Långt, långt inlägg

Vi är nästan inne på januarimitten... Tiden går fort som f*n. Nästa vecka blir Vovven 11 månader (dags att planera födelsedagskalas, kanske? ;-)). Det börjar kännas, det där att han inte är en valp längre. På sistone har han blivit döv! Well, han kan höra det han vill höra - ett rådjur ropa på andra rådjur på husets backsida, en annan hund skälla på andra sidan skogen... Allt det där hör han perfekt. Men inte kommandon "kom" eller "stanna" när jag eller Maken säger det! En gång den senaste veckan sprang han (Vovven alltså, inte Maken :-P) iväg till en annan hund (vägen med bilar emellan; vi höll på att träna att gå fint och det där med att springa ifrån har aldrig hänt förut då vi tränade). En annan gång sprang han fram till ett i skogen lekande barn och skrämde livet ur det (kanske inte så farligt dock, vi pratade med pappan efteråt, han förstod det där med unghunden och dessutom visade det sig att barnet vara smartare än jag trodde -

"Pappa, varför jagar de bort hunden? Han vill bara leka"

:-O).

"Kom" har förvandlas till "nu börjar det roliga" som handlar om att Vovven ska låta nån komma så nära som möjligt för att i sista stunden hoppa undan och springa iväg med viftande svans!

Jag tittar på Vovven och ser min lilla Nora därborta i Polen (hon är inte liten längre, väger typ 40kg, är typ 60-65cm i mankhöjden och har nyss fyllt 9 år men för mig förblir hon alltid "min lilla Nora") då hon var just i den åldern och det där med att hoppa undan och springa iväg och vilja bli jagad var hennes grej! Absolutely!

Men jag vet också att hon har senare blivit världens snällaste och lydigaste hund. Det gick bara över efter ett tag. Och det hoppas jag på i Vovvens fall också. Därför önskar jag mig TÅLAMOD (betrakta det som nyårsönskan).

Just det! Tala om nyår - Vovven var jätteduktig!
För det första: den sista promenaden gjorde vi vid 20-tiden. Redan då var det mycket folk ute med sina fyrverkerier (och tyvärr smällare också...). Men vi höll oss lugna. Några dagar innan hade jag dessutom fått en idé - jag gick efter Vovven med tuggummi i munnen, blåste stora ballonger och förstörde dem med smäll - det ekade i skogen precis som fyrverkeriet. Vovven brydde sig om det bara de första två-tre gångerna, sen struntade han i både mig och annat ljud ;-)
För det andra: jag hade köpt en aktiveringsleksak just med tanke på nyårsafton och efter promenaden satte vi oss på golvet och lekte tillsammans för att trötta ut oss.
För det tredje: jag skulle upp kl. 5.45 morgonen efter för att åka till jobbet. Gick och la mig vid 23-tiden och Vovven kom med. När det största oljudet kom, gick han upp, satte sig med husse i vardagsrummet och satt där i 20 minuter, kliad på ryggen under tiden. Sen kom han tillbax till mig för att sova.

Hoppas att han blir minst lika lugn nästa år.

Men en sak går riktigt bra (eller i alla fall började det gå bra nu) - hundmöten! Jag tror att jag hittat en metod som fungerar för att min hund ska stanna vid min sida och vara mer intresserad av mig än av den andra hunden. Idag hände det bara en gång att jag tappade kontrollen över situationen (det var dock lika mycket den andra ägarens ansvar då hon lät sina barn hålla hunden i ett flexikoppel... en hund som inte lyssnar på nåt och som stirrade mycket utmanande rak i ögonen på min hund, dessutom springande mot honom på den trånga trottoaren...). Godis framför näsan och vi kör snabbt! :-)
Ingenting annat fungerade så bra så jag tänker fortsätta :-)

Och så en sak till - för ett tag sen insåg vi att våran hund inte är riktigt så social som vi tidigare trott. Han har morrat på andra hundar och pressat dem mot marken etc. Jag har länge funderat över vilka faktorer som ligger bakom för att med vissa hundar fungerar det utmärkt och de kan leka och sånt. Och nu vet jag.
Det finns faktiskt ett par saker som jag måste ta hänsyn till:
1. Vovven vill försvara sin rätt till sin tik - om han leker med sin bästis (som också är en schnauzer, fast dvärgvariant), kan ingen annan hund vara med. Han går på den andra direkt, även om det handlar om en liten valp (4-månaders valp, to be precise).
2. Han vill helst ha en-mot-en-situation.
3. Han leker bra med hundar han hade som kompisar när han själv kom till oss (under förutsättningar att bästisen inte är med, då vill han ha henne för sig själv)
4. Om han träffar en ny hund, vill han att den andra ska närma sig långsamt och helst stanna långt ifrån så att de kan se på varandra en stund. Om den andra hunden närmar sig hastigt (t.ex. springer eller hoppar), blir det bråk.

Känns som om han var lite osäker i kontakter med främmande hundar så jag jobbar med hans förtroende för tillfället - och ger honom inga chanser att mata sig med andra hundar för att varje gång han lyckas, blir han ännu mer upphetsad och på vid nästa möte.
Så nu träffar vi de gamla "kompisarna" och om vi ska hälsa på nån främmande hund, ser vi alltid till att det är en stabil och lugn vuxen individ, gärna tik. Då går det hur bra som helst :-)