassar på den och började "dansen" med bakbenen PRECIS som han lärde sig på en kurs i tävlingslydnad vi gick för 1.5 år sen (jag har inte rört klossen sen dess!).
Ett pass var definitivt för lite, han bad om mer så jag lät honom vänta en stund för att "smälta" informationen (jag höjde kriteriet ganska snabbt för att jag såg att det var meningslöst att klicka för varje baktassrörelse för han visste vad det hela handlade om) och sen körde ett pass till - och avslutade med köttbulleregnet.
Gud, vad det känns bra! :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar